fredag 5 december 2014

Gör porten hög, gör dörren bred ...






Psalm 107

Gör porten hög, gör dörren bred och djupt i stoftet böj dig ned:
din Gud och Frälsare det är som på ditt hjärta klappar här.
Höj upp din röst med helig fröjd, stäm upp din sång till himlars höjd:
Dig vare pris, o Jesus kär, som komma vill och bli mig när.

Han kommer här. Åt dig han ger sin nåd och sin rättfärdighet.
Han helighetens krona bär, barmhärtighet hans spira är.
På all din plåga gör han slut, och all din skuld han plånar ut.
Dig vare pris, o Jesus Krist, som hjälper mig i all min brist.

För stad och land om skydd vi ber.
Du, Jesus, bäst oss trygghet ger.
Så kom och bli vår förebild i vad vi gör och vad vi vill.
Du fattig gästar hos oss här men himmelrikets konung är.
Dig vare pris, o Jesus kär, som mig så mild och nådig är.

Gör porten hög, gör dörren bred, ditt hjärta till hans boning red.
Låt tron han tänt få brinna klar, och vaka, bed och redo var.
Han komma vill, han närmar sig med liv och med allt gott till dig.
Dig vare pris, o Jesus kär, som mig så mild och nådig är.

Kom snart till mig, o Jesus kär, för dig mitt hjärta öppet är.
Kom in med nåd och salighet och bli där kvar i evighet.
O Jesus, kom och stärk min tro och hjälp mig till din himmels ro.
"Jag kommer snart, o kära själ!" Ja amen, kom, nu är mig väl.


Denna psalm är en av våra mer högstämda adventspsalmer.
Psalmen anknyter till den 24:e psaltarpsalmen. "Höj, ni portar, era huvuden, höj dem,
ni eviga dörrar, för att ärans konung må dra dit in. Vem är då denne ärans konung?
Det är Herren Sebaot, han är ärans konung".  Psaltaren 24:9-10.

Författare till psalmen är Georg Weissel, han var en tid lärare, studerade sedan teologi
och blev 1623 kyrkoherde i Königsberg. Psalmen översattes för 1695-års psalmbok
av historieprofessorn Jacob Arrhenius. För 1986-års psalmbok har Anders Frostenson
bearbetat psalmen. Han har moderniserat språket men i stort sett hållit sig till den
ursprungliga psalmtexten.


Text: Georg Weissel 1623, 1642
Berabetad: Jacob Arrhenius 1694, Johan Olof Wallin 1816, Anders Frostenson 1980
Musik: Svensk 1697


Bild: Google

torsdag 4 december 2014

All världen stäm nu upp med fröjd ...






Psalm 106

Jerusalem, höj upp din röst och dotter Sion, fatta tröst.
Din konung kommer, och hans hand skall råda över alla land.

En sanningens och nådens tolk till världens konungar och folk,
han kommer, frid hans hälsning är, och kärleken hans spira bär.

Ett salighetens sändebud till jordens barn från jordens Gud,
han kommer, hoppet föregår, och glädjen följer i hans spår.

All världen stämme upp med fröjd:
Pris vare Gud i himlens höjd!
Välsignad blive jordens krets och mänskan bättrad och tillfreds.


Denna psalm har varit  nästan oförändrad i de tre utgivna psalmböckerna åren 1819, 1937 och 1986.
"Jerusalem, höj upp din röst och dotter Sion, fatta tröst". Jerusalem och dotter Sion står för
samma sak. Sion var från början namnet på en befästning, i den äldsta delen av Jerusalem,
Davids stad.

"Din konung kommer" i vers 1 syftar på Jesus som är Messias. Messias betyder "den smorde".
Detta syftade i GT ursprungligen på kungen, som smordes med helig olja.
Så småningom kom ordet Messias att övergå till att betyda den konung som man väntade
skulle komma och upprätta ett fredens rike i Israel.

Jesus är "ett salighetens sändebud till jordens barn från jordens Gud".

Text: Johan Olof Wallin 1813
Musik: Martin Luther 1539


Bild: Google

onsdag 3 december 2014

Hosianna, Davids son ...



Georg Joseph Vogler

Psalm 105

Hosianna, Davids son, välsignad  vare han,
välsignad Davids son, som kommer i Herrens namn.
Hosianna i höjden, hosianna, hosianna.
Välsignad Davids son, som kommer i Herrens namn.

Psalmen är en tonsättning av Matt 21:9
"Hosianna Davids Son! Välsignad är han som kommer, i Herrens namn.
  Hosianna i höjden".
Den versen stå i berättelsen om när Jesus rider in i Jerusalem.
Folket hyllar honom med det rop som står citerat i vers 9.

Hosianna är ett hebreiskt ord som betyder "Hjälp (oss)!"
Hyllningsropet riktas först till Messias ("Davids son") och sedan till Gud
(" i höjden", jämför Luk 2:14  "Ära i höjden åt Gud").

Tonsättare är Georg Joseph Vogler son till en fiolmakare. Han fick en god musikalisk
utbildning. Han kom också att studera teologi och prästvigdes i Rom.
1775 bosatte Vogler sig i Mannheim, där han upprättade en musikskola.
Han kom till Stockholm 1786 och anställdes som kapellmästare vid Kungl Teatern,
en tjänst som han uppehöll fram till 1799.
Det var under sin tid i Stockholm han skrev musiken till adventshymnen Hosianna,
Davids son.

Text: Matt 21:9
Musik: Georg Joseph Vogler ca 1795

Bild: Google

tisdag 2 december 2014

Låt hjärtat öppna sig ...




Psalm  104

Gläd dig, du Kristi brud, och möt din Herre Gud.
Den stora dag du skådat som oss profeter bådat.
Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära.

En åsna honom bär som fridens furste är.
Hans prakt är ganska ringa, men döden kan han tvinga.
Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära.

Saktmodig, mild och god han ger de svaga mod.
Vill du till honom höra skall han dig salig göra.
Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära.

Låt hjärtat öppna sig, bjud Kristus hem till dig.
I dag vill han dig gästa och sitt förbund befästa.
Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära

Höj glädjerop till skyn vid denna glada syn:
här kommer Sions förste, bland konungar den störste.
Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära.

Strö palmer på den stig där Herren nalkas dig.
Lägg för hans fot din prydnad, giv honom tro och lydnad.
Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära.

De små på barnavis skall sjunga Herrens pris,
och folkets hela skara skall glad och frälsad svara:
Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära.


Denna psalm bygger på bibelberättelsen om hur Jesus rider in i Jerusalem på en åsna.
Folket hyllar Jesus med att lägga kläder och palmblad på vägen och man ropar:
"Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignad vår fader Davids
rike som nu kommer! Hosianna i höjden" Mark 11:1-11.

Psalmen har också andra bibelanknytningar. Det talas om Sion i femte versen.
Sion var från början namnet på en befästning i den äldre delen av Jerusalem, "Davids stad".
I Gamla testamentet används namnet Sion oftast om Jerusalem över huvud taget.
I Nya testamentet används det dessutom som symbol för den kristna kyrkan.

I första versen står: "Gläd dig du Kristi brud". Det är ett bildspråk som är hämtat från
Höga visan och dess kärleksdikter, där det talas om bruden och brudgummen.
Det har varit vanligt att man tolkat brudgummen som Kristus och bruden som den kristna
församlingen.

Psalmen är en dansk sång från 1500-talet. Den översattes till svenska och finns med
i 1695-års psalmbok. I 1819-års psalmbok finns en bearbetning av psalmen, gjord av
Samuel Hedborn och Johan Olof Wallin.
Britt G Hallgvist har moderniserat språket. Jämför exempelvis vers två. Där står nu:
"En åsna honom bär som fridens furste är". Tidigare stod det, även i 1937 års psalmbok:
"En krona han ej bär, men dock en konung är".


Text: Dansk sång från 1500-talet, översatt 1642,
Musik: Jakob Regnart 1574, hovkapellmästare i Prag

Bild: Google

lördag 29 november 2014

Bereden väg för Herran ...






Psalm 103

Bereden väg för Herran! Berg, sjunken, djup, stån opp!
Han kommer, han som fjärran var sedd av fädrens hopp.
Rättfärdighetens förste, av Davids hus den störste.
Väsignad vare han som kom i Herrens namn.

Guds folk, för dig han träder, en evig konung opp.
Strö palmer, bred ut kläder, sjung ditt uppfyllda hopp.
Guds löften äro sanna, nu ropa: Hosianna!
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Gör dina portar vida för Herrens härlighet.
Se, folken kring dig bida att nå din salighet.
Kring jordens länder alla skall denna lovsång skalla:
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Ej kommer han med härar och ej med ståt och prakt;
dock ondskan han förfärar i all dess stolta makt.
Med Andens svärd han strider och segrar, när han lider.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

O folk, från Herren viket i syndig lust och flärd,
giv akt, det helga riket ej är av denna värld,
ej av dess vise funnet, ej av dess hjältar vunnet.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Den tron, som han bestiger, är i hans Faders hus.
Det välde han inviger är kärlek blott och ljus.
Hans lov av späda munnar blott nåd och frid förkunnar.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.


Bereden väg för Herran är ofta inledningspsalmen vid högmässan första söndagen i Advent.
Frans Mikael Franzén har skrivit psalmen. Den publicerades första gången i det häfte med
provpsalmer som han gav ut tillsammans med Johan Olof Wallin 1812.
Psalmen utsattes för kritik och omarbetades av Franzén 1817 och då kom omkvädet att stå i
imperfekt "som kom i Herrens namn".
Psalmen har nu sex verser mot tidigare sju i 1937 års psalmbok. Den sista versen ansågs
inte längre vara adekvat: "Jerusalem är öde, dess tempel fallit ner".
Den versen har alltså fått utgå.

Text: Frans Mikael Franzén 1812, 1817
Musik: Svensk variant av tysk folkmelodi 1693


Personligen vill jag önska dig som läser min blogg
Ett gott nytt kyrkoår, i Jesu namn.


Bild: Google

fredag 28 november 2014

Kring detta bord församlas mänskligheten ...






Kring detta bord församlas mänskligheten
med hoppet vänt mot honom som skall komma.
Ett hotat hopp som längtan håller uppe.
En enda värld.

I detta bröd är tecknet för vår framtid.
Det delas ut, det räcker åt oss alla.
Ett brutet bröd som mättar andens hunger.
En enda värld.

Mot vinets djup sig speglar jordens bilder.
I Kristi blod försoningen är möjlig.
Hans smärtas kalk är glädjens dunkla åder.
En enda värld.

På detta bord möts himmelen och jorden.
Guds Andes liv och mödans, mullens frukter.
Befriat folk kan föregripa freden.
En enda värld.


Psalmförfattaren, biskop em Jonas Jonsson, skriver:
Att fira mässa är att leva framåtvänd.
Det är att vänta på Kristus som kommer mänskligheten till mötes med ljus, rättfärdighet och fred.

Herrens måltid ger försmak av Guds stora fest. Mässan är ett tecken.
Brödet delas och räcker åt alla. Så skulle mat delas i världen och räcka åt alla.
Kristi försoning är ett tecken för fred mellan människor och folkslag.
Brödet och vinet representerar hela skapelsen. Vi bär den till Gud med tacksägelse och bön.

Mänsklighetens samhörighet med Gud och med allt levande blir tydlig i mässan.
Den som håller världen samman får ansikte när jord och himmel stämmer möte.

Sven-Erik Bäck har gett oss musik till många psalmer. Sommaren 1985 deltog han
i Rättviksveckan om "Musiken - ett instrument".
Tillsammans skrev vi en mässa, som firades i Enhetens kapell.
Offertoriepsalmen var denna psalm.

Text: Jonas Jonsson
Musik: Sven-Erik Bäck


Bild: Google

torsdag 27 november 2014

Trots att mörkret tätnar växer hoppet ...



 Trots att mörkret tätnar växer
                 hoppet

Född till hopp och ansvar för sin frihet,
okränkbar står mänskan inför livet.
Men hon tampas, tystas, torteras
så att orättvisan kan förmeras.
Trots att mörkret tätnar växer hoppet.
Tusen händer håller natten borta.

Övergreppen ökar mot de svaga,
ingen räknar längre hungerns dagar.
Våldets makter skymmer folkets morgon,
blodet ropar mot oss ifrån torgen.
Trots att mörkret tätnar växer hoppet.
Tusen händer håller natten borta.

Gud, vår Gud, som gråtit jordens tårar,
ditt är löftet som i tro vi vårdar.
Medan tiden kommer oss till mötes
havande med Kristus, viker döden.
Trots att mörkret tätnar växer hoppet.
Tusen händer håller natten borta.


Biskop emeritus Jonas Jonsson berättar om sångens tillkomst:

"Den 4 juni 1989 krossade den kinesiska folkarmén studenternas demonstration
för demokrati och frihet på den Himmelska Fridens torg i Peking.
Bilden av en student ensam framför en kolonn av stridsvagnar etsade sig fast
i världens minne.

Under en månad hade vi sett det otroliga. Med diciplinerat icke-våld höll
ungdomar världens största nation i sin hand. Så stark kan en dröm vara,
så obetvinglig en längtan. Medan mörkret väntade, tätnade hoppet.
Tusen händer höll natten på avstånd. Många hjärtan delade samma bävan.
Men när gryningen kom slog ondskan till.
Människor som älskade livet så mycket att de kunde dö för det,
människor som bara ville leva med värdighet krossades.

Jag talade vid en solidaritetsgudstjänst i Engelbrektskyrkan i Stockholm.
Kinesiska studenter, som i förtvivlan samlats utanför kinesiska ambassaden
alldeles bakom kyrkan, var med. Poeten Li Li läste en dikt han skrivit medan
allt detta pågisk hemma i Kina. "Gräset fortsätter att växa, friheten gror trots allt".

Kort efteråt skrev jag en sång om mänskliga rättigheter för Svenska kyrkans mission.
I mina tankar var jag på Tien An Men, där jag strövat så många varma sommarkvällar
i ett myller av förhoppningsfulla unga människor innan det ohyggliga hände".


Text: Jonas Jonsson
Musik: Per Harling


Bild: Google

onsdag 26 november 2014

Ren som ljuset, frisk som källan ...




Biskop emeritus Jonas Jonsson skriver:

"Alla derssa rena mornar då dagen ännu är som ett oskrivet blad!
Vi ska fylla dagen med arbete och tankar, sånger och kärlek.
Barns skratt och gamlas blickar, samhörighet som inte behöver ord
och samtal till glädje, skall fylla dagen.
Vi tar emot den med öppna händer.

Men varje kväll vet vi att vår dag också fylldes av smärta och bitterhet,
tanklöshet, sår och kyla. Det goda som vi ville, förmådde vi inte.
Det onda vi inte ville, det bara blev.

Därför är det gott att veta att Guds nåd är var morgon ny.
Det är gott att veta att vi, när kvällen kommer, får återlämna dagen
åt Guds barmhärtighet. Vi får sluta dagen så som vi började den, i renhet.
För Jesu Kristi skull.

Vår tid står i dina händer, heter det.
Varje morgon är en gåva ur den Tidlöses förråd av tid.
Varje dag är vårt ansvar. Men varje natt är barmhärtighetens famn".


Dessa hans tankar ledde till denna sång:

Ren som ljuset, frisk som källan
breder dagen ut sig för oss,
öppnar sig mot vad som kommer,
dricker tidens flöde.

Herren ger den, dag att leva,
rymd för kärlek, tankar, drömmar,
händers verk och ord som delas,
livet skapar tiden.

Kväll skall komma: som en klädnad
vecklas dag då åter samman,
överlåtes inneslutes
i barmhärtigheten.

Som den gavs oss, hel och helgad
låt oss ge tillbaka dagen,
fast vi vandrat i dess timmar,
lämnat spår i ljuset.

Gud treenig, livets ursprung,
universums mål och mänskans,
delar dagens villkor med oss,
evig här i tiden.


Text: Jonas Jonsson
Musik: Calle-Wille Ericsson


Bild: Google

tisdag 25 november 2014

Där Guds Ande är, är frihet ...





Inte av världen kan friheten näras,
inte av ting, endast av Ande.
Öva er barn, att leva i Anden,
lämna er roll, klä er i frihet!

Himmel på jorden, här får vi leva,
älska och ge, burna av glädje.
Öva er barn, att leva i Anden,
våga idag smaka Guds framtid!

Såren kan läkas, maskerna faller,
mänska av Gud avspeglar Kristus.
Öva er barn, att leva i Anden,
himlen är här, evig i tiden!

Refr.
Där Guds Ande är,
är frihet.
Där Guds Ande är,
är frihet.


Jonas Jonsson berättar om sången:

Sjön Siljan blir blåare när sommaren börjar krympa. I augusti vill dagarna hålla fast ljuset
om kvällen och livet blossar upp igen. Sensommaren 1978 kom några hundra ungdomar
till dramafestival på Stiftsgården i Rättvik. Ett tält var kyrka.
Vi läste vad Paulus skrivit i 2 Kor 3:17-18:
         "Herren, det är Anden
         och där Herrens ande är, där är frihet.
         Och alla vi som utan slöja för ansiktet
         skådar Herrens härlighet
         förvandlas till en och samma avbild;
         vi förhärligas av denna härlighet
         som kommer från Herren, Anden.

Jag "skrev om" denna text till festivalsång. Per Harling komponerade en lättsjungen melodi.
Det var den första sången vi gjorde tillsammans. Det skulle bli många med åren.
Ungdomarna provsmakade Andens frihet. De sjöng med glädje i det tunna sommarljuset.

Femton år senare sjöng många tusen människor från hela världen sången.
Det var vid Kyrkornas världsråds generalförsamling i Canberra 1991.
Den hade temat "Kom helige Ande, förnya hela skapelsen". Deltagarna tog med sig sången hem.
Så kom det sig att en visa född en eftermiddag vid Siljan sjöngs i katedralen i  Canterbeury
när ärkebiskopen George Carey introniserades en aprildag 1991.


Text: Jonas Jonsson 1978
Musik: Per Harling 1978

Bild: Google

måndag 24 november 2014

Vänd mot källan dold i djupen ...






Biskop emeritus Jonas Jonsson har skrivit psalmerna 398, 510, 522 och 733,
och översatt nr 705 och 746 i 1986 års psalmbok.
Han har också skrivit ett tjugotal psalmer och sånger som inte finns med i psalmboken.
Jag kommer nu att skriva om några av dem.


Vänd mot källan

Vänd mot källan, dold i djupen,
varje kvinna, varje man
skulle återspegla ljuset,
vara avbild såsom han.

Spegeln spruckit, bilden flagnat,
bortvänd skådar ingen Gud.
Men vårt hjärta minns med saknad
paradisets doft och ljud.

Kristus är Guds sanna avbild,
mänskans tecken och ikon.
Ser vi honom ser vi Fadern,
vet varthän och varifrån.

Han är som vi skulle vara
i Guds kärlek är vi så
livets väg är att förvandlas,
mot hans likhet skall vi gå.

Sonen kommer oss till mötes,
Anden kallar oss vid namn.
När vår kropp förtärs av döden
sluts vi i vår Faders famn.


Författaren berättar om denna sång:
Gud skapade människan till sin avbild, till sin ikon som det heter på grekiska.
Genom oss skulle skapelsen befrias. Genom oss skulle människor se Guds godhet,
kärlek och skönhet. Men ikonen är skadad av synd och flagnad. Man kan knappt
känna igen Guds avbild i människan. Bortvänd kan ingen återspeglaGud.

Den enda oförstörda ikonen är Jesus Kristus.
Han är den sanna människan.
Han är som vi var ämnade att vara. Den som ser honom ser Fadern.

Försonade, förlåtna och renade genom Kristus kan vi växa till i Kristuslikhet.
Att leva i sitt dop är att dag för dag söka Kristus, älska honom och leva nära honom.
En gång skall vi möta honom ansikte mot ansikte. Med glädje skall vi känna igen
honom som är Guds sanna avbild.


Text: Jonas Jonsson
Musik: Per Harling


Bild:Google

söndag 23 november 2014

En dag skall Herrens skapardrömmar ...





Psalm 746

En dag skall Herrens skapardrömmar möta
den jord som släktens ondska har lagt öde.
Det är på domens dag. Vart knä må böjas!
All ära åt vår Skapare i höjden!

Det ljuder över jorden bitter klagan
när Jesus kommer, full av kraft, tillbaka.
Det är på domens dag. Vart knä må böjas!
Då strålar korset mot oss ifrån höjden!

Ge akt på tidens tecken, Jesus kommer.
Snart skjuter träden blad och det blir sommar.
Då är det Kristi dag. Vart knä må böjas!
Han råder då i djupet och i höjden!

I honom, korsfäst, törnekrönt och hånad
skall världen med sin Skapare försonas.
Han är Guds offerlamm. Vart knä må böjas!
All ära åt vår Fader, Gud i höjden!

Till sist skall Herren ropa i det öde
och döma alla, levande och döda.
Nu är det nådens tid. Vart knä må böjas!
All ära åt vår Frälsare i höjden!

Bibelord:
"Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen, för att alla skall
ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern,
som har sänt honom.
Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror honom som hart sänt mig,
han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet."
Joh 5:22-24.

Text: Eyvind Skeie 1970, norsk präst, lärare och författare.
Översättning: Jonas Jonsson 1988
Musik: Egil Hovland 1980, organist och tonsättare, Fredriksstad i Norge


Bild: Google

lördag 22 november 2014

Vi reser ett tecken...






Psalm 398

Brödet är ett, brutet för alla, skörd av åkrarnas jord.
Herren är en, given åt alla här vi nattvardens bord.
Vi reser ett tecken, rättvisans tecken, måltid delad med alla.
Vi smakar den framtid de fattiga hoppas, tid då murar skall falla.

Kalken är en, delad av alla, vin till glädje och sång.
Herren är en, frälsning för alla vanns på korset en gång.
Vi reser ett tecken ...

Nu är vi ett, Herren är allas, öppnar ögon att se.
Kyrkan är vi, lever i världen, hopp och glädje att ge.
Vi reser ett tecken ...


Allt som gör livet möjligt och uthärdligt får vi. Men inte för att behålla för oss själva.
Allt till hör alla.

Att fira nattvard är en påminnelse om det. Bröd och vin symboliserar vad människan
behöver för att leva. Vi delar det med varandra i tacksamhet till Gud.
Troende människor vet vem de skall tacka. För dem är Givaren känd och har ansikte.

Att ge och att ta emot är en relation. Människan och Gud hör samman.
I Kristus blir relationen synlig. När vi firar nattvard är den alldeles påtaglig.
Vi tackar för livet och kärleken och brödet - inte bara med ord.
Vi ger vårt hjärta och hela världen åt Kristus. Allting är redan hans.


Text: Jonas Jonsson 1980
Musik: Per Harling 1980

Bild: Google

fredag 21 november 2014

Guds kärlek färdas här ...





Psalm 733

Guds kärlek färdas här längs världens vägar.
Barmhärtigheten rör med milda händer
dem som berövats värdighet och mening.
Guds tjänare, vår herre Jesus lever

Vår handling gör Guds goda vilja synlig.
Till brustna liv vi bär i enkel lydnad
och ödmjuk bön nu läkedom och helhet.
Guds tjänare, vår herre Jesus lever.

Vi ber om kraft att gå vid andras sida
när ångest drabbar och i sorgens tider,
ge av oss själva, deras smärta dela.
Guds tjänare, vår herre Jesus lever.

Vi ber om nåd att människor vi möter
befrias ur sin nöd, får hjälp att söka
sitt hem hos Gud, vars kärlek alltid ser dem.
Guds tjänare, vår herre Jesus lever.

Ja, i Guds blick den minste är den störste.
Som hungriga vi alla delar brödet
och ger varandra värdighet och mening.
Guds tjänare, vår herre Jesus lever.


"Att vara en Kristus för sin broder". Så beskrev Martin Luther vad det är att vara kristen.
Många har sedan citerat honom.

Det berättas om en kyrka någonstans som blev sönderbombad under kriget.
På altaret stod en Kristusbild. Kroppen kunde man laga, men händerna var sönderslagna
och borta. Då satte man upp en liten skylt på bilden med orden:
"Jag har inga andra händer än dina".

Så är det. Kristus har bara sina lärjungars händer här i världen. Kyrkan kallas Kristi kropp.
Att vara en Kristus för sin syster eller broder är att med sina händer ge den omsorg
och ömhet, den styrka och läkedom som fanns i Jesu händer.
 
Text: Jonas Jonsson 1992, 1993
Musik: Fredrik Sixten 1992, domkyrkoorganist i Härnösand

Bild: Google

torsdag 20 november 2014

Innan natten kommer vill jag tacka ...






Psalm 510

Innan natten kommer vill jag tacka
för den dag du gav, dem som jag mötte.
För ett liv som mognat något, Herre, vill jag tacka.

Innan natten kommer vill jag tänka
på dem som nu ler i kärleksglädje,
och på dem i ensamheten, Herre, vill jag tänka.

Innan natten kommer vill jag bedja
för den jord vi fått men smutsat, skövlat.
För vår värld som väts av tårar, Herre, vill jag bedja.

Innan natten kommer vill jag lämna
allt tillbaks åt dig att älska, värna.
Allt åt dig, vår tro, vårt tvivel, Herre, tag emot det.


Text: Jonas Jonsson 1978, 1982
Musik: Per Harling 1981, präst, författare och tonsättare, Uppsala


Bild: Google

onsdag 19 november 2014

I Guds tystnad får jag vara...






Psalm 522

I Guds tystnad får jag vara
ordlös, stilla, utan krav.
Klara rymder, öppna dagar:
här en stund vid nådens hav.

I Guds kärlek vill jag vila,
vet mig önskad, älskad, sedd.
Övar mig i barnets tillit,
prövar höjd och djup och bredd.

I Guds Ande kan jag andas:
bön ger liv ur död som svar.
Ögonblickets närhet rymmer
allt som blir och är och var.

Vid Guds hjärta är jag buren,
innesluten i hans famn.
Medan hemligheten djupnar
viskar Fadern ömt mitt namn.


Psalmen är skriven av biskop emeritus Jonas Jonsson, han berättar om psalmens tillkomst:
"Psalmen skrevs en tyst, varm dag i vårt sommarhus i Jämtland. Väggarna viskade många
generationers samtal och arbete. Kornåkrar gulnade i jämnhöjd med fönstren.
Sjön nedanför fick mot kvällen sensommarens grå rodnad. Svalorna började samlas för avfärd.

Psalmen skrevs med tanke på retreater på S:t Davidsgården.
Varje vers påminner om bibelord men också om många andliga erfarenheter.

Få kristna besparas upplevelsen av Guds förskräckande och ödsliga frånvaro, då världen
och människorna tycks vara glömda och himlen är tillsluten.

Den Guds tystnad, som den här psalmen talar om, är annorlunda. den är öppen, varm och
inneslutande, tillit och vila i Guds barmhärtighet, vänskap utan prat, närvaro som inte ifrågasätts.
Så är det när bönen kommit hem och orden stiger åt sidan.

Gud är en hemlighet, nära men oåtkomlig. Denna hemlighet är tillvarons hjärta.
Jag blir någon, får namn och finner min djupaste identitet vid Guds hjärta".

Text: Jonas Jonsson 1984, professor i missionsvetenskap, biskop i Strängnäs, diktare.
Musik: Herrnhut efter 1735


Bild: Google

tisdag 18 november 2014

Släck min törst i källan ...






Psalm 530

En dunkel örtagård jag vet, vars port jag ofta nalkas.
Den lockar med sin enslighet, när dagen börjar svalkas.
Därinne dväljs min bäste vän, men jag vid porten dröjer än.

Jag vet ett vatten, friskt och klart; var afton kan jag höra
det sorla djupt och underbart, när andra ljud ej störa.
Jag kunde nå det med min hand, men törstar än vid källans rand.

Jag vet en gammal väg att gå, när morgon åter randas.
Den leder upp mot höjder blå, där lätt och fritt jag andas.
Från kraft till kraft den vägen bär, men sällan, sällan går jag där.

O Herre, led mig i din vård den väg jag gått så sällan,
för in mig i din örtagård och släck min törst i källan.
Du vet ju allt vad i mig är, du vet ock att jag har dig kär.


"Släck min törst i källan".

"Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus".  Psalt 36:10

Jesus sade: "Den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig.
                    Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv".
                    Joh 4:14

Text: Emil Liedgren 1919
Musik: Bernhard Berglund 1937, Organist, Selånger i Medelpad


Bild: Google


måndag 17 november 2014

Gud, hos dig är livets källa ...






Psalm 378

Gud, hos dig är livets källa,
allt du bär med allmaktsord.
Nytt du låter livet välla
över samma gamla jord.
Aldrig du ditt verk förgäter,
du förgäter ej de små,
deras änglar när dig stå.

Gud, hos dig är nådens källa.
bättre är än liv din nåd.
Hur vår färd vi skola ställa
står ej i vårt eget råd.
Mer än jordelivets gåva
du åt barnen skänka vill:
himmelriket hör dem till.

In i kyrkans hägn du för oss,
förrän själva dit vi gå.
Dold din milda hand berör oss,
innan vi ditt ord förstå.
Nya släkten du välsignar:
över späda huvun spänns
nådens himmel utan gräns.

Här den ström går fram vars flöden
giva glädje åt Guds stad.
Jesu Kristi dop till döden
är det nya livets bad.
Nya människor, Sonen lika,
klädda i hans renhets skrud,
vill du dana av oss Gud.

Bibelord: "Din nåd är dyrbar, o Gud, i dina vingars skugga finner människor tillflykt.
                 Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus  ser vi ljus".    Psalt 36:8,10

Psalmförfattaren skriver: "Gud hos dig är livets källa. Gud hos dig är nådens källa".

Bön: Livets Gud, tack för att du genom dopet
        förenar oss med Kristus.
        Hjälp oss att dag för dag
        leva i vårt dop och mogna i vår tro.
        I Jesu namn. Amen.


Text: Emil Liedgren 1911
Musik: Troligen 1694-95

Bild: Google

söndag 16 november 2014

Guds Son en gång i morgonglans...





Psalm 490

Guds Son en gång i morgonglans
skall åter komma hit,
och alla änglars skuggor flyr
och världen fylls av liv.
Han är densamme som han var,
men klädd i härlighet.
Med solens krona blir han krönt
och stjärnors diadem.

Och klarare än påskens ljus,
då han steg ur sin grav
och krossade det ondas makt
och dödens udd bröt av,
ja, klarare än påskens sol
är Herrens härlighet
när han på skyar kommer hit
och alla honom ser.

Guds Son en gång i morgonglans
skall komma hit igen.
Hans stora dag, låt oss med bön
och tro påskynda den.
Guds Son skall komma.
Allt som dolts skall då bli uppenbart.
Vi väntar, ropar med hans folk:
Kom, Herre Jesus snart!


Text: Grekisk
Översättning: John Brownline 1907
Bearbetning; Anders Frostenson 1984
Musik: Engelsk 1785-88


Bild: Google

lördag 15 november 2014

Ord av evighet ...





Psalm 284

Ord av evighet, Mästare, som vet att med Gud och
människor tala och de stummas nöd hugsvala,
lös med mäktig hand våra tungors band.

Bryt vår stolthets damm och låt brusa fram
all den oro som oss jäktar, allt det kval som tyst försmäktar;
giv det form och ljud, bär det fram till Gud.

Och när Guds behag ger en solskensdag,
när ej längre plågan stinger, men av fröjd vårt hjärta springer
i befriat bröst, giv då glädjen röst.

Hjälp oss att ej kallt se och tåla allt,
men när det blir brott att tiga, kom att våra läppar viga
och gör rösten varm av din kärleks harm.

Helst dock låt oss få bjuda frid och nå,
liksom du, igenom stängda dörrar in till de beträngda,
giva dem din ro och din kraft till tro.

Du Guds starka Ord, skapa om vår jord.
Till ditt rikes tjänst bered oss, Herre, gör ett under med oss:
Alla löftens Ja, säg ditt E f f a t á.


Psalmen är skriven med inspiration från Mark 7:31-37.
Där berättas om hur Jesus botar en dövstum man. Jesus rörde vid mannens öron
och vid hans tunga och sade: "Effatá!" Det betyder "Öppna dig". Mannen blev frisk
och människor som såg detta sade: "De döva får han att höra och de stumma att tala".

Psalmförfattaren vet att människors stumhet kan ta sig många uttryck.
Lös med mäktig hand våra tungors band v 1. Vi bär vår vånda i oro och tysthet v 2,
vi har också svårt att ge glädjen ljud v 3. Vi tiger fegt när vi borde säga ifrån v 4,
och vi har svårt att finna ord till hjälp och tröst v 5. Säg ditt Effatá v 6.


Text: Emil Liedgren 1919
Musik: Adam Drese 1698


Bild: Google


fredag 14 november 2014

Fader, du vars hjärta gömmer ...





Psalm 233

Fader, du vars hjärta gömmer
helighet, som allting dömer,
kärlek, som förlåter allt,
du vill döda för att föda
oss på nytt till ny gestalt.

Dig vi bedja: låt oss känna,
att den eld där vi oss bränna,
just din kärleks låga är,
att och vreda vindar leda
hem till dig den du har kär.

Rikt med våra tårars flöde
vill du vattna marker öde
och ge liv och växt på nytt.
Rosor fromma skola blomma
öknen blir till äng förbytt.

Där vi än i ångest höra
ovisst mummel når vårt öra,
helgmålsringning ljuda skall:
genom ljusa valv skall brusa
påskkoralers jubelsvall.

Åter för du oss de gamla
vägarna; ej mer vi famla
var sin egen dunkla stig:
samfällt böjas knän, och höjas
unga hjärtan upp till dig.

Dig vi prisa och berömma,
som i vrede allt kan döma
och i nåd förlåta allt,
som vill döda för att föda
allt på nytt till ny gestalt.


Psalmen skrevs av Emil Liedgren 1910. Åtminstone två olika inspirationsfaktorer
ligger bakom psalmens tillkomst: den religiösa miljön i Uppsala vid den här tiden
och författarens egen bibelkunskap.

När det gäller Liedgrens bibliska inspiration till psalmen finns det flera anknytningar,
inte minst till profeten Jesaja, t ex "Öknen och ödemarken skall glädja sig, och hedmarken
skall fröjdas och blomstra som en lilja". Jes 35:1.
I psalmen skriver han: "Rosor fromma skola blomma, Öknen blir till äng förbytt".


Text: Emil Liedgren 1910
Musik: Oskar Lindberg 1917, professor och organist i Stockholm

Bild: Google


torsdag 13 november 2014

Mästare alla söka dig ...






Psalm 216

Mästare alla söka dig, uppenbart eller förteget:
gamla som tryggt går trampad stig, unga som dröja på steget.
Känd eller okänd väg vi gå tidigt och sent till dig ändå
trötta på allt vårt eget.

Läkare, du som bäst förstår vad för vår läkedom kräves,
hela vårt släktes öppna sår, låt oss ej blöda förgäves.
Herre, är allt dig underlagt, säg blott ett ord,
ett ord med makt, bjud, och vår krankhet häves.

Mästare, du som vet hur tungt tvivlet kan trycka och tära,
möt det som fordom, fast och lugnt,
borgesman själv för din lära. Klarna skall livets mål och grund,
om endast du en salig stund kommer oss mänskligt nära.

Herre, du hör vad hjärtat ber, även när läpparna häda.
Högvisa män du sett och ser hemligt din tröskel beträda.
Kraft, som vart band i vanvett bräckt,
måste i ödmjuk tjänardräkt, tänd av din röst, sig kläda.

Flockvis vi ryckas hit och dit, om du ej ensam får råda.
Sinnenas uppror, viljans split nesa och nederlag båda.
Härlige, höge Hövitsman, samla oss du och för oss an,
låt oss din seger skåda.

Konung, vi ville gärna tro vad om ditt rike förtäljes.
Aldrig vårt hjärta finner ro, förrän därinne det dväljes.
Därför vi alla söka dig. Själarnas herde, sök du mig,
aldrig jag når dig eljes.


Denna psalm: "Mästare alla söka dig, uppenbart eller förteget" känns i dag mycket aktuell.
Det är helt klart, att det i vår tid också finns ett aktivt andligt sökande.

Psalmen skrevs 1919 av Emil Liedgren (1879-1963) en av våra främsta psalmförfattare och
psalmkännare under förra hälften av 1900-talet.  Liedgren föddes i Rystad, Östergötland.
Han läste teologi i Uppsala och blev 1921 teologie doktor på en avhandling om
Johan Olof Wallin. Han var under åren 1920-1944 lektor i Västerås.

I Svenska kyrkan bröt ungkyrkorörelsen fram med sin entusiasm och frimodighet i början
av 1900-talet. Betydande teologiska inspiratörer som ex Johan Alfred Eklund,
Nathan Söderblom och Einar Billing gav var och en på sitt sätt ny livskraft åt Svenska kyrkan.

Detta är Emil Liedgrens andliga bakgrundsmiljö, när han skrev sin psalm.
Orden i Mark 1:37 har fått bilda upptakten till hans psalm: "Simon och de andra skyndade
efter Jesus, och när de funnit honom sade de: Alla söker efter dig".

Emil Liedgren har skrivit ett antal böcker om psalmer:
Den svenska psalmboken 1910.
Johan Olof Wallins läroår som psalmdiktare 1806-1812.
Svensk psalm och andlig visa 1926.

Musik: Ludvig Mathias 1840, norsk kyrkomusiker, Oslo

Bild: Google

onsdag 12 november 2014

Ta emot var stund ur Guds hand ...




... som en bäck emot havets strand


Psalm 752

Över berg och dal
som en mjuk koral
drar sommarn över vårt land.
Livet flödar fram
såsom sav i stam,
såsom bäck emot havets strand.
Så lev Guds nu.
Av Guds nåd får du
ta emot var stund ur hans hand.
Livet flödar fram
såsom sav i stam,
såsom bäck emot havets strand.

Minns att var sekund
är en liten stund
av evigheten hos Gud,
och när dagen lång
du hör fåglars sång,
hör du himmelens egna ljud.
Så lev Guds nu.
Av Guds nåd får du
ta emot var stund ur hans hand.
Och när dagen lång
du hör fåglars sång,
hör du himmelens egna ljud.

Och när dagens ljus
från Guds eget hus
nu flödar över din dag,
minns att rätt och frid
i vår egen tid
ska få spegla Guds kärleks lag.
Så lev Guds nu.
Av Guds nåd får du
ta emot var stund ur hans hand.
Minns att rätt och frid
i vår egen tid
ska få spegla Guds kärleks lag.


En "sommarpsalm" av Tore Littmarck 1988
Musik: Tore Littmarck 1988

Bild: Google


tisdag 11 november 2014

Herre, du vandrar gemenskapens väg ...




Psalm 738

Herre du vandrar försoningens väg,
själv både flykting och fredlös.
Smärtornas gata med hetta och damm
drev dig din kärlek att gå.
Visa oss vägen, försoningens Herre.
Ge oss nu viljan att gå den.

Herre, du visar oss frihetens väg.
Fri är blott den som kan tjäna,
den som av kärlek kan glömma sig själv,
den som fått mycket förlåtet.
Visa oss vägen, du frihetens Herre.
Ge oss nu viljan att gå den.

Herre, du vandrar gemenskapens väg.
Lär oss att gå över gränser.
Kunskap och sanning och omsorg och rätt
får vi som syskon nu dela.
Visa oss vägen, gemenskapens Herre.
Ge oss nu viljan att gå den.

Herre, du visar oss himmelens väg,
den som oss leder till livet.
Målet är himlen, men jorden vår väg.
Själv går du här vid vår sida.
Visa oss vägen, du himmelens Herre.
Ge oss nu viljan att gå den.


         Fri är blott den som kan tjäna,
        den som av kärlek kan glömma sig själv,
        den som fått mycket förlåtet.

Förlåtelsen för våra synder är ett centralt tema i frälsningen.
Den förlåtelsen är aldrig belagd med några förbehåll. Den är helt fri.
Förlåtelsen finns tack vare att Jesus har dött på korset och att Gud nu
delar ut den till var och en som vill ta emot den.
Därför att Gud har förlåtit oss, kan vi också leva i gemenskap med honom
och vara accepterade av honom.
Genom förlåtelsen är det gamla förgånget och något nytt har kommit.
Frälsning, evigt liv, befrielse från domen skänks åt den som tror på Jesus Kristus.

Psalmtext: Tore Littmarck 1972
Musik: Tore Littmarck 1972


Bild:Google

måndag 10 november 2014

Att leva är förlåta tills ingen skuld finns kvar...




   Att leva är också att förlåta

Psalm 732

Att leva är att fråga, att vänta på ett svar.
Att leva är att lyssna, tills tvivlet tystnat har.
Att leva är att ana att allt är i Guds hand,
att finna frid och trygghet i själva orons land.

Att leva är att lämna sin egen trygga vrå,
att öppna stängda dörrar och söka att förstå.
Att leva är att trösta fast sorgen tär din själ,
att leva är att glömma dig själv för andras väl.

Att leva är att skänka det bästa som du har.
Att leva är förlåta tills ingen skuld finns kvar.
Att  leva är att ana att Gud finns nu och här,
att Gud har skapat jorden och ännu har den kär.


Text: Tore Littmarck 1972
Musik: Tore Littmarck 1972


Bild:Google

söndag 9 november 2014

Ett liv i dina händer ...





Psalm 384

Ett liv i dina händer, en gåva av din nåd,
ett tecken på din kärlek, tack, Herre, för vårt barn.

Din kyrkas dop är källan till rening och till liv,
ett glädjens friska flöde, en nådens djupa ström.

Du räcker dina händer i dopet till vårt barn.
O, låt det en gång säga i tro sitt "ja" till dig.

När oro, sorg och tvivel vill skymma vägens mål,
hjälp då vårt barn bekänna: "I dopet blev jag din:"

Gud, låt oss alla mötas, som dina barn en gång
hos dig i himlens rike, det nya livets land.


Text: Tore Littmarck 1978
Musik: Tore Littmarck 1978


Bild: Google

lördag 8 november 2014

Jag skulle vilja våga tro ...




... som kornet väntar tid att gro


Psalm 219

Jag skulle vilja våga tro
att någon har mig kär.
Jag skulle vilja våga tro
att Gud kan vara här.
Jag skulle vilja våga tro
att kärlek
är den makt som ändå världen bär.

Jag skulle gärna vilja tro,
men vem törs göra så?
Jag skulle gärna vilja be,
men vem kan bönen nå?
Jag skulle gärna vilja tro
att någon ser
den mening jag ej fattar mer.

Jag skulle vilja våga tro
att någon ser all nöd.
Jag skulle vilja våga tro
att Gud finns bortom död.
Jag skulle vilja våga tro
att någon fanns
som ville att jag vore hans.

Jag skulle vilja våga tro.
Jag kan ju inte mer.
Som kornet väntar tid att gro,
att livets under sker,
så väntar jag och längtar jag
att jag skall få
den tro jag inte själv kan nå.


Denna psalm av Tore Littmarck föreslogs ingå i 1976 års psalmbokstillägg
"Psalmer och visor". Kyrkomötet avslog förslaget. Man ville att psalmen skulle
sluta "väl".

Psalmbokskommittén bad då Littmarck att omarbeta psalmen. Littmarck vill inte
ändra i sin text. I stället skrev han en fjärde vers, som egentligen slutar lika öppet
som de tre tidigare verserna. I denna nya form togs psalmen in i 1986 års psalmbok.
Detta är en viktig förändring i riktning mot en större öppenhet och realism inför
människors faktiska villkor. Människors tvivel är en realitet, och det får inte förnekas
om människor skall kunna finna en identifikation i psalmboken.

Text: Tore Littmarck 1969, 1981
Musik: Tore Littmarck 1969


Bild: Google

fredag 7 november 2014

Jag har ofta frågor, Herre ...



  Jag står ofta vid ett vägskäl


Psalm 218

Jag har ofta frågor, Herre, men så sällan har jag svar.
Jag står ofta vid ett vägskäl, och jag tvekar vid mitt val.
Många gånger är jag ensam, mina frågor saknar ord.
Jag har ofta frågor, Herre, men så sällan har jag svar.

Tänk om du är den som väntar just i tvivlets ensamhet,
inte bara på min fråga, men som väntar just på mig.
Tänk om du känt samma oro, samma tveksamhet som jag.
Tänk om du är den som väntar just i tvivlets ensamhet.

Det är nog, o Gud, att veta att jag lever i din hand.
Kanske frågorna blir lösta, kanske får de inget svar.
Det som ger mitt liv en mening är att du, Gud, vill mitt väl.
Det är nog, o Gud, att veta att jag lever i din hand.


Psalmförfattaren Tore Littmarck har berättat att han på ett konfirmandläger 1972
lät konfirmanderna skriva ner några frågor som de ville ha svar på under lägret.
En flicka sade då vid genomgången av frågorna:
"Tore, hur skall det här gå? Det finns ju bara frågor och inga svar".

Det här gav Littmarck inspiration till att samma kväll skriva psalm 218.
"Jag har ofta frågor, Herre, men så sällan har jag svar".
De stora mänskliga frågorna om tillvarons "vadan och varthän", om meningen med
livet och med lidandet i världen följer människan genom hela livet.

Den kristna människans lösning på frågorna är ofta det som Littmarck kommer
fram till i sin psalm. "Det är nog, o Gud, att veta att jag lever i din hand".

Text: Tore Littmarck 1972, kyrkoherde i Gamla Uppsala, författare och kompositör
Musik: Tore Littmarck 1972


Bild: Google
                             

torsdag 6 november 2014

De heliga i landet ...



...vid glömskans hav av nåd

Psalm 484

De heliga i landet,
de lever i ett ljus
som genomlyser dem.
De går från djup till djup
och de ropar:
Kyrieleis.  (Herre förbarma dig)

De heliga i landet,
de lever vid ett hav,
vid glömskans hav av nåd
och våra skulders grav.
och de ropar:
Halleluja.

De heliga i landet,
de lever i en natt
vars mörker heter Gud,
och längtan håller vakt,
och de ropar:
Kyrieleis.

De heliga i landet,
de lever av vart ord
som utgår av Guds mun
om fred på denna jord,
och de ropar:
Kom, Herre, kom.

De heliga i landet
ger ut sitt liv för det
som världen trampar ner
och för rättfärdighet,
och de ropar:
Kom, Herre, kom.

De heliga i landet,
de går från kraft till kraft
och träder fram för Gud
till sist med segerkrans,
och de ropar:
Halleluja.

Du helighetens källa,
o Far, o ljus av ljus,
o Ande som ger liv,
allt lova dig, o Gud,
och vi ropar:
Halleluja.

V 1 ...de lever i ett ljus
Jesus sade: "Jag är världens ljus den som följer mig skall inte vandra i mörkret
utan ha livets ljus".  Joh 8:12.
"Må Gud ge ert inre öga ljus, så att ni kan se det hopp han har kallat oss till".  Ef 1:18

V 2 ...vid glömskans hav av nåd
"Gud, du vill helst visa nåd. Du förbarmar dig över oss, du kastar alla våra synder
i havets djup".  Mika 7:19

V 3 ...de lever i en natt
"Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte fått övervunnit det". Joh 1:5

V 4 ...de lever av vart ord
Gud säger:" Så är det med ordet som kommer från min mun: det vänder inte
tillbaka utan gör det jag vill och utför mitt uppdrag".  Jes 55:11
     ...om fred på denna jord
"Gud sände budskapet om fred genom Jesus Kristus".  Apg 10:36

V 5 ...ger ut sitt liv för rättfärdighet
"Rättfärdigheten kommer av tro på Kristus, den rättfärdighet som Gud ger
åt dem som tror".  Fil 3:9

V 6 ...de går från kraft till kraft
"Gud ger den trötte kraft, den svage får ny styrka. De som litar på Herren
får ny kraft".  Jes 40:29, 31

V 7 ...du helighetens källa, ljus av ljus
"Hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus".  Psalt 36:10
Jesus sade: "Den som dricker av det vatten jag ger blir en källa i honom,
med ett flöde som ger evigt liv".  Joh 4:14


Psalmförfattare: Olov Hartman 1977
Musik: Erland von Koch 1979, professor, tonsättare, Stockholm


Bild:Google

onsdag 5 november 2014

För alla helgon, som i kamp för tron




       ... från mörker till ljus


Psalm 171

För alla helgon, som i kamp för tron
stått fast mot världen och nått himlaron,
till dig, o Jesus, höjes lovets ton.
Halleluja! Halleluja!

Du var i världen deras fasta hus.
Din röst dem ledde fram i stridens brus,
och genom ödsligt mörker sken ditt ljus.
Halleluja! Halleluja!

Vi kämpa må med troget, tappert mod
som förr en gång din helga skara god,
tills den bekrönt i segerns boning stod.
Halleluja! Halleluja!

O höga samfund, helgon av vår släkt!
Mörk är vår väg, för er har morgon bräckt.
Men alla livas av hans Andes fläkt.
Halleluja! Halleluja!

Blir dagen tung och själens möda lång,
tyst, hör! I fjärran tonar segersång,
och tro och vilja stärkes än en gång.
Halleluja! Halleluja!


Denna psalm handlar om helgonen, de som kämpat den goda kampen
och nu "nått himlaron". De står som ett hopp och ett föredöme för oss
som fortfarande lever vårt liv här på jorden.

Författare till psalmen är en av den engelska kyrkans främsta psalmdiktare,
William How. Han var domprost i London och biskop i Wakefield.
Psalmen publicerades 1864 i "Hymns for the Saints Day".
Nathan Söderblom översatte psalmen till svenska 1911.
Söderblom var teologie professor i Leipzig, därefter i Uppsala och blev sedan ärkebiskop.
Han var också ledamot av Svenska akademien. 1930 erhöll han Nobels fredspris.

Musik: R. Vaughan Williams 1906


Bild: Google

tisdag 4 november 2014

Den stora vita skaran där ...






Psalm 170

Den stora vita skaran där
lik tusen berg som snöskrud bär,
med skog omkring och palmers ring,
säg vilka dessa är.
Det är den stora skara
som ur mycken nöd och plåga kom.
Och Lammets blod dem rena gjort
för himlens helgedom.
Där firar de sin kyrkogång
med oupphörlig jubelsång i valv av ljus
hos Herren Gud bland alla änglars sång.

Här levde de i djupt förakt,
men se dem där i deras prakt
för tronen stå med kronor på
i himmelsk glans och makt.
De ofta haft det tungt och svårt
och deras kinder höljts i gråt.
Gud mötte dem. Strax de kom hem
han varje tår tog bort.
Lövhyddefest de firar nu
i himmelen hos Herren Gud, och Lammet själv
vid livets älv är både värd och gäst.

Så gläds, ja gläd er tusenfalt,
ni som har mist och vunnit allt.
Ni som i tro bestod ert prov,
blev jordens ljus och salt.
Ni kände till en hemlighet
som änglar men ej världen vet:
att den som sår med sorg och gråt
en jubelskörd får se.
Så sjung, slå takt med palmers blad,
ty detta är vår glädjedag. Dig vare pris
till evig tid, Guds Lamm! Halleluja!


Psalmen är skriven av 1700-talets främste psalmdiktare i Danmark, Hans Adolf Broson.
Han var prästson från Randerup och efter prästexamen blev han en tid informator på
södra Jylland. Där kom han i kontakt med den pietistiska väckelsen, som sedan kom att
prägla hans personliga fromhet.

I 1986-års psalmbok är Brorson representerad med två psalmer, nr 170 och 199.
Allhelgonapsalmen "Den store hwide flok" publicerades efter hans död.
Inspiration till sin psalm har han från texter i Bibeln, framför allt från Uppb kap 7.
"Sedan såg jag och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar
och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med
palmkvistar i sina händer".

Han anknyter också till den judiska högtid som kallas lövhyddohögtiden, omnämnd
bl a i 3 Mos 23:33-44. Den firades under hösten och pågick i åtta dagar.
Det är en glad skördefest. Då byggde man lövhyddor som man kunde bo i under
festdagarna. Brorson liknar det eviga livet hos Gud vid en lövhyddofest.
Judarna firade lövhyddohögtiden till minne av ökenvandringen från Egypten till Kanaans
land, då de sov i lövhyddor.
På samma sätt firas en fest i himlen hos Herren Gud av dem som slutat livets ökenvandring:
"Lövhyddefest de firar nu..."

Text: Hans Adolph Broson, 1765, biskop i Ribe, Danmark
Översättning : Emanuel Linderholm, professor i kyrkohistoria, Uppsala
Nyöversättning: Anders Frostenson 1983
Musik: Norsk folkmelodi från Heddal


Bild:Google

måndag 3 november 2014

I himmelen, i himmelen ...





Psalm 169

I himmelen, i himmelen, där Herren Gud själv bor,
hur härlig bliver sällheten, hur outsägligt stor!
Där ansikte mot ansikte jag evigt, evigt
Gud får se, se Herren Sebaot.

I himmelen, i himmelen, vad klarhet, hög och ren!
Ej själva solen liknar den uti sitt middagssken.
Den sol, som aldrig nedergår och evigt oförmörkad står,
är Herren Sebaot.

I himmelen, i himmelen, vad sälla utan tal!
Av änglarna och helgonen vad glans i ärans sal!
Min själ skall bliva dessa lik, av evighetens skatter rik,
hos Herren Sebaot.

I himmelen, i himmelen man inga tårar ser.
Ej döden, ej förgängelsen där skola härja mer.
Där skänkes fröjd och härlighet och frid och oförgänglighet
av Herren Sebaot.

I himmelen, i himmelen en sällhet du berett,
som intet öra hörde än och intet öga sett,
ej njuten av ett dödligt bröst, ej sjungen av en dödlig röst,
o Herre Sebaot.

I himmelen, i himmelen själv alla väsens Far
med Sonen och Hugsvalaren en evig boning har.
Ett trefalt helig sjunges där, då himlaskaran offer bär
för Herren Sebaot.

O Fader, Son och Ande, dig ske evigt lov och pris.
Ack, öppna ock en gång för mig din himmels paradis.
Ja, när jag fast i trone står, jag av din hand min krona får,
o Herre Sebaot.


Psalmen är skriven 1620 av prosten Laurentius Laurinus, rektor i Söderköping och
kyrkoherde och prost i Häradshammar. Så långt man vet skrev han psalmen med
anledning av sin hustrus död.

Psalmen bearbetades inför 1819 års psalmbok av Johan Åström. Han var kyrkoherde
i Tuna och Stavby församlingar. Johan Olof Wallin anlitade honom gärna och ofta
som medarbetare i psalmboksarbetet.

Psalmen kan sjungas på flera olika melodier. De två mest sjungna står som alternativa
melodier i psalmboken. Skattungemelodin 169 b har blivit känd och omtyckt inte minst
genom att den förekommer i Himlaspelet, i Leksand.

Bild: Google

söndag 2 november 2014

Din frid skall aldrig vika ...






Psalm 173

Din frid skall aldrig vika, din godhet skall bestå.
När stormen slår emot oss hos dig finns kraft att få.
I ensamhetens timmar, i sorgens mörka stund
förblir du hos oss, Herre, varje lång och svår sekund.

Var ännu vid min sida när stormen stillar av.
Följ med oss när vi vandrar till våra käras grav.
Giv att vi aldrig mister den glädje du oss skänkt
men bär i tacksamt minne allt gott de gjort och tänkt.

När vi har gått ur tiden vårt namn, vårt verk blir glömt,
men Herre, i ditt hjärta är det för evigt gömt.
Det liv som här försvinner tar du i gott förvar.
Vår själ kan tryggt vi lämna åt dig, vår Gud och Far.


Kyrkan har sedan tidig medeltid gjort klar skillnad i sin gudstjänsttradition mellan
firandet av helgonen och minnet av de döda.
Alla helgons dag och Alla själars dag är två gudstjänstdagar som följer omedelbart
på varandra i början av november. Alla själars dag har sitt ursprung i fornkyrkans sed
att hålla förbön för alla avlidna, som saknar anhöriga och därför inte har någon som kan
be för dem.
Så småningom uppkom behovet av att fira en gemensam dag i kyrkan, då man specellt
tänker på sina avlidna. Behovet av en speciell gravsmyckningshelg har ju, som vi
alla vet, under de senaste årtionden känts mycket starkt för många människor.

Det finns i 1986-års psalmbok en psalm för Alla själars dag, till de hädangångnas minne.
och det är denna psalm "Din frid skall aldrig vika, din godhet skall bestå".


Svein Ellingsen norsk präst och författare, skrev psalmen 1971.
Sju år senare översattes den till svenska av Britt G Hallqvist.
Melodi från 1500-talet.


Bild:Google

lördag 1 november 2014

De skall gå till den heliga staden ...






Psalm 172

De skall gå till den heliga staden,
de skall samlas i himlen en gång.
De skall häpna gå in genom porten
till en okänd värld till ett annat liv.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny, jublande sång.

De skall minnas den grönskande jorden
och de somrar som blommade där.
De skall glömma det onda och svåra
i en gammal värld,
i ett svunnet liv.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny, jublande sång.

De skall möta de trofasta vänner
som de miste på jorden en gång.
De skall leka med änglar och helgon
i Guds paradis.
De skall dansa där.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny, jublande sång.

De skall möta den levande Herren,
de skall se honom sådan han är
och förvandlas i ljus till hans likhet.
Deras hopp han var,
deras liv han är.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny, jublande sång.


Psalmförfattare har ofta någon biblisk text som ger dem inspiration.
Britt G Hallqvist, som skrivit psalmen "De skall gå till den heliga staden"
har haft saligprisningarna i Jesu bergspredikan i tankarna.
"Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.
Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade. Saliga de ödmjuka
de skall ärva landet".  Hela psalmen bygger på orden "De skall..."

När kyrkomötet behandlade psalmen med tanke på 1986-års psalmbok så ville man byta ut
"de" mot ett "vi". Man vände sig till Britt G Hallqvist och bad att få göra detta.
Hon motsatte sig den ändringen med motiveringen att det skulle utestänga många från att
kunna sjunga psalmen. Domen är Guds och många människor har en ödmjuk försiktig
hållning i sin tro. Dessutom säger Britt G, så låter "vi" så kristet självbelåtet.
Med den förklaringen var kyrkomötets representanter nöjda.

Britt G Hallqvists psalm har tre verser. Oscar Ahlén, kyrkoherde i Kvillinge i
Östergötland har skrivit en fjärde vers.
Egil Hovland som tonsatt så många av Britt G Hallqvists psalmer har också satt melodin
till denna. Det är också på hans initiativ som ordet "sjunga" i slutet av varje vers upprepas
för att få en stegring i texten.

Text: Britt G Hallqvist 1976,  vers 4; Oscar Ahlén 1984
Musik: Egil Hovland 1976, organist och tonsättare, Fredriksstad Norge


Bild: Google

fredag 31 oktober 2014

Jublande lyfter vi här våra händer ...





Psalm 292 B

Jublande lyfter vi här våra händer,
sjunger den glädje som enighet tänder,
ger dig vårt arbetes dag och vår tacksamhet
handling och bön må bli ett.
Pris vare Gud, pris vare Fadern,
hans Ande, hans Son.
Saliga sjunger och tillber vi
inför hans tron.

Jublande bär vi till dig våra böner,
dig vill vi tjäna som döttrar och söner,
skapa som du i vårt ringaste arbete -
handling och bön må bli ett.
Pris vare Gud, pris vare Fadern,
hans Ande, hans Son.
Saliga sjunger och tillber vi
inför hans tron.

Brödet och vinet vi frambär till bordet,
tag våra gåvor, o du som har gjort dem,
skicka oss sen till att ena din mänsklighet -
handling och bön må bli ett.
Pris vare Gud, pris vare Fadern,
hans Ande, hans Son.
Saliga sjunger och tillber vi
inför hans tron.

Tack för den styrka, det liv du här gav oss,
gör något nytt, något brinnande av oss,
led oss att bygga en värld av rättfärdighet -
handling och bön må bli ett.
Pris vare Gud, pris vare Fadern,
hans Ande, hans Son.
Saliga sjunger och tillber vi
inför hans tron.

Denna psalm sjungs i många kyrkor världen över.
Den introducerades av Fred Kaan på Kyrkornas Världsråds generalsamling i Nairobi 1975.
Delegaterna tog med sig psalmen till sina respektive kyrkor. Kerstin Anér som var ombud
för Svenska kyrkan översatte den omedelbart. Författaren, som är ledare för den reformerta
kyrkan i England, har spelat en stor roll för psalmsången inom Kyrkornas Världsråd.
Melodin till 292 A kommer från Sri Lanka vilket ytterligare understryker dess internationella karaktär. I 1986 års psalmbok finns dessutom en svensk melodi skriven för psalmen av
Karl Olof Robertsson.

I psalmen finns några av de mest grundläggande tankarna inom Kyrkornas Värlsråd.
Här finns  enigheten mellan kyrkorna som något av en självklar förutsättning, uppgiften är
större än denna enighet, nämligen en enad mänsklighet. Den kan bara skapas genom att rättvisa
och rättfärdighet skapas. Detta skall ske genom att kvinnor och män står sida vid sida som
jämlika parter. Varje vers avslutas med orden "handling och bön må bli ett".
Detta är ju ett av kyrkornas och de kristnas dilemma, att det är lätt att bedja om en sak, t ex
de kristnas enhet, men så svårt att omsätta det i handling.
Psalmen en lovsång och lovsången lever inom Kyrkornas Världsråd framför
allt inspirerad från tredje världens kyrkor.


Text: Fred Kaan 1972
Musik: Psalm 292 A  från Sri Lanka, Psalm 292 B, Karl Olof Robertsson 1981


Bild: Google

torsdag 30 oktober 2014

Du är större än mitt hjärta...





Psalm 27

Du är större än mitt hjärta, du som allting kan och vet,
du som har i dina händer Vintergatans hemlighet,
du som skapade atomen, du som sprängde solens skal,
världen, den omätligt djupa, mäter du med lag och tal.

Mig blir aldrig svaret givet, Vintergatans lösenord,
den materias namn är okänt av vars kraft jag själv är gjord,
och jag famlar med min kärlek som jag famlar med mitt vett -
blint jag måste tro på livet och på dig som ingen sett.

Dagen dör och mörkret stiger. Jag är ensam, du är stor.
Om jag talar eller tiger är du nära som en mor.
Ej på mina svaga böner eller tvivel vilar du,
som är större än mitt hjärta, som är evig; som är nu.


Kerstin Arnér har skrivit denna psalm. Hon berättar:
"1946 hade begreppet naturvetenskap utökats med begreppen atomvapen och atomkraft.
De hade och har en överväldigande symbolisk betydelse. Hur skulle man kunna se på Gud
i en sådan värld? Med människans förmåga att göra så mycket större och ödesdigare saker
än hon hittills kunnat - vad kastade det för ljus på Guds allmakt?
   Jag har alltid läst Bibeln noga, och det var för mig självklart att söka formuleringar i Bibelns
språk på det jag undrade om, och att söka svaren där också.
Psalmens första rad säger allt om detta. Den andra raden är en medveten formulering
("du som allting kan och vet"), som sedan i de följande raderna utvecklas till att beskriva
Gud som, om man så vill, den störste atomingenjören av alla. Människan kan spränga atomen -
men kunde inte skapa den. Människorna gör atombomber och atomkraftverk, men solen,
som Gud gjort, är en enda stor atommila som fungerar i årmiljoner och är grundval för allt
liv på jorden".

I psalmen finns tron på Gud både som den överlägsna intelligensen, skaparkraften och som den kärleksfullt närvarande. Slutraden i sista versen sammanfattar hela psalmen och dess sista ord
"nu" ger psalmen dess övergripande budskap.

Kerstin Anér har i sin psalm medvetna anknytningar till bibliska texter,
t ex 1 Joh 3:20  "Gud är större än vårt hjärta"   och
Jes 66:13  "Som en moder tröstar sin son, så skall jag trösta er".

Kerstin Anér berättar: Att Gud är som en mor var inte något aggresivt feministiskt uttryck.
Det var en självklarhet; jag kände redan då till bibelordet i Jes.66".


Text: Kerstin Anér 1946, fil dr, författare, riksdagsledamot, statssekreterare
Musik: Roland Forsberg 1981, tonsättare, organist och församlingsmusiker, Stockholm


Bild: Google

onsdag 29 oktober 2014

Tänd ljus ...






Dikter av Bo Setterlind

Tänd ljus
Låt inte mörkret hindra dig
att söka Ljuset.
Och när du funnit det,
låt andra se,
pröva, övertyga sig.

Vill du, att ljus skall leva,
tänd då hos andra
samma längtan.

Tänd frimodighetens ljus
i rädslans mörker,
tänd rättens ljus
i korruptionens mörker,
tänd frihetens ljus i ofrihetens mörker,
tänd Trons ljus
i förnekelsens mörker,
tänd Hoppets ljus
i förtvivlans mörker,
tänd kärlekens ljus
i dödens mörker.
Tänd ljus!

Önskan
Var rädd om drömmen,
den är verklighet,
förtvivla aldrig,
låt ej hoppet fly,
var trygg, ty Herren
all din ängslan vet,
förskjut ej nåden,
den är ständigt ny!

Var rädd om livet,
det skall glädja dig,
var rädd om ljuset,
det skall leda dig,
var rädd om mörkret,
det skall skydda dig,
var rädd om slutet,
det  skall rädda dig!

Källan
Källan som funnits alla år
bjuder oss att lyssna en sekund.

Har vi tid att stanna vid dess rand
för att svalka SJÄLEN där en sekund?

Källan, som har funnits alla år,
är ej någon annan källa lik.

Vi får möta DEN som vill oss väl
i en himmels-speglande musik.

Källan som har funnits alla år,
bjuder oss att lyssna blott en stund.

Har VI tid att stanna vid dess rand
för att svalka själen en sekund?

Med sin renhet läker den de sår
som den speglar - om vi till den går.

Det är  a l l t  den med sin kärlek vill.
Det är bara därför den finns till.


Bo Setterlind var den folkkäre poeten.
Varför har han fått en så folklig ingång? Därför att det kristna budskapet
är så tydligt och klart framtonat i hans psalmer och dikter.

Med dessa tre dikter avslutar jag "bloggandet" om Bo Setterlind.


Bild: Google

tisdag 28 oktober 2014

Mästaren




Ytterligare några dikter av Bo Setterlind.

Dikten Mästaren säger mycket om poeten Bo Setterlind.
Nåden att få vara Guds poet i ödmjukhet, tillit och tacksamhet.

Mästaren
Aldrig mer ett ont ord
om trasiga fioler!
En gång hörde jag Mästaren spela
på bara två strängar.
Han stod bland träden
och spelade på sitt älsklingsinstrument,
hymn efter hymn, visa efter visa,
utkristalliserad smärta,
och jag visste:
Den fiolen var jag!
Andra skulle inte ha ansett mig värd
att spela på, men i hans händer dög jag!


Glädjen i Jesus
Ljudet av Hans fotsteg gör min glädje fullkomlig,
fyller mitt liv med en sällsam musik,
vare sig den kommer till mig om dagen eller om natten,
väcker den hos mig en längtan efter Honom,
som har skapat mig.

Ljudet av Hans fotsteg kommer mig att lyssna
efter det budskap som fängslat människor i alla tider.
Kärlekens budskap: att ingen lever förgäves
så länge Han går ut och söker.

Hjärtats älskare
vare Hans namn!
Oförstörbara Musik!
Vandrande Land!
Ljudet av Hans fotsteg gör min glädje fullkomlig,
fyller mitt liv med Evighetens sötma,
vare sig den kommer till mig om dagen eller om natten,
väcker den hos mig en åtrå efter Honom,
som har skapat mig.


Önskan
En önskan är vi alla ense om:
att Livet segrar!
Att allt det onda, krig, sjukdom, svält,
förtryck och lögn, tar slut.

Vi människor är alltför bundna vid Jorden,
och därför väver vi alltjämt vårt liv
med otillräckligt inslag av det bortomjordiska.
En älskar dagens, en annan nattens färger,
och mönstret skiftar
alltefter vars och ens erfarenheter,
men ingen kommer ifrån detta faktum,
att våra livs slutliga utseende också beror av
hur vi väver och vad vi själva föredrar
att ta med i det grannlaga arbetet.

Var rädd om livet,
det skall glädja dig,
var rädd om ljuset,
det skall leda dig,
var rädd om mörkret,
det skall skydda dig,
var rädd om slutet,
det skall rädda dig.


Bild: Google

måndag 27 oktober 2014

Som ett ljus genom tårar ...





Bo Setterlind skrev gärna om det som ligger framför, om pilgrimsvandringen till himlen.
Vägen till himlen är tron på Jesus Kristus.
För poeten strålar himlen där framme, Guds paradis väntar för den troende.
Vi anar Mästaren "som ett ljus genom tårar" skriver han i psalm 309.

"Bo Setterlind gick till evigheten hastigt och oväntat men inte som en främling -
också där hade han sitt hemland. Bo har gett ord åt det evighetshopp vi bär inom oss,
hans ord nådde in i oss,"
det var några av de tankar prästen sa vid begravningsgudstjänsten i en Stockholms-kyrka.

Bo Setterlind har skrivit om  tryggheten inför döden  i några dikter:

Seger
"Att dö är seger inte nederlag.
 Det lyser över bergen, natt har blivit dag".


Det är tid för en lång resa

Det är tid för en lång resa.
En färd till ett annat land,
ett land som finns i vårt inre,
osynligt och utan band.

Där är ljuset ett sätt att leva,
ett smycke är mörkret där,
och det största berget man har att bestiga
är att lämna sin egen värld.
Det är tid för en lång resa
- för ett möte med HAN SOM ÄR.


Döden tänkte jag mig så

Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat började han gå.
Döden tänkte jag mig så.


Bild: Google

söndag 26 oktober 2014

Så går jag nu till vila trygg ...





Psalm 749

Så går jag nu till vila trygg
som fågeln i sitt näste,
ty Du, min Gud, som är mitt skydd,
Du är min vän, den bäste.

Hav tack för dagen ljus och klar,
för Glädjen jag fått åter!
Hjälp alla dem, som illa far,
och trösta dem som gråter!

Bevara så, o Gode Gud,
mig själv och mina kära,
och hjälp mig hålla Dina bud
och leva till din ära!


Psalmen leder tankarna till ord i Psaltaren
Vers 1  Du min Gud som är mitt skydd
             "Jag ser upp emot bergen: varifrån skall jag få hjälp
             Hjälpen kommer från Herren, som har gjort himmel och jord.
             Han låter inte din fot slinta, han vakar ständigt över dina steg". Psalt 121:1-3

Vers 2  Hav tack för dagen ljus och klar, för glädjen jag fått åter
            "Tacka Herren, åkalla honom, berätta för folken om hans verk!
            Sjung och spela till hans ära, tala om alla hans under!
            Prisa stolt hans heliga namn, de som söker Herren må glädja sig". Psalt 105: 1-3

Vers 3 Bevara så, o, gode Gud, mig själv och mina kära
           "Herren bevarar dig, i hans skugga får du vandra, han går vid din sida.
           Herren bevarar dig från allt ont, från allt som hotar ditt liv.
           Herren skall bevara dig i livets alla skiften, nu och för evigt".  Psalt 121:5, 7-8


Text: Bo Setterlind 1978, efter Christian Winther 1863, dansk teolog och diktare
Musik: Ingemar Braennstroem 1975, körledare, kompositör Immanuelskyrkan, Stockholm

Bild: Google
     

lördag 25 oktober 2014

Var hälsad Herrens moder ...





Psalm 480

Var hälsad Herrens moder, o Maria!
Högtlovade på Jorden, o Maria!
Träd fram, o Kerubim, och sjung,
o Serafim, sjung med henne Herrens lov!
Salig, salig, salig, Maria!

Du goda Jesu moder, o Maria!
I nödens stund Den trogna, o Maria!
Träd fram ...

Du födde Ljuset i vårt liv, o Maria!
Din lydnad är vår förebild, o Maria!
Träd fram ...


Bibelord om Maria Luk 1: 26-55

Maria ett föredöme i att lyssna
Hon lyssnar till ängelns budskap. Lyssnar och begrundar. Hon förstår inte allt hon hör,
men hon gömmer det i sitt hjärta. Ängelns ord: "Var inte rädd Maria"! Följde henne
genom livet. Bakom dessa ord anade hon Guds väldiga styrkas kraft, som skulle
uppfylla henne. Hennes ödmjuka hållning, förtröstan och tillit tog sig uttryck i bön
inför Herren.

Maria ett föredöme i lydnad
När ängeln kom till Maria med bud från Gud så kom ängeln inte till en passiv människa
utan egen vilja. Gud var beroende av Marias aktiva "ja". Hon medverkade i Guds plan
av fri vilja och i lydnad.
Maria visste inte hur Gud tänkte handla, hon förstod inte konsekvensen av sitt "ja",
hon ställde inga villkor, avkrävde inga försäkringar eller löften för sitt "ja".
Hon sa helt enkelt till Gud: "Jag är Herrens tjänarinna".
I detta svar ligger den beslutsamma trygga vissheten. Detta är lydnadens väg.

Maria ett föredöme i lovsång
När Maria fått denna kallelse sjunger hon en lovsång till Gud.
Hela hennes väsen är uppfyllt av glädjen över att få vara Herrens redskap.
"Min själ prisar Herrens storhet,
 min ande jublar över Gud, min Frälsare,
 han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna...".

Sjung med henne Herrens lov, skriver Setterlind


Text: Bo Setterlind 1974, 1977, 1982 efter Salve Regina-sång av  J.G. Seidenbusch 1887
Musik: Mainz 1712


Bild: Google

fredag 24 oktober 2014

O natt av ljus ...





Psalm 461

O natt av ljus som ej kan dö. O natt som frambar Ordet.
O natt som i Getsemane blev ljusare än solen.
Låt upp för oss Ditt paradis, o Herre Krist.
Din natt är ljus, ty Du är Herrens Smorde.

O natt som till all jorden kom med seger över döden.
Guds natt, där Jesus själv en gång fick änglakraft i nöden.
Förjaga all vår liknöjdhet. O Herre Krist, oss stärk mot det
som dövar oss och söver.

O natt som över mörkret vann en oförgänglig seger.
O natt som mer än solen kan i djupen tränga neder.
Gör oss till seende på nytt. O Herre Krist, i mörkrets mitt
om ljus från Dig vi beder.


Psalmen leder tankarna till följande bibelord:

V 1  O natt som i Getsemane blev ljusare än solen
"Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig."  Psalt 119:150

V 1  ...o Herre Krist, din natt är ljus
"Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det".  Joh 1:5

V 2  Guds natt, där Jesus själv en gång fick ängakraft i nöden
Jesu kamp i Getsemane: "En ängel från himlen visade sig för honom
och gav honom kraft".  Luk 22:43

V 2  ...änglakraft i nöden
Jesus sade: "Det står ju skrivet  Herren, din Gud, skall du tillbe,
och endast honom skall du dyrka. Då lät djävulen honom vara,
och änglar kom fram och betjänade honom".  Matt 4:10-11

V 3  O natt som över mörkret vann en oförgänglig seger
"Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus".  1 Kor 15:57

V 3  O Herre Krist, i mörkrets mitt om ljus från Dig vi beder
Jesus sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte
vandra i mörkret utan ha livets ljus".  Joh 8:12


Psalmtext: Bo Setterlind 1963
Musik: Burkhard Waldis 1553, präst, poet och kompositör


Bild: Google

torsdag 23 oktober 2014

Någon du känner är din bäste vän ...





Psalm 357

Någon du känner är din bäste vän,
är beredd att ge dig allt
utan att begära någonting igen.

Någon du känner har för dig i dag
lagt ett ord av guld och har,
trogen i sin kärlek, trätt till ditt försvar.

Någon du känner vill dig alltid väl,
vill i nöd och glädje gå
hemlig vid din sida, aktsam om din själ.


Psalmtexten är förankrad i följande bibelord:
Vers 1 Någon du känner är din bäste vän
"Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört
av min fader".  Joh 15:15

Vers 1 .. är beredd att ge dig allt utan att begära någonting igen
"Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner".  Joh 15:13

Vers 2 .. lagt ett ord av guld 
"Jag ber för dem. Men inte bara för dem ber jag utan också för alla
som genom deras ord tror på mig".  Joh 17: 9, 20

Vers 2 .. och har trogen i sin kärlek trätt till ditt försvar
"Helige Fader bevara dem i ditt namn".  Joh 17:11

Vers 3 .. vill i nöd och glädje gå
hemlig vid din sida, aktsam om din själ
"Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand".  Psalt 139:5
"Jag är med er alla dagar till tidens slut".  Matt 28:20


Psalmtext: Bo Setterlind 1956
Musik: Karl-Olof Robertsson 1970, kyrkomusiker, tonsättare, Huskvarna

Bild: Google

onsdag 22 oktober 2014

Nu vilar ett hjärta i ljuset och friden...





Psalm 309

Nu vilar ett hjärta, i ljuset och friden
de frågor som tystnat har fått sina svar,
och nödens och ångestens tid är förliden
för själen, som lyser i Herrens förvar.

Hur ljuvligt att se vad Guds paradis rymmer,
dit sorgen ej går med sitt mörka begär!
Ej ens med sin isande saknad den skymmer
den strålande utsikt som himmelen är.

Så anar vi Dig som ett ljus genom tårar,
o Mästare kär, som på Golgata dog.
Låt skimra i natten den ljuvsta bland vårar!
Låt grönska det liv som med Dig är oss nog!

O mildaste Jesus med segrarens krona,
oss lys på den väg som till himlen oss för,
Den ende Du är, som vår synd kan försona,
med Dig, utan fruktan, vi lever och dör.


"En av psalmbokens uppgifter är att vara tröstebok", säger Bo Setterlind som har skrivit
psalm 309. Här finns stora möjligheter till identifikation och hjälp till tolkning av de
känslor och tunga tankar som sörjande människor har.
"Psalmen uttrycker den totala förtröstan, som betyder så mycket för mig", berättar
Bo Setterlind.

Några bibelord som författaren inspirerats av:

Vers 1 Nu vilar ett hjärta
Och jag hörde en röst från himlen som sade:
"Skriv: saliga är de döda som härefter dör i Herren.
Ja, säger Anden, de skall få vila efter sina mödor,
ty deras gärningar följer med dem".  Upp 14:13

Vers 2 ... att se vad Guds paradis rymmer
"Vi förkunnar det som står i skriften, vad inget öga sett
och inget öra hört och vad ingen människa har anat,
det som Gud har berett åt dem aom älskar honom".  1 Kor 2:9

Vers 3 ... på Golgata dog
När Jesus hade fått det sura vinet, sade han:
"Det är fullbordat, och han böjde ned huvudet
och överlämnade sin ande".  Joh 19:30

Vers 4 ... oss lys på den väg som till himlen oss för
Sedan talade Jesus med dem och sade:
"Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte
vandra i mörkret utan ha livets ljus".  Joh 8:12

Vers 4 Den ende du är, som vår synd kan försona
"Han är det offer som sonar våra synder
och inte bara våra utan hela världens".  1 Joh 2:2


Psalmförfattare: Bo Setterlind 1978
Musik: Ur Pilgrims-Sånger 1859


Bild : Google