onsdag 30 april 2014

Hjärtan, enigt sammanslutna


många lågor - många hjärtan
- enighet i Kristus -

Psalm nr 58 "Hjärtan, enigt sammanslutna" skrev Nicolaus Ludwig Zinsendorf 1735.
Psalmen bearbetades först av prästen Oscar Mannström 1913,
och bearbetades senare, av Britt G. Hallqvist, 1983.

Hjärtan, enigt sammanslutna, sök i Herrens hjärta ro.
Lågor, ur Guds väsen  flutna, brinn här klart i Kristi tro.
Han är den som oss förenar, solen han, och vi dess glans.
På hans livsträd är vi grenar. Han är vår, och vi är hans.

Gud ske ära! Vilka höjder, vilka djup av idel nåd,
vilka osägbara fröjder oss beredda i hans råd!
Gud som är och var och bliver, Unders under är hans namn.
I sin Son han allt oss giver, sluter oss i fadersfamn.

Kristus, du som fört oss samman i en helig syskonrund,
låt oss i den helga flamman brinna till vår sista stund.
Låt din kärlek ständigt verka i vårt liv och sätta spår,
så att världen klart kan märka: vi är dina, du är vår.


Psalmförfattaren och hans bakgrund.
Under 1600-talet var den protestantiska kristendomstolkningen mycket inriktad på den
rätta läran (ortodoxi). Mot slutet av århundradet kom en reaktion med större betoning på
den personliga fromheten. Så uppstod pietismen (lat pietas = fromhet).
Ur den rörelsen växte en annan fromhetsinriktning fram som kallades hernhutismen.
Grundaren var greve Nicolaus Ludwig  von Zinzendorf (1700-1760).

En sida av pietismen blev viktig för honom, det kristna broderskapet. På släktgodset
Bertelsdorf nära Böhmen tog han emot flyktingar som var förföljda för sin tros skull.
Här grundade han en koloni som kallade Herrnhut (Herrens vakt), och här lyckades han
förena olika kristna trosriktningar, och så bildades Brödraförsamlingen.

Kristi försoning var viktig i deras förkunnelse. Zinzendorf präglade det uttryck som
sedan spelat en stor roll i väckelsens historia: "Kom som du är".

Psalmen "Hjärtan, enigt sammanslutna", skrev Zinzendorf 1725 då han sökte ena olika
trosriktningar som sökte sig till Herrnhut.

"Hjärtan enigt sammanslutna, sök i Herrens hjärta ro".
Jesus bad, att vi skulle vara ett - för att världen skall tro: "Jag ber att de skall bli ett och
att liksom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på
att du har sänt mig". Joh 17:21-22
När Bibeln talar om att vi troende är i Kristus, så är detta ett innerligt utrryck för vår
förening med Gud. Den lilla prepositionen "i" betyder personlig gemenskap med Herren.

"Han är den som oss förenar, solen han och vi dess glans".
Vilka kontraster! Gud och mitt liv. Solen och stoftkornet. Ett hav av ren frisk kärlek
- och så denna futtiga och ofta förorenade droppe. Men så handlar Gud.
Speglar sitt liv i sjaskiga skärvor. Flyttar in i de små tingen och använder dem.

Därför kan psalmens sista rader formas till en bön:
"Låt din kärlek ständigt verka i vårt liv och sätta spår,
  så att världen klart kan märka: vi är dina, du är vår".


Bild: Google

tisdag 29 april 2014

Gammal är kyrkan, Herrens hus


Lovsång i Herrens hus

Psalm 56 är en av Grundtvigs många psalmer.
Han skrev den 1836. Britt G.Hallqvist bearbetade psalmen 1983 och 1986.

1807 besköt engelsmännen Köpenhamn. Bland annat sköt man sönder Vor Frues kyrka
och dess torn. I tornet fanns ett klockspel, ett s k "sangverk", som spelade danska psalmer.
Och efter engelsmännens beskjutning hördes inte längre sång och musik från Vor Frues torn.

För Danmarks store psalmdiktare Nicolai Frederik Severin Grundtvig (1783-1872)
blev det här symboliskt. Han upplevde att hela den danska kyrkan var skjuten till grus
inte av engelsmännen, men genom den starka kyrko- och bibelkritiken.
För Grundtvig blev det angeläget att bygga upp den danska kyrkan igen.
Den skulle byggas av "levande stenar och av det levande Ordet".

Denna kyrka som andligen måste restaureras borde ha sitt "sangverk".
Grundtvig gav ut sin psalmbok 1837, som han kallade "Sangverk till den Danske kirke".
Han var en framstående psalmföfattare och har skrivit ca 1.500 psalmer.


Gammal är kyrkan, Herrens hus,
står, om än torn måste falla.
Murar så höga blir till grus ändå skall klockorna kalla,
kalla på gammal och på ung, kalla på själ som trött och tung
drömt om den eviga vilan.

Icke i jordisk byggnad bor den som seraferna tjänar.
Skuggor blott av ett himmelsk kor är dessa murade stenar.
Dock har han själv för kärleks skull
skapat och rest ur stoft och mull
här mitt ibland oss sin boning.

Vi är vår Herres kyrkohus, byggt utav levande stenar.
Oss under korsets milda ljus
ordet och dopet förenar.
Vore vi icke fler än två, ville han vara här ändå
hos oss med hela sin kärlek.

Huset som kallas Herrens hus bör vi dock älska och ära.
såsom en fristad, varm och ljus,
ja, såsom hemmet, det kära.
Härliga ting förkunnas där. Himmelens förgård kyrkan är,
där vill vår Herre oss möta.

Dit har med bön om hjälp vi gått, sökande ledning i ordet.
Där har till kropp och själ vi fått
kraft vid det heliga bordet.
Där fick vi dopets bad en gång. Där har vårt hjärta lyfts i sång
såsom en fågel mot höjden.

Give då Gud, var än vi är, alltid när klockorna ljuder,
att vi går dit och delar där glädjen som Herren oss bjuder:
Världen ej ser vad ni får se. Allt vad jag sagt er det skall ske.
Frid vare med er alla.


Kyrkan som byggnad är viktig, där har vi möjlighet att mötas till undervisning, bön och
lovsång, dop och nattvard. En av församlingens uppgifter är att se till att människor får
gemenskap med varandra och med Kristus.

"Vi är vår Herres kyrkohus, byggt utav levande stenar. Under korsets milda ljus ordet och
dopet förenar. Vore vi icke fler än två, ville han vara här ändå hos oss med hela sin kärlek".
Jesus säger: "Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem". Matt.18:20.

Aposteln Petrus talar om kyrkan som ett andligt hus, som är "uppbyggt av levande stenar i
ett andligt husbygge". 1 Petr.2:15.
I det andlig huset är Kristus hörnstenen, det viktigaste. Och vi är förenade som levande stenar
till en helhet.

Kyrkan (församlingen) är grundad av Kristus själv. Därför är det Kristi kyrka. Han kallade
själv de första lärjungarna och ledde dem in i en församlingsgemenskap. Som enskilda
människor är vi kallade in i den gemenskapen som församlingen består av.

"Där har vårt hjärta lyfts i sång såsom en fågel mot höjden".
Församlingen/vi sjunger ofta lovsång. Det innebär att vi ger Gud äran för att vi får leva,
för att vi får tillhöra Kristus och för att vi får tjäna honom.


Bild: Google

måndag 28 april 2014

Kom, helige Ande

Duvan
symbolen för helig Ande


"Kom, helge Ande, Herre Gud ..."   Psalm 51.

Psalmen är en Luther-psalm från 1524.
En svensk översättning av den fanns redan under 1500-talet.
Johan Olof Wallin bearbetade den för 1819 års Psalmbok och den versionen
kom oförändrad in i 1937 års Psalmbok.
Britt G. Hallqvist har bearbetat den för 1986 års Psalmbok.


Kom, helge Ande, Herre Gud. Giv lust att hålla dina bud.
Vår köld, vår tröghet övervinn. O kom i våra hjärtan in.
Du helga kraft, dig beder vi: gör viljan god, gör själen fri.
Låt oss på livets väg få gå och till Guds ära sjunga så:
Halleluja! Halleluja!

Du helga ljus, all sannings port, lär oss var dag, på varje ort,
att känna Gud och den han sänt. Gör Sonens dyra namn bekänt.
Förklara Faderns välbehag och falska läror från oss tag.
Det ord är fast, det ord är visst, som lär oss tro på Jesus Krist.
Halleluja! Halleluja!

Du helga eld, all världens tröst, låt kärlek brinna i vårt bröst.
Du gode Ande, giv oss stöd och himmelskt mod i jordisk nöd.
På korsets väg oss lys och led, mot frestelsen med kraft bered,
att här vi modigt strida må och genom död till livet gå.
Halleluja! Halleluja!


Den helige Ande.
Det är det vanligaste namnet på Anden.
Det var det namn som Jesus använde i sina sista ord och löften till lärjungarna.
Namnet understryker Andens helighet och att den är en del av treenigheten.
Guds Ande ger tröst och tillförsikt åt en kristen därför, att den visar oss, att Kristus inte
lämnade oss ensamma när han for upp till himmelen.
Anden sändes för att uppfylla Kristi löfte om att Anden skulle komma till oss.
Anden är vår Tröstare och Hjälpare. Det betyder att Anden alltid är vid vår sida.
När vi frestas, har svårigheter, tvivel eller ska utföra något svårt då är Anden hos oss för att
trösta och hjälpa.

Många gånger upplever en kristen människa det svårt att låta tron fungera i kärlek till
medmänniskorna. Livet kan vara svårt och besvärligt och man orkar inte alltid med andra
människors krav på kärlek och uppmärksamhet.
Men ibland kan vi få känna kraften att mitt i en svår sitiation, genom helig Ande, kunna tänka på
en annan människa. Då är det Guds Ande som ger oss kraft att låta vår tro vara veksam
i kärlek. En kraft som vi kan be om.


Bild: Google

söndag 27 april 2014

Vänligt över jorden glänser



Dagens psalm är en Kristuspsalm
 

Psalm 34. "Vänligt över jorden glänser strålen av ett himmelskt hopp".

Johan Olof Wallin, 1779-1839, ärkebiskop och den store psalmdiktaren i 1819-års psalmbok
har skrivit denna psalm.
Evighetens ljus kastar sitt återsken ner till oss på jorden.

"Stilla inom tidens gränser evighetens sol går opp."  (v 1)

"Kristus kom, och dagen tändes full av sanning och av nåd..
Så fick jorden ljus och tröst". ( v 2)

Psalmen är en Kristuspsalm, som förmedlar tro, hopp och kärlek till oss människor.

Vänligt över jorden glänser strålen av ett himmelskt hopp.
Stilla inom tidens gränser evighetens sol går opp,
ack, så stilla att mitt öga hennes sken fördraga må
och Guds dolda råd förstå.

Ej av världens vise kändes den oändligt Vises råd.
Kristus kom, och dagen tändes full av sanning och av nåd:
sanning för den själ som sökte, nåd för ångerfulla bröst.
Så fick jorden ljus och tröst.

I den värld som synd fördärvat levde bland oss Frälsaren.
Kärlek han åt oss förvärvat, honom följde helgelsen.
Helgelse blev hjärtats glädje, kärlek slöt begärens strid.
Så fick jorden renhet, frid.

De är sälla som vill höra vad den evigt Gode lärt,
de som älskar och vill göra vad den Helige begärt,
de som ledda av hans Ande, lysta av hans milda ljus
närmar sig sin Faders hus.

Deras tro skall övervinna tidens otro, jordens flärd.
Deras kärlek skön skall brinna i den kärlekslösa värld.
Deras hopp i livets skiften och i livets aftonstund
vilar på sin klippas grund.

Milda sken av Faderns ära, dina rena strålar sprid
kring vår värld, och låt den bära ljus och renhet, tröst och frid.
Låt vår jord få bli en förgård till den himmel dit du vill
samla dem som dig hör till.

Text:    J:O: Wallin 1818
Bearb:  Britt G: Hallqvist 1979
Musik: troligen svensk 1694/95

lördag 26 april 2014

Gud vår Skapare och Fader



GUD, dig vill jag ära!


Dig skall min själ sitt offer bära, o Fader Skapare och Gud.   Psalm 22.
Denna psalm har sin grund i första trosartikeln: "Vi tror på Gud Fader allsmäktig,
himmelens och jordens Skapare".
Psalmen handlar om Guds makt. Gud har skapat allt från det största till det minsta.
Men den handlar också om den trygghet som ligger i tron att Gud också  har omsorg
om sin Skapelse. "Du följer med ditt fadersöga det minsta kryp på denna jord"

Författare till psalmen är Arvid August Afzelius (1785-1871). Han föddes i ett prästhem i Västergötland. Afzelius studerade till präst och blev vid 36 års ålder kyrkoherde i Enköping.
Han tjänstgjorde där i 50 år till sin död 1871.

Psalm 22 vers 1
Dig skall min själ sitt offer bära o Fader, Skapare och Gud.
Dig vill jag med mitt hjärta ära och dig med  mina läppars ljud,
med vördnad tänka på din nåd, din makt, ditt underfulla råd.

"Herrens nåd tar aldrig slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny,
stor är din trofasthet. Min andel är Herren, det vet jag, därför hoppas jag på honom.
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från Herren". Klagovisorna 3: 22-24, 26.

Vers 2
Du varelse och liv har givit åt allt i himmel och på jord.
Ditt stora, sköna namn du skrivit, så i naturen som ditt ord.
Där är din storhet uppenbar, o Skapare och Gud och Far.

"Gud sade: Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö
i sin frukt skall växa på jorden". 1 Mos 1:11.

"Gud sade: Jorden skall frambringa olika arter av levande varelser: boskap, kräldjur och
vilda djur av olika arter." 1 Mos.1:24.

" Gud sade: Vi skall göra människor som en avbild, lika oss. Gud skapade människan
till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem".
1 Mos 1:26-27.

Vers 3
Ej mörker mer mitt hjärta hindrar, att se och vörda dina spår.
Var stjärna som på fästet tindrar, är vittne om vad du förmår,
och minsta blomma på min stig, den är ett ord av tröst och frid.

"I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i
begynnelsen  hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt
som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret,
och mörkret har inte övervunnit det".  Joh.1:1-5

Vers 4
Jag lyfter blicken mot det höga, jag litar på ditt löftesord.
Du följer med ditt fadersöga det minsta kryp på denna jord.
På glädjens eller sorgens stig till slut du för mig hem till dig.

"Jag ser upp emot bergen: Varifrån skall jag få hjälp? Hjälpen kommer från Herren som
har gjort himmel och jord. Han låter inte din fot slinta, han vakar ständigt över dina steg.
Herren bevarar dig från allt ont, från allt som hotar ditt liv. Herren skall bevara dig i livets
alla skiften, nu och för evigt".  Psalt 121:1-3, 7-8 .

"Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som ska rädda oss,
Herren Jesus Kristus. Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir
lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig". Fil 3:20-21.

Vers 5
Herre, dig jag vill åkalla, när aftonstjärnan framgår skön.
När morgondaggens pärlor falla, jag möter dig med tack och bön.
Så lär mig hålla dina bud, o Fader, Skapare och Gud.

"När ni åkallar mig och ber till mig skall jag lyssna  på er. När ni söker mig skall ni
finna mig".  Jer 29:12-13.

"Be, så ska ni få. Sök, så ska ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber,
han får, och den som söker han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas".
Mark 7:7-8.

"Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. Gör er inga bekymmer, utan när
ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar". Fil. 4:4, 6.


Text:   Arvid August Afzelius  1814
Bearb: Britt G. Hallqvist  1979

fredag 25 april 2014

Min själ skall lova Herran


Lovsång

Författaren till Psalm nr 9 i vår Psalmbok är Johann Gramann luthersk präst,
först i Wurzburg och sedan i Köningsberg.
Psalmen har kallats reformationens första lovpsalm. Den översattes till svenska 1567.
Johan Olof Wallin bearbetade den för 1819 års psalmbok och Britt G. Hallqvist har
omarbetat den för den nya Psalmboken.
Psalmförfattaren var inspirerad av orden i den 103:e Psaltarpsalmen.

Min själ skall lova Herren, min tunga prisa skall hans namn.
Han är från oss ej fjärran han väntar oss med öppen famn.
Han hörer våra böner och läker våra sår.
Han oss med nåd bekröner och bär oss år från år.
Vår ungdomstid han mättar med fröjder utan tal
och ålderns börda lättar och hjälper oss i dödens kval.

Psaltarpsalm 103
"Lova Herren min själ, hela mitt liv vill jag prisa hans heliga namn!
Lova Herren min själ, minns allt det goda han gör; han förlåter alla mina synder
och botar alla mina sjukdomar, han räddar mig från graven och kröner mig med nåd
och barmhärtighet, han fyller mitt liv med allt gott och jag blir ung på nytt som en örn".

Var dag han oss förkunnar sitt stora verk, sin vilja god,
och han allt gott oss unnar, han ger försagda hjärtan mod.
Till Gud får vi oss vända när prövningen blir svår,
och vad som än må hända hans trofasthet består,
och åter han befäster det hopp som vi har mist.
Så långt som öst från väster förvisar han vår synd och brist.

Psaltarpsalm 103
"Herren handlar rättfärdigt och ger de förtryckta deras rätt.
Så långt som öster är från väster, så långt från oss förvisar han vår synd.
Som en far visar ömhet mot barnen, så visar Herren ömhet mot dem som fruktar honom".

Som sig en far förbarmar och barnens fel förgäter snart,
så Gud i sina armar oss tröstar underbart.
Han vet vårt svaga väsen, av stoftet är det gjort.
Vi blomstrar såsom gräsen och vissnar lika fort.
Som trädens blad skall falla och blekna rosens prakt
skall vi försvinna alla. Här hjälper ingen mänsklig makt.

Psaltarpsalm 103
Ty han vet hur vi är skapade, han minns att vi är mull.
Människans dagar är som gräset, hon spirar som blomman på marken,
så sveper vinden fram, och den är borta, platsen där den stod är tom.

Men Herrens nåd allena står fast i tid och evighet.
Så låt oss honom tjäna i ödmjuk tro och redlighet.
Hans rike skall ej bäva, det står när allt blir grus.
Ni helgon som får leva i himlens klara ljus,
ni änglar som får bära till människor hans bud.
Kom, låt oss alla ära och prisa Herren Gud, vår Gud.

Psaltarpsalm 103
"Barmhärtig och nådig är Herren, sen till vrede och rik på kärlek.
Han handlar inte mot oss som vi förtjänat, han ger oss inte våra synders lön.
Ty så hög som himlen välver sig över jorden, så väldig är hans nåd över dem
som fruktar honom. Evigt varar hans nåd. Hans  trofasthet når till kommande släkten,
när man håller hans förbund och minns vad han befallt och lyder".


Text:     Johann Gramann 1530
Bearb.   Johan Olof Wallin
Omarb. Britt G. Hallqvist 1982

torsdag 24 april 2014

Lovsång till Gud

Torsdagen den 24 april hälsar jag dig med denna påsklilja!



Psalm nummer 8 i Psalmboken är skriven av Gustaf Ållon (1646-1704)
Bearbetad av Britt G. Hallqvist 1983.

Författaren har inspirerats av orden i Psaltarpsalmen 28 som är en lovsång till Gud.
"Lovad vare Herren ty han har hört min bön, han är min styrka,
min sköld, på honom förtröstar jag. Jag fick hjälp och mitt hjärta jublar,
hela min varelse tackar honom.
Herren är mitt folks styrka, min smordes tillflykt och räddning.
Rädda ditt folk och välsigna din egendom.
Var deras herde, och bär dem för evigt". 


Psalm nummer 8

Lova vill jag Herran, Herran, ty han lyssnar till min röst.
Han är, då all hjälp syns fjärran, dock min starkhet, sköld och tröst.
Till det goda han mig drager och det ondas kraft förtager.

Så i livet som i döden på min Gud förtröstar jag.
Han har räddat mig ur nöden, därför är jag glad i dag.
Honom vill jag alltid prisa, honom tacka med min visa.

Herre, var de trognas styrka, främja rätten i vårt land.
Fräls ditt folk och stöd din kyrka, tag vår framtid i din hand.
Giv oss glädje här i tiden, slut till sist oss in i friden.

Psalmförfattaren Gustaf Ållon föddes på Vikbolandet i Östergötland. Han var kamrer vid stora
Sjötullen i Stockholm. Flera av hans psalmer infördes i 1695 år psalmbok, men först efter hans död blev det känt att det var han som var författare till dessa psalmer.
Inför den nya Psalmboken har har Britt G. Hallqvist bearbetat och gjort den mer tillgänglig
för vår tid.
Tidigare sjöng man i sista versen: "Herre var de trognas styrka och din smordes hjälp beskär".
Din smorde syftar på kungen som ledare för folket och den som ytterst ansvarade för rättsskipningen.
Britt G har ändrat texten med orden: "främja rätten i vårt land".


Text:    Gustaf Ållon  1694
Bearb: Britt G. Hallqvist  1983

torsdag 17 april 2014

Påskhelg




Nu blir det uppehåll med bloggskrivandet under påskhelgen.

Han på korset - han allena


Psalm 141 är en av Johan Ludvig Runebergs mest centrala psalmer.
(Bearbetad av Britt G. Hallqvist.)
Det är en passionspsalm som i sig rymmer inte endast lidandet och döden
utan också kärleken och glädjen.
"Honom vill jag glad tillhöra vad mig än blir förelagt".

Han på korset, han allena, är min fröjd och salighet.
Ingen kan så väl mig mena, ingen så mitt bästa vet.
Ingen är mot mig så god, ingen har hans tålamod.
Söker jag kring land och rike, aldrig finner jag hans like.

"Ingen har hans tålamod".
Han fann sig i lidandet, han öppnade inte sin mun. Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps. Han öppnade inte sin mun. Jesaja 53:1.

"Han allt för människor lider, som hat mot honom strider".
De som gick förbi honom på korset smädade honom och skakade på huvudet och sade:
Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa.
Han som är Messias, Israels konung, nu får han stiga ner från korset,
så att vi kan tro på honom.    Mark 15:27-30.

"Han, Guds Lamm, det fromma, rena, dör för ovän som för vän.
Ingen skillnad Jesus gör, lämnar ingen utanför!
Aldrig tröttnar han att kalla: Kom! Min frid jag ger er alla".

"Aldrig tröttnar han att kalla":
Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila. Matt 11:28.

"Kom, min frid jag ger er alla". 
Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger inte det som världen ger.
Känn ingen oro och tappa inte modet.  Joh 14:27

"Honom vill jag glad tillhöra vad mig än blir förelagt.
Kristus kan mig saliggöra, inte världens gunst och makt".
Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss när vi får heta Guds barn. Det är vi.
Världen känner oss inte, därför att den aldrig lärt känna honom.  1 Joh 3:1

"Han på korset han allena, allt mitt hopp och goda är.
Ingen må mig det förmena att jag håller honom kär".

".. allt mitt hopp och goda är".
Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader.
I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom 
Jesu Kristi uppståndelse från det döda, till ett arv som inte kan förstöras, släckas
eller vissna och som väntar på er i himlen.  1 Petr. 1:3-4.

".. att jag håller honom kär".
Jesus frågar Simon Petrus: Har du mig kär?
Han svarade: Herre du vet allt, du vet att jag har dig kär.  Joh 21:17.

Han på korset han allena, är min fröjd och salighet.
Ingen kan så väl mig mena, ingen så mitt bästa vet.
Ingen är mot mig så god, ingen har hans tålamod.
Söker jag kring land och rike, aldrig finner jag hans like.

Jordisk vän kan lindra nöden, för en vän som hjälp begär.
Jordisk kärlek går i döden, blott om den besvarad är.
Men var ser vi här en man, som så tåligt älska kan
att han allt för mänskor lider, som i hat mot honom strider?

Han på korset, han allena, annan är ej funnen än.
Han, Guds Lamm, det fromma, rena, dör för ovän som för vän.
Ingen skillnad Jesus gör, lämnar ingen utanför!
Aldrig tröttnar han att kalla: "Kom! Min frid jag ger er alla."

Honom vill jag glad tillhöra, vad mig än blir förelagt.
Kristus kan mig saliggöra, inte världens gunst och makt.
Vanskligt är i världen allt, som ett töcken tomt och kallt,
men den jag vill efterfråga, evig är hans kärlekslåga.

Han på korset, han allena, allt mitt hopp och goda är.
Ingen må mig det förmena, att jag håller honom kär.
Ingen annan har för mig, så fullkomligt offrat sig.
Han kan mig med Gud förena, han på korset, han allena.

Text:    Johan Ludvig Runeberg  1857 
Bearb:  Britt G. Hallqvist  1980
Musik: Johann Herman Schein  1623           




 

onsdag 16 april 2014

Författarinnan Britt G. Hallqvist


Mest känd är Britt G. Hallqvist som barnboksförfattare och som översättare av bl a Goete, Kipling,
T S Eliot och Tolkien. Hon försåg Dramaten med tolv Shakespeare-översättningar och arbetade med regissörerna Alf Sjöberg och Ingmar Bergman. Bergman hade också sin tolkning av vad G:et i hennes namn stod för: Genial. Britt Genial Hallqvist. Om man räknar samman alla de böcker som hon gett ut blir summan imponerade: mer än 250 titlar.

Det var självklart att Britt G skulle anlitas när man i svenska kyrkan planerade en ny psalmbok.
Hennes tidigare produktion inrymde mycket av kristen dikt. Åtskilligt av detta kom in i den nya psalmboken 1986. Men framför allt kom hon att skriva många nya psalmer. När psalmboken gavs ut kunde man konstatera att hon var den författare som stod för flest bidrag näst efter Anders Frostensson. Britt G är representerad med 88 psalmer, varav 16 egna texter, 22 översättningar och 50 bearbetningar.

En utmärkande egenskap i Britt G:s psalmdiktning är den språkliga enkelheten.
Hon har en förmåga att använda vanliga ord och naturliga ordföljder, samtidigt kan man notera att hon ofta tar upp stora ämnen och inte väjer för temata med teologisk tyngd. Hennes  ämnesområde är brett. Man finner bidrag av henne under de flesta av psalmbokens rubriker.

I en intervju har Britt G sagt att beställningsuppdrag inte sällan verkar inspirerande på henne.
"Det kan utlösa krafter inom mig". Ett sådant uppdrag kom när hon 1952 blev medlem av den
kommitté som tillsattes för att arbeta fram en samling kyrkovisor för barn. Denna samling har
betytt mycket för "psalmexplosionen" på sextiotalet och för den då blivande psalmboken.

Under 1960- och 1970-talen har det inom kyrkan pågått ett omfattande förnyelsearbete i fråga om
gudstjänst, psalmer och böner. Hennes kapacitet har utnyttjats i hög grad, och hon har varit verksam i ett flertal kommittéer och arbetsorgan.

Mycket viktigt blev hennes medarbetarskap inom liturgins område, vid skapandet av en ny bönbok och ny kyrkohandbok. Egentligen var det som författare, som expert på språket, som hon kom med. Alla kände till hennes förmåga att skriva - lätt, smidigt, enkelt och samtidigt nyskapande.
Hennes personliga kristna inställning var också välkänd. Hon hade erfarenhet och omdöme, och hon hade teologisk kunskap. Ordförande för handbokskommittén biskop Ragnar Askmark har sagt: "Hon har varit oumbärlig för oss".

Källa: En bok om Britt G Hallqvist av Inge Löfström, Verbum Förlag 1983.
...................................................
I min blogg har jag skrivit om Britt G. Hallqvists 16 psalmer och några översättningar.
Jag kommer att fortsätta med ytterligare några av de psalmer hon har översatt och bearbetat.

tisdag 15 april 2014

Graven ligger tom


Psalm 741 är den enda påskpsalm som Britt G. Hallqvist har skrivit.

"Graven ligger tom, och i gryningen gråter kvinnor högt. Var är nu vår vän?"

Maria stod och grät utanför graven.
Gråtande lutade hon sig in och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna.
Och de sade till henne:Varför gråter du, kvinna?
Hon svarade: De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom.
När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. Jesus sade till henne; Varför gråter du kvinna? Vem letar du efter?
Hon trodde att det var trädgårdsvakten och svarade: Om det är du som har burit bort honom, herre, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.
Jesus sade till henne "Maria".
Hon vände sig om och sade till honom; "Rabbouni"! (det är hebreiska och betyder mästare).
Jesus sade: Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och eder fader, min Gud och er Gud. Joh.20:11-17.

"Sten så tung och stor man för graven lagt. Den blev undanvält trots Pilatus vakt."
 
Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven.
Då blev det ett kraftigt jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den. Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö.
Vakterna skakade av skräck för honom och blev liggande som döda.
Men ängeln sade till kvinnorna:Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst.
Han är inte här han har uppstått, så som han sade. Kom och se var han låg. Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem: Han har uppstått från de döda, och nu går han före er till Galileen.
Där ska ni få se honom. Matt. 28:1-7.

"Bakom reglad port i sitt mörka hem. Sitter elva män. Vad skall ske med dem?"

Lärjungarna satt bakom reglade dörrar av rädsla för judarna.
Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: "Frid åt er alla".
Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren.
Jesus sade till dem igen: "Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er". Joh 20:19-21.


Graven ligger tom, och i gryningen gråter kvinnor högt.
Var är nu vår vän? Se, Jesus går i solen så levande och glad
bland vilda anemoner och silvergrå oliveblad!
Och det är vår, och det är påsk i Palestinas land!

Sten så tung och stor man för graven lagt.
Den blev undanvält trots Pilatus vakt.
Se, Jesus går i solen så levande och glad
bland vilda anemoner och silvergrå oliveblad!
Och det är vår, och det är påsk i Palestinas land!

Bakom reglad port i sitt mörka hem
sitter elva män. Vad skall ske med dem?
Se, Jesus går i solen så levande och glad
bland vilda anemoner och silvegrå oliveblad!
Och det är vår, och det är påsk i Palestinas land!

Text: Britt G. Hallqvist  1970
Musik: Bertil Hallin       1971

Jesus, Herren, är inte död, han lever!
Genom uppståndelsens mysterium är han hos den levande Guden och hos var och en som i djupet av sitt hjärta tror på honom. Kraften i detta budskap är så oerhörd att den spränger hindren, tar udden av hopplösheten och öppnar framtiden åt oss.

måndag 14 april 2014

Världens ljus


Britt G. Hallqvist skriver om Jesusbarnet i Psalm 736.
Med sin bibelkunskap, innerlighet och trosvisshet beskriver hon Jesus Frälsaren som ger ljus, tro,
kärlek och närhet.

Ljus
"Ett litet barn av Davis hus ska göra vinternatten ljus"
Jesus säger: "Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus".
Joh 8:12.

Tro
"Ett barn ska hjälpa oss att tro".
Jesus säger: "Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten".  Joh 7:38.

Kärlek
"Ett barn som kommer ifrån Gud ska lära oss sin kärleks bud".
Jesus säger: Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv".  Joh 3:16.

Frälsaren
"... var glad, tänd ljus för Frälsaren av Davids hus".
Ängeln säger: "I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren". Luk 2:11.

Närhet
"Här mitt ibland oss ska han bo".
Jesus säger: "Jag är med er alla dagar intill tidens slut". Matt 28:20.


Ett litet barn av Davids hus ska göra vinternatten ljus.
Ett barn ska hjälpa oss att tro, här mitt ibland oss ska det bo.

Ett barn som kommer ifrån Gud ska lära oss sin kärleks bud.
Det är advent, och än en gång ska jorden höra änglasång.

Ett barn ska hjälpa oss att tro, här mitt ibland oss ska det bo.
Det är advent, var glad, tänd ljus för Frälsaren av Davids hus.


Text:    Britt G. Hallqvist 1966
Musik: Olle Widestrand  1981

söndag 13 april 2014

Tacksamhet och glädje


Tacksamhet och glädje finns med i psalm 614.
"Sackeus var en publikan, den allra rikaste i stan ..."
"Sackeus hade fått en vän och han var aldrig ensam sen".

I den nya bibelöversättningen står det "tullindrivare Sackaios" och trädet benämns "sykomor".
Namnet Sackeus är alltså översatt till Sackaios.
Det är verkligen med glädje vi sjunger denna psalm med Britt G:s tolkning av hur Sackeus ville
"bli god för Jesu skull", efter ett omvälvande resultat av mötet med Jesus.  Luk.19:1-10.

Sackeus var en publikan, den allra rikaste i stan.
Han hade ingen vän ändå, så ensam fick han alltid gå.

När Jesus kom till Jeriko, han tänkte: "Vem är det, månntro?"
Han var så liten, han klev opp i mullbärsfikonträdets topp.

Där satt han nu och slapp bli trängd och såg ut över gatans mängd
Men Jesus sa: "Kom, gör en fest! Jag vill gärna bli din gäst!"

Då fick den lille mannen brått, att laga något riktigt gott.
Han gjorde fint, han tände ljus, och Jesus trivdes i hans hus.
    
Sackeus sa: "Jag lovar dig, de fattiga ska få av mig
minst hälften av mitt gods och gull. Jag vill bli god för Jesu skull!"

Sackeus var en publikan, den allra rikaste i stan.
Sackeus hade fått en vän, och han var aldrig ensam sen.


Text:    Britt G. Hallqvist  1958
Musik: Torsten Sörenson  1958

lördag 12 april 2014

Lovsång


I psalmen 613 sjunger Britt G. Hallqvist om ett barnaskap med ett tonfall av glädje, fest och framtidsvisioner. Hon skriver om änglarna, att de står "inför Guds himlatron". Hela änglakören spelar upp. "Ängeln Mikael lyfter en blank trumpet, blåser en glad fanfar, prisar Guds majestät".

Nästa vers: "Ängeln Gabriel knäpper på sin fiol, prövar en salig ton, spelar i morgonsol".
Där vill nu Britt G också vara med och dit vill hon föra oss: "Inför Guds himlatron ville jag stå en gång, spela på blockflöjt glad kärlekens nya sång".


Inför Guds himlatron sjunger hans änglakör,
spelar orkestern opp. Aldrig musiken dör.

Ängeln Mikael lyfter en blank trumpet,
blåser en glad fanfar, prisar Guds majestät.

Ängeln Gabriel knäpper på sin fiol,
prövar en salig ton, spelar i morgonsol.

Pipa och herdeflöjt, trumma och puka dov -
heliga utan tal sjunger sin Herres lov.

Inför Guds himlatron ville jag stå en gång,
spela på blockflöjt glad kärlekens nya sång.


Text:   Britt G. Hallqvist  1958
Musik:Lars Edlund   1958

fredag 11 april 2014

Ingen är glömd av Gud


Ett par psalmer av Svein Ellingsen handlar om människors sorg vid ett dödsfall.
"Nu är livet gömt hos Gud" - inte utslocknat, inte förbi - men gömt hos Gud.
Ingen är glömd av honom. Psalm 627.

Även psalmen med inledningsorden "Nu öppnar saknad sina öde vidder" (som inte kom med i psalmboken) handlar om vandringen "med sorgen som reskamrat och vän".
Britt G berättar: Jag läste den psalmen ofta för mig själv tiden efter att min make Sten hade gått bort. Psalmen är till sitt innehåll en verklig tröstepsalm.

Denna psalm liksom en annan av Ellingsens psalmer; "Nu då jag är förd åt sidan" hade av psalmbokskommitén införts i ett planerat tillägg med "läsepsalmer". Där fanns för övrigt andra värdefulla psalmer avsedda att finnas med. Men kyrkomötet beslutade vid plenum att något tillägg inte skulle bifogas till  psalmboken, därför kom inte dessa psalmer med dock med undantag av psalm 627, som med sitt djupa och hoppfulla budskap ger frimodighet, styrka och kraft; "Nu är livet gömt hos Gud". Gömt men inte glömt. Ingen är glömd av Gud.

Nu är livet gömt hos Gud. Åt honom vi lämnar allt.
Hoppet är tänt i tyngsta sorg. Ingen är glömd av Gud.

Vi får vila i Guds frid och sova i jordens famn.
Kristus har gjort vår grav till sin. Alltid vi är hos Gud.

Gud tar vara på det liv som rycktes ifrån oss här.
Kristus har gått till Faderns hus, rum han berett åt oss.

Dagen kommer, Kristi dag, då tid blir till evighet.
Kristus går fram och allt blir nytt. Döden har ingen makt.

Nu är livet gömt hos Gud. Åt honom vi lämnar allt.
Hoppet är tänt i liv och död. Ingen är glömd av Gud.


Text:   Svein Ellingsen  1977
Övers: Britt G. Hallqvist  1978
Musik: Roland Forsberg  1980

torsdag 10 april 2014

Nu vilar folk och länder


Denna psalm har en lång översättningshistoria.
Det gäller Paul Gerhardts aftonpsalm "Nu vilar folk och länder" Psalm 186.
Britt G. Hallqvist har översatt den en gång tidigare 1959. I den översättningen följde hon den tyska texten noggrant - men den blev med tiden föråldrad.
   Nu vilar alla skogar,
   djur, människor, fält och plogar,
   all världen slumrar in.
   Men du, min själ, skall börja
   den andakt, du skall spörja
   vad som behagar Skaparn din.

Det har hänt en del med språket under de tjugusju år som ligger mellan den citerade översättningen ovan och den som nu finns i hennes översättning i psalmboken;
Nu vilar folk och länder
och skogar, berg och stränder.
Nu sover barnen gott.
Men jag vill bedja, vaka
och tacksamt se tillbaka
på vad av Gud i dag jag fått.

Vers 7 har i omarbetningen vunnit både språkligt och innehållsligt i förhållande till den tidigare versionen;
Låt oro mig ej väcka,
och inget hot förskräcka.
Gör vilan trygg och skön.
Sänd ängeln hit med ljuset
att hålla vakt om huset.
O, Fader, hör min aftonbön.

Dessa olika översättningar visar exempel på bearbetningarnas svårigheter och möljigheter.
De visar också exempel på Britt G:s insatser i revisionsarbetet med de gamla psalmerna.

Nu vilar folk och länder och skogar, berg och stränder.
Nu sover barnen gott. Men jag vill bedja, vaka
och tacksam se tillbaka på vad av Gud i dag jag fått.

Se, solen har försvunnit och natten övervunnit
den ljusa dagen nu. En annan sol jag hälsar.
Min Jesus, som mig frälsar, den sol som ej går ner är du.

När dagen är tillända, då börjar stjärnor tända
sitt milda, klar ljus. Skall i min sista timma
den morgonstjärna glimma som visar väg till Faderns hus?

Till sömn jag mig bereder, tar av mig skor och kläder,
en bild av dödlighet. O Kristus, dig till ära,
låt mig en gång få bära en klädnad av rättfärdighet.

Min kropp av trötthet dignar, sitt läger den välsignar
och gläds åt nattens ro. Ack, Jesus, låt mitt hjärta
från syndens ok och smärta befrias och hos dig får bo.

När mina tankar domnar och all sinnen somnar,
vem skyddar kropp och själ? O, se med fadersöga
till mig ifrån det höga, min Gud, som alltid vill mig väl.

Låt oro mig ej väcka och inget hot förskräcka.
Gör vilan trygg och skön. Sänd ängeln hit med ljuset
att hålla vakt om huset. O Fader, hör min aftonbön.

Vad jag i dag har syndat av själviskhet förblindad,
förlåt mig det, o Gud. I Jesu namn jag beder
att du mig alltid leder på livets väg med dina bud.

När det är dags att vakna, o, låt mig inte sakna
din starka, trogna hand, som mig i alla dagar
beskyddar och ledsagar på vägen hem till livets land.

Text:   Paul Gehardt  1647
Övers: Britt G. Hallqvist  1978
Musik:Heinrich Isaac  ca 1500

onsdag 9 april 2014

Två älskade psalmer


Vi är ett folk på vandring.

Det kristna livets villkor har Britt G Hallqvist skrivit om i Psalm 617.
"Vi är ett folk på vandring" handlar om vägens möda men också om viloställen,
"rastplats för bön och sång".

Vi är ett folk på vandring. När vägen blir tröttsam och lång,
vi söker en äng och en källa, en rastplats för bön och sång.

Vi är ett folk på vandring. I oro, bekymmer och nöd
behöver vi styrka och stillhet. Vi samlas kring vin och bröd.

Vi är ett folk på vandring. I tro kan vi skymta ibland
ett hem för var sökande pilgrim, det saliga livets land.


Text:    Britt G. Hallqvist  1981
Musik: Egil Hovland   1981



Gud har omsorg om vårt släkte.

En vigselpsalm av Britt G. hör till nyförvärven i psalmboken 1986.
"Gud har om sorg om vårt släkte" Psalm 411.
Hon har berättat om förhistorien;
- det var så att tonsättaren Sven Erik Bäcks son skulle gifta sig och hade tänkt att psalmen
"Det finns djup i Herrens godhet" skulle sjungas.
Men orden passade ju inte precis. Sven Erik bad mig dikta ett par strofer som var lämpade för tillfället. Det gjorde jag.
Och dessa strofer som blev vigselpsalmen.

Gud har omsorg om vårt släkte, han har sett vår ensamhet.
Han har skapat man och kvinna, han har styrt i hemlighet
deras vägar till ett möte där de livets källa fann.
Kärlek ger han oss att räcka som en blomma åt varann.

Gud är gränslös i sin kärlek, i sin skaparfantasi.
Fågelns dun och solens kärna är hans verk, och så är vi.
När det mörknar över jorden, när det skymmer i vårt hus
skaparkraft vill Herren ge oss, mod och lust att tända ljus.


Text:    Britt G. Hallqvist  1981
Musik: Egil Hovland  1984

tisdag 8 april 2014

Med vår glädje över livets under


En doppsalm av Svein Ellingsen för oss direkt till en dopfunt genom Psalmen 383.
Här är nu, föräldrar och faddrar, vänner och släktingar, med sin glädje, oro, undran och längtan.
Psalmen är alltigenom formad som ett tilltal till Gud, en bön:
"Med vår glädje över livets under
och ett nyfött barn i våra händer
kommer vi till dig som gav oss livet.

Med vår bävan inför okänd framtid
lägger vi vårt barn i dina händer.
Det som sker i dopet gör oss trygga."

Redan i tredje strofen faller tydningens ljus över dophögtiden. 
"Du som bär och fyller universum, väntar på de små och tar emot oss".
Efterhand öppnas nya perspektiv med anknytningar till nytestamenmtliga ord om dopet:
"ett öppet liv i tro och tillit, dopets ljus förblir när livet slocknar".
Psalmen slutar med en bön: "Herre, låt vår tro bli fylld av glädje".

Ett grundmotiv hos Ellingsen är tanken på Kristi närvaro i dopet.
Dopet har därför alltid stått i centrum för honom.
Karaktäristiskt nog firade han inte sin sextioårsdag, men väl sextioårsdagen av sitt dop!

Med vår glädje över livets under
och ett nyfött barn i våra händer
kommer vi till dig som gav oss livet,
kommer vi till dig som gav oss livet.

Med vår bävan inför okänd framtid
lägger vi vårt barn i dina händer.
Det som sker i dopet gör oss trygga,
Det som sker i dopet gör oss trygga.

Med vår undran står vi i din närhet.
du som bär och fyller universum
väntar på de små och tar emot oss,
väntar på de små och tar emot oss.

Genom dig, ditt verk, din kärleks vilja
har vi fötts på nytt till liv i Kristus,
till ett öppet liv i tro och tillit,
till ett öppet liv i tro och tillit.

Över tidens gränser lever alltjämt
dina löftesord vid dopets vatten.
Dopets ljus förblir när livet slocknar,
dopets ljus förblir när livet slocknar.

Mycket strörre än vad ord kan rymma
är den gåva du oss ger i dopet.
Herre, låt vår tro bli fylld av glädje,
Herre, låt vår tro bli fylld av glädje.


Text:    Svein Ellingsen  1971
Övers:  Britt G. Hallqvist  1977
Musik: Egil Hovland  1976

måndag 7 april 2014

Böner i vår tid (forts 3)


Böner av Britt G Hallqvist.
Dessa tre böner har till sitt innehåll så olika karaktär men alla är lika angelägna att be.

Viktigt och oviktigt
Käre Gud, jag har mycket att göra. Jag räcker inte till för det.
Lär mig att skilja mellan viktigt och oviktigt.
Ge mig den lugna kraft jag behöver för att gå upp i min gärning.
Då blir varje ögonblick välsignat. Hjälp mig att vila i dig,
att avspänt och förtroendefullt vila vid dina löften.
Ge mig samvetets vila, i vissheten om mina synders fölåtelse.
Ge mig tankens vila, i vissheten att det dock är du som styr allt.
Ge mig hjärtats vila, i vissheten om att ingenting kan skilja mig
från din kärlek i Kristus Jesus.

Bön om kyrkans förnyelse
Herre, vi ber för din kyrka.
Gör henne levande och ung på nytt.
Gör henne djup och klar i förkunnelsen,
ödmjuk och djärv, fast och rörlig,
stridbar och fridsstiftande.
Gör henne verksam i kärlek,
lyhörd för människors nöd och
uppfinningsrik när det gäller att häva den.

Aftonbön
Tack, Gode Gud,
för att du har hjälpt mig i dag.
Du är hos mig i kväll.
Du är alltid med mig.
Nu skall jag sova.
Skydda oss här hemma och alla människor.

Amen!




söndag 6 april 2014

Böner i vår tid (forts)


"Förbön för en värld i nöd ".
Denna bön har sin bakgrund i de lidanden som tycks vara mänsklighetens eviga följeslagare - där nämns de fångna, de förföljda, de bombhotade och de lemlästade. Man ber för dem som arbetar för en mänskligare framtid, "för de som bygger broar och hus, dem som gör död jord levande och fruktbar" o s v.
Denna förbön är bearbetad av Britt G Hallqvist.

Herre, vi ber till dig för det folk som vandrar i mörkret,
för de fångna och förföljda, de brödlösa och hemlösa,
de bombhotade och lemlästade, de som är sjuka,
till kropp och själ, de ensamma och de bortglömda.

Giv bröd och fred, giv rättvisa och frihet i världen
genom alla som arbetar för en mänskligare framtid,
dem som fattar avgörande beslut,
dem som bygger broar och hus,
dem som gör död jord levande och fruktbar,
dem som vårdar och botar, dem som forskar och undervisar.

Giv bröd och fred, rättvisa och frihet
genom din kyrka den välsignade,
genom oss, om du vill så benåda oss.

Giv oss alla ditt ord genom din kyrka den välsignade
som ett dagligt bröd, en påtaglig verklighet,
en kraft som tvingar till handling i kärlek,
ett ljus på vägen från krubban till korset
genom dödsskuggans dal till vårt hem hos dig.

Följande böner är författade av Britt G Hallqvist

Förbön för barn
Gode Gud, mitt barn är ditt barn.
Låt det växa och utvecklas efter din vilja.
Bevara det tvärs igenom oro och nöd, faror och frestelser.
Lär mig förstå när jag kan gripa in och hjälpa,
och när jag bör vänta i bön.
Ge mig kraft och glädje i dig, så att mitt barn kan tro.
Och när jag misslyckas - förbarma dig över oss, Fader!

Tack för kyrkan
Gud, jag är så glad för att din kyrka finns.
Där talar du direkt till mig. där ger du mig
syndaförlåtelse, rening och ro.
Där blir det lättare för mig att bedja, tacka och lovsjunga.
Där utger din Son sig för mig vid nattvardsbordet.
Där upplever jag gemenskap med de bortgångna.
Där lyfts jag ut ur min trånga värld in i ditt väldiga sammanhang.
För detta tackar jag dig av hjärtat, min Gud.

lördag 5 april 2014

Böner i nutid


I den svenska Psalmboken  ingår en avdelning som heter "En liten bönbok".
Den har varit mycket använd i människors  enskilda andakt, men den kändes mer och mer otidsenlig. Språkligt och innehållsmässigt behövde den förnyas. En kommitté tillsattaes för att arbeta med den nya bönboken. Denna arbetsgrupp bestod av  professor Karl Gustav Hildebrand, docent Ragnar Holte och författarinnan Britt G. Hallqvist.

Man ville ge utrymme åt trons samband med vardagsliv och samhällsfrågor, sådant som tidigare varit sparsamt beaktat - de traditionella bönerna var mest inriktade på den enskilda människans privata trosliv. Nu ville man få med medborgaransvar, frågor om krigshot, rasproblem och om den världsvida solidariteten. När det gällde konflikter på det mänskliga samlivets område ville man ta upp förhållandet mellan generationerna.

Kommitén för bönboken hade också synpunkter på det formella - det borde finnas böner för dem som inte var "specialister" på kristet uttryckssätt eller som står trevande och osäkra inför den kristna verkligheten.

Beslut fattades 1968 om att ge ut en ny bönbok. Boken fick titeln "Böner i vår tid".
Britt G har skrivit ett trettiotal av bönerna. Hon hade erfarenhet och omdöme och teologisk kunskap. Hon har också gjort en del översättningar bl a av den holländske prästen och diktaren Huub Oosterhuis, som därmed introducerades i Sverige.

Britt G:s böner är mycket konkreta, som t ex "I vår värld gäller det att vara frisk och klok, framgångsrik och lyckad.. befria mig från komplex och prestigehunger".
En bön handlar om vårt förhållande till invandrare. Det finns också i hennes böner en stark prägel av ärlighet, erkännande av troskamp och trossvårigheter.

Alla kristna har erfarenhet av slentrian och vanereligiositet och det är befriande att se detta formulerat i en bönbok:
"Gud, ditt evangelium har jag läst som en läxa i skolan.
Jag har lyssnat till det i kyrkan som till tomma formler.
Gör ett enda av dina ord levande för mig
som smak på tungan, ett ting att gripa tag i .
Så vill jag börja med ordet och gå vidare i din välsignelse.

Förbön
Gode Gud, kom ihåg alla som är sjuka och ledsna
ensamma och rädda.
Skicka hjälp och tröst till dem.
Kom ihåg dem som ingen tycker om,
dem som sitter i fängelse,
dem som svälter och fryser.
Skicka hjälp och tröst till dem.
Kom ihåg alla som har det svårt.
Hjälp oss att hjälpa och trösta
dem som behöver oss.
Tack för att du bryr dig om alla människor.
Tack för att vi har dig, o Gud.

Bön när man är glad
Tack min Skapare, för att du har låtit mig födas som människa i denna värld,
så full av under. Tack för varje ny dag med nya möjligheter, för arbetsglädje
och rörlighet, för möten med andra människor, för ensamhet och vila,
för gryning och skymning, för öppna horisonter. Här står jag med händerna fulla
av dina gåvor. Hjälp mig att dela med mig åt andra.

fredag 4 april 2014

Tillsammans i världen


I den mycket använda psalmen "Förgäves all vår omsorg är" Psalm 595 finns det mesta av den ursprungliga texten kvar.
Ett lyckligt land, ett lyckligt hus,
där man varandra stöder
och lever i Guds kärleks ljus
som goda systrar, bröder,
där hälsan går i mödans spår,
där människan vill akta
i stort och smått den jord hon fått
av Skaparen att vakta.

Gud har gett oss människor ett uppdrag här på jorden, att verka för att Guds vilja ska råda här.
I skapelseberättelsen står det om människorna .. och de ska råda över fiskarna i havet.. och över hela jorden". Det betyder att vi ska se till att världen fungerar. Inte bara i dag och i vår generation utan för generationer framåt. Därför är miljön viktig. Den får inte förstöras. Det gäller att förvalta uppdraget från Gud, så att livet fungerar för så många som möjligt. Vårt uppdrag från Gud har vi ansvar för.

Det är bara människan som kan tala och som har språk. Djuren ger varandra signaler. Språket skapar kontakt och gemenskap. Vi kan nå varandra som människor när vi talar med varandra. Vi är som kristna kallade att kämpa mot det onda i tillvaron. Det kan ske i det personliga livet genom att vi visar omsorg om varandra på olika sätt.
"Ett lyckligt land, ett lyckligt hus, där man varandra stöder
och lever i Guds kärleks ljus, som systrar och som bröder".

Men språket innebär också, att vi kan få kontakt med Gud. Vi kan tala till Gud och vi kan lyssna till honom. Vi har förmånen att överlåta oss själva och våra uppgifter i Guds hand och under hans ledning.
"Förgäves all vår omsorg är och allt vad vi bedriver,
om inte Gud är med oss där, om han ej framgång giver".

Relationen till Gud är det viktigaste, det är tillvarons centrum. Allt annat får sin betydelse utifrån Gudsrelationen.
"Om här vår själ ej lyftes fri, till det som evigt bliver
en vansklig gröda bärgar vi av allt vad tiden giver".

När en människa börjar söka Gud, så beror det på att hon redan förut har blivit sökt av Gud.
Välkända är kyrkofadern Augustinus ord: "Mitt hjärta är oroligt till dess det finner vila i Gud."
"Så lär oss, Gud, med lust och flit att först ditt rike söka,
att lyfta våra hjärtan dit och där vårt goda öka".

Guds plan för sitt folk gäller framtiden. Den framtid som Gud erbjuder är ett evigt liv tillsammans med honom.
"Ack låt oss se, i världens ve ditt ljus alltmera dagas,
och sist med frid för evig tid till himlens glädje tagas."

Förgäves all vår omsorg är och allt vad vi bedriver,
om inte Gud är med oss där, om han ej framgång giver.
Vad nytta gör den kamp vi för i långa arbetsdagar,
om ej Guds nåd med kraft och råd oss hjälper och ledsagar?

Ett lyckligt land, ett lyckligt hus, där man varandra stöder
och lever i Guds kärleks ljus som systrar och som bröder,
där hälsan går i mödans spår, där människan vill akta
i stort som smått den jord hon fått av Skaparen att vakta.

Om här vår själ ej lyftes fri till det som evigt bliver,
en vansklig gröda bärgar vi av allt vad tiden giver.
Förlorad är då allt besvär som grävs i jorden neder,
den fröjd är blek, det vett är svek, som ej oss högre leder.

Så lär oss, Gud, med lust och flit att först ditt rike söka,
att lyfta våra hjärtan dit och där vårt goda öka.
Ack, låt oss se, i väl och ve, ditt ljus alltmera dagas,
och sist med frid, för evig tid, till himlens glädje tagas.

Text:    Christopher Dahl  1807
Övers:  Britt G. Hallqvist   1980
Musik:  Burkhard Waldis   1553
 

torsdag 3 april 2014

Någon skall bära en annans nöd


"Min själ är bedrövad ända till döds, stanna här och vaka med mig", säger Jesus i Getsemane till de tre lärjungarna; Petrus, Jakob och Johannes. Dessa tre fick uppgiften att vara i hans närhet och vaka med honom, och de skulle göra det som representanter för de andra, på ett ställföreträdande sätt. Matt 26:38 ff.

Det är dessa ord av Jesus som bildar upptakten till psalmen "Någon skall vaka i världens natt".
Psalm 413. Författare är Svein Ellingsen och översättare Britt G. Hallqvist.

Ställföreträdandet kommer till uttryck redan i skapelsen där människan träder fram som representant för allt skapat. Sedan "förtätas" uppdraget. Först "männniskan" d v s mänskligheten, och slutligen  Jesus, Människosonen. Därefter från Jesus till de många. Först de tolv apostlarna, sedan de första kristna församlingarna, och slutligen alla kristna.

Att vara kristen nu är alltså att vara betrodd med ett ställföreträdande uppdrag. Vi är kallade att göra något för andra; vaka, tro, bära andras nöd, visa mildhet och strida för andras rätt.

Många kristna präglas i dag av en glad handlingsiver. Denna vilja till handling skulle kunna djupna, om man mer medvetet ställde in den under det bibliska ställföreträdarskapet.

Varför fortsätter man med att göra det man gör, trots motgångar? För Jesu skull, till andras tjänst, göra och vara det som Jesus vill göra och vara i denna värld. Det är nödvändigt att många tror. Kämpar för andras rätt och bevisar sig som de svagas bror och syster - när så många inte gör det.
"Någon skall vaka i världens natt... Någon skall bära en annans nöd".

Någon skall vaka i världens natt,
någon skall tro i mörkret,
någon skall vara de svagas bror.
Gud, låt din vilja ske på jord!
Hjälp oss att följa ditt bud.

Någon skall bära en annans nöd,
någon skall visa mildhet,
någon skall strida för andras rätt.
Gud, låt ditt tecken klart bli sett.
Hjälp oss att följa ditt bud.

Herre, du vakar i världens natt,
Herre, du bor i mörkret,
Herre, du visar oss Kristi dag.
Mitt under livets tyngsta slag
är vi hos dig, du vår Gud. Amen.

Text:    Svein Ellingsen  1975
Övers:  Britt G.  Hallqvist 1978
Musik:  Trond Kverno  1975

onsdag 2 april 2014

Vi bär så många med oss


Detta kan väl verkligen sägas vara en nordisk psalm - med inspiration från Danmark och Sverige, skriven i Norge och införd i svensk och finlandssvensk psalmbok - och översatt till isländska.
Det är Svein Ellingsen som säger så om sin psalm:
Vi bär så många med oss i bön när vi går fram Psalm 399. Översatt av Britt G Hallqvist.

Vi bär så många med oss.. ställföretränadet spelar en stor roll i tillvaron, i många sammanhang. Här handlar det om att vid nattvardsbordet inte bara tänka på sig själv utan på de andra, ta dem med fram. Det gäller alltså förbönen.

Det är en djup biblisk tanke, hela Bibeln handlar om ställföreträdandeskap. "Ingen av oss lever för  sin egen skull, och ingen dör för sin egen skull" läser vi i Romarbrevet kap 14 vers 7.

Att leva i den kristna gemenskapen är att vara insatt i en ställföreträdande rörelse, med Kristus i centrum. Vi är varandras "representanter". Det gäller också i våra gudstjänstbesök.

Representera betyder ordagrant att "framställa såsom närvarande". I gudstjänsten gör vi det, på två sätt. Först och främst ställer gudstjänsten fram Gud som den närvarande här och nu, i ord och sakrament, i bön och sång, den Gud som har försonat världen med sig själv öppnar sin famn mot oss och kalllar oss att leva i försonlighet inbördes.
Detta är det ena. Gud är mitt ibland oss, i denna församling, denna bygd, denna stadsdel.

Det andra är att gudstjänsten ställer fram människors längtan och behov som närvarande inför Guds ansikte, vår egen längtan, vårt eget behov men också andras, stadens, bygdens, mänsklighetens.
När vi firar gudstjänst gör vi det alltså inte bara för vår egen skull utan också för andras.

Vi bär så många med oss i bön när vi går fram.
Vad Kristus gav och ger oss, det gäller också dem.
Du dukar bord för alla, här är de döptas hem.
Vi bär så många med oss, o Gud, vi ber för dem.

Vi ber för dem vi saknar då vi församlas här,
för dem som inte anar vad tro och trygget är,
för dem som vi har sårat med vad vi gjort och sagt,
för dem som vi har hindrat att se din kärleks makt.

Vi tänker på de många som känner andras dom,
på dem som vi har svikit och inte brytt oss om.
Vi ber dig, Gud, om nåden att medan än är tid
få gå med ljus och glädje till dem som saknar frid.

Text:    Svein Ellingsen 1977
Övers:  Britt G. Hallqvist  1980
Musik:  B. Janacek  1977

tisdag 1 april 2014

Gud, från ditt hus ...


I olika sammanhang har Britt G. Hallqvist vänt sig mot tendensen att fromheten blir självändamål.
Hon citerar engelsmannen F. Pratt Green:
   "Om din kyrka stänger sina portar
     för att ostört lyss till sång och böners ljud".

Om det är på det sättet, då finns det anledning att ropa till Gud:

"Gud, från ditt hus, vår tillflykt, du oss kallar
ut i en värld, där stora risker väntar".

Så börjar Britt G:s översättning av Psalm 288.
Om kyrkan bara blir en tillflykt i betydelsen undanflykt, om fromheten stelnar till fromma vanor då finns det anledning till förändring.

Lyft oss, o Gud, ur våra tröga vanor.
Krossa vårt skal av värdighet och blyghet.
Lös oss från jaget, ge oss kraft att älska.
Gud gör oss fria.

Britt G har i ett par av sina psalmer tagit som ämne fromhetens obenägenhet att acceptera förändring och förnyelse. En strof i en av hennes dikter lyder:
"För det nya, obekanta ryggar jag".

För många kristna är det så att man ryggar tillbaka när Gud låter något nytt och oväntat träda fram, nya ordalag, nya tongångar, nya metoder. Man känner sig häpen och förvirrad till att börja med "tills jag märker, det jag fruktat är en nåd", så fortsätter diktstrofen.

Det är viktigt att betona det kristna livets nu-karaktär, trons förverkligande, här och nu.
Om detta handlar Psalm 288.

Det kan nämnas att i England sjungs denna psalm vanligen med samma melodi som "Krstus är världens ljus". Hos oss har den fått en ljus och livlig melodi av franskt ursprung.

Gud från ditt hus, vår tillflykt du oss kallar
ut i en värld där stora risker väntar.
Ett med din värld, så vill du vi skall leva.
Gud gör oss djärva!

Lyft oss, o Gud, ur våra tröga vanor,
Krossa vårt skal av värdighet och blyghet.
Lös oss från jaget, ge oss kraft att älska.
Gud, gör oss fria!

Ge oss din blick för dolda möjligheter.
Ge fantasi att finna nya medel,
Gud, i din tjänst för fred och bröd åt alla.
Gud, gör oss kloka!

Människors krav skall pressa oss, och tvivel,
oror och jäkt skall tynga våra sinnen.
Låt oss då känna att din kärlek bär oss.
Gud, gör oss glada!

Text:    F. Kaan 1968
Övers:  Britt G. Hallqvist 1970
Musik: Chartres 1784