lördag 31 maj 2014

Högt i stjärnehimlen





Psalm 25

"Högt i stjärnehimlen kan vi dig ej finna,
men i mänskovimlet är du bland oss Gud".

Anders Frostenson är ofta mycket vardagsnära i sin psalmdiktning.
Han har berättat att han i tonåren upplevde stark känsla av "utanförskap" när han
flyttade från Loshult till läroverket i Eslöv. "Därmed bröts jag ur sammanhang och
livsmönster som funnits tämligen likartade genom århundraden."

Som präst mötte han ofta människor som också, på olika sätt, kände sig ensamma.
Dessa människor behöver psalmer som berör dem, och blir till trygghet, vägledning,
kraft och glädje.

"Du ur nöd och plåga ser på oss och frågar:
Säg mig vill du vara med mig också där?"
Här säger Anders F att Gud själv är i plågan. Han delar den med den plågade.

Psalmen

Högt i stjärnehimlen kan vi dig ej finna,
men i mänskovimlet är du bland oss, Gud.

Inte bortom havet, där är inte svaret,
men i ordet, talat här till oss i dag.

Barnet, blomman, vinden, hand som smeker kinden,
lika när finns du, fast vi dig ej ser.

Du ur nöd och plåga ser på oss och frågar:
Säg mig vill du vara med mig också där?

Ja, jag vill. Där du är finns det ljus och mening,
där är varje människa älskad och förstådd.


Text:    Anders Frostenson, 1968, 1973
Musik: Hans Puls, docent i franska i Ottweiler och Saarbrucken 1962


Bild: Google

fredag 30 maj 2014

Halleluja! Sjung om Jesus




Psalm 15

Psalmen tar sin utgångspunkt i Gamla Testamentet. "Halleluja" betyder "lova Herren".
Ordet är hebreiska, som är Gamla testamentets grundspråk.
Det finns några psalmer i Psaltaren som kallas "Hallelujapsalmer".
Det är psalmerna104-106, 111-113, 115-117, 146-150.

"Halleluja" är ett jubelrop som sjöngs av församlingen i början eller i slutet av psalmerna.

"Sion" var ursprungligen namnet på en befästning i den äldsta delen av Jerusalem,
"Davids stad".  I 2 Sam 5:7 står det: " David intog Sionsborgen, alltså Davids stad".
Enligt släkttavlan i Matteus evangelium kap 1, var Jesus av kung Davids släkt.
"Halleluja! Sjung om Jesus, han är den som spiran bär".

I Gamla testamentet används namnet "Sion" oftast om Jerusalem.
.
I Nya testamentet förekommer namnet "Sion" som symbol för den kristna kyrkan.
"Hör, hur sångerna från Sion brusar som en mäktig flod.
Jesus alla folk och stammar återlöste med sitt blod".

Psalmen
Halleluja! Sjung om Jesus, han är den som spiran bär.
Halleluja! Hans är makten, hans allena segern är.
Hör, hur sångerna från Sion brusar som en mäktig flod.
Jesus alla folk och stammar återlöste med sitt blod.

Halleluja! Ingen ensam, ingen hjälplös lämnats kvar.
Halleluja! Tron sin tillflykt och sitt ljus i Jesus har.
Fastän skyar honom lyfte bort och ingen honom ser,
glömmer vi ej vad han lovat:"Alltid skall jag bo hos er".

Halleluja! Du som bjuder syndare till bords med dig!
Halleluja! Öppnad famnen är för alla och för mig.
Över jordens vidd din förbön genom dag och natt oss når.
Bed för mig inför din Fader, du som vid hans sida står!

Halleluja! Konungarnas konung är du och förblir.
Halleluja! Född av kvinna är du och du blev som vi.
Stor din härlighet i himlen, speglad över hav och jord;
störst när ner bland oss du stiger och oss mättar vid ditt bord.

Texten är skriven av William Dix, Glasgow 1866,
Anders Frostenson har översatt och bearbetat psalmen.
Musik: Rowland Huw Prishard, sångare och sångboksutgivare 1831,1855.


Bild: Google

torsdag 29 maj 2014

Lova Herren, sol och måne





Psalm 7

Anders Frostenson, som är vår tids mest produktiva svenska psalmförfattare, har ofta hämtat
uppslag och inspiration från Bibeln till sitt författarskap. Denna psalm är ett utmärkt exempel
på detta. Till psalmen "Lova Herren, sol och måne" har han hämtat inspirationen från den 148:e psalmen i Psaltaren.
 "Prisa Herren i himlen, prisa honom i höjden.
Prisa honom, sol och måne,

prisa honom, alla strålande stjärnor.
Prisa Herren på jorden, blixt och hagel,
snö och dimma, alla berg och höjder".

Psalmen

Lova Herren, sol och måne, alla stjärnor som han tänt.
Lova Herren, höga himmel som han över jorden spänt.

Lova Herren, hav som brusar, dimma, regn och vind och snö.
Lova Herren, träd och stenar, blomma, blad och minsta frö.

Lova Herren, berg och höjder, bäck och källa, fors och flod
Lova Herren, bin och fåglar, alla djur i mark och skog.

Lova Herren i hans kyrka. Han som mitt ibland oss bor.
Allt han ger oss. Han skall skapa nya himlar, en ny jord.

Musik: Lennart Wenström-Lekare,  Musikpedagog 1958


Bild: Google 

måndag 26 maj 2014

Jesus från Nasaret går här fram





Psalm 39

Anders Frostenson skrev denna psalm under en vistelse på Sigtunastiftelsens gästhem
i Sigtuna, 1935.
Han var inspirerad av texten i Luk 4:18
"Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig
till att frambära ett glädjebud för de fattiga.
Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna
och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och
förkunna ett nådens år från Herren".

Med detta bibelord som grund ville han skriva en psalm.
På ett pappersark skrev han "modellskissen" till de fem verser som psalmen var tänkt
att omfatta:
- klockorna kalla
- Jesus går fram
- hoppet får vingar
- må vi göra bättring
- snabbt svinna våra år.

I sin första version hade psalmen fem verser, nu har den tre. Det var den då arbetande psalmkommittén, som avstod från första och sista versen och lät de återtstående direkt
anknyta till en av adventstexterna.

Psalmen stod tidigare under rubriken "Advent" men nu står den under rubriken
"Jesus, vår Herre och broder". Författaren har gjort en lätt bearbetning av texten.

I sin Sigtuna-version hade psalmen denna form:

Klockorna kalla till Herrens hus
vitt över land och stad.
"Kommen, I alle!" - Ur malmens brus
tonar en hälsning glad.
Himmelriket är nära.

Jesus från Nasaret går här fram
än som i gången tid,
löser ur vanmaklt, ur synd och skam,
skänker sin kraft och frid.
Himmelriket är nära.

Fattiga ger han sin rikedom,
läker de slagnas sår.
Själ som var bunden, var trött och tom
frihet och glädje får.
Himmelriket är nära.

Öppna ditt hjärta i redbar bot,
upplåt vart hemligt rum.
Red dig att taga Guds Son emot.
Tro evangelium.
Himmelriket är nära.

Hastigt vi nalkas den tysta värld
som vi ha kommit från.
Klockorna snart kring vår sista färd
ringa med mäktigt dån.
Himmelriket är nära.

Anders Frostenson är unik i svensk psalmhistoria på det sättet att han varit representerad i en
psalmbok, 1937 års, och sedan haft möjlighet att själv bearbeta dessa sina psalmer inför
en ny psalmbok, 1986 års.

Musik: Gustaf Nordqvist 1937, organist, musikpedagog och tonsättare, Stockholm.


Bild: Google

söndag 25 maj 2014

Psalmförfattaren Anders Frostenson, forts



1906 - 2006

Anders Frostensons debut som psalmförfattare.
Det började med ett telefonsamtal. En av dem som aktivt engagerade sig i det pågående
psalmarbetet var veterinären Gustav Thorsell, som själv var poet och bl a skrivit psalmen 581.
"Kristus hjälten, han allena".
På hösten 1934 ringde Thorsell till Anders F och bad honom skriva psalmer.
Anders F hade tidigare utgivit diktsamlingarna "Löftets båge" och "Med lyfta händer".
Båda samlingarna skrev han 1932.

Anders F skrev inte rimmad vers och kände sig därför osäker om psalmgenren. Men han
lovade att göra ett försök och reste till Sigtuna och bodde några dagar på Sigtunastiftelsens
gästhem, i "Grundtvigsrummet". Rummet har fått namnet efter den danske psalmförfattaren
Grundtvig som är representerad med nio psalmer i 1986 års psalmbok.

Redan dagen efter sin ankomst till Sigtuna gick Anders F och tänkte på ett bibelord:
"Himmelriket är nära". På ett pappersark skriver han "modellskissen" till de fem strofer
som psalmen var tänkt att innehålla:
- klockorna kalla
- Jesus går fram
- må vi göra bättring
- snabbt rinna våra år.
Efterhand tog de fem stroferna form. "Jesus från Nasaret går här fram"  Psalm 39.
(Jag återkommer till denna psalm i en senare blogg.)
Denna psalm har vuxit fram vid ett skrivbord. Anders F har annars berättat att flertalet
av hans psalmer och dikter kommit till under vandringar i landskapet - framför allt i det
öppna Mälarlandskapet kring Lovö - eller överraskande nog, på järnvägsstationer.
De stationer som Anders F framför allt nämner är Alvesta och Fagersta, där han ofta bytte
tåg under sina resor till sin mor i Älmhult, eller till och från Smedjebacken där han bodde
en tid.

Medan han på perrongen väntade på anslutande tåg, blev tankar och uppslag som han bar
inom sig levande för honom, och så började han skriva ner dem under timslånga uppehåll.
"När vi kom till Virsbo var psalmen nästan färdig", berättar han.

Så många psalmer och visor har kommit till på detta sätt att Anders F en tid funderade
på att ge ut en särskild samling med titeln: "Sånger från perronger".
En av dessa "perrongpsalmer" är "Kläd dig, själ i högtidskläder när för nådens tron
du träder", som fick sin form i Alvesta. Nattvardspsalmen 394.

En dag när Anders F var ute på en skidtur blev han inspirerad att skriva när orden plötsligt
kom till honom, då skrev han psalmen med skidstaven på snön. Han åkte hem för att
hämta papper och penna, men när han kom tillbaka hade texten utplånats av skidåkare.
Han kunde inte minnas texten och den psalmen blev aldrig skriven på papper.

En gång var han på Kanarieöarna. Han började dikta vid stranden av San Agustin,
men vinden - den som han ofta visat att han älskar - tog papperet. Han försökte då
att minnas och skrev på sulorna av sina sandaler.

Så länge den kristna kyrkan sjunger kommer vi att minnas Anders Frostenson och
hans psalmer.


Bild: Google

lördag 24 maj 2014

Psalmförfattaren Anders Frostenson





Eftersom jag tänker skriva om psalmer av Anders Frostenson vill jag först berätta om honom
som person och hans väg till psalmförfattandet.

Loshults församling i Skåne var platsen där han föddes 1906, som det äldsta barnet i en
syskonskara på fem.
I sin ungdom studerade han språk, litteraturvetenskap och teologi och tog en fil kand i
engelska och slaviska språk vid Lunds universitet 1928.
1932 prästvigdes han och började sin tjänst i Gustav Vasa församling i Stockholm.
1949 blev han kyrkoherde i Lovö församling och tjänstgjorde där fram till pensioneringen.
Från 1955 var han även slottspredikant på Drottningholms Slott.

1977 grundade han "Anders Frostensons stiftelse" med ändamål att främja förnyelsearbetet
med psalmer och visor.
1981 tio år efter pensioneringen, blev han hedersdoktor i teologi vid Lunds Universitet.

Frostenson var aktiv i psalmboksarbetet både inför 1937 års och 1986 års psalmbok.
Han har förnyat den svenska psalmen till både innehåll och form, inte minst genom sina
bidrag till barnpsalmboken Kyrkovisor.

Kännetecknande för hans psalmdiktning och bearbetningar av andra psalmer har beskrivits
vara en strävan att förenkla texterna och utifrån teologiskt perspektiv skapa mer sångbara texter.

I viss mån kan 1986 års psalmbok kallas den "Frostensonska" på samma sätt som 1819 års
psalmbok kallas den "Wallinska" och 1619 års psalmbok den "Swedenborska".
I 1986 års psalmbok finns Frostenson representerad med 146 psalmer egna och bearbetningar.

Han debuterade som författare med diktsamlingen "Löftets båge " 1931 och skrev en
licentiatavhandling om Kristusbilderna i psalmboken på 1940-talet.

1941 ingick han äktenskap med Ulla Lidman, dotter till Sven Lidman, som var missionär och
riksdagsman. Deras barn är Sven, Karin och Anna-Clara.
Akademieledamoten och författaren Katarina Frostenson är inte, som somliga tror, en dotter
utan en brorsdotter.

Anders Frostenson gjorde sin plikt utan åthävor. Och så lätt allt tycktes gå. Med några enkla
drag kunde han i ett sammanträde i psalmbokskommittén, "få en text att lyfta och lysa".
Det var hans uppgift att visa väg. Att finna vägar till platser där, som han själv uttryckt det,
"en vind blåser och en eld brinner".

I en dikt skriver han om mötet med Herren och om sin livsuppgift:
"Jag mötte dig Herre, ej i en kyrka
ej i ångestens ensamma stund.
I en lidande broders ögon,
såg jag din vädjande blick,
förnam jag din heliga vilja.

Här skall jag tjäna dig
i din stora syskonkrets.
Här är vår värld
så länge oss livet beskäres.
Och när en gång dess afton fallit,
skall vi evigt tjäna dig
i dem, som gått bort före oss,
i dem, som skall följa oss efter".

Anders Frostenson fick bli Guds redskap att i psalm och dikt förmedla ett budskap från
Gud ut över världen.





Fortsättning i nästa blogg.


Bild:Google

torsdag 22 maj 2014

När dagen fylls av fågelsång



 


Psalm 754

vers 1
När dagens fylls av fågelsång,
när äng och hagar blommar,
när markens hela rikedom förkunnar 
Nordens sommar.
Då spelar Skaparen och vi
är toner i hans symfoni
av ljud och ljus och färger.

"Då spelar Skaparen - och vi är toner i hans symfoni"
Bibelord: Jesus säger:" Jag ber för dem.. som du har gett mig, eftersom de är dina.
Allt mitt är ditt, och allt ditt är mitt, och jag har förhärligats genom dem.
Helige Fader, bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett
liksom vi är ett".  (Joh 17:9-10)

vers 2
När vi i tvivel frågar oss
om vi är rena toner.
Då svarar Gud: Han lovar oss
att Jesus allt försonar:
I vattnets tecken blir du ren,
som sommarsolens klara sken
i himmelrikets sommar.

" Han lovar oss att Jesus allt försonar".
Bibelord: "Om vi bekänner våra synder är Gud trofast och rättfärdig, så att han förlåter
oss synderna och renar oss från all orättfärdighet"  (1Joh1:9)

"I vattnets tecken blir du ren..".
Vårt kristna liv startade i dopet. Det var ett under som skedde.
Vi fick dopets vattenstämpel och det nya livet föddes fram genom Guds levande och
bestående ord. Det finns en skapande kraft i Guds ord.

vers 3
Så sänd till oss din Ande, Gud,
som dag från dag oss renar,
som små och spridda toners ljud
till något stort förenar.
Från ton till ton din lovsång når
och klingar som ett skönt ackord
bland himmelrikets vindar.

Tankar av Margareta Malmgren;
"Det bästa i vår egen tid
är Anden till vår jord
som visar oss vad Jesus gjort
och ger oss böneord.

Det bästa som har hänt oss här
är Anden i vårt bröst,
förlåtelsens sigill
och gode Herdens röst.

Det bästa som har hänt vår värld
i Andens nya liv
i kärlek och gemenskap,
Guds Ande, hos oss bliv!"    

vers 4
Guds kärleks makt är frisk och stark
fast år och stunder vänder.
Hans Ande genomsyrar allt,
vi vilar i hans händer.
Då spelar Skaparen och vi
blir toner i hans symfoni
av ljus och ljud och färger.

"Hans Ande genomsyrar allt.."
Vi kan inte se vinden. På samma sätt kan vi inte se Anden. Men vi kan känna vad
Anden gör. Den heliga Anden drar oss in i Jesu kraftfält och ger liv åt det som är
dött och kraft åt det som är svagt.
Bibelord: "Han sänder sitt ord, och isen smälter, han andas, och vattnet strömmar".
                 (Psaltaren 147:18)
När Guds ord kommer i rörelse omkring oss och i oss händer det något med oss.
Det frusna smälter. Det döda, det kalla inom oss, röjs undan av Guds kärleks makt.
"Då spelar Skaparen och vi blir toner i hans symfoni!"

Text:     Frank Kaergaard 1992, kykoherde i Södra Standerup, Danmark.
Övers:  Jan Arvid Hellström 1993, biskop i Växjö
Musik: Jan-Olof Kulander 1993, organist, kompositör och körpedagog. 


Bild: Google

Nu är det härligt att leva


Höga kusten - psalmförfattarens hembygd


Psalm 753

Nu är det härligt att leva!
Nu är det tid för musik.
Nu vill vi sjunga och spela
sommarens solmelodi!
Barfota går vi i gräset,
lyssnar till fåglarnas sång.
Löven som spelar i träden
gladde nog Adam en gång.
Nu är det härligt att leva!
Nu är det tid för musik.
Ni vill vi sjunga och spela
sommarens solmelodi!

        "Tacka Herren, åkalla honom, berätta för folken om hans verk! 
        Sjung och spela till hans ära, tala om alla hans under!
        Prisa stolt hans heliga namn, de som söker Herren må glädja sig".  Psaltaren 105.

Bäcken som porlar i skogen.
regnet som slår mot vårt tak;
det är musik som kan få en
sorgsen människa glad.
Nu är det härligt att leva!
Nu är det tid för musik.
Nu vill vi sjunga och spela
sommarens solmelodi!

       "Du låter källor rinna upp och bli till strömmar som forsar fram
       mellan bergen". Psaltaren 104:10.

Gud gav oss livet som gåva,
skapade växter och djur.
Herren vår Gud vill vi lova för
sommarens dofter och ljud.
Nu är det härligt att leva!
Nu är det tid för musik.
Nu vill vi sjunga och spela
sommarens solmelodi.

      "Prisa Herren alla folk, lova honom, alla länder!
      Väldig är hans godhet mot oss, Herrens trofasthet är evig". Psaltaren 117.


Bakom varje psalm finns en människa. Det gäller både ord och musik.
Någon har mot bakgrunden av egna upplevelser och erfarenheter skrivit just
denna text, och komponerat just denna melodi.

I psalmen 753 skriver Fride Gustavsson om sina upplevelser av sommaren
som en Guds gåva vilket ger anledning till att tacka "för sommarens dofter och ljud."
Fride Gustavsson skrev psalmen 1990 och har också tonsatt den.
Han är präst i Arnäs församling, Örnsköldsvik.


Bild: Google

måndag 19 maj 2014

Över berg och dal som en mjuk koral




Psalm 752

Över berg och dal
som en mjuk koral
drar sommarn över vårt land.
Livets flödar fram
såsom sav i stam,
såsom bäck emot havets strand.
Så lev Guds nu.
Av Guds nåd får du
ta emot var stund ur hans hand.
Livet flödar fram
såsom sav i stam,
såsom bäck emot havets strand.

Minns att var sekund
är en liten stund
av evigheten hos Gud,
och när dagen lång
du hör fåglars sång,
hör du himmelens egna ljud.
Så lev Guds nu.
Av Guds nåd får du
ta emot var stund ur hans hand.
Och när dagen lång
du hör fåglars sång,
hör du himmelens egna ljud.

Och när dagens ljus
från Guds eget hus
nu flödar över din dag,
minns att rätt och frid
i vår egen tid
ska få spegla Guds kärleks lag.
Så lev Guds nu.
Av Guds nåd får du
ta emot var stund ur hans hand.
Minns att rätt och frid
i vår egen tid
ska spegla Guds kärleks lag.

Tore Littmarck skrev psalmen 1988. Han var präst, författare och tonsättare.
Efter prästvigning 1947 var han i många år engagerad inom KFUM som direktor för
KFUM:s världsförbunds internationella institut på Mainau och som genralsekreterare
inom KFUK:s och KFUM:s riksförbund.

Han blev sedan kyrkoherde i gamla Uppsala.
Frågor om kristen enhet, om förkunnelse och liturgi har hört till hans speciella intressen.

Mest känd är Littmarck som författare av visor och psalmer, av vilka ett trettiotal finns
med i samlingen Sjung för livet, som publicerades 1990.
Han skrev både text och melodi till sina visor, det gäller med något undantag också
psalmerna.

Text och musik: Tore Littmarck 1988.


Bild: Google

söndag 18 maj 2014

O, vad världen nu är skön






Psalm 751

O, vad världen nu är skön,
klädd i sommardräkten.
Känn i skog, på äng, på sjön
milda, friska fläkten,
ljuva dofter, fågelsång.
Mänska, höj och du din sång!

Bibelord: Kom, låt oss jubla till Herrens ära och hylla vår klippa vår räddning!
                Låt oss träda fram inför honom och tacka, hylla honom med sång och spel!
                Ty en stor Gud är Herren, en stor konung över alla gudar.
                I hans hand är jordens djup, och bergens toppar är hans.
                Hans är havet, som han har gjort, och fasta landet, som hans händer format.
                Kom, låt oss falla ner och tillbe, knäböja inför Herren, vår skapare,
                ty han är vår Gud, och vi hans folk, fåren i hans hjord.      Psaltaren 95:1-7

Jorden smyckad som en brud,
högt lovsjunger Herren.
Jubla, lund i vårlig skrud,
ängder när och fjärran.
Allt hans Ande skapar nytt,
vinterns tunga välde flytt.

"Allt hans Ande skapar nytt". Detta händer inte bara i naturen utan i människors hjärtan,
som är öppna och mottagliga för Andens verk. Det händer mycket när den helige Ande
är verksam. Den heliga Ande ger liv åt det som är dött och kraft åt det som är svagt.
Den helige Ande är nämligen livgivaren.

Bibelord: Du sänder din ande, då skapas liv. Du gör jorden ny. Jag vill sjunga
                till Herrens ära så länge jag lever, lovsjunga min Gud så länge jag är till.
                Psaltaren 104:30, 33

Skulle ej min själ, min mun
honom offer bringa,
helig sång av hjärtats grund
till Guds ära klinga?
Är vår jord så rik på fröjd,
o, hur blir då himlens höjd!


Bibelord: Hylla Herren, hela världen, tjäna Herren med glädje, träd fram inför honom
                med jubelrop! Besinna att Herren är Gud, han har gjort oss och vi är hans,
                hans folk, fåren i hans hjord. Gå in genom hans portar med tacksägelse,
                Tacka honom, prisa hans namn, ty Herren är god, evigt varar hans nåd,
                från släkte till släkte hans trofasthet. Psaltaren 100:1-5


Text:     Jakob Axel Josephson (1818-1880), tonsättare, director mucies och
             domkyrkoorganist i Uppsala.
Musik:  efter Wolfgang Amadeus Mozart, Salzburg och Wien (1756-1791)


Bild: Google
           

lördag 17 maj 2014

Det blomster som i marken bor



        Sommaräng med Hundkäx










"Det blomster som i marken bor"  Psalm 202.

Våra sommarpsalmer är inte många, men de är mycket sjungna och älskade.
Den äldsta sommarpsalmen är skriven 1653 och den yngsta 1973.
320 år skiljer det mellan dessa psalmer.

Första delen av varje sommarpsalm har likartat innehåll
- de handlar om sommarens skönhet och människors glädje över den.
Den andra delen av varje psalm har en andlig tillämpning.

Några belysande citat:
"O Jesus, du oss frälsar, Du är de svagas sköld.
Dig, glädjesol, vi hälsar. Värm upp vårt sinnes köld.
Giv kärlek åt det hjärta som ingen kärlek får". (199:4)

"Liksom ett träd i sol och regn så låt min själ
i Andens hägn få växa alla dagar". (200:7)

"En sommarpsalm jag sjunga må i själens vinterdagar
och låta tungsint tanke gå och mana sommarns hagar
att träda fram till sinnets stöd i vinterns långa själanöd,
att djupt i minnet skåda Gud i evig sommarskrud". (202:2)

Dessa psalmer bygger på upplevelsen av naturen med andlig tillämpning.
I psalmen från 1889, (nr 201) bryts naturupplevelsen ned i påminnelsen
om förgängligheten, innan den andliga tillämpningen görs:
"Allt kött är hö, och blomstren dö.... i paradis han huld och vis,
mig sist skall omplantera, där inget vissnar mera".

Psalmen 202 har skrivits av författaren Harry Martinsson (1904-1978)
Martinsson var ledamot av Svenska akademien. Han fick nobelpriset i litteratur 1974.
Psalmen är skriven 1973.


Psalmen

Det blomster som i marken bor kan aldrig själen glömma.
Hur skönt att djupt bland gläntors flor se solens fingrar sömma
en vacker klädnad till den säng som vi ger namnet sommarns äng
och som med solens gyllne tråd hopsömmas våd för våd.

En sommarpsalm jag sjunga må i själens vinterdagar
och låta tungsint tanke gå och mana sommarns hagar
att träda fram till sinnets stöd i vinterns långa själanöd,
att djupt i minnet skåda Gud i evig sommarskrud.

Musik: Erland von Koch


Bild: Google


fredag 16 maj 2014

En vänlig grönskas rika dräkt




"En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar."   Psalm 201.

Psalmens föfattare är Carl David af Wirsén (1842-1912) som skrev den 1889.
Wirsén var docent i litteraturhistoria och lektor i svenska och latin vid Katedralskolan
i Uppsala. Från 1884 var han också Svenska Akademiens ständige sekreterare.

I psalmens två första verser skildrar Wirsén idylliskt naturen i sommartid. I de två följande
verserna påminner han om alltings fåfänglighet och förgänglighet, "allt kött är hö och
blomstren dö". Det oförgängliga finns endast hos Gud: "Hos dig allena, Herre, är  ett
oförgängligt väsen".

Som så ofta med sommarpsalmer, avslutas även denna psalm med bilden av den eviga
sommaren i himmelen: "I paradis Han huld och vis, mig sist skall omplantera, där inget
vissnar mera".

Psalmen
En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar, och solens ljus
och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunna sommartiden.

Sin lycka och sin sommarro
de yra fåglar prisa:
ur skogens snår, ur stilla bo
framklingar deras visa.
En hymn går opp
av fröjd och hopp
från deras glada kväden,
från blommorna och träden.

Men du, o Gud, som gör vår jord
så skön i sommarns stunder,
giv att jag aktar främst ditt ord
och dina nådesunder.
Allt kött är hö,
och blomstren dö, och tiden allt fördriver;
blott Herrens ord förbliver.

Allt kött är hö. Allt flyktar här,
och snart förvissnar gräsen.
Hos dig allena, Herre, är
ett oförgängligt väsen.
Min ande giv
det nya liv,
som aldrig skall förblomma,
fast äng och fält står tomma.

Då må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt;
min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis
han, huld och vis,
mig sist skall omplantera,
där intet vissnar mera.


Musik: Waldemar Åhlén  1933


Bild: Google

torsdag 15 maj 2014

I denna ljuva sommartid





"I denna ljuva sommartid"   Psalm 200.

Psalmen börjar med en skildring av naturen och dess under, av blommors prakt och
fåglars sång. Liksom fåglarna sjunger bör också människan lovsjunga Gud.

I vers 5 beskrivs att när naturen är så skön, hur skön måste då inte himlen vara.
Detta väcker en längtan till det himmelska och en bön om att bära den frukt som dig
behagar - som vi sjunger om i vers 7.

Paul Gerhardt (1617-1676) skrev psalmen 1653. Gerhardt räknas som den Lutherska
kyrkans främste psalmdiktare, och är också en av Tysklands stora skalder.
Gerhardt ger konkreta, vackra beskrivningar av naturen i försommartid.

Psalmen översattes till svenska 1725 av riksrådet Joachim von Dûben.
Christoffer Olofsson Angeldorff bearbetade den 1855.
Britt G. Hallqvist har gjort en bearbetning 1980 och då återgett en del av dess ursprung,
t ex i vers 4: "När jag hör trastens klara sång, när lärkan jublar dagen lång högt ovan fält
och backar, då kan jag icke tiga still ...".

Psalmen
I denna ljuva sommartid gå ut, min själ, och gläd dig vid 
den store Gudens gåvor. Se, hur i prydning jorden står,
se, hur för dig och mig hon får så underbara håvor.

Av rika löv är grenen full, och jorden täckt sin svarta mull
med sköna gröna kläder. De fagra blommors myckenhet
med strörre prakt och härlighet än Salomos dig gläder.

Nu växer säd för skördens tid,
och ung och gammal gläds därvid
och bör Guds godhet prisa, som vill i överdådigt mått
oss människor så mycket gott var dag och stund bevisa.

När jag hör trastens klara sång, när lärkan jublar dagen lång
högt ovan fält och backar, då kan jag icke tiga still.
Min Gud, så länge jag är till för livet jag dig tackar.

Ack, är det redan här så skönt på denna jord, så härligt grönt,
hur skall det då ej bliva i himmelen, där Gud berett
vad ingen här i världen sett och ord ej kan beskriva.

Ack, att jag redan stode där inför din tron, o Herre kär,
och bure mina palmer. Jag ville då på änglars vis
instämma i ditt lov och pris med tusen sköna psalmer.

Liksom ett träd i sol och regn så låt min själ i Andens hägn
få växa alla dagar den sommar som av nåd jag får.
Gud, låt mig bära frukt i år, den frukt som dig behagar.

Behåll mig till ditt paradis, och låt mig på de trognas vis
i dina gårdar grönska. Låt mig få tjäna dig allen,
i trohet sann, i kärlek ren, så vill jag mer ej önska.


Bild: Google

onsdag 14 maj 2014

Den blomstertid nu kommer
















När man lyssnar till psalmen "Den blomstertid nu kommer", då doftar det skolavslutning
och examen. Det är feststämning med finklädda barn, föräldranärvaro och mängder
av doftande blommor.

Psalm 199 är en försommarpsalm. Den har två huvudtankar, två motiv.
Första delen handlar om naturen, dess frodighet och skönhet. Den påminner oss om
Guds "godhets rikedom".

Andra delen handlar om människan och hennes förhållande till Gud.
Liksom naturen får sin sommar bör också människan få det:

O Jesus, du oss frälsar,
du är de svagas sköld.
Dig, glädjesol, vi hälsar.
Värm upp vårt sinnes köld. (v4)

Sista versen är en bön för "årets gröda", men också om att själen skall få sin näring
"ur Ordets djupa grund". Så knyter sista versen samman de två motiven i psalmen.

Författare är Israel Kolmodin professor i teologi i Uppsala och sedan biskop i Visby.
Han skrev psalmen 1694.
Johan Olof Wallin bearbetade psalmen för 1819 års psalmbok och Britt G. Hallqvist
för 1986 års.

Psalmen
Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor:
du nalkas ljuva sommar, då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma till allt, som varit dött,
sig solens strålar närma, och allt blir återfött.

De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar och lundens gröna träd,
de skola oss påminna Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna, som räcker året om.

Man hörer fåglar sjunga med mångahanda ljud,
skall icke då vår tunga lovsäga Herren Gud?
Min själ, upphöj Guds ära stäm upp din glädjesång
till den som vill oss nära och fröjda på en gång.

O Jesus, du oss frälsar, du är de svagas sköld.
Dig, glädjesol, vi hälsar. Värm upp vårt sinnes köld.
Giv kärlek åt det hjärta som ingen kärlek får.
Vänd bort all sorg och smärta, du vän som allt förmår.

Välsigna årets gröda och vattna du vårt land.
Giv alla mänskor föda, välsigna sjö och strand.
Välsigna dagens möda och kvällens vilostund.
Låt livets källa flöda ur Ordets djupa grund.


Bild: Google

tisdag 13 maj 2014

Likt vårdagssol i morgonglöd





"Likt vårdagssol i morgonglöd gick Jesus fram ur natt och död till liv förutan like". 
Psalm 198.

Grundtvig (1783-1872), Danmarks store psalmdiktare under 1800-talet har som ingen
annan i sina psalmer förknippat växlingarna i naturen med det andliga skeendet.
Det handlar inte om ett bildspråk, eftersom likheterna är slående. Det handlar om ett
skeende, där det ena har med det andra att göra.

Kyrkoårets tre stora helger spelar en stor roll i Grundtvigs psalmdiktning.
Det som sker vid julen är att Gud föds som ett barn och änglasången kommer ner till jorden
och mörkret. Mörkret vänder mot ljus. Det gudomliga Kristusordet sås som ett frö, som skall
växa upp genom de kommande högtiderna. 

Påsk infaller vid den tid då dag och natt är ungefär lika långa. Man vet att ljuset kommer
att segra över mörkret - livet över döden. Församlingen och skapelsen, fåglar och människor
sjunger tillsammans, därför att den gudomliga ordningen har brutit igenom.
Kristus har uppstått, livet har segrat. I påsken ser vi vändpunkten, och i pingsten nås
höjdpunkten - ljuset och livet har segrat.

Psalmen
Likt vårdagssol i morgonglöd
gick Jesus fram ur natt och död
till liv förutan like.
Därför, så länge världen står,
det efter vinter kommer vår
också i andens rike.

Som fåglars kör i lund och mark
besjunger våren, blid och stark,
och livets alla under,
vi må besjunga med varann
hans liv, som döden övervann
i påskens morgonstunder.

Snart alla ängar stå i skrud,
och skogen kläder sig som brud,
när livets krafter blomma.
Så komme vår i Jesu namn
i folkens liv, i kyrkans famn,
till alla själars fromma.

Text:     Nicolai Frederik Severin Grundtvig 1846
Bearb:  Johan Alfred Eklund  1909
Musik: Nathan Söderblom  1916


Bild: Google

måndag 12 maj 2014

Den blida vår är inne





"Den blida vår är inne, och nytt blir jordens hopp".

Psalmer har ofta en växlingsrik historia, så är det också med psalm 197 som har sin historia.
Den ursprunglige författaren är Johan Olof Wallin (1779-1839).
Två tankar dominerar Wallins vårpsalm. Den första finns i vers 1 och 2, som handlar om
naturens storhet. Här kommer det platoniska draget fram, som är så vanligt hos Wallin.

Om allt här i naturen är så skönt, "hur skön då måste själva källan vara, den evigt klara",
för att citera en annan Wallinpsalm.
"Hur ljuvligt solen strålar, hur majestätiskt mild, för dödliga hon målar odödlighetens
bild "  (1937 års psalmbok 471:1)

Den andra tanken i Wallins psalm är att liksom naturen föds på nytt och växer, så skall
den kristnes dygder födas och växa. "Gör landet rikt på gröda, gör folket rikt på dygd".
(1937 års psalmbok nr 471:6)

Inför psalmboken 1986 har psalmen omarbetats av Anders Frostensson.
Av Wallins sex verser har Frostensson bara behållit de två första, de om naturen.
De andra verserna har Frostensson ersatt med egna originalverser.
I de verserna håller han fast vid Wallins första motiv om naturen och Guds skapelseunder.

Psalmen
Den blida vår är inne, och nytt blir jordens hopp.
Nu fröjd får varje sinne, nytt liv får varje knopp.
Hur ljuvligt solen strålar, hur majestätiskt mild!
För dödliga hon målar odödlighetens bild!

Förskönad nu naturen står klädd i högtidsdräkt.
Vad ljuvlig vällukt, buren till oss av vindens fläkt!
Vad prakt, vad rikedomar som skiftar tusenfalt!
Se runtomkring dig blommar och lever, doftar allt.

Ur sky, ur luft och lunder vi fågelsången hör.
Än sker Guds skaparunder, och allting nytt han gör.
Då går vi som i drömmar på strand och skogens stig
och ur vårt inre strömmar en lovsång, Gud, till dig.

Och allt som låg där fruset i dagar vintergrå
skall löst av himmelsljuset mot blom och mognad gå.
Vi glädes åt varandra, åt sol och sommartid,
att på Guds jord få vandra och äga himlens frid.

Text: vers 1-2  Johan Olof Wallin 1807
         vers 3-4  Anders Frostensson  1978
Musik: svensk  folkvisa 1693


Bild: Google

söndag 11 maj 2014

Lär mig du skog, att vissna glad





"Lär mig du skog, att vissna glad en gång som höstens gula blad."   Psalm 304.

Naturen med dess växlingar får ofta inte minst i dansk psalmdiktning tjäna som bild för
och parallellt till det andliga livet, där frågan om liv, död och uppståndelse är central.
De exempel den danske psalmförfattaren Adam Oehlenschläger (1779 -1850) tar är
tre vanliga bilder;
vers 1 bortvissnandet under hösten och
vers 2 livets återhämtande under våren och
vers 3 larvens utveckling från puppa till fjäril.

En parallell till Paulus ord i 1 Kor 15: 42-43 där vi läser:
"Så är det med de dödas uppståndelse... Det som blir sått föraktat, uppstår i härlighet".

Oehlenschläger skrev denna psalm 1813.
Han har också skrivit den danska nationalsången. "Det er et yndigt land " 1818.

Emilia Ahnfelt-Laurin (1832-1894) översatte psalmen till svenska 1879.
Hon var brorsdotter till Oscar Ahnfelt. Emilia A har översatt ett stort antal framför allt danska
psalmer.

Bearb:  Britt G: Hallqvist  1983.
Musik: Natan Söderblom 1916.


Psalmen
Lär mig du skog, att vissna glad en gång som höstens gula blad:
en bättre vår snart blommar, då härligt grönt mitt träd skall stå
och sin djupa rötter slå i evighetens sommar.

Lär mig, du fågel, med din flykt att bryta upp och färdas tryggt
mot obekanta stränder. När allt är vinter här och is,
jag mot ett evigt paradis min blick och längtan vänder.

Lär mig, du fjäril, vingad, lätt, vad Herren ock åt mig berett,
där du mot höjd dig svingar. I går dig puppan inneslöt,
i dag du glad ditt fängsel bröt: min själ skall ock få vingar.

O Jesus Krist, som ur din grav stod upp med evigt liv och gav
det ut åt världen vida, giv mig ditt liv, att även jag
må efter bitter långfredag min påskdagsmorgon bida.


Bild Google

lördag 10 maj 2014

Sänd av himlens sol en strimma





"Sänd av himlens sol en strimma, Herre, över mödans dag".  Psalm 291.

Ägnar man sig åt ett jämförande studium av psalmböcker från olika tider så upptäcker
man förändringar i synsätt. I vår tid gäller det synen på manligt - kvinnligt - mänskligt.

Många av våra psalmer är patriarkaliska och mansdominerande. De ändringar som därför
ibland har gjorts i äldre psalmer gäller denna fråga. Så är det med psalmen 291.

I vers två stod i den ursprungliga versionen :
"Och i samfälld gärning stärka allt, som binder man vid man".
I den nya psalmboken står texten "att tillsammans enigt stärka det som bäst oss gagna kan".

I tredje versen stod det tidigare "Bröder ur Guds kärlek ösen, kraft till tjänst blott den kan ge".
I den nya texten står: "I din kärlek oss bevara, kraft till tjänst blott den kan ge".
Psalmen är mycket uppskattad, för sin nära anknytning till vardagen.

Psalmen
Sänd av himlens sol en strimma, Herre, över mödans dag.
Skänk åt varje dagsverkstimma kraften av ditt välbehag.
Fyll vårt hjärta med den tro varur trogen tjänst kan gro.

Hjälp oss att vadhelst vi verka tjäna dig, men ock varann,
att tillsammans enigt stärka det som bäst oss gagna kan.
Ge oss mod till ädel strid i en hård och söndrad tid.

Detta skall vår lösen vara: ej på eget bästa se.
I din kärlek oss bevara, kraft till tjänst blott den kan ge.
Så blir livets mening skön; kraft till tjänst är tjänstens lön.


Text:    Oscar Ahlin  1934
Bearb:  Britt G. Hallqvist  1983
Musik: Heinrich Albert  1642


Bild: Google

fredag 9 maj 2014

Sorgen och glädjen





"Sorgen och glädjen, de vandrar tillsamman."  Psalm 269.

Författare till psalmen är den danske skalden och biskopen
Thomas Kingo (1634-1703).
När en ny psalmbok trycktes i Danmark i slutet av 1600-talet innehöll den 86
av Kingos psalmer. Det var en så betydande del att den har kallats Kingos psalmbok.

"Sorgen och glädjen, de vandrar tillsamman,
medgång och motgång här tätt följas åt"
Psalmen är verkligen en psalm som bygger på kontraster. Den har blivit mycket uppskattad,
bl a därför att den rymmer så mycket av mänsklig erfarenhet.

Kingo skrev psalmen 1681, men den kom inte i svensk översättning förrän 1914 och
inte i svenska psalmboken förrän 1937.
Britt G. Hallqvist har bearbetat den för 1986 års psalmbok.

Sorgen och glädjen, de vandrar tillsamman,
medgång och motgång här tätt följas åt.
Skyar med solsken, och suckar med gamman
skiftar alltjämt på vår jordiska stråt.
Jordelivets gull stoft är och mull.
Himmelen är av salighet full.

Nyckfull är lyckan till väsen och tycke.
Sorgen tar säte i konungens barm;
ofta ett bröst under kosteligt smycke
gömmer sin oro och hemliga harm.
Alla har sitt, hårt eller blitt.
Himlen allena är sorgerna kvitt.

Välde och rikedom, visdom och ära,
ungdom och hälsa i blomstrande år
högt över andra sitt huvud kan bära,
måste dock vissna och läggas på bår.
Natt faller på. Allt skall förgå,
himmelens salighet ensam bestå.

Skönaste rosor på törnbusken glöder,
vackraste ört kan ha gift som förgör.
Kinden kan blomstra, fast hjärtat det blöder,
morgonens glädje om aftonen dör.
Brusande skär hotar oss här.
Himlen är hamnen, och tryggheten där.

Ångest skall bytas i frid som oss gläder.
Plåga skall vändas i hälsa och hopp,
armodet skrudas i rikaste kläder,
svaghet förvandlas till kraft att stå opp.
Ondskan skall stå fängslad i vrå.
Allting kan himmelen omskapa så.

Låt då min lott och min lycka få falla
så som min Fader och Skapare vill.
Avund må tömma sin giftiga galla,
världen bedriva sitt ränkspel därtill.
Sorgen skall dö, salighets frö
växa till blomma på himmelens ö.


Text:   Thomas Kingo  1681
Bearb: Oskar Wågman  1914
            Gustav Thorsell  1934
            Torsten Fogelqvist 1937
            Britt G. Hallqvist   1983
Musik: Svensk folkmelodi


Bild: Google

torsdag 8 maj 2014

Befall i Herrens händer





Befall i Herrens händer din möda och din väg    Psalm 247.

År 1816 tryckte Johan Olof Wallin sitt "Förslag till ny psalmbok".
I detta "föslag" trycktes för första gången Wallins psalm "Befall i Herrens händer".
Den togs in i 1819 års psalmbok och sedan i oförändrat skick i 1937 års och inför
1986 års psalmbok har man gjort vissa språkliga bearbetningar.

Befall i Herrens händer din möda och din väg,
och hur sig världen vänder, hans ord i hjärtat äg.
Ty intet ord är givet som Herrens ord, så visst.
Det visar väg till livet, det för dig hem till sist.

Bibelord: "Lägg ditt liv i Herrens hand. Lita på honom, han kommer att handla".
Psaltaren kap 37:5

För lycka, makt och ära i denna värld ej strid.
Låt sorgen dig ej tära för denna korta tid.
Det är till andra strider dig Herren kallat har.
Det är för andra tider han lönen åt dig spar.

Bibelord: "Gör er inga bekymmer för mogondagen. Den får själv bära sina bekymmer".
Matteus kap 6:34

Här gäller det att verka för honom som dig sänt
och låta Anden stärka det liv som han har tänt.
Här gäller det att söka först hans rättfärdighet
och sträva att föröka hans rikes härlighet.

Bibelord: "Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni får det andra också".
Matteus kap 6:33

Så strid med helig iver mot mörker, synd och brist,
och vet att Kristus giver dig segerns lön till sist.
I glädjen och i nöden håll dig till Herrens bud.
Var trofast intill döden och hoppas allt av Gud.

Bibelord: "Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet som du har kallats till".
1 Timoteusbrevet kap 6:12

Tro ej han löftet bryter, tro ej han glömmer dig,
när stormen kring dig ryter och molnen hopar sig.
Han far på vindens vingar, gör molnen till sin vagn
och själva skadan tvingar att tjäna dig till gagn.

Bibelord: "Jag är med er alla dagar till tidens slut".
Matteus kap 28:20

Var trofast! Natten dagas, nu purpras österns rand.
Allt mörker skall förjagas utav den Starkes hand
som ur sitt hus Orion och morgonstjärnan för
och nåden över Sion i gryningsdaggen strör.

Bibelord: "Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig!
                  Var morgon är den ny. Stor är din trofasthet". 
Klagovisorna kap 3:22-23

Alltså Guds hjälp förbida och räds ej mänskors hot.
Är Herren på din sida, vem kan dig stå emot?
Sin kraft han dem förlänar som vandrar i hans bud.
Allt till det bästa tjänar för dem som älskar Gud.

Bibelord: "Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft".
Efesierbrevet kap 6:10.


Text:    Johan Olof Wallin 1816
Bearb.  Britt G. Hallqvist  1979
            Olle Nivenius 1983
Musik: Strassburg 1539


Bild: Google

onsdag 7 maj 2014

Den säkra grunden






"Jag nu den säkra grunden vunnit som håller hoppets ankar kvar".   Psalm 245.

Psalmen är författad av kyrkoherde Johann Andreas Rothe (1688-1758).
Han var verksam i "Brödraförsamlingen" på godset Berthelsdorf  i Sachen som ägdes av
greve Nikolaus Ludwig von Zinsendorf.
Rothe skrev psalmen 1927. Till svenska översattes den 1889 av Carl David af Wirsén.
Britt G. Hallqvist har gjort en språklig modernisering av psalmen för den nya psalmboken.

vers 1
Jag nu den säkra grunden vunnit som håller hoppets ankar kvar.
I Jesus Kristus jag den funnit, den lades innan världen var.
Orubblig trygg den grunden står när himmel och när jord förgår.

Grunden - Jesus död och uppståndelse
När Jesus dog på korset bar han hela mänsklighetens synd och misslyckande på sina axlar.
På korset tog Kristus på sig Guds dom för all synd och skuld och försonade hela
mänskligheten med Gud. Uppståndelsen är tecknet på att Gud accepterat försoningen.
Uppståndelsen är liv - och ger liv för oss i dag.

vers 2
Ett hjärta finns som sig förbarmar mer kärleksfullt än vi förstår.
Gud väntar oss med öppna armar, och nåd de ångerfulla får.
En tillflykt i all nöd jag vet, och det är Guds barmhärtighet.

De goda nyheterna om Jesus Kristus, hans död och uppståndelse för vår skull är en
kallelse  till oss människor. Vi kallas till omvändelse - till att vända oss från  vårt
gamla liv till ett nytt liv. Detta nya liv får vi leva i gemenskap med Jesus Kristus.
Det är Guds barmhärtighet.

vers 3
O djup av nåd som synder våra i Kristi död begravit har!
Han läker såren, djupa svåra och är i domen mitt försvar.
Ty Kristi blod i evighet högt ropar om barmhärtighet.

Förlåtelsen för våra synder är ett centralt tema i frälsningen. Förlåtelsen finns tack
vare att Jesus har dött på korset och att Gud nu delar ut den till var och en som
vill ta emot den. Därför att Gud har förlåtit oss, kan vi också leva i gemenskap med
honom och vara accepterade av honom.
Det finns en trons seger. Frälsning, evigt liv, befrielse från domen skänks åt den som tror.

vers 4
När onda minnen mig anklagar och ingen ro mitt hjärta får,
med allt som hopp och mod försvagar jag till min broder Jesus går,
och i hans ljus jag ser och vet, att stor är Guds barmhärtighet. 

Att tro är att säga ja till Gud. Tro är att lita på Gud och Kristus.
Att lita på att hans död och uppståndelse gäller mig.
Tro är att sätta sitt hopp till Gud, både i svåra stunder och när glädjen är det främsta i mitt liv.
Gud är den som har min framtid i sin hand.

vers 5
Om tunga bördor trycker ner mig och om allt blir olust och besvär,
om mina vänner överger mig, om gammal, sjuk och trött jag är,
ett stöd i sorg och ensamhet jag har i Guds barmhärtighet.

Vi behöver vänner och gemenskap för att kunna leva, och samtidigt ser vi att
gemenskapsbildningar slås sönder. Men Jesus  Kristus vill erbjuda en hållbar gemenskap
med sig själv. En gemenskap där han förlåter mig mina brister och där han accepterar
mig som den människa jag är.

vers 6
Om också i min högsta strävan, i vad jag än må ta mig för,
jag ser på nytt med sorg och bävan så många fel i det jag gör,
en tröst i all min skröplighet jag har i Guds barmhärtighet.

Den "gamla människan" finns alltid kvar i en kristen, och eftersom den finns kvar så förblir
vi syndare hela livet. Det finns en ständig kamp inom oss. Ju mer vi upptäcker synden och
skulden som bor i oss, desto mer beroende blir vi av Kristus.
Och desto mer upptäcker vi vad Kristus betyder för oss. Han blir helt omistlig för oss.

vers 7
Så ske med mig Guds goda vilja. Jag är hans barn, så har han sagt.
Från honom kan mig intet skilja, ej mänsklig eller djävulsk makt,
ej fara, nöd och nakenhet. Mitt skydd är Guds barmhärtighet.

Ju mer vi ser av Guds trofasthet mot oss, desto fastare blir vi i tron. Och desto mer häpnar
vi över den rikedom som han slösar på oss. På den vägen brukar det växa fram en lugn
och fast tro på uppståndelsen och en trygghet inför döden som håller i alla svårigheter.
"Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss när vi får heta Guds barn. Det är vi."
1 Joh 3:1

vers 8
På denna grund jag vill förbliva i alla mina levnadsår.
Den skall mig stödja, lyfta, liva, så länge hjärtat i mig slår.
Sen sjunger jag i evighet: O djup av Guds barmhärtighet!

Som kristen talar man om ett levande hopp. En dag ska tron bytas ut mot att vi ser och vet.
Det blir när vi ser Kristus ansikte mot ansikte.
Då får vi tillbedja Gud och lovsjunga honom och vara i hans närhet - för evigt.


Bild: Google

tisdag 6 maj 2014

Klippa, du som brast för mig



... du ska få vatten att dricka ur klippan


"Klippa du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig".  Psalm 230.

Psalmen anknyter till händelsen i 1 Mos17, där det berättas om israeliternas ökenvandring
från Egypten till Kanans land. Deras törst är svår i öknen. De anklagar Mose och säger:
"Varför har du fört oss ut ur Egypten? Vill du att vi själva och våra barn skall dö av törst?"

Men Gud säger till Mose: "Jag kommer att stå framför dig på klippan vid Horeb, och
du skall slå på klippan, och då kommer det vatten ur den, så att folket får dricka.
Och Mose gjorde så".  2 Mos.17:3,6.

Denna berättelse anknyter Paulus till i 1 Kor 10:3-4:
"Alla åt de samma andliga mat, och alla drack de samma andliga dryck,
de drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus".

"Klippa du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig".
Jesu död innebär försoning och förlåtelse för oss människor.
Att vila i "Jesu¨sår" är att leva i förlåtelsen.

Författare är Augustus Montague Toplady (1740- 1778). Han studerade teologi och vid
22 års ålder prästvigdes han för anglikanska kyrkan.

Psalmen publicerades i Gospel Magazine 1776, i samband med en artikel av författaren där
han beskrev människans skuld så stor att den inte kan betalas eller sonas av människan.
Men Gud överför hela skulden på sin Son, Jesus Kristus. Han sonar allt i vårt ställe.

Psalmen
Klippa du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig.
Vattnet, blodet som går fram från ditt hjärta, o Guds Lamm,
låt det bli en dubbel bot för min synd och lagens hot.

Om jag strävar aldrig så, räcker ej min kraft ändå
till att lyda helt din lag. Om jag gråter natt och dag,
står dock syndens fläckar kvar. Blott i dig jag frälsning har.

Intet kan jag giva dig. Till ditt kors jag sluter mig.
Naken, dig om kläder ber, hjälplös, upp till nåden ser.
Jag förgås, om inte du i din källa tvår mig nu.

Vid vart flyktigt andedrag, och när jag skall dö en dag,
när till okänt land jag går, när inför din dom jag står:
Klippa, du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig.

Text:   Augustus Montague Toplady 1776
Övers: Betty Ehrenborg - Posse 1854
Berab: Britt G. Hallqvist 1980
Musik:Thomas Hasting 1830


Bild: Google

måndag 5 maj 2014

O Kriste, du som ljuset är


Kristus är världens ljus!


"O Kriste, du som ljuset är, dig kan ej mörker komma när". Psalm 185.

Psalmen är en latinsk hymn som skrevs redan under 500-talet. Hymnen översattes
till tyska och trycktes 1526. Översättare var Wolfgang Meusslin (1497-1563), som
ung benediktinmunk började han studera Luthers skrifter och 1527 lämnade han klostret
och blev präst i en evangelisk församling i Strassburg.

Den svenska översättningen gjordes av Olaus Petri 1536. Därefter "försvann" psalmen.
Den finns inte med i 1695 års eller i 1819 års psalmbok. Inte förrän 1921 kommer den åter
i tillägget till 1819 års psalmbok.
Britt G. Hallqvist har bearbetat psalmen för 1986 års psalmbok.
Musik: Medeltida hymnmelodi.

Psalmen
O Kriste, du som ljuset är, dig kan ej mörker komma när.
Vi skådar upp i tro till dig, när solens ljus fördöljer sig.

Till tröst för alla är du satt. Var hos oss du i denna natt.
Låt oss i ditt beskydd få bo, där är vi trygga, där finns ro.

När våra ögon sluter sig, låt hjärtat ha sin frid i dig.
Om vi din väg har övergett, förlåt oss nu och led oss rätt.

Du frälste oss från skuld och skam, med korsets död, Guds rena Lamm.
Du är vårt enda hopp, vår tröst. Så hjälp dem som du återlöst.

Gud Fader, Son och Ande, bär oss genom natt och mörker här.
Dig, heliga Treenighet, ske pris och lov i evighet.


Jesus säger:
"Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus". 
Joh 8:12

"Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret". Joh.12:46


Bild: Google

söndag 4 maj 2014

Herren är min herde





"Herren är min herde god, mig skall intet fattas".  Psalm 558.
Författare till denna psalm är Axel Fredrik Runstedt (1861-1933)
kykoherde i Gökhem, Västergötland.
Musik: Gunnar Wennerberg (1817-1901) lektor i Skara.

Herren är min herde god, mig skall intet fattas.
Han mig för till källans flod, när av törst jag mattas.
Han mig vederkvicker väl på de ängar gröna,
där en ljuvlig ro min själ i hans vård får röna.

För sitt namn han låter mig aldrig vilse fara,
leder mig den rätta stig, där jag trygg kan vara.
Om jag går i mörkrets dal, jag dock icke rädes:
Gud, min tröst i alla kval, du är där tillstädes.

Med din stav, ditt ord och råd du mig troget leder,
och ett bord av idel nåd du åt mig bereder.
Godhet blott skall följa mig hela levnadsdagen.
Sist jag varder upp till dig i din boning tagen.

Jesus säger: "Jag är den gode Herden". Joh 10:11.
Vi kan också läsa så här: Jag är DEN gode herden.
Om man översätter grundtextens ord så läser vi: Jag är den herden den gode.
Herden med bestämd artikel. Ingen kan jämföras med honom.

Den gode Herden önskar att vi stannar upp och lyssnar till honom.
Och det är tydligt att han längtar efter att få hjälpa och vägleda oss genom livet.

"När Jesus såg människorna fylldes han av medlidande med dem", detta läser vi om när
han ser de hungrande och ger dem bröd. Och när Jesus i liknelsen låter den förlorade sonen
mötas av medlidande och innesluts i fadersfamnen.

Han öppnar sin famn för dem som inte funnit den vila och ro, som just den famnen kan ge oss.
Men även de som funnit herdefamnen brottas i olika skeden med rädsla, tvivel och ångest.
Så viktigt då med hans ord till oss. Att han bryr sig om oss.  Han är inte en ledare som bygger
sin makt på skräck och rädsla. Han kommer med nåd, kärlek, förlåtelse och frid.

Jesus vill inte göra vårt liv svårare än det redan är, utan han som är den gode Herden vill hjälpa
oss, att se våra svagheter och rädslor, så att vi kan bygga våra liv i den frihet han erbjuder oss.

När Jesus möter oss, kommer han inte i kapp oss bakifrån, utan han kommer från framtiden,
och möter oss i den framtid som finns. Han är alltså före oss i framtiden vi går till mötes.
Det ger först och främst hopp. Hur illa det än ser ut med världen, med samhället, med
personligt liv, så finns det i Jesus Kristus ett hopp för oss.

Han är alltjämt den han var under sitt jordeliv och som många människor fick uppleva,
den gode Herden, som visade oss Guds kärlek. Han finns i sitt ord, dop och nattvard,
i sin kyrka och församling. Han finns i vår närhet och i hans ögon är var och en av oss värdefulla.

Denna söndag sammanfattar långfredagens allvar och påskens glädje i texterna om Herden
Jesus Kristus. Han har gett sitt liv för oss, har har uppstått, han är hos oss.


Bild: Google

lördag 3 maj 2014

Mitt ibland oss Kristus går


det tomma korset
solen
- uppståndelsens symboler -


"Denna dag stod Kristus opp. Halleluja!

Vissa psalmer vinner snabbt insteg i gudstjänstlivet. Så är det med psalm 151.
Britt G. Hallqvist har skrivit den svenska texten. Hon fann psalmen i en amerikansk
psalmbok, tyckte om den och översatte den, har hon berättat.

Författare till den engelska originaltexten är Jane Eliza Leeson (1809-1881).
Hon har framför allt skrivit barnpsalmer.
Hela psalmen, både text och melodi, bär stark prägel av påskbudskapets glädje.
"Vänner sjung i jubelkör! HALLELUJA!

Psalmen
Denna dag stod Kristus opp. Halleluja! Vänner bär i sången fram, halleluja!
Hjärtats kärlek pris och tack, halleluja, till Guds Son, Guds rena Lamm. Halleluja.

Ty Guds Son, Guds rena Lamm, halleluja, gav för oss sitt blod sin kropp. Halleluja!
Efter korsets kval och död, halleluja, han till evigt liv stod opp. Halleluja!

Han har sonat världens synd. Halleluja! Så har vi med Gud fått frid. Halleluja!
Död och liv vid Kristi grav, halleluja, mötts i hård och sällsam strid. Halleluja!

Stor och ljus är denna dag. Halleluja! Vänner, sjung i jubelkör! Halleluja!
Mitt ibland oss Kristus går. Halleluja! Aldrig livets furste dör. Halleluja!

Bibelord
"Välsignad är vår herre Jesus Kristi Gud fader.
I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp
genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett arv som inte kan förstöras,
fläckas eller vissna och som väntar på er i himlen".   1 Petr. 1:3-4. 


Bild: Google

fredag 2 maj 2014

Det ljusnar sakta

småstad i morgonljus

Det bibliska språket hämtar i stor usträckning sina bilder och utrryck från åkerbrukets
och boskapsskötselns värld. Det är naturligt, därför att det var den vardag och miljö,
som människorna på Jesu tid levde i.
Språket i våra äldre psalmer rör sig inom samma begreppsvärld av samma skäl.
I Psalmen 182 är det staden och dess liv som beskrivs.

I vers fem möter det moderna bildspråket med sten och asfalt det bibliska språket med
åkern där Herren sår. "Med himmelriket är det som när en man hade sått god säd i sin åker..
Matt 13:24.

Psalmen är ett bra uttryck för det nära, vardagsanpassade språk som finns i flera nya psalmer.
Författare är Karl Lauris Aastrup (1899-1980), domprost i Odense i Danmark.
Britt G. Hallqvist har översatt den till svenska.

Psalmen
Det ljusnar sakta igenom dimma och skorstensrök.
Nu börjar dagen sin första timma med plikt och stök.

En dag som andra då klockan tickar om knog och jäkt.
En dag att leva, en nådegåva som Gud oss räckt.

På väg till verkstad, fabrik och skola vi får ett bud
att vi ska tjäna varann och dela vårt bröd från Gud.

Det är Guds vilja med alla människor i denna stad.
Hans nåd, hans godhet är ny var morgon. Min själ,var glad!

Blott sten och asfalt, och dock en åker där Herren sår
är stadens gator. Vad skall han skörda i dag, i år?

Det bleka ljuset så sakta stiger och blir till dag.
O Herre, lär oss att bruka tiden till ditt behag.


Bild: Google

torsdag 1 maj 2014

Gud är mitt ibland oss


Gud är mitt ibland oss
Tillbedjan

"Gud är mitt ibland oss. Låt oss nederfalla och hans höga namn  åkalla".

Psalm nr 79 är skriven av Gerhard Tersteegen, (1697-1769) han betraktas som en av den
reformerta kyrkans främsta psalmdiktare. Han föddes i Mörs i Rhenlandet.
Fadern var köpman. Gerhard Tersteegen blev också affärsman men skaffade sig ändå en
bred humanistisk bildning, bland annat kunde han läsa Bibeln på dess två grundspråk,
hebreiska och grekiska.

I samband med att han kom i kontakt med pietistisk mystik och ordets förkunnelse
om Jesus Kristus som världens Frälsare upplevde han en omvändelse.
Han tyckte då att affärslivet var störande för det andliga livet och lämnade det
arbetet och blev bandvävare. Han levde ett stilla liv i meditation och bön.

Tersteegen har skrivit över etthundra psalmer. Det är framför allt det fördolda livet med
Gud de handlar om. Psalmen nr 79 är ett exempel på detta.

Gud är mitt ibland oss. Låt oss nederfalla och hans höga namn åkalla.
Gud är mitt ibland oss. Allt i oss må tiga och åt Gud sin andakt viga.
Den han här kommer när slår sitt öga neder, tystnar och tillbeder.

Gud är mitt ibland oss med sin tjänarskara, kerubim med röster klara.
Helig, helig, helig sjunger till hans ära änglar som hans bud får bära.
Hör, o Gud sångens ljud, när ock vi vår ringa lovsång dig vill bringa.

Villigt vi försakar allt som är fåfängligt, allt vad jorden har förgängligt,
att i dig få vila, blott till dig få höra med vårt hjärta, öga, öra
som en from egendom, vilken återvänder i sin Herres händer.

Majestät i höjden, kunde jag dig prisa och mitt hjärtas kärlek visa,
se vad änglar skådar och ej fåfängt spana, men i allt din närhet ana!
Ack, låt mig tjäna dig livets alla dagar så som dig behagar.

Allt du genomtränger. Gud, låt mig förnimma av ditt sköna ljus en strimma,
och som vårens blomma sig mot solen vänder, låt mig i det ljus du sänder
växa till som du vill, låta nåden verka och din kraft få märka.

Gör mig tyst i Anden, inåtvänd och stilla, oberörd av världens villa.
Skapa nytt mitt hjärta. Gör mig ren och värdig att få se och vara när dig.
Låt mig bli stark och fri, att med örnens vingar, jag till dig mig svingar.

Herre, gör min ande till din boning, kom med kärlek och försoning.
Du som ständigt verkar, fjärran och dock nära, låt mig älska dig och ära.
Var jag går, sitter står, mig i tron benåda att din närhet skåda.


I den svenska översättningen har många författare bidragit:
Maria Arosenius 1931, Natanael Beskow 1934,
Torsten Fogelqvist 1936 och Britt G. Hallqvist 1983.


Bild: Google