fredag 31 oktober 2014

Jublande lyfter vi här våra händer ...





Psalm 292 B

Jublande lyfter vi här våra händer,
sjunger den glädje som enighet tänder,
ger dig vårt arbetes dag och vår tacksamhet
handling och bön må bli ett.
Pris vare Gud, pris vare Fadern,
hans Ande, hans Son.
Saliga sjunger och tillber vi
inför hans tron.

Jublande bär vi till dig våra böner,
dig vill vi tjäna som döttrar och söner,
skapa som du i vårt ringaste arbete -
handling och bön må bli ett.
Pris vare Gud, pris vare Fadern,
hans Ande, hans Son.
Saliga sjunger och tillber vi
inför hans tron.

Brödet och vinet vi frambär till bordet,
tag våra gåvor, o du som har gjort dem,
skicka oss sen till att ena din mänsklighet -
handling och bön må bli ett.
Pris vare Gud, pris vare Fadern,
hans Ande, hans Son.
Saliga sjunger och tillber vi
inför hans tron.

Tack för den styrka, det liv du här gav oss,
gör något nytt, något brinnande av oss,
led oss att bygga en värld av rättfärdighet -
handling och bön må bli ett.
Pris vare Gud, pris vare Fadern,
hans Ande, hans Son.
Saliga sjunger och tillber vi
inför hans tron.

Denna psalm sjungs i många kyrkor världen över.
Den introducerades av Fred Kaan på Kyrkornas Världsråds generalsamling i Nairobi 1975.
Delegaterna tog med sig psalmen till sina respektive kyrkor. Kerstin Anér som var ombud
för Svenska kyrkan översatte den omedelbart. Författaren, som är ledare för den reformerta
kyrkan i England, har spelat en stor roll för psalmsången inom Kyrkornas Världsråd.
Melodin till 292 A kommer från Sri Lanka vilket ytterligare understryker dess internationella karaktär. I 1986 års psalmbok finns dessutom en svensk melodi skriven för psalmen av
Karl Olof Robertsson.

I psalmen finns några av de mest grundläggande tankarna inom Kyrkornas Värlsråd.
Här finns  enigheten mellan kyrkorna som något av en självklar förutsättning, uppgiften är
större än denna enighet, nämligen en enad mänsklighet. Den kan bara skapas genom att rättvisa
och rättfärdighet skapas. Detta skall ske genom att kvinnor och män står sida vid sida som
jämlika parter. Varje vers avslutas med orden "handling och bön må bli ett".
Detta är ju ett av kyrkornas och de kristnas dilemma, att det är lätt att bedja om en sak, t ex
de kristnas enhet, men så svårt att omsätta det i handling.
Psalmen en lovsång och lovsången lever inom Kyrkornas Världsråd framför
allt inspirerad från tredje världens kyrkor.


Text: Fred Kaan 1972
Musik: Psalm 292 A  från Sri Lanka, Psalm 292 B, Karl Olof Robertsson 1981


Bild: Google

torsdag 30 oktober 2014

Du är större än mitt hjärta...





Psalm 27

Du är större än mitt hjärta, du som allting kan och vet,
du som har i dina händer Vintergatans hemlighet,
du som skapade atomen, du som sprängde solens skal,
världen, den omätligt djupa, mäter du med lag och tal.

Mig blir aldrig svaret givet, Vintergatans lösenord,
den materias namn är okänt av vars kraft jag själv är gjord,
och jag famlar med min kärlek som jag famlar med mitt vett -
blint jag måste tro på livet och på dig som ingen sett.

Dagen dör och mörkret stiger. Jag är ensam, du är stor.
Om jag talar eller tiger är du nära som en mor.
Ej på mina svaga böner eller tvivel vilar du,
som är större än mitt hjärta, som är evig; som är nu.


Kerstin Arnér har skrivit denna psalm. Hon berättar:
"1946 hade begreppet naturvetenskap utökats med begreppen atomvapen och atomkraft.
De hade och har en överväldigande symbolisk betydelse. Hur skulle man kunna se på Gud
i en sådan värld? Med människans förmåga att göra så mycket större och ödesdigare saker
än hon hittills kunnat - vad kastade det för ljus på Guds allmakt?
   Jag har alltid läst Bibeln noga, och det var för mig självklart att söka formuleringar i Bibelns
språk på det jag undrade om, och att söka svaren där också.
Psalmens första rad säger allt om detta. Den andra raden är en medveten formulering
("du som allting kan och vet"), som sedan i de följande raderna utvecklas till att beskriva
Gud som, om man så vill, den störste atomingenjören av alla. Människan kan spränga atomen -
men kunde inte skapa den. Människorna gör atombomber och atomkraftverk, men solen,
som Gud gjort, är en enda stor atommila som fungerar i årmiljoner och är grundval för allt
liv på jorden".

I psalmen finns tron på Gud både som den överlägsna intelligensen, skaparkraften och som den kärleksfullt närvarande. Slutraden i sista versen sammanfattar hela psalmen och dess sista ord
"nu" ger psalmen dess övergripande budskap.

Kerstin Anér har i sin psalm medvetna anknytningar till bibliska texter,
t ex 1 Joh 3:20  "Gud är större än vårt hjärta"   och
Jes 66:13  "Som en moder tröstar sin son, så skall jag trösta er".

Kerstin Anér berättar: Att Gud är som en mor var inte något aggresivt feministiskt uttryck.
Det var en självklarhet; jag kände redan då till bibelordet i Jes.66".


Text: Kerstin Anér 1946, fil dr, författare, riksdagsledamot, statssekreterare
Musik: Roland Forsberg 1981, tonsättare, organist och församlingsmusiker, Stockholm


Bild: Google

onsdag 29 oktober 2014

Tänd ljus ...






Dikter av Bo Setterlind

Tänd ljus
Låt inte mörkret hindra dig
att söka Ljuset.
Och när du funnit det,
låt andra se,
pröva, övertyga sig.

Vill du, att ljus skall leva,
tänd då hos andra
samma längtan.

Tänd frimodighetens ljus
i rädslans mörker,
tänd rättens ljus
i korruptionens mörker,
tänd frihetens ljus i ofrihetens mörker,
tänd Trons ljus
i förnekelsens mörker,
tänd Hoppets ljus
i förtvivlans mörker,
tänd kärlekens ljus
i dödens mörker.
Tänd ljus!

Önskan
Var rädd om drömmen,
den är verklighet,
förtvivla aldrig,
låt ej hoppet fly,
var trygg, ty Herren
all din ängslan vet,
förskjut ej nåden,
den är ständigt ny!

Var rädd om livet,
det skall glädja dig,
var rädd om ljuset,
det skall leda dig,
var rädd om mörkret,
det skall skydda dig,
var rädd om slutet,
det  skall rädda dig!

Källan
Källan som funnits alla år
bjuder oss att lyssna en sekund.

Har vi tid att stanna vid dess rand
för att svalka SJÄLEN där en sekund?

Källan, som har funnits alla år,
är ej någon annan källa lik.

Vi får möta DEN som vill oss väl
i en himmels-speglande musik.

Källan som har funnits alla år,
bjuder oss att lyssna blott en stund.

Har VI tid att stanna vid dess rand
för att svalka själen en sekund?

Med sin renhet läker den de sår
som den speglar - om vi till den går.

Det är  a l l t  den med sin kärlek vill.
Det är bara därför den finns till.


Bo Setterlind var den folkkäre poeten.
Varför har han fått en så folklig ingång? Därför att det kristna budskapet
är så tydligt och klart framtonat i hans psalmer och dikter.

Med dessa tre dikter avslutar jag "bloggandet" om Bo Setterlind.


Bild: Google

tisdag 28 oktober 2014

Mästaren




Ytterligare några dikter av Bo Setterlind.

Dikten Mästaren säger mycket om poeten Bo Setterlind.
Nåden att få vara Guds poet i ödmjukhet, tillit och tacksamhet.

Mästaren
Aldrig mer ett ont ord
om trasiga fioler!
En gång hörde jag Mästaren spela
på bara två strängar.
Han stod bland träden
och spelade på sitt älsklingsinstrument,
hymn efter hymn, visa efter visa,
utkristalliserad smärta,
och jag visste:
Den fiolen var jag!
Andra skulle inte ha ansett mig värd
att spela på, men i hans händer dög jag!


Glädjen i Jesus
Ljudet av Hans fotsteg gör min glädje fullkomlig,
fyller mitt liv med en sällsam musik,
vare sig den kommer till mig om dagen eller om natten,
väcker den hos mig en längtan efter Honom,
som har skapat mig.

Ljudet av Hans fotsteg kommer mig att lyssna
efter det budskap som fängslat människor i alla tider.
Kärlekens budskap: att ingen lever förgäves
så länge Han går ut och söker.

Hjärtats älskare
vare Hans namn!
Oförstörbara Musik!
Vandrande Land!
Ljudet av Hans fotsteg gör min glädje fullkomlig,
fyller mitt liv med Evighetens sötma,
vare sig den kommer till mig om dagen eller om natten,
väcker den hos mig en åtrå efter Honom,
som har skapat mig.


Önskan
En önskan är vi alla ense om:
att Livet segrar!
Att allt det onda, krig, sjukdom, svält,
förtryck och lögn, tar slut.

Vi människor är alltför bundna vid Jorden,
och därför väver vi alltjämt vårt liv
med otillräckligt inslag av det bortomjordiska.
En älskar dagens, en annan nattens färger,
och mönstret skiftar
alltefter vars och ens erfarenheter,
men ingen kommer ifrån detta faktum,
att våra livs slutliga utseende också beror av
hur vi väver och vad vi själva föredrar
att ta med i det grannlaga arbetet.

Var rädd om livet,
det skall glädja dig,
var rädd om ljuset,
det skall leda dig,
var rädd om mörkret,
det skall skydda dig,
var rädd om slutet,
det skall rädda dig.


Bild: Google

måndag 27 oktober 2014

Som ett ljus genom tårar ...





Bo Setterlind skrev gärna om det som ligger framför, om pilgrimsvandringen till himlen.
Vägen till himlen är tron på Jesus Kristus.
För poeten strålar himlen där framme, Guds paradis väntar för den troende.
Vi anar Mästaren "som ett ljus genom tårar" skriver han i psalm 309.

"Bo Setterlind gick till evigheten hastigt och oväntat men inte som en främling -
också där hade han sitt hemland. Bo har gett ord åt det evighetshopp vi bär inom oss,
hans ord nådde in i oss,"
det var några av de tankar prästen sa vid begravningsgudstjänsten i en Stockholms-kyrka.

Bo Setterlind har skrivit om  tryggheten inför döden  i några dikter:

Seger
"Att dö är seger inte nederlag.
 Det lyser över bergen, natt har blivit dag".


Det är tid för en lång resa

Det är tid för en lång resa.
En färd till ett annat land,
ett land som finns i vårt inre,
osynligt och utan band.

Där är ljuset ett sätt att leva,
ett smycke är mörkret där,
och det största berget man har att bestiga
är att lämna sin egen värld.
Det är tid för en lång resa
- för ett möte med HAN SOM ÄR.


Döden tänkte jag mig så

Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat började han gå.
Döden tänkte jag mig så.


Bild: Google

söndag 26 oktober 2014

Så går jag nu till vila trygg ...





Psalm 749

Så går jag nu till vila trygg
som fågeln i sitt näste,
ty Du, min Gud, som är mitt skydd,
Du är min vän, den bäste.

Hav tack för dagen ljus och klar,
för Glädjen jag fått åter!
Hjälp alla dem, som illa far,
och trösta dem som gråter!

Bevara så, o Gode Gud,
mig själv och mina kära,
och hjälp mig hålla Dina bud
och leva till din ära!


Psalmen leder tankarna till ord i Psaltaren
Vers 1  Du min Gud som är mitt skydd
             "Jag ser upp emot bergen: varifrån skall jag få hjälp
             Hjälpen kommer från Herren, som har gjort himmel och jord.
             Han låter inte din fot slinta, han vakar ständigt över dina steg". Psalt 121:1-3

Vers 2  Hav tack för dagen ljus och klar, för glädjen jag fått åter
            "Tacka Herren, åkalla honom, berätta för folken om hans verk!
            Sjung och spela till hans ära, tala om alla hans under!
            Prisa stolt hans heliga namn, de som söker Herren må glädja sig". Psalt 105: 1-3

Vers 3 Bevara så, o, gode Gud, mig själv och mina kära
           "Herren bevarar dig, i hans skugga får du vandra, han går vid din sida.
           Herren bevarar dig från allt ont, från allt som hotar ditt liv.
           Herren skall bevara dig i livets alla skiften, nu och för evigt".  Psalt 121:5, 7-8


Text: Bo Setterlind 1978, efter Christian Winther 1863, dansk teolog och diktare
Musik: Ingemar Braennstroem 1975, körledare, kompositör Immanuelskyrkan, Stockholm

Bild: Google
     

lördag 25 oktober 2014

Var hälsad Herrens moder ...





Psalm 480

Var hälsad Herrens moder, o Maria!
Högtlovade på Jorden, o Maria!
Träd fram, o Kerubim, och sjung,
o Serafim, sjung med henne Herrens lov!
Salig, salig, salig, Maria!

Du goda Jesu moder, o Maria!
I nödens stund Den trogna, o Maria!
Träd fram ...

Du födde Ljuset i vårt liv, o Maria!
Din lydnad är vår förebild, o Maria!
Träd fram ...


Bibelord om Maria Luk 1: 26-55

Maria ett föredöme i att lyssna
Hon lyssnar till ängelns budskap. Lyssnar och begrundar. Hon förstår inte allt hon hör,
men hon gömmer det i sitt hjärta. Ängelns ord: "Var inte rädd Maria"! Följde henne
genom livet. Bakom dessa ord anade hon Guds väldiga styrkas kraft, som skulle
uppfylla henne. Hennes ödmjuka hållning, förtröstan och tillit tog sig uttryck i bön
inför Herren.

Maria ett föredöme i lydnad
När ängeln kom till Maria med bud från Gud så kom ängeln inte till en passiv människa
utan egen vilja. Gud var beroende av Marias aktiva "ja". Hon medverkade i Guds plan
av fri vilja och i lydnad.
Maria visste inte hur Gud tänkte handla, hon förstod inte konsekvensen av sitt "ja",
hon ställde inga villkor, avkrävde inga försäkringar eller löften för sitt "ja".
Hon sa helt enkelt till Gud: "Jag är Herrens tjänarinna".
I detta svar ligger den beslutsamma trygga vissheten. Detta är lydnadens väg.

Maria ett föredöme i lovsång
När Maria fått denna kallelse sjunger hon en lovsång till Gud.
Hela hennes väsen är uppfyllt av glädjen över att få vara Herrens redskap.
"Min själ prisar Herrens storhet,
 min ande jublar över Gud, min Frälsare,
 han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna...".

Sjung med henne Herrens lov, skriver Setterlind


Text: Bo Setterlind 1974, 1977, 1982 efter Salve Regina-sång av  J.G. Seidenbusch 1887
Musik: Mainz 1712


Bild: Google

fredag 24 oktober 2014

O natt av ljus ...





Psalm 461

O natt av ljus som ej kan dö. O natt som frambar Ordet.
O natt som i Getsemane blev ljusare än solen.
Låt upp för oss Ditt paradis, o Herre Krist.
Din natt är ljus, ty Du är Herrens Smorde.

O natt som till all jorden kom med seger över döden.
Guds natt, där Jesus själv en gång fick änglakraft i nöden.
Förjaga all vår liknöjdhet. O Herre Krist, oss stärk mot det
som dövar oss och söver.

O natt som över mörkret vann en oförgänglig seger.
O natt som mer än solen kan i djupen tränga neder.
Gör oss till seende på nytt. O Herre Krist, i mörkrets mitt
om ljus från Dig vi beder.


Psalmen leder tankarna till följande bibelord:

V 1  O natt som i Getsemane blev ljusare än solen
"Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig."  Psalt 119:150

V 1  ...o Herre Krist, din natt är ljus
"Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det".  Joh 1:5

V 2  Guds natt, där Jesus själv en gång fick ängakraft i nöden
Jesu kamp i Getsemane: "En ängel från himlen visade sig för honom
och gav honom kraft".  Luk 22:43

V 2  ...änglakraft i nöden
Jesus sade: "Det står ju skrivet  Herren, din Gud, skall du tillbe,
och endast honom skall du dyrka. Då lät djävulen honom vara,
och änglar kom fram och betjänade honom".  Matt 4:10-11

V 3  O natt som över mörkret vann en oförgänglig seger
"Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus".  1 Kor 15:57

V 3  O Herre Krist, i mörkrets mitt om ljus från Dig vi beder
Jesus sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte
vandra i mörkret utan ha livets ljus".  Joh 8:12


Psalmtext: Bo Setterlind 1963
Musik: Burkhard Waldis 1553, präst, poet och kompositör


Bild: Google

torsdag 23 oktober 2014

Någon du känner är din bäste vän ...





Psalm 357

Någon du känner är din bäste vän,
är beredd att ge dig allt
utan att begära någonting igen.

Någon du känner har för dig i dag
lagt ett ord av guld och har,
trogen i sin kärlek, trätt till ditt försvar.

Någon du känner vill dig alltid väl,
vill i nöd och glädje gå
hemlig vid din sida, aktsam om din själ.


Psalmtexten är förankrad i följande bibelord:
Vers 1 Någon du känner är din bäste vän
"Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört
av min fader".  Joh 15:15

Vers 1 .. är beredd att ge dig allt utan att begära någonting igen
"Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner".  Joh 15:13

Vers 2 .. lagt ett ord av guld 
"Jag ber för dem. Men inte bara för dem ber jag utan också för alla
som genom deras ord tror på mig".  Joh 17: 9, 20

Vers 2 .. och har trogen i sin kärlek trätt till ditt försvar
"Helige Fader bevara dem i ditt namn".  Joh 17:11

Vers 3 .. vill i nöd och glädje gå
hemlig vid din sida, aktsam om din själ
"Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand".  Psalt 139:5
"Jag är med er alla dagar till tidens slut".  Matt 28:20


Psalmtext: Bo Setterlind 1956
Musik: Karl-Olof Robertsson 1970, kyrkomusiker, tonsättare, Huskvarna

Bild: Google

onsdag 22 oktober 2014

Nu vilar ett hjärta i ljuset och friden...





Psalm 309

Nu vilar ett hjärta, i ljuset och friden
de frågor som tystnat har fått sina svar,
och nödens och ångestens tid är förliden
för själen, som lyser i Herrens förvar.

Hur ljuvligt att se vad Guds paradis rymmer,
dit sorgen ej går med sitt mörka begär!
Ej ens med sin isande saknad den skymmer
den strålande utsikt som himmelen är.

Så anar vi Dig som ett ljus genom tårar,
o Mästare kär, som på Golgata dog.
Låt skimra i natten den ljuvsta bland vårar!
Låt grönska det liv som med Dig är oss nog!

O mildaste Jesus med segrarens krona,
oss lys på den väg som till himlen oss för,
Den ende Du är, som vår synd kan försona,
med Dig, utan fruktan, vi lever och dör.


"En av psalmbokens uppgifter är att vara tröstebok", säger Bo Setterlind som har skrivit
psalm 309. Här finns stora möjligheter till identifikation och hjälp till tolkning av de
känslor och tunga tankar som sörjande människor har.
"Psalmen uttrycker den totala förtröstan, som betyder så mycket för mig", berättar
Bo Setterlind.

Några bibelord som författaren inspirerats av:

Vers 1 Nu vilar ett hjärta
Och jag hörde en röst från himlen som sade:
"Skriv: saliga är de döda som härefter dör i Herren.
Ja, säger Anden, de skall få vila efter sina mödor,
ty deras gärningar följer med dem".  Upp 14:13

Vers 2 ... att se vad Guds paradis rymmer
"Vi förkunnar det som står i skriften, vad inget öga sett
och inget öra hört och vad ingen människa har anat,
det som Gud har berett åt dem aom älskar honom".  1 Kor 2:9

Vers 3 ... på Golgata dog
När Jesus hade fått det sura vinet, sade han:
"Det är fullbordat, och han böjde ned huvudet
och överlämnade sin ande".  Joh 19:30

Vers 4 ... oss lys på den väg som till himlen oss för
Sedan talade Jesus med dem och sade:
"Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte
vandra i mörkret utan ha livets ljus".  Joh 8:12

Vers 4 Den ende du är, som vår synd kan försona
"Han är det offer som sonar våra synder
och inte bara våra utan hela världens".  1 Joh 2:2


Psalmförfattare: Bo Setterlind 1978
Musik: Ur Pilgrims-Sånger 1859


Bild : Google

tisdag 21 oktober 2014

Det finns en väg till himmelen ...





Psalm 303

Det finns en väg till himmelen,
en väg till Guds Jerusalem,
den vägen är den helga tron
på Jesus Krist, Guds egen Son.

Den finns en väg till Herrens bön,
som Jesus själv den strålar skön.
Vad ingen sett, vad ingen hört,
det har Han in i tiden fört.

Och vill du själv den vägen gå,
så är hans ord att lita på,
men tvivla ej, allenast tro -
det går en bro från tro till ro.

Det finns en väg till himmelen,
en väg till Guds Jerusalem,
den börjar här, den börjar nu,
var än den går, den går till Gud.


Detta är den psalm som är mest förknippad med Bo Setterlind som psalmförfattare.
Setterlind karaktäriserar själv psalmen på följande sätt:

"Det är en folklig koral till både text och musik.
Den har en enkel typ av fromhet som jag föredrar.
De folkliga koralerna har också alltid målet klart, himlen.

Bilden av vägen är den mest brukade bilden i trons sammanhang ända sedan Augustinus dagar. Tredje versen är en sammanfattning av kristen tro. Dess sista rad:
´Det går en bro från tro till ro´ är mycket ofta citerad. I den versen finns också en återklang
av mötet mellan aposteln Tomas och Jesus efter Jesu uppståndelse."


Luther ville att evangelium skulle sjungas in. Psalmboken är alltså mycket viktig för att Bibelns budskap skall bli känt och mottaget i tro.

Psalm 303 anknyter till följande bibelord:
           "Visa mig, Herre din väg, jag vill vandra i din sanning.
           Behåll mitt hjärta vid det ena att jag fruktar ditt namn". Psalt 86:11.

           "Jag är vägen, sanningen och livet.
           Ingen kommer till Fadern utom genom mig". Joh 14:6.

           Herrens bön: "Vår Fader, du som är i himlen ...  Matt 6:9-13.

           "Aldrig någonsin har man ju hört, aldrig har något öra uppfattat,
           aldrig har något öga sett en annan Gud än dig handla så mot dem
           som hoppas på honom".  Jes 64:4.

           "Vi förkunnar, som det står i skriften, vad inget öga sett
           och inget öra hört och vad ingen människa har anat,
           det som Gud har berett åt dem som älskar honom".  1 Kor 2:9.


Psalmtext: Bo Setterlind 1972
Musik: Folkmelodi upptecknad i Sköldinge

Bild: Google                            

måndag 20 oktober 2014

Guds värld är en skimrande gåva ...





Psalm 287

Guds värld är en skimrande gåva till oss, som dess yta bebor.
Men ack, hur den gåvan vi slösat i trots och i bristen på tro!
För pengar kan Skapelsen fångas, förrådas och pinas till döds.
Hur mycket av den har ej redan av otron och hatet förröts!

Din skapelse suckar och våndas, o Herre, befria den, Du!
Från synden och Djävulens välde befira, befria den nu!
Gör haven och floderna rena, håll världsalltet fritt ifrån krig,
låt bergen och öknarna lysa som smycken på vägen till dig!

En gång skall Din skapelse räddas från våldet och hånet, o Gud!
En gång skall till bröllop den klädas, fast hatet nu fläckar dess skrud.
Ack, Skapelsen suckar och våndas, o Herre, befria den, Du!
Från synden och Djävulens välde befria, befria den nu!


Psalmer om skapelsen har skrivits i alla tider, om dess skönhet, om människors glädje
över den och om Guds storhet. De har också handlat om skapelsens förgänglighet.
Naturen föds, blommor förvissnar och dör för att återigen uppstå och leva.

I vår tids psalmer om skapelsen, om Guds värld, har ett nytt moment kommit till.
Det är människans exploatering av skapelsen, av naturen. Det talas om rovdriften
som har sin grund i vinstbegäret.
Bo Setterlinds psalm Guds värld är en skimrande gåva är ett exempel på en sådan
modern skapelsepsalm.

Men ack hur den gåvan vi slösat i trots och i bristen på tro. För pengar kan skapelsen
förrådas och pinas till döds, citat från vers 1.

Din skapelse suckar och våndas, från vers 2, de orden har Setterlind hämtat från Romarbrevets
8:e kapitel vers 22 där det står:
"Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor". Här syftar bibeltexten på
skapelsens förgänglighet - men Setterlind sätter in dessa ord i det moderna välfärdssamhället
med dess destruktiva sätt att agera.

Gör haven och floderna rena, håll världsalltet fritt ifrån krig, även ett citat från vers 2.
En angelägen bön i vår tid.


Text: Bo Setterlind 1981
Musik: Folkmelodi från Wales


Bild: Google

söndag 19 oktober 2014

Guds källa har vatten tillfyllest ...






Psalm 236

Guds källa har vatten tillfyllest, en gåva av strömmande liv,
den äger vad alla behöver, det räcker för dig och för mig.

Guds källa oss renar från synden, dess vatten uppståndelse ger,
av strömmarna blommar det torra, det räcker för alla som ber.

Guds källa har frälsning till brädden, en stilla, en underbar frid,
den frid som i dopet oss skänkes, den räcker för dig och för mig.

Guds källa ej någonsin sinar för någon i rum eller tid,
dess nåd flödar över i döden, det räcker för dig och för mig.

Så låt oss i världen ej rädas att leva som Mästaren lär,
Guds källa oss kraften förunnar att vara hans tjänare här.


Det finns ett pärlband av sanningar i denna psalm.
Rening från synden, frälsning, frid, nåd - klassiska bibliska ord.

Några bibeltexter har direkt inspirerat Bo Setterlind. Inledningsorden till psalmen är direkt
hämtade från Psaltarens 65:e psalm, vers tio, där det står: 
                              "Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd,
                              rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten tillfyllest."
                             
                              I Joh 7:37-38 läser vi orden:
                              På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade:
                              "Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig,
                              ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger."



Text: Bo Setterlind 1978
Musik: Efter tysk folklmelodi 

Bild: Google

lördag 18 oktober 2014

Det är sant att Jesus lever ...





Psalm 49

Det är sant att Jesus lever, att Han är vår Broder här,
att för dig och mig Han beder i en ond och vilsen värld.

Det är sant att Jesus ser mig, fast Han själv osynlig är,
vad som än i världen sker mig, hela tiden är Han där.

Det är sant att Jesus lider, att Han själv vår börda bär,
Han är livet, Han är Friden i en tom och galen värld.

Det är sant att Jesus giver allt för intet på vår färd,
det är sant att Jesus lever, att Han är vår Broder här.


Bo Setterlind har sagt om den här psalmen:
"Det är angeläget att tala om för dem som sjunger psalmen,
  att Herren verkligen har uppstått".

I denna psalm märker vi också Bo Setterlinds förkärlek för versaler.
Broder med stort B är inte vilken broder som helst,
liksom Friden med stort F är inte vilken frid som helst, säger Setterlind.

Som regel har Bo Setterlind skrivit sina psalmer till tidigare kända melodier, t ex folkmelodier.
Han ville inte få sina psalmer refuserade på grund av en icke accepterad melodi.
Denna psalm har en originalmelodi av Roland Forsberg

I sin psalmdiktning hämtar han inspiration från bibeltexter några aktuella texter för denna
psalm är
               vers 2 Matt 28:20  "Jag är med er alla dagar till tidens slut"
               vers 3 Matt 11:28  "Kom till mig alla, som är tyngda av bördor,
                                               jag skall skänka er vila."
               vers 4 Matt 10:7-8 "Förkunna på er väg att himmelriket är nära....
                                               ge som gåva vad ni fått som gåva."


Text: Bo Setterlind 1971
Musik: Roland Forsberg 1971, tonsättare, organist, Stockholm

Bild: Google

fredag 17 oktober 2014

Bo Setterlind, den folkkäre poeten






Bo Setterlind, var den folkkäre poeten, som talade om Gud på ett sådant sätt att "vanligt"
folk förstod det.
Han föddes 1923 som trolovningsbarn. Sina första år tillbringade han i ett fosterhem,
tills hans mor tog honom till sig. Han hade en svår uppväxttid och han träffade inte sin far,
förrän han var 33 år.

Han berättade: "Som sexåring fick jag en gudsupplevelse och mötte en annan verklighet.
Sedan dess är jag aldrig ensam i ensamheten."

Bo Setterlind växte upp i Strängnäs och gick i läroverket i Västerås. Efter några jounalistiska
övningar studerade han en tid i Uppsala, men det var poet han ville bli, och han blev det på
heltid.

Som psalmförfattare medverkade han med tio psalmer i 1986 års psalmbok.
Sju egna psalmer och tre översättningar/ bearbetningar.

Den första egna psalmen är nr 17 "Ge Jesus äran, frälsta mänsklighet.."
Den sjöngs första gången den 23 september 1979 i Uppsala domkyrka i samband  med ett
besök av den katolske  kardinalen Marty från Paris. Bo Setterlind skrev den på uppdrag av
ärkebiskop Olof Sundby för just detta tillfälle.

Psalmen bygger på orden i 1 Petr 1:3
"Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och fader.
I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till
ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från det döda."

När psalmen infördes i psalmboken ville Bo Setterlind att första ordet i andra versen
skulle skrivas med kursiverad stil "VÅR Herre lever", så att ordet "vår" blir markerat
även när man läser psalmen.

Psalm 17

Ge Jesus äran, frälsta mänsklighet!
Han är den som segrat i all evighet!
Himlen mitt i världen Han oss visat har!
Han har lämnat graven och är bland oss kvar!
Ge Jesus äran, lovsjung natt och dag:
Han är segerns Herre, sjung Halleluja!

V å r  Herre lever, lovad vare Han!
Ensam Han åt alla Livets seger vann!
Salig du som känner: Jesus är vår vän!
Låt oss därför sjunga om och om igen!
Ge Jesus äran ...

Honom vi älskar, Han som är vårt stöd,
Han som hemfört segern över liv och död!
Låt oss aldrig tvivla på Hans löftesord!
Herren, den uppståndne, Himlen på vår jord!
Ge Jesus äran, lovsjung natt och dag:
Han är segerns Herre, sjung Halleluja!


Text: Bo Setterlind 1978, efter Edmond Budry, franska Schweiz 1885
Musik: Georg Friedrich Händel 1747, tysk tonsättare, organist i Halle

Bild: Google

torsdag 16 oktober 2014

O gränslösa frälsning ...





Psalm 226

O gränslösa frälsning, o djupaste hav
av nåd och av kärlek som Kristus oss gav!
För världens försoning din väg väller fram.
Du flödar för alla, du flödar för alla.
O, kom över mig!

Min synd den var mycken, mot buden jag bröt.
Hur bittra de tårar av ånger jag göt!
Men fåfängt jag gråter. Blott Golgatas våg
fullkomligt kan rena, fullkomligt kan rena.
O, kom över mig!

Av frestelser uppfyllt, av fruktan och skam
mitt liv utan glädje och nytta flöt fram.
Jag tror något bättre mig väntar helt visst,
om renande vågen, om renande vågen,
blott nådde min själ.

O, gränslösa kärlek! Hur ofta jag stod
i längtan på stranden med uppgivet mod.
På nytt jag nu står vid ditt svallande hav.
Jag vänder ej åter, jag vänder ej åter,
förrän renad jag är.

Nu havet sig höjer, dess vågor jag ser.
Ett bud om Guds frälsning och frihet de ger.
Jag skyndar mig ned i den svallande våg.
Guds kärlek mig möter, Guds kärlek mig möter,
och renar min själ.

Och nu, halleluja, mitt mitt liv från idag
jag avskiljer, helgar till Herrens behag.
Hans kärlek än flödar så mäktig och rik
till fullkomlig frälsning, till fullkomlig frälsning,
för dig och för mig.


Denna psalm är skriven  av Frälsningsarméns grundare William Booth (1829-1912).
Den skrevs 1893 och översattes till svenska 1894. Innehållet i psalmen är en lovsång
över frälsningen.
William Booth föddes i Nottingham, England. Han flyttade till London, där han hade
anställning i en pantlåneaffär.
Booth tillhörde en metodistförsamling och kom mer och mer att ägna sig åt kristen
verksamhet. I första hand sökte han nå de utslagna i samhället.
Detta välkomnades inte i den metodistförsamling han tillhörde.

Booth bildade därför 1865 Kristna Missionen i London.
År 1878 bytte församlingen namn till Frälsningsarmén, då man efterhand hade kommit
att använda mycket av militära termer i sitt arbete.


Text: William Booth 1893, Frälsningsaréns grundare
Översättning: John Appelberg 1894, officer i Frälsningsarmén
Bearbetad: Karin Hartman 1984
Musik: Skotsk


Bild: Google


onsdag 15 oktober 2014

Saliga visshet ...





Psalm 259

Saliga visshet, Jesus är min!
Himmelens glädje fyller mitt sinn.
Född av hans Ande, ren i hans blod,
får jag förtröstan, styrka och mod.
Han är min glädje, han är min sång,
honom jag prisar livsdagen lång.
Han är min glädje, han är min sång
honom jag prisar livsdagen lång.

Allting jag uppgav, allting jag vann!
Strålande morgon för mig upprann.
Inom mig hör jag änglar ger bud,
tala om nåd och kärlek från Gud.
Han är min glädje, han är min sång,
honom jag prisar livsdagen lång.
Han är min glädje, han är min sång,
honom jag prisar livsdagen lång.

Saliga visshet, ljuvliga ro!
Nu jag hos Jesus vilar i tro,
väntar vad intet öga har sett,
väntar vad Herren själv har berett.
Han är min glädje, han är min sång,
honom jag prisar livsdagen lång.
Han är min glädje, han är min sång,
honom jag prisar livsdagen lång.

Denna psalm är skriven av Fanny Crosby (1820-1915).
Fanny Crosby var blind. En frälsningsupplevelse vid trettioårsåldern gav henne en stark
frälsningsglädje, som hon gav uttryck för i psalmen " Saliga visshet, Jesus är min!"

Det berättas att hon fick idén till psalmen när hon hörde en nykomponerad melodi.
Hon tllfrågades av kompositören Phoebe Knapp, vad hon kände när hon hörde melodin.
Fanny Crosby svarade: "Saliga visshet". Så föddes psalmtexten till denna melodi.
Karin Hartman, officer i Frälsningsarmén och syster till Olov Hartman, har bearbetat psalmen.


Text: Fanny J Crosby 1873, amerikansk sångförfattare, blindlärare
Bearbetad: Karin Hartman 1984, officer i Frälsningsarmén, författare
Musik: Phoebe Palmer Knapp 1873, kompositör av andlig sång, New York


Bild: Google

tisdag 14 oktober 2014

Lovsången


    

Psalm 697:8

Kör/ (P) Vi prisar dig, vi tillber dig,
              vi tackar dig för dina verk.

Kör/ (P) O Gud, du råder bortom alla stjärnor och skapar varje strå på jorden,
              du skådar ner i nödens världar och är oss en Fader, en Fader.
      
Församling  Vi prisar dig ...

Kör/ (P) Jesus Kristus, vår plåga bar du och tog vår skuld ifrån oss,
              uppstånden är du alltid hos oss, evigt ber du för oss hos Fadern.

          F    Vi prisar dig ...

Kör/ (P) Helige Ande, du förnyar jordens anlete och giver världen liv,
              du vittnar om syndares tröst och lyser oss hem till Fadern, till Fadern.
 
         F   Vi prisar dig, vi tillber dig, vi tackar dig för dina verk.
               Amen.


Text: Olov Hartman, 1971


Bild:Google


måndag 13 oktober 2014

Vårt framtidshopp!





Psalm 639

Mitt hjärta vidgar sig överfullt av glädje,
jag lyss till Guds evangelium som säger
att Kristus frälsat dem döden fängslat
och fört förgängelsens arma trälar till frihet.

Jag vet: snart väntar mig dödens stund och mörker,
men han som brutit dess skarpa udd mig följer.
Den stund som nalkas har han förvandlat.
Jag somnar in i min Broders armar, han bär mig.

Som fågeln vakar vid dagens ljus och sjunger,
så väckes jag av Guds Ande ur min slummer.
Med alla himlar skall jag då prisa
min Gud och konung som fört de sina till livet.

Den Kristus frälsar av nåd vill han ge ära,
en snövit dräkt och en segerkrans att bära.
Av allt han lovat dock störst är gåvan
att få hans ansikte evigt skåda, ja evigt.

Jag ser att allt går så snart förbi som vinden,
att världens fröjd om en liten tid försvinner,
men då jag minnes var livet finnes.
Dit når ej döden, och där är ingen förtvivlan.

O vilken glädje att dagen snart är inne,
då allt skall komma så väl i lag omsider,
ty Kristus vänder vår sorg i glädje
och all vår klagan och bittra jämmer i jubel.

Om dagen sjunger inom mig hopp och längtan,
och när jag sover så vakar dock mitt hjärta
och lyss till Anden som fyller alltet
och ropar: "Amen. Kom, Herre Jesus." Ja amen.


"Om dagen sjunger inom mig hopp och längtan.."
Paulus skriver i Ef 1:18: "Må Gud ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp
han har kallat oss till, vilken rikt och härligt arv han ger oss bland de heliga."

"De som talar så visar att de söker ett hemland," läser vi i Hebr 11:14.

Läs också Paulus framtidsvision i 1 Kor 13:12: "Ännu ser vi en gåtfull spegelbild,
då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad, då ska den bli
fullständig som Guds kunskap om mig".

Att se Gud - det är en stor upplevelse. Men det betyder mer än så. Det innebär att
komma hem till honom - till fadershuset och leva i en ostörd gemenskap med honom.

I en dikt skrev religionssociologen  och prästen Berndt Gustafsson om himlen
"som det slutliga sommarlovet". I några sköna rader berättar han - säkert med sin egen
barndomen i gott minne - om leken och glädjen "första dagen efter dödens svåra skola":

"Var finns den, som vill missunna oss andra
att inte behöva jäkta
denna första morgon
på det slutliga sommarlovet
utan som vi vill få klänga i himlastegen
och härma näktergalen,
klädda i skinande vita sommarkläder
med buketter av gullvivor och blå violer
åtminstone i den svenska avdelningen".

Psalmförfattare: Olov Hartman 1980, efter Elle Andesdotter 1639
                          och Olaus Forsselius 1668
Musik: Svensk variant av tysk folkmelodi


Bild:Google

söndag 12 oktober 2014

Kom inför Herren med tacksamhet ...






Psalm 168

Kom inför Herren med tacksamhet gamla och unga,
kom att vår himmelske Fader av hjärtat lovsjunga.
Vidga dig, bröst, lyft dig mot himlen, min röst,
jubla Guds ära, min tunga!

Härliga gåvor har skänkts oss ur Skaparens händer:
sommarens ymnighet strödde han kring våra stränder,
syndares jord dukar han liksom ett bord,
manna från himmelen sänder.

Gud har gjort under och rikligt välsignat vår möda.
Växten han givit, och jorden har burit sin gröda.
Än mera gott, rikare gåvor jag fått,
själen till glädje och föda.

Innan jag ropar om nåd är han redo att svara.
Saligt det är i hans heliga tempel att vara.
Han med sitt ord mättar sin hungrande hjord,
leder till källan den klara.

Kom, Guds församling, och gläd dig att Herren är nära.
Sjung, alla himlar, med jorden den Eviges ära.
Hjälp oss i dag, Fader, att dig till behag
heliga tackoffer bära.


Tacksägelsedagen
När skörden i olika former är klar för året, firar man tacksägelsegudstjänst.
Då fylls kyrkans kor med skördeprodukter, säd, rotfrukter, äpplen och mycket
annat som jorden givit under året.
Många är beroende för sin överlevnad av den skörd jorden ger.
Tack och lov - har man i många kyrkor i vårt land bevarat denna sed att på
Tacksägelsedagen bära med sig skördealster till kyrkan.

I psalm 168  ger författaren uttryck för  tacksamhet för årets skörd och Guds
godhet: "Gud har gjort under och rikligt välsignat vår möda.
             Växten har givit, och jorden har burit sin gröda."

Trons glädje är inte bara en glädje över gåvorna utan först och främst en glädje över
att Gud är nära: " Kom Guds församling, och gläd dig
                            att Herren är nära."


Författare: Paul Nilsson 1908, kyrkoherde i Sjogerstad, Västergötland
Musik: Stralsund 1665

Bild: Google

fredag 10 oktober 2014

Välsigna, Gud, vår arbetsdag ...






Psalm 594

Giv folken fred, giv själen frid,
i kärlek, Gud, var när oss,
ty hat och avund, split och strid
förskingrar och förtär oss.
Blott du kan dem besegra.

Välsigna, Gud, vår arbetsdag,
låt rätt och sanning tryggas,
och låt med frihet, vett och lag
vårt verk på jorden byggas.
Och led oss alltid. Amen.


                           "Herren välsignar dig
                            och beskyddar dig.
                            Herren låter sitt ansikte
                            lysa mot dig
                            och visar dig nåd.
                            Herren vänder sitt ansikte till dig
                            och ger dig sin fred".


Psalmtext: vers 1  Olov Hartman 1979
                  vers 2  Karl Gustav Hildebrand 1984
Musik:       Medeltida hymn Nünberg 1529


Bild: Google

                 

torsdag 9 oktober 2014

Guds kärlek växlar ej med vinden ...




     Vi får lita på Guds löften


Psalm 575

Min själ, låt Gud i allt få råda,
han vet ditt väl, han känner dig.
Han är din hjälp i all din våda,
på orons dag är han din frid.
Den som sig lämnar i Guds hand
han bygger ej på lösan sand.

Låt ingen vägra dig din glädje,
att Herrens nåd är ny var dag.
Tag mot med öppen hand de skänker
du får från himlaljusens Far.
Glöm inte bort vad gott han gjort.
Låt världen veta: Gud är god.

Låt ingen hindra dig att ropa,
när sorgen värker i ditt bröst,
som Herren Kristus själv har ropat.
Ännu i dag finns en som hör.
I natten lyssnar han ännu.
Herren, din Gud, gör mörkret ljust.

Tro ej att Gud dig älskar mindre
den dag när stormen bryter ut.
Hans kärlek växlar ej med vinden,
den liknar rymdens klara djup.
Dröj, o min själ, i denna rymd.
Den är av Herrens kunskap fylld.

Sjung, bed och gå på Herrens vägar,
och gör vad Gud dig kallar till.
Sätt lit till ordet som han säger,
så öppnas himlen över dig.
Den fast på Gud förtrösta kan
han vilar evigt i Guds hand.

Text: Georg Neumark 1641, hovpoet och bibliotekarie i Weimar
Bearbetad: Olov Hartman 1978
Musik: Georg Neumark 1641


Bild: Google

onsdag 8 oktober 2014

Giv mig ett hopp ...





Psalm 564

Till dig jag ropar, Herre Krist, ditt ansikte jag söker.
Giv mig en tro som fast och viss min bundna själ förlöser.
Jag sätter all min lit till dig som syndare benådar i deras våda.
Må Anden styrka mig och till det bästa råda.

Giv mig ett hopp som än står fast när världen mot mig stormar.
Ej nånsin kommer jag på skam när blott på dig jag hoppas.
Då kan jag skåda hän till dig, då kan jag be och vaka i nöd och fara.
Jag ser mot himmelen, dit du mig lovat taga.

O Gud, som älskar ond och god och sänder oss att tjäna,
giv villighet och tålamod att andras bördor bära.
Hjälp mig att bli till läkedom, ej till betryck och plåga,
lär mig förlåta envar som vill mig ont. Ditt rikes fred må råda.

Låt intet få den makt med mig, om så det livet gällde,
att det kan skilja mig från dig, förtvivlan eller glädje.
Låt intet bli mig kärt som du. Jag vill av allt mitt hjärta dig lära känna.
Min Herre och min Gud, du vet att jag dig älskar.

Här står jag i en andlig strid som ger mig sorg och ängslan,
ty satan unnar ingen frid åt dem som vill dig tjäna.
Så vill jag lita på din nåd, ditt helga namn åkalla för mig och alla.
Låt ej ditt folk förgås, o Gud, som dig förbarmar.


Text: Johannes Agricola 1526/27, Luthersk teolog, Wittenberg
Översättning: 1562
Bearbetad: Johan Olof Wallin 1816, Olov Hartman 1979
Musik: Wittenberg 1529


Bild: Google

tisdag 7 oktober 2014

Hör himlens röst om glädje ...






Psalm 533

En syndig man låg sänkt i syndens dvala,
då hörde han Guds röst i själen tala,
ja, Guds ord kom: " Nu är är det tid att vakna".
Och redan brann på bergens tinnar dagen.

Den sjöng Guds lov i bäckarna och träden,
men ingen sång blev hörd i mänskohjärtat,
där var det natt, dess värld var skuld och ängslan.
Då kom Guds ord och sade: "Bed till Herren".

Det finns en natt i själva morgonljuset.
O mänskonatt, som ropar ut ur djupen
om nåd för den som all Guds nåd förbrutit,
om läkedom för den till döden sjuke.

Då lyser fram, i själen som i ordet,
en strimma ljus, en blidhet över jorden.
Så föregår en morgonstjärna solen,
den stjärnan är Maria, Herrens moder.

Hör himlens röst om glädje för allt folket!
Att Krist är född blir sant på nytt var morgon.
Hur segerrik är inte soluppgången,
ty allt blir nytt. Det gamla är förgånget.

Och han som stum mött dagens födslotimma
brast ut i sång, han kunde inte tiga,
ty dagens sol var syndares Messias.
Stå upp, var ljus! Du är av nåd befriad.


Bakom varje psalm finns en människa. Det gäller både ord och musik.
Någon har mot bakgrunden av egna upplevelser skrivit en text, gestaltat en melodi.
I och med att psalmen fått plats i en av kyrkans böcker är den också ett uttryck för
den kristna rörelsen som sådan, en röst åt evangeliet.
"Så sjunger kyrkan", säger Luther om psalmbokens psalmer.

Vår tid är individualistisk. Inte minst när vi söker ett svar på de stora livsfrågorna
sätter vi värde på en personlig framtoning. Samtidigt kan man just nu märka en
längtan efter "fundamenten". Vad säger Bibeln? Vad står kyrkan för?
Med sin förening av vittnesbörd och förkunnelse, troslära och troserfarenhet kommer
psalmerna denna förväntan till mötes.

"Och han som stum mött dagens födslotimma
brast ut i sång, han kunde inte tiga,
ty dagens sol var syndares Messias.
Stå upp, var ljus! Du är av nåd befriad.

O, vilket fantastiskt budskap!

Text: Olov Hartman 1978, efter Laurentius Petri 1572
Musik: Wolfgang Dachstein 1525, organist och tonsättare i Strassburg

Bild: Google

måndag 6 oktober 2014

Han kommer, han är nära - håll oljelampan tänd ...





Psalm 489

Han kommer, han är nära, vår väntetid är slut.
Må alla facklor tändas, möt brudgummen i ljus.
Bryt upp, kom med på färden till fest i himmelrik,
var med och eldmärk vägen, lyft upp ditt hjärta, brinn.

Nu flammar iverns låga, nu är ej tid för sömn,
och ingen hinner låna vad tanklösheten glömt.
Och alla som är redo drar sjungande åstad.
Snart dröjer blott ett eko hos dem som blivit kvar.

En port som varit öppen långt borta stänges till.
Hur djupt är inte mörkret när himlen gått förbi.
Det gäller ta till vara en stund som ingen vet.
Fördenskull: bed och vaka var dag som Herren ger.

"Han kommer han är nära".
Det vi väntar på är förverkligandet, klarheten, uppenbarelsen av den dimension i tillvaron
som finns men som vi bara anar. Vi vakar och väntar  på verkligheten själv. Vi ser fram mot befrielsen och vet att den skall komma, Jesu Kristi återkomst.
Historien skall inte sluta i blindo, inte heller vårt eget liv.


Text: Olov Hartman 1978
Musik: Sven-Erik Bäck 1978, professor, tonsättare, Stockholm

Bild: Google

söndag 5 oktober 2014

Guds änglar är hans sändebud ...







Psalm 483

Guds änglar är hans sändebud av eld och vind och ande,
en himmelsk här av liv och ljus som glimmar genom natten.
Vi känner dem som bönesvar. Det är Guds änglars dag i dag
med eldsken över landet.

Och står du för rättfärdighet mot övervåld och lögner,
var viss att med dig är långt fler än de som dig förföljer.
Då strider du för änglars sak. Det är Guds änglars dag i dag.
Det brinner ljus i mörkret.

Du möttes på din olycksled av ej förstådda hinder,
och när du trodde du gått fel du kanske letts av himlen.
Guds änglar visste vägen klart. Det är Guds änglars dag i dag,
och de för inte vilse.

En mörkrets stund, en ångestnatt, då manar dig ditt inre:
"Stå upp och gå dit Gud befallt." En glimt av ljus, en stillhet.
En ängel är det från Guds stad. Det är Guds änglars dag i dag.
Vårt hjärta har en himmel.

Är sången svag, tycks bönen stum,
och glesnar Guds församling -
hör, templet är av änglar fullt som lovar Gud trefaldig.
Så sjung med dem till Guds behag.
Det är Guds änglars dag i dag.
Guds lov ske nu och alltid.


I kristendomen finns föreställningar om änglar.
I Biblen indelas de i olika klasser, t ex serafer och keruber.
De främsta betecknas som ärkeänglar. Det är Mikael, som betyder den gudalike,
Gabriel som betyder Guds styrka och Rafael, som betyder Guds helande kraft.
Slutstavelsen "el" i de tre namnen betyder Gud. Änglarna beskrivs också som
skyddsänglar. Det är en levande tradition från den äldsta kristna tiden.
Änglar är Guds sändebud.

Text: Olov Hartman 1978, efter Georg Reimann 1639, professor i Köningsberg
Musik: Tysk folkvisa Wittenberg 1533


Bild: Google

lördag 4 oktober 2014

Salig du, och högt benådad ...






Psalm 482

Salig du högt benådad, Herrens mor som gömde Ordet.
Sjung med oss den nya sången, av vars under världen skådar
intet, intet, intet.

Ringhet är vad Gud har utvalt, ringhet i ett människohjärta,
och vad är då tidens makter, guldet som de har och vapnen?
Intet, intet, intet.

Tom den rike sänds tillbaka. Salig är envar som hungrar.
Den som törstar, han må taga livets vatten och betala intet, intet, intet.

Abraham fick se i fjärran all välsignelses fullbordan.
Nu är himmelriket nära. Vad är omöjligt för Herren? Intet, intet, intet.

Släkte efter släkte öser, salighet ur detta under, källan som brast
fram i öknen. De som finner den behöver intet, intet, intet.

Och när sista dagen slocknar, sjunger kyrkan med Maria
in Guds lov i aftonsången. Vad skall skilja oss från honom?
Intet, intet, intet.

Såsom vattnet fyller havet och ett barn sin moders väsen,
skall den sången fylla alltet med Guds nåd och ge den namnet:
Jesus, Jesus, Jesus.

"Marias lovsång" har inspirerat Olov Hartman till denna psalm.

Maria sade:
" Min själ prisar Herrens storhet,
min ande jublar över Gud, min frälsare:
Han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.
Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:
Stora ting låter den Mäktige ske med mig,
hans namn är heligt, och hans förbarmande med dem
som fruktar honom varar från släkte till släkte.
Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har
övermodiga planer. Han störtar härskare från deras troner,
och han upphöjer de ringa.
Hungriga mättar han med sina gåvor och rika skickar han tomhänta bort -
Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder:
Att förbarma sig över Abraham och hans barn. till evig tid."
Luk 1: 46-55

Text: Olov Hartman 1964
Musik: Torsten Sörenson 1964, tonsättare, musikpedagog och kyrkomusiker, Göteborg

Bild: Google

fredag 3 oktober 2014

Den som tar emot din mantel ...






Psalm 420

Herren, vår Gud har rest sin tron
högt bland serafer och änglar.
Djupt ser han ner på nödens jord,
frågar oss: "Vem skall jag sända?"
Vill du bli Herrens sändebud
svara min själ och mun din Gud:
"Se. här är jag, sänd mig."

Lärjungen känner Herrens blick:
"Älskar du mig av allt hjärta -
mera än de som kom och gick -
gå då i mitt namn att tjäna,
var då en herde för min hjord,
föd mina lamm, som jag har gjort."
Herre, du vet min kärlek.

Lärjungar rädda. Dörren stängd.
Plöstligt stod Jesus ibland dem,
gav dem med ord och andedräkt
fridens och sanningens Ande,
sände dem ut med ord av frid:
"Den som hör eder, han hör mig!"
Kristus, min Gud och Herre.

De som tar mot din mantel, Krist,
hjälp dem att bedja och vaka,
bruka ditt ord i helig strid
utan att se sig tillbaka.
Giv åt din kyrka trofasthet
till dess din vilja äntligt sker.
Tillkomme, Gud, ditt rike.


"Den som tar emot din mantel Krist."
När det är prästvigning i Svenska kyrkan ikläds prästen under vigningens gång mässhaken,
ett plagg som enligt gammal tradition bärs vid högmässan och som är en erinran om manteln
på Jesu tid. En av de två särskilda prästvigningspsalmerna i psalmboken anknyter till detta;
"Det är Herren, vår Gud, har rest sin tron" psalm 420, vars sista strof börjar:
 
"De som tar emot din mantel, Krist,
hjälp dem att bedja och vaka,
bruka ditt ord i helig strid
utan att se sig tillbaka".

Texten är skriven av Olov Hartman och "växte" fram under några sommarmånader 1980.
Psalmförfattarens tankar kretsar kring fyra bibliska händelser.

Först profeten Jesajas kallelse. Herren frågar: "Vem skall jag sända, och vem vill vara vår
budbärare?" Jesaja svarar: "Här är jag, sänd mig" Jes 6:8.

Samtalet mellan Jesus och Petrus vid Tiberias sjö. "Simon Johannes son, älskar du mig mer
än de andra gör?" - "Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär."  Joh 21:15ff.

Ett tredje aktuellt bibelställe var berättelsen om den Uppståndnes besök  hos lärjungarna när
de satt bakom stängda dörrar i ett hus i Jerusalem. Jesus andades på dem och sade:
"Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er ... Ta emot helig ande"
Joh 20:19 ff.

Slutligen orden i 1 Kungaboken kapitel 19 - när profeten Elia har mött Elisa lägger han sin
mantel över honom som ett tecken på att Elisa nu skulle bli hans efterträdare och en i raden
av Herrens vittnen.


Text: Olov Hartman 1980
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1840, lärare, tonsättare i Oslo


Bild: Google

torsdag 2 oktober 2014

Jesus, vår Herre och broder ...


" ... den törst som blott du kan stilla"
Psalm 350

Vår Herre Krist var Sonen
hos Gud i evighet,
den älskade, fördolde
och alltings hemlighet.
Nu är han uppenbarad,
Guds morgonstjärna klarast
av alla rymders ljus.

Han föddes här på jorden,
som skriften säger oss,
blev människa, vår broder,
och bar till sist vårt kors.
Från fängelset och graven
han bröt en väg till Fadern,
till salighet och liv.

Dig vill vi lära känna,
och din uppståndelse,
dess höjd och djup av kärlek,
dess smak av salighet.
Ja, må din Ande vidga
den törst blott du kan stilla,
som skapar oss till dig.

O skaparord, o Kristus,
som uppehåller allt,
den förste och den siste,
allt är dig underlagt.
Så bjud oss återvända
från alla vilsna vägar
till dig, vårt sanna hem.

Oss döda och förnya
i nådens dom och fred,
och må din Ande styra
i kärlek våra steg.
Och var vi än må vandra
bor vi med längtans tankar
i himmelen hos dig.


Psalmen skrevs i början av 1500-talet.
Författaren är Elisabet Kreuziger (1500-1535), född i Böhmen. På grund av
religonsförföljelse tvingades familjen flytta till Wittenberg i Tyskland.
1524 ingick hon äktenskap med Caspar Kreuziger. Han var en lärjunge till Luther
och blev så småningom professor och rektor vid Wittenbergs universitet.
Elisabet Kreuziger avled vid 35 års ålder.
Hon var den evangeliska kyrkans första kvinnliga psalmförfattare.

Hennes psalm översattes tidigt till svenska och trycktes i "Swenske songer eller wijsor",
troligen redan 1526. Psalmen bearbetades sedan inför 1819 års psalmbok och fanns med
också i 1937 års psalmbok.
Psalmen är en nytolkning av Olov Hartman.

Text: Elisabet Kreuziger 1524, nytolkning av Olov Hartman 1978
Musik: Folkmelodi Erfurt 1524


Bild: Google

onsdag 1 oktober 2014

FADER, SON och ANDE ...






Psalm 335

Vi tror på Gud som skapar världen och är dess Far,
som låter stjärnorna jubla, och jord och hav
och hör vart rop ur djupen från sina barn.

Vi tror på Gud som kom i världen, Marias son,
ty Jesus hjälpte alla och bar vårt kors;
han dog - men se han lever och bor bland oss.

Vi tror på Gud som tänt i världen sin Andes eld,
där skuld och skiljemur skall brinna ner,
tills folken blir i Kristus en mänsklighet.

Vi tror att Gud är mer än världen och rymd och tid,
den förste och den siste av allt som finns.
När världen störtar samman är han vårt liv.


Text: Olov Hartman 1970
Musik: Roland Forsberg 1971, 1974, organist och tonsättare, Stockholm


Bild: Google