onsdag 20 augusti 2014

Jag till din måltid bjudes in ...






Psalm 529

Jag till din måltid bjudes in.
Säg mig, o Gud, att jag är din.
Ge åt mig bröllopskläder.
Långt bort jag kommit ifrån dig,
där ingen stjärna lyser mig,
där ingen vän mig gläder.
Ack, finns i himmel och på jord
ej mer för mig ett tröstens ord
som hjärtats oro släcker
och hoppet åter väcker?

Det ordet finns, för mig så kärt,
så fast och all min tilltro värt,
till själens liv och hälsa.
Du, Jesus, världens synder bar,
du här i världen kommit har
oss syndare att frälsa.
Och nådens evangelium:
du som åt rövaren ett rum
i paradis bereder,
oss hem till Fadern leder.

O Jesus, Davids son, till dig
min blick, mitt hjärta vänder sig
och mina händer sträckas.
Gör ångern sann, fast den är sen.
Ge mig ett hjärta som är rent.
Utplåna syndens fläckar.
Ett vilset får som funnet är
nu åter hem till hjorden bär
på dina herdearmar,
o du som dig förbarmar.


Text: Johan Olof Wallin 1814
Bearbetad: Anders Frostenson 1979
Musik: Burkhard Waldis 1553, tysk präst, kompositör


Bild:Google

Nu blir det blogguppehåll några dagar.

tisdag 19 augusti 2014

Hör oss, Gud, du själv har bett oss ...






Psalm 528

Hör oss, Gud, du själv har bett oss: Vi skall bedja för varann,
för varandra och för alla som ej vägen till dig fann.
De som dig i dag behöver, fast de själva det ej vet,
låt vår bön till dem bereda väg för din barmhärtighet.

När vi knäpper våra händer tar vi i vår förbön med
dem som varje dag oss tjänar genom sina händers verk.
De som hävdar sig och hotar, de som blott förtvivlan har,
låt vår förbön vara hos dem, mänskligt varm som Jesus var.

Två och tre som möts inför dig kan få kraft att göra mer
än de många som ej lyssnar, ej blir stilla eller ber.
Genom kyrkans tysta förbön, buren fram i tålig tro,
andas världen, rörs mot enhet, läks dess djupa sår ihop.


Bibelord

"När ni åkallar mig och ber till mig skall jag lyssna till er."  Jer 29:11

" Be, så ska ni få, sök, så ska ni finna. Den som ber han får,
och den som söker han finner."  Matt 11:25

" Var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse."  Kol 4:2

"Ni skall hjälpa till med er bön för oss, så att många
tackar Gud för den nåd vi får."  2 Kor 1:11



Förbön

Förbön är kärlek.
Förbön är att vara där människor är.
Förbön är att delta i världens rop.
Förbön är att ge röst åt de stumma."  
                           Biskop Jonas Jonsson


Psalmförfattare: Michael Hewlett 1968, engelsk präst och författare
Översättning: Anders Frostenson 1968
Musik: William Penfro Rowlands ca 1904, kantor och tonsättare, Morriston


Bild: Google

måndag 18 augusti 2014

Den ljusa dag framgången är ...






Psalm 501

Den ljusa dag framgången är
och natten kring oss fallit.
Kom, Jesus Krist, vår Herre kär,
och stanna hos oss alltid.
Gud, ge oss glädjen i ditt rike.

O Jesus Krist, du världens ljus,
oss hjälp att dig bekänna.
Ja, kom att i vårt hjärtas hus
din kärleks eld upptända.
Gud, ge oss glädjen i ditt rike.

Du är den trogne väktaren.
När oss det onda hotar
vi söker hjälp. Du ger oss den.
Du svarar när vi ropar.
Gud, ge oss glädjen i ditt rike.

Oss dagen möda ger och slit.
Det får vi alla märka.
Men natten skänker ro och frid
och trötta kroppar stärkas
Gud, ge oss glädjen i ditt rike.

I morgon skall vi lova dig,
din trofasthet bekänna,
tills vi en gång i himmelrik
dig prisar utan ände.
Gud, ge oss glädjen i ditt rike.

Bibelord
"Jesus sa; "Jag är världens ljus. Den som följer mig
skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.  Joh. 8:12
"O, Jesus Krist, du världens ljus".

Aposteln Petrus sa: "Du är Messias den levande Gudens Son".  Matt 16:16
"... oss hjälp att dig bekänna".

Jesus sa: "Den kärlek som du har älskat mig med
skall var i dem, och jag i dem". Joh 17:26

Aposteln Paulus sa: "Gud har själv lärt oss att älska varandra". 1 Thess 4:9
" Ja, kom att i vårt hjärtas hus din kärleks eld upptända."

Petrus skriver: "Ni tror på honom och kan jubla i outsäglig glädje".  1 Petr 1:8
Paulus skriver: "Må hoppets Gud fylla er med all glädje".  Rom 15:13
                         "Gläd er i Herren ".  Fil 3:1
"Gud, ge oss glädjen i ditt rike".


Psalmförfattare: Sthen Hans Christensen 1588, kyrkoherde i Malmö
Bearbetning: Anders Frostenson 1976
Musik: Dansk folkvisa 1693


Bild: Google

söndag 17 augusti 2014

Tack, Fader, för den dag du gav ...







Psalm 500

Tack, Fader, för den dag du gav, för kvällen som nu sänkes ner,
för bördorna du lyfter av, när du förlåtelse oss ger. Amen.

Som floderna mot havet går och solen sänks vid dagens slut,
så strömmar hjärtats kärlek, lov och dröm, o Gud, mot dina djup.

Låt oron sjunka, varje rest av söndring, stolthet och förakt,
och själen vaka, vara gäst hos dig som inget öga sett.

Vi nalkas dig i Jesu namn, o Fader vår, och vi dig ber:
tag in oss i din öppna famn och din förlåtelse oss ge. Amen.


Text: Deus Creator omnium, Ambrosius (339-397)
Bearbetad: Anders Frostenson 1968
Musik: Hymnmelodi från 300-talet


Bild: Google

lördag 16 augusti 2014

En jordisk dag, en dag från dig ...






Psalm 497

En jordisk dag, en dag från dig, o Jesu, fyll den med ditt liv.
Rättfärdighetens sol är du, låt hjärtat renas i dess ljus. Amen.

Vi är ej längre utanför. I dig vi lever, lider, dör
och uppstår till ett evigt liv. Du är i oss. Vi är i dig.

En dag i makt från himmelen du kommer till vår jord igen.
Vi tecken på din ankomst ser: den nåd du här och nu oss ger.

Dig, heliga Treenighet, som allt förnyar, allt oss ger,
lovsjunger vi, tills vi en gång får sjunga Lammets nya sång.
Amen.


Text: Iam Christe, sol justitiae, ca 1200-talet
Bearbetning: Anders Frostensson 1968
Musik: Medeltida hymnmelodi

Bild: Google

fredag 15 augusti 2014

Morgonrodnaden skall väcka ...



 


Psalm 494

Morgonrodnaden skall väcka
mig till lovsång med sin glans.
Mina händer vill jag sträcka
upp mot Herren. Allt är hans.
Ja, med hjärta och med tunga
till hans ära vill jag sjunga.
Till hans tron den lovsång når
som från mina läppar går.

Samma sol, vars gyllne strimma
över Edens lunder brann,
för vars strålar nattens dimma
från en nyfödd jord försvann,
se, den lika härligt brinner,
lika mild den oss påminner
att med samma nåd och makt
Herren på sitt verk ger akt.

Hoppfull vill i dag jag möta
allt vad han mig förelagt,
troget mina plikter sköta,
lita till vad han har sagt.
Glad som fågeln skall jag prisa
honom som sin nåd vill visa,
trygg i Herrens skugga bo,
när jag går till nattens ro.

I mitt liv för sista gången
solen skall en dag gå ner.
Blicken slocknar, tyst är sången,
inga röster når mig mer.
Då skall öga, tunga, öra
bättre skåda, sjunga, höra
Herrens nåd och härlighet
i en salig evighet


Text: Johan Olof Wallin 1814, pastor primarius, Stockholm
Bearbetad: Anders Frostenson 1980
Musik: Wolfgang Wessnitzer 1661 tysk organist, Celle


Bild: Google

torsdag 14 augusti 2014

Nu stiger solen fram ur östens portar ...






Psalm 493

Nu stiger solen fram ur österns portar,
förgyller bergens rand och sjö och skogar.
Min själ, stå opp, var glad,
i lovsång kläd dig som stiger fri och klar.
Låt jorden ge ett svar på himlens glädje.

Likt sand som hopat sig och ej kan räknas.
likt havens djup, som ej kan ses och mätas,
är Herrens nåd för den som tror och vågar.
Den mening ger och mål. Var morgon den min skål
till brädden rågar.

Jag får i överflöd. Låt sorgen fara!
Min kropp - som blomman spröd - vill Gud bevara.
Hans kärlek är en stark och stilla åder
i allt han gör och ger. Min själ, vad vill du mer?
Låt Gud få råda!


Bibelord:
Kung Hiskia var sjuk och bad: "Herre gör mig frisk, låt mig få leva"!
Gud hörde hans bön.
Då sa Hiskia: "Du skonade mitt liv, du kastade mina synder bakom dig."
Jes. 38: 16-17.

"Min kropp - som blomman spröd - vill Gud bevara.
 Hans kärlek är en stark och stilla åder i allt han gör och ger."

Om vi ser djupt in i livets allvar och verklighet, skall vi upptäcka sanningen
i Hiskias bekännelse. Vi kan uttrycka det så: Att leva på riktigt, det är att leva i tacksamhet.
Den som inte kan känna tacksamhet har inte kommit underfund med de verkliga livsvärdena.

Ett annat tacksägelseämne pekar Hiskia på; Gud har kastat alla synder bakom sin rygg.
Inte för att ha dem samlade och förvarade för att kunna gräva i dem och påminna honom
om vad han gjort, utan för att glömma dem.
Det är ett annat sätt att säga att de är förlåtna.

Gud befriar mig från skulden och låter mig slippa grämelsen över alla mina misstag
och misslyckanden. Jag är fri från mitt förflutna till att leva i glad tacksamhet.

"Likt sand som hopat sig och ej kan räknas,
likt havens djup, som ej kan ses och mätas,
är Herrens nåd för den som tror och vågar.
Den mening ger och mål.
Var morgon den min skål till brädden rågar."


Psalmförfattare: Thomas Kingo 1674, biskop i Odense
Bearbetning: Anders Frostenson 1969
Musik: H. Otto Zink 1801, tysk organist och tonsättare, Hamburg


Bild:Google

onsdag 13 augusti 2014

Min Gud och Fader käre ...




                    Morgonrodnad


Psalm 491

Min Gud och Fader käre, nu vill jag tacka dig.
Du är mig alltid nära och vakar över mig.
I natt du mig bevarat och mig skyddat väl,
och intet har fått skada ditt barn till kropp och själ.

Jag för den nya dagen i bön blir stilla nu.
I dina händer tag den, och låt den bli, o Gud,
en dag då jag får vandra på vägar du berett,
en dag då jag åt andra kan ge vad du mig gett.

Ge tro på den du sände, på din Son, Jesus Krist,
vår Frälsare, den ende som hela kan vår brist.
Låt mina tankar vila i vad för mig han gjort.
Väck hoppet, låt det ila mot himlens öppna port.

Förnya du mitt hjärta med kärleken från dig,
så att jag dem kan älska som har gjort ont mot mig,
och hjälp mig, Gud, att söka, ej mitt, men det du vill.
Var mänska jag får möta, o Herre, hör dig till.

Ditt ord vill jag bekänna och göra vad du sagt,
ej vika eller rädas för någon världslig makt,
ej genom ord och handling, mig vända bort ifrån
din levande församling och Jesus Krist, din Son.

Lär mig min dag fullända i ditt namn, o Gud, till pris
och tro, vadhelst må hända, att du är god och vis.
Du är min stora glädje, min trygghet all min tid.
När jag skall lämna världen, tag in mig i din frid.


Text: Johann Kolros 1535, tysk pastor, Basel
Bearbetning: Anders Frostenson 1977
Musik: Strassburg 1539


Bild: Google

tisdag 12 augusti 2014

O Gud, det är en hjärtans tröst





Psalm 403

O Gud, det är en hjärtans tröst att i ditt hus få komma,
där vi får glädjas av din röst med alla dina fromma.
Hur väl det i ditt tempel går, hur helgedomen härligt står,
det är stor lust att skåda.     

Här i ditt hus en enda dag långt mer för oss kan bliva
än allt det nöje och behag som världen har att giva.
Hos dig fullkomlig glädje är uti din boning, Herre kär,
där du dig uppenbarar.

Vi beder dig så innerligt att du vår själ förunnar,
att alltid stärkt och mättad bli där man ditt ord förkunnar,
och låt oss här en skymt få se av dig och av din härlighet
till fröjd förutan ände.

Giv oss, o Gud, din Ande god, som på din väg oss leder,
upplyser, styrker håg och mod och så vår själ bereder
att vi ditt ord kan rätt förstå och oss därefter ställa så
att ditt namn alltid helgas.

Vi prisar dig, o Fader kär, vi dig, o Jesus, ärar,
och dig, Guds Ande, du som ger oss tröst och är oss nära.
som det i varje tid har skett, nu sker och i all evighet.
Vi sjunger därtill: Amen.


Text: Laurentius Jonae Gestritius 1619
Bearbetad: Jesper Svedberg 1694
Bearbetad: Anders Frostenson 1978


Bild: Google

måndag 11 augusti 2014

Gud vare lovad ...






Psalm 400

Gud vare lovad! Han som i sin godhet
mättar oss vid nattvardsbordet.
Brödet är Kristi kropp och vinet blodet.
Låt det komma oss till godo.
Herre, förbarma dig.
Med den kropp din mor Maria bar,
med den kropp du utgav för envar
och ditt heliga blod hjälp oss,
Gud, ge oss nytt mod.
Herre, förbarma dig.

Kroppen på korset, som för oss blev pinad,
död, uppstånden, ger oss livet.
Gud kunde inget större för oss göra.
Herre, öppna våra ögon.
Herre, förbarma dig.
Gränslös, Gud, den kärlek som dig drev.
På ditt kors en värld försonad blev.
All vår skuld är betald.
Gud vår Fader, vi hans barn.
Herre, förbarma dig.

Du oss välsignar, all din nåd du ger oss.
Lär oss, Gud, att dela med oss.
Hjälp att vår nattvard inte blir förgäves,
men förnyar våra hjärtan.
Herre, förbarma dig.
Tag ej bort din Ande, låt den bo
mitt ibland oss, skapa enhet, tro.
Låt din kyrka bli
genomströmmad av ditt liv.
Herre, förbarma dig.


Text: Martin Luther 1524
Bearbetad: Anders Frostenson 1976
Musik: Tysk medeltida, Wittenberg 1524


Bild: Google

lördag 9 augusti 2014

O Fader vår, barmhärtig, god ...





Psalm 372

O Fader vår, barmhärtig, god
som oss till dig vill kalla
och rena oss med Kristi blod,
som frälsning ger åt alla.
Låt komma, Gud, till oss ditt ord,
det heliga och klara,
som himmel skapade och jord.
Låt det vårt ledljus vara
och ingen vilse fara.

Men alla ropa vi till dig,
som alltid hör och ser oss,
ty ingen tar ditt ord till sig,
om du din nåd ej ger oss.
Så tänk därpå, o Fader vår;
en ovän bland oss vandrar.
Han ogräs i din åker sår.
Han gott med ont förblandar.
Så sänd till oss din Ande.

O Gud och mänska, Jesus Krist,
som synden på dig tagit,
du känner bäst vår stora brist.
Du en av oss har varit.
O Jesus, du vår broder är,
du Hjälparen oss sänder,
som oss Guds väg och sanning lär,
att vi, när ont oss händer,
från dig ej bort oss vänder.

O du Guds helge Ande, kom,
slit sönder ondskans snara,
Ge Ordet i vårt hjärta rum,
låt det hos oss få vara,
så att vi renade, i tro
får tacka Gud tillsamman,
och så att Jesu Kristi ord
oss leder allesamman
till himlens glädje. Amen.


Bibelord: "Vi litar inte till vår egen rättfärdighet när vi kommer inför dig
                 med våra böner, utan till din stora barmhärtighet."  Daniels bok  9:18.

Detta bibelord säger tre viktiga saker om bönen:
Bönens rätta ton är ödmjukhet. Bara det att vi får bedja är nåd,
".. ty ingen tar ditt ord till sig, om du din nåd ej ger oss."

Bönens grund är: Guds stora barmhärtighet, inte våra rättfärdiga gärningar.
Jag har ingenting att fordra av Gud. Hör han, är det nåd och inte förtjänst.
Guds barmhärtighet är den öppna famnen mot den bedjande.
" O Fader vår, barmhärtig god, som oss till dig vill kalla."

Platsen för våra böner är: Inför Gud, till honom får vi komma med våra böner.
Och inför Gud ligger nu alla våra böner.
" Men alla ropa vi till dig, som alltid hör och ser oss."


Text: Olavus Petri 1526,
Bearbetning: Anders Frostenson 1983
Musik: Medeltida, Magdeburg 1524


Bild: Google

Gud vår starkhet och vårt stöd ...






Psalm 371

Gud vår starkhet och vårt stöd.
Bli stilla hör hans stämma.
Hans hjälp har prövats i all nöd.
Oss inget mer kan skrämma,
om haven än i skälvning kom,
om hela jorden välvdes om
och bergen sjönk i djupen.

Den helgedom all tid består
där man Guds ord förkunnar,
där hjärtat tröst och glädje får
ur nådens djupa brunnar.
Ty Herren själv därinne bor.
Sin frälsningsgärning på vår jord
han nu oss låter skåda.

Med oss är Herren Sebaot.
Oss Jakobs Gud bevarar.
Vi räds ej längre något hot.
Hans hjälp är störst i faran.
O Fader, Son och Ande, bliv
vår fred och låt en ström av liv
och himmelsk glädje flöda.

Text:Sebald Heyden 1537, kantor, Nurnberg
Översättning: Johan Olof Wallin 1818
Bearbetning: Anders Frostenson 1980
Musik: Tysk folkvisa, Wittenberg 1533


Bild: Google

fredag 8 augusti 2014

Så stor hans kärlek till oss var ...






Psalm 158

Till himlen Herren Jesus for. Halleluja.
Han nu hos Gud, sin Fader, bor. Halleluja.

På korset med sin bittra död, halleluja,
han hela världen återlöst. Halleluja.

Så stor hans kärlek till oss var. Halleluja.
Att rädda oss sitt liv han gav. Halleluja.

Sin Fader har han blivit lik. Halleluja.
Han konung är i himmelrik. Halleluja.

Till var och en av oss han ser, halleluja,
och hos sin Fader för oss ber. Halleluja.

Varför, ni galileiske män, halleluja,
står ni och ser mot himmelen? Halleluja.

Som Jesus till Guds himmel for, halleluja,
han kommer åter till vår jord. Halleluja.

Och då i makt och härlighet, halleluja,
skall allas ögon honom se. Halleluja.

Dig, heliga Treenighet, halleluja,
ske lov och pris i evighet. Halleluja.


"Till himlen Herren Jesus for .."  har en idémässig tradition som går tillbaka till
Gamla testamentet. Enligt de gamla ceremonierna för nyårsfesten i Jerusalem
skedde konungens årliga symboliska tronbestigning i templet vid den festen.

Konungen var den "smorde", på hebreiska Messias. Vid den ceremonin lästes
Psaltarens 110:e psalm, där det står:
"Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotpall."

Lägg märke till andra trosartikelns ord:
"Uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida".

Psalmen 158 är en illustration till detta:
"Till himlen Herren Jesus for. Han nu hos Gud, sin Fader, bor."

Denna psalm är en latinsk sång från 1500-talet.


Text: Latinsk sång från 1500-talet
Översättning: Anders Frostenson 1977
Musik: Melchior Franck 1627, tysk tonsättare, Coburg


Bild: Google

torsdag 7 augusti 2014

O Jesus Krist, som människa blev...






Psalm 33

O Jesus Krist, som människa blev att liv åt världen giva.
Det var din kärlek som dig drev. Vårt hopp du ville bliva.
Du såg vår synd och stora nöd. Oss förestod en evig död.
Helvetet låg där öppet.

Då måste du förbarma dig och vara vid vår sida.
När Satans makt oss drog till sig, du ville för oss strida.
Du kom till oss i världen ned och vann åt oss en evig fred
genom din död och pina.

Du sade till oss: Kom i tro. Du oss med Gud försonar.
Ty du är både mild och god och vill oss alla skona.
Tror vi på dig och vad du sagt, så finns här i världen ingen makt
som oss från dig kan skilja.

Så är du nu vår broder kär oss till stor fröjd och ära,
och vill oss alltid vara när - vad kan vi mer begära?
Var får vi bättre tröst ifrån? Vår broder är Guds ende son.
Vem kan oss nu fördärva?

Pris vare dig evinnerlig! Det var din nåd som gjorde oss 
till Guds barn och ett med dig, o Kristus, du vår broder.
Så gläds nu alla och envar och prisa Gud för vad han gav.
Han är vår käre Fader.


År 1526 är ett märkesår för kyrkan i Sverige.
Då utkom Nya testamentet på svenska och det första häftet med svenska psalmer.

Bakom båda dessa verk stod Olavus Petri, (1493-1552) smedson från Örebro.
Han studerade i Tyskland och kom i kontakt med Martin Luther och påverkades
av honom. Olavus Petri blev kyrkoherde, pastor primarius i Storkyrkan i Stockholm.

Olavus Petri, "mäster Olof", skrev både egna psalmer och översatte psalmer från tyska.
Det första häftet av psalmer innehöll 47 nummer, varav Olavus Petri författat åtta psalmer.

Det tog några år innan psalmsången helt införlivades i den svenska gudstjänsten.
En av de psalmer som fanns med redan i 1526 års psalmhäfte är nr 33:
"O Jesus Krist, som mänska blev."

Psalmen är starkt kristocentrisk.
En människa blir kristen, rättfärdig, endast genom tron på vad Gud har gjort för människorna - genom att Gud blev människa i Jesus Kristus.
Sola fide är det latinska centralordet: genom tron allena.


Text: Olavus Petri 1526
Berabetad: Ragnar Holte 1986, professor i teologisk etik, Uppsala
Bearbetad: Anders Frostenson 1986
Musik: Strassburg 1525


Bild: Google

onsdag 6 augusti 2014

Kom, Skaparande, Herre god!





Psalm 50

Kom, Skaparande, Herre god! Besök vårt hjärta, ge oss mod.
Lys upp vårt mörker, hoppet stärk! Du känner oss, vi är ditt verk.

Du själv den Högstes gåva är, och namnet Tröstaren du bär.
Du är den källa från vars djup allt liv, all kärlek strömmar ut.

Låt hårda hjärtan fyllas av en kärlek utan svek och krav.
Du all vår svaghet känner väl. Förnya oss till kropp och själ.

En mångfald gåvor du oss ger. I dem vi klart Guds tecken ser
och genom dem når Faderns ord till alla folkslag på vår jord.

Vår fiende ifrån oss driv och med din frid hos oss förbliv.
Ge ljus, att vi din ledning ser, och hjälp att inget ont oss sker.

Vår Fader vi lovsjunger här, och Sonen som uppstånden är,
och dig, vår Tröstare, vårt ljus, i dag och bortom tidens slut.


Psalmboken är på många sätt en unik bok med några psalmer som är över
tusen år gamla och som fortfarande sjungs. En sådan psalm är nr 50;
"Kom Skaparande, Herre god!"

Psalmen har sitt ursprung i en latinsk pingsthymn.
Författare är Hrabanus Maurus, verksam vid klostret i Fulda, senare biskop i Mainz.

Veni creator Spiritus är de latinska inledningsorden till psalmen.
Luther översatte psalmen till tyska, och han följde troget den latinska texten.

Olavus Petri översatte psalmen till svenska och den texten sjöngs fram till
1819 års psalmbok.

Johan Olof Wallin bearbetade psalmen ingående, och hans version har sjungits
fram till 1986.

Anders Frostenson har bearbetat psalmen för 1986 års psalmbok, och han har närmat
sig Luthers version.

I Sverige har man sjungit den på en svensk melodi. 1986 övergavs den svenska
melodin och psalmen sjungs nu på den medeltida gregorianska melodin.


Text: Martin Luther 1524, efter Veni creator spiritus 800-talet
Översättning: Olavus Petri 1536
Bearbetning: Johan Olof Wallin 1819
Bearbetning: Anders Frostenson 1978, 1986
Musik: Medeltida hymn, Erfurt 1524


Bild: Google

tisdag 5 augusti 2014

O gläd dig, Guds församling ...





      Martin Luther


Psalm 32

O gläd dig Guds församling nu, kom, låt oss med varandra
av allt vårt hjärta tacka Gud och sjunga allesamman
om kärleken som han oss gav om frälsning,
ljuvlig, underbar, som kostat Gud så mycket.

I ondskans makt jag fången var och låg vid dödens portar.
Min synd mig tyngde natt och dag.
Jag såg: jag var förlorad. Jag ville ej det goda mer.
Förlamad, maktlös drogs jag ner i ångest och förtvivlan.

Men Gud i sin barmhärtighet mig såg i mitt elände.
Min plåga till hans plåga blev, min nöd som sin han kände.
Han tänkte: Den jag älskar mest
och den som du behöver bäst vill jag åt dig nu giva.

Han sade till sin ende son: Nu vill jag mig förbarma.
Så skynda dit, min käre son, med räddning åt den arme
och honom fräls ur synd och nöd och plåna ut den bittra död,
låt honom med dig leva.

Guds Son var lydig mot sin Far, kom till mig här på jorden.
En jungfrus sköte honom bar och han blev här min broder.
När i sin hand mitt liv han tar har Satan ingen makt mer kvar,
kan mig ej längre skada.

Han sade: Håll dig nu till mig, stå tätt invid min sida,
mitt liv och allt jag ger för dig, jag själv vill för dig strida.
Ty jag är din och du är min. Jag är hos dig, och ingenting
oss från varann kan skilja.

För din skull jag på korset dog. Av fienden jag fälldes.
För din skull utgöts där mitt blod, så tro att dig det gällde.
Jag skuldlös dina synder bar och i min död du livet har.
Så har du blivit salig.

Jag till min Far i himlen går och lämnar detta livet,
är med dig alla dar ändå. Min Ande jag dig giver,
som tröstar dig och låter dig allt bättre lära känna mig,
och i all sanning leder.

Vad jag bland er har lärt och gjort det skall du också lära,
så växer sig Guds rike stort, det älskat blir och ärat.
Låt mänskobud ej skymma bort
det evangelium du fått, den största skatt du äger.

...

Denna psalm är skriven av Martin Luther.
Den bär stark prägel av Luthers egna upplevelser av syndens makt,
de egna goda gärningarnas värdelöshet inför Gud,
av Guds oförskyllda nåd och av att ha blivt upprättad och rättfärdig
endast genom tro på Gud.

Luthers upplevelse och övertygelse har sin grund i hans läsning av
Romarbrevet kap 7 och 8.
Höga visan har också spelat en roll, den innerliga skildringen av gemenskapen
mellan bruden och brudgummen i den kristna traditionen har tolkats som gemenskapen
mellan Kristus och den kristne och församlingen.
Höga Visan 2:16. "Ty jag är din och du är min."


Psalmen är känd från 1523.
En svensk översättning finns i "Swenske songer och wijsor" 1536.
Den översättningen är mycket fri i förhållande till Luthers original.

Psalmen har varit med i olika psalmböcker fram till och med 1937 års psalmbok.

För 1986 års psalmbok har Anders Frostenson gjort en nyöversättning
direkt från Luthers original, som har bevarat mer av Luthers karaktär i psalmen.


Text: Martin Luther 1523, Olavus Petri 1536, Anders Frostenson 1977, 1986
Musik: Martin Luther 1523


Bild: Google

måndag 4 augusti 2014

Låt oss glada och i tro ...





Psalm 31

Låt oss glada och i tro tacka Gud, ty han är god.
Hans barmhärtighet och nåd genom alla släkten går.

Han är den som med sitt ord skapat himmel, hav och jord.
Hans barmhärtighet och nåd genom alla släkten går.

Han oss kallat och valt ut till att bli hans sändebud.
Hans barmhärtighet och nåd genom alla släkten går.

Han oss hjälper när han ser att vi inte orkar mer.
Hans barmhärtighet och nåd genom alla släkten går.

Därför av allt hjärta nu vi tillsammans tackar Gud.
Hans barmhärtighet och nåd genom alla släkten går.


Denna psalm är av engelskt ursprung.
Den engelska reformationen på 1500-talet innebar att England delades
i flera olika samfund:
den anglikanska kyrkan som blev statskyrka,
den presbyterianska, som härstammade från den schweiziske reformatorn Johan Calvin,
och kongregationalisterna, som hävdade att varje enskild församling skulle vara sjävständig.

Kongregationalisterna krävde religiös tolerans.
Englands store skald John Milton (1608-1674) vanns för deras toleranskrav och
han hävdade att det låg i protestantismens väsen att vara tolerant mot andra samfund,
och påstod att den stat är mest kristlig, som visar den största toleransen.

Anders Frostenson har skrivit psalmen:
 "Låt oss glada och i tro tacka Gud, ty han är god" efter ett original av den engelske
författaren John Milton.

Psalmen saknar varje form av konfessionella särdrag.
Här kan alla känna sig inneslutna i lovsången.


Text: Anders Frostenson 1978 efter John Milton 1623, 1645
Musik: John Antes ca 1790, urmakare och musiker, England

Bild: Google


söndag 3 augusti 2014

Tänk, när en gång ...






Psalm 320

Tänk, när en gång det töcken har försvunnit,
som över detta livet breder sig,
när evighetens sköna dag upprunnit
och himmelskt soljus flödar på min stig.

Tänk, när en gång vart varför blir besvarat,
var gåta löst, som här jag grubblat på,
när allting blir av Herren själv förklarat,
tänk, när jag Herrens väg skall fullt förstå.

Tänk, när en gång är stillad varje smärta,
vart sår är läkt, var längtan nått sin hamn,
när varje tår avtorkats vid Guds hjärta
och varje snyftning tystnat i hans famn.

Tänk, när en gång med obeslöjat öga
jag honom ser som här jag trodde på
och där inför hans majestät det höga
få böja knä och sjunga högt hans lov.

Tänk, när en gång jag utan synd skall vara,
var tanke ren, var gärning utan brist,
när jag ej ängslas mer för någon fara
och varje frestelse sin kraft har mist.

Tänk, när en gång i himlens gyllne salar
jag med den vän som jag på jorden fann
om evighetens nya liv får tala
och om det liv som likt en dröm försvann.

O ljuva tanke, sjung du i mitt hjärta
var gång mig vägen tyckes lång och svår.
Den tröst jag får tar bort var bitter smärta.
Då kan jag le och stilla blir min gråt.


Tron på ett liv efter detta och tanken på att allt då skall nå sin fullkomning
och få sin förklaring, lever ofta stark i folkdjupet.
Psalmen "Tänk, när en gång det töcken har försvunnit, som över detta livet breder sig,"
fångar in detta synsätt på ett träffande sätt.
Här finns alla förhoppningarna på framtiden efter döden, med "Tänk, när en gång..."
som inleder se sex första verserna.

Psalmen är skriven av Wilhelm Andreas Wexels (1797-1866).
Han föddes i Köpenhamn, men studerade teologi i Oslo.
Där blev han sedan präst i Vor Ferelsers kirke, där han verkade till sin död.

Psalmen skrev han i sin systers poesialbum, efter det att hon blivit änka.
När man läser texten kan man ana att den är skriven i en sorgesituation.

Till svenska översattes psalmen av Elin Silén (1875 - 1954).
Hon var adjunkt i Landskrona, Stockholm och Härnösand.

Anders Frostenson har i sin bearbetning knutit texten mycket nära originalversionen.

Text: Wilhelm Andreas Wexels 1845
Översättning: Elin Silén 1920, adjunkt
Bearbetning: Anders Frostenson 1980


Bild:Google

lördag 2 augusti 2014

När jag lever har jag dig ...





Psalm 308 

När jag lever har jag dig,
dör jag är du kvar hos mig.
Om jag lever eller dör,
dig, o Herre, jag tillhör.

I din hand mitt liv är lagt,
din min dag och din min natt.
Ont och gott, vad än mig sker,
du, o Gud, en mening ger.

Gud, för dig finns ingen död,
ej för den som dig tillhör.
Gränslös kärlek, salighet
är det liv som du oss ger.


Det finns en trygghet hos Gud i allt som sker.
En kristen människa säger ofta: Gud vill inte allt som sker,
men han kan ge en mening med allt som sker".
Denna djupa insikt finns klart uttryckt i andra versen:
"Ont och gott, vad än mig sker,
du, o Gud, en mening ger."

Första versen rymmer vissheten vi läser om i Paulus ord i Rom 14:8
"Om vi lever, lever vi för Herren,
  om vi dör, dör vi för Herren.
  Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren".


Psalmförfattare: Arno Pötzsch, 1934, 1949, tysk präst i Cuxhaven
Översättning: Anders Frostenson, översatt från tyska 1977
Musik: Johan Fredrik Lagergren 1871, lärare och organist, Ockelbo, Gästrikland

Bild: Google

fredag 1 augusti 2014

Ur djupet av mitt hjärta ...






Psalm 299

Ur djupet av mitt hjärta min längtan till dig går,
Jerusalem, Guds stad, mitt hem.
Där ingen nöd och smärta och sorg mig längre når.
Ur djupet av mitt hjärta min längtan till dig går.

Men på de stora vattnen, hur ser jag vägen där
bland grund och rev där jag ej ser
i dimmorna och natten? Jag vet var målet är,
men på de stora vattnen, hur ser jag vägen där?

Så stärk då mina tankar: jag snart till himlen når.
Ge mod och tro i stormens hot,
sköt roder, Gud, och ankar. Jag inget själv förmår.
Så stärk då mina tankar: jag snart till himlen når.


Tre psalmdiktare i Danmark brukar nämnas framför andra som de främsta;
Kingo, Brorson och Grundtvig, de hör hemma i var sitt århundrade:
1600- 1700- och 1800-talet.

Psalmen "Ur djupet av mitt hjärta" är författad av Hans Adolph Brorson.
Hans psalmer har en pietistisk väckelseton. Han kom i kontakt med pietismen,
när han en tid var informator i Lögums kloster på Sydjylland.
Den kontakten blev av avgörande betydelse för Brorson. Han blev präst i Tönder 1729
och 1741 blev han biskop i Ribe stift.

Längtan till himlen är ett vanligt tema i Brorsons psalmdiktning.
På grund av sin karaktär av innerlig väckelsefromhet, introducerades denna, liksom
andra av Brorsons psalmer, i Sverige först i väckelsekretsar.
Clara Ahnfelt (1819-1898) maka till sångaren och trubaduren Oscar Ahnfelt,
översatte psalmen till svenska.

Psalmen har haft mycket stor spridning i Sverige och finns med i samtliga samfunds
psalm- och sångböcker.


Text: Hans Adolph Brorson 1765, biskop i Ribe stift, Danmark
Översättning: Clara Ahnfelt
Bearbetad : Anders Frostenson 1978
Musik: Ur Ahnfelts sånger 1859


Bild:Google