lördag 29 november 2014

Bereden väg för Herran ...






Psalm 103

Bereden väg för Herran! Berg, sjunken, djup, stån opp!
Han kommer, han som fjärran var sedd av fädrens hopp.
Rättfärdighetens förste, av Davids hus den störste.
Väsignad vare han som kom i Herrens namn.

Guds folk, för dig han träder, en evig konung opp.
Strö palmer, bred ut kläder, sjung ditt uppfyllda hopp.
Guds löften äro sanna, nu ropa: Hosianna!
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Gör dina portar vida för Herrens härlighet.
Se, folken kring dig bida att nå din salighet.
Kring jordens länder alla skall denna lovsång skalla:
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Ej kommer han med härar och ej med ståt och prakt;
dock ondskan han förfärar i all dess stolta makt.
Med Andens svärd han strider och segrar, när han lider.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

O folk, från Herren viket i syndig lust och flärd,
giv akt, det helga riket ej är av denna värld,
ej av dess vise funnet, ej av dess hjältar vunnet.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Den tron, som han bestiger, är i hans Faders hus.
Det välde han inviger är kärlek blott och ljus.
Hans lov av späda munnar blott nåd och frid förkunnar.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.


Bereden väg för Herran är ofta inledningspsalmen vid högmässan första söndagen i Advent.
Frans Mikael Franzén har skrivit psalmen. Den publicerades första gången i det häfte med
provpsalmer som han gav ut tillsammans med Johan Olof Wallin 1812.
Psalmen utsattes för kritik och omarbetades av Franzén 1817 och då kom omkvädet att stå i
imperfekt "som kom i Herrens namn".
Psalmen har nu sex verser mot tidigare sju i 1937 års psalmbok. Den sista versen ansågs
inte längre vara adekvat: "Jerusalem är öde, dess tempel fallit ner".
Den versen har alltså fått utgå.

Text: Frans Mikael Franzén 1812, 1817
Musik: Svensk variant av tysk folkmelodi 1693


Personligen vill jag önska dig som läser min blogg
Ett gott nytt kyrkoår, i Jesu namn.


Bild: Google

fredag 28 november 2014

Kring detta bord församlas mänskligheten ...






Kring detta bord församlas mänskligheten
med hoppet vänt mot honom som skall komma.
Ett hotat hopp som längtan håller uppe.
En enda värld.

I detta bröd är tecknet för vår framtid.
Det delas ut, det räcker åt oss alla.
Ett brutet bröd som mättar andens hunger.
En enda värld.

Mot vinets djup sig speglar jordens bilder.
I Kristi blod försoningen är möjlig.
Hans smärtas kalk är glädjens dunkla åder.
En enda värld.

På detta bord möts himmelen och jorden.
Guds Andes liv och mödans, mullens frukter.
Befriat folk kan föregripa freden.
En enda värld.


Psalmförfattaren, biskop em Jonas Jonsson, skriver:
Att fira mässa är att leva framåtvänd.
Det är att vänta på Kristus som kommer mänskligheten till mötes med ljus, rättfärdighet och fred.

Herrens måltid ger försmak av Guds stora fest. Mässan är ett tecken.
Brödet delas och räcker åt alla. Så skulle mat delas i världen och räcka åt alla.
Kristi försoning är ett tecken för fred mellan människor och folkslag.
Brödet och vinet representerar hela skapelsen. Vi bär den till Gud med tacksägelse och bön.

Mänsklighetens samhörighet med Gud och med allt levande blir tydlig i mässan.
Den som håller världen samman får ansikte när jord och himmel stämmer möte.

Sven-Erik Bäck har gett oss musik till många psalmer. Sommaren 1985 deltog han
i Rättviksveckan om "Musiken - ett instrument".
Tillsammans skrev vi en mässa, som firades i Enhetens kapell.
Offertoriepsalmen var denna psalm.

Text: Jonas Jonsson
Musik: Sven-Erik Bäck


Bild: Google

torsdag 27 november 2014

Trots att mörkret tätnar växer hoppet ...



 Trots att mörkret tätnar växer
                 hoppet

Född till hopp och ansvar för sin frihet,
okränkbar står mänskan inför livet.
Men hon tampas, tystas, torteras
så att orättvisan kan förmeras.
Trots att mörkret tätnar växer hoppet.
Tusen händer håller natten borta.

Övergreppen ökar mot de svaga,
ingen räknar längre hungerns dagar.
Våldets makter skymmer folkets morgon,
blodet ropar mot oss ifrån torgen.
Trots att mörkret tätnar växer hoppet.
Tusen händer håller natten borta.

Gud, vår Gud, som gråtit jordens tårar,
ditt är löftet som i tro vi vårdar.
Medan tiden kommer oss till mötes
havande med Kristus, viker döden.
Trots att mörkret tätnar växer hoppet.
Tusen händer håller natten borta.


Biskop emeritus Jonas Jonsson berättar om sångens tillkomst:

"Den 4 juni 1989 krossade den kinesiska folkarmén studenternas demonstration
för demokrati och frihet på den Himmelska Fridens torg i Peking.
Bilden av en student ensam framför en kolonn av stridsvagnar etsade sig fast
i världens minne.

Under en månad hade vi sett det otroliga. Med diciplinerat icke-våld höll
ungdomar världens största nation i sin hand. Så stark kan en dröm vara,
så obetvinglig en längtan. Medan mörkret väntade, tätnade hoppet.
Tusen händer höll natten på avstånd. Många hjärtan delade samma bävan.
Men när gryningen kom slog ondskan till.
Människor som älskade livet så mycket att de kunde dö för det,
människor som bara ville leva med värdighet krossades.

Jag talade vid en solidaritetsgudstjänst i Engelbrektskyrkan i Stockholm.
Kinesiska studenter, som i förtvivlan samlats utanför kinesiska ambassaden
alldeles bakom kyrkan, var med. Poeten Li Li läste en dikt han skrivit medan
allt detta pågisk hemma i Kina. "Gräset fortsätter att växa, friheten gror trots allt".

Kort efteråt skrev jag en sång om mänskliga rättigheter för Svenska kyrkans mission.
I mina tankar var jag på Tien An Men, där jag strövat så många varma sommarkvällar
i ett myller av förhoppningsfulla unga människor innan det ohyggliga hände".


Text: Jonas Jonsson
Musik: Per Harling


Bild: Google

onsdag 26 november 2014

Ren som ljuset, frisk som källan ...




Biskop emeritus Jonas Jonsson skriver:

"Alla derssa rena mornar då dagen ännu är som ett oskrivet blad!
Vi ska fylla dagen med arbete och tankar, sånger och kärlek.
Barns skratt och gamlas blickar, samhörighet som inte behöver ord
och samtal till glädje, skall fylla dagen.
Vi tar emot den med öppna händer.

Men varje kväll vet vi att vår dag också fylldes av smärta och bitterhet,
tanklöshet, sår och kyla. Det goda som vi ville, förmådde vi inte.
Det onda vi inte ville, det bara blev.

Därför är det gott att veta att Guds nåd är var morgon ny.
Det är gott att veta att vi, när kvällen kommer, får återlämna dagen
åt Guds barmhärtighet. Vi får sluta dagen så som vi började den, i renhet.
För Jesu Kristi skull.

Vår tid står i dina händer, heter det.
Varje morgon är en gåva ur den Tidlöses förråd av tid.
Varje dag är vårt ansvar. Men varje natt är barmhärtighetens famn".


Dessa hans tankar ledde till denna sång:

Ren som ljuset, frisk som källan
breder dagen ut sig för oss,
öppnar sig mot vad som kommer,
dricker tidens flöde.

Herren ger den, dag att leva,
rymd för kärlek, tankar, drömmar,
händers verk och ord som delas,
livet skapar tiden.

Kväll skall komma: som en klädnad
vecklas dag då åter samman,
överlåtes inneslutes
i barmhärtigheten.

Som den gavs oss, hel och helgad
låt oss ge tillbaka dagen,
fast vi vandrat i dess timmar,
lämnat spår i ljuset.

Gud treenig, livets ursprung,
universums mål och mänskans,
delar dagens villkor med oss,
evig här i tiden.


Text: Jonas Jonsson
Musik: Calle-Wille Ericsson


Bild: Google

tisdag 25 november 2014

Där Guds Ande är, är frihet ...





Inte av världen kan friheten näras,
inte av ting, endast av Ande.
Öva er barn, att leva i Anden,
lämna er roll, klä er i frihet!

Himmel på jorden, här får vi leva,
älska och ge, burna av glädje.
Öva er barn, att leva i Anden,
våga idag smaka Guds framtid!

Såren kan läkas, maskerna faller,
mänska av Gud avspeglar Kristus.
Öva er barn, att leva i Anden,
himlen är här, evig i tiden!

Refr.
Där Guds Ande är,
är frihet.
Där Guds Ande är,
är frihet.


Jonas Jonsson berättar om sången:

Sjön Siljan blir blåare när sommaren börjar krympa. I augusti vill dagarna hålla fast ljuset
om kvällen och livet blossar upp igen. Sensommaren 1978 kom några hundra ungdomar
till dramafestival på Stiftsgården i Rättvik. Ett tält var kyrka.
Vi läste vad Paulus skrivit i 2 Kor 3:17-18:
         "Herren, det är Anden
         och där Herrens ande är, där är frihet.
         Och alla vi som utan slöja för ansiktet
         skådar Herrens härlighet
         förvandlas till en och samma avbild;
         vi förhärligas av denna härlighet
         som kommer från Herren, Anden.

Jag "skrev om" denna text till festivalsång. Per Harling komponerade en lättsjungen melodi.
Det var den första sången vi gjorde tillsammans. Det skulle bli många med åren.
Ungdomarna provsmakade Andens frihet. De sjöng med glädje i det tunna sommarljuset.

Femton år senare sjöng många tusen människor från hela världen sången.
Det var vid Kyrkornas världsråds generalförsamling i Canberra 1991.
Den hade temat "Kom helige Ande, förnya hela skapelsen". Deltagarna tog med sig sången hem.
Så kom det sig att en visa född en eftermiddag vid Siljan sjöngs i katedralen i  Canterbeury
när ärkebiskopen George Carey introniserades en aprildag 1991.


Text: Jonas Jonsson 1978
Musik: Per Harling 1978

Bild: Google

måndag 24 november 2014

Vänd mot källan dold i djupen ...






Biskop emeritus Jonas Jonsson har skrivit psalmerna 398, 510, 522 och 733,
och översatt nr 705 och 746 i 1986 års psalmbok.
Han har också skrivit ett tjugotal psalmer och sånger som inte finns med i psalmboken.
Jag kommer nu att skriva om några av dem.


Vänd mot källan

Vänd mot källan, dold i djupen,
varje kvinna, varje man
skulle återspegla ljuset,
vara avbild såsom han.

Spegeln spruckit, bilden flagnat,
bortvänd skådar ingen Gud.
Men vårt hjärta minns med saknad
paradisets doft och ljud.

Kristus är Guds sanna avbild,
mänskans tecken och ikon.
Ser vi honom ser vi Fadern,
vet varthän och varifrån.

Han är som vi skulle vara
i Guds kärlek är vi så
livets väg är att förvandlas,
mot hans likhet skall vi gå.

Sonen kommer oss till mötes,
Anden kallar oss vid namn.
När vår kropp förtärs av döden
sluts vi i vår Faders famn.


Författaren berättar om denna sång:
Gud skapade människan till sin avbild, till sin ikon som det heter på grekiska.
Genom oss skulle skapelsen befrias. Genom oss skulle människor se Guds godhet,
kärlek och skönhet. Men ikonen är skadad av synd och flagnad. Man kan knappt
känna igen Guds avbild i människan. Bortvänd kan ingen återspeglaGud.

Den enda oförstörda ikonen är Jesus Kristus.
Han är den sanna människan.
Han är som vi var ämnade att vara. Den som ser honom ser Fadern.

Försonade, förlåtna och renade genom Kristus kan vi växa till i Kristuslikhet.
Att leva i sitt dop är att dag för dag söka Kristus, älska honom och leva nära honom.
En gång skall vi möta honom ansikte mot ansikte. Med glädje skall vi känna igen
honom som är Guds sanna avbild.


Text: Jonas Jonsson
Musik: Per Harling


Bild:Google

söndag 23 november 2014

En dag skall Herrens skapardrömmar ...





Psalm 746

En dag skall Herrens skapardrömmar möta
den jord som släktens ondska har lagt öde.
Det är på domens dag. Vart knä må böjas!
All ära åt vår Skapare i höjden!

Det ljuder över jorden bitter klagan
när Jesus kommer, full av kraft, tillbaka.
Det är på domens dag. Vart knä må böjas!
Då strålar korset mot oss ifrån höjden!

Ge akt på tidens tecken, Jesus kommer.
Snart skjuter träden blad och det blir sommar.
Då är det Kristi dag. Vart knä må böjas!
Han råder då i djupet och i höjden!

I honom, korsfäst, törnekrönt och hånad
skall världen med sin Skapare försonas.
Han är Guds offerlamm. Vart knä må böjas!
All ära åt vår Fader, Gud i höjden!

Till sist skall Herren ropa i det öde
och döma alla, levande och döda.
Nu är det nådens tid. Vart knä må böjas!
All ära åt vår Frälsare i höjden!

Bibelord:
"Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen, för att alla skall
ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern,
som har sänt honom.
Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror honom som hart sänt mig,
han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet."
Joh 5:22-24.

Text: Eyvind Skeie 1970, norsk präst, lärare och författare.
Översättning: Jonas Jonsson 1988
Musik: Egil Hovland 1980, organist och tonsättare, Fredriksstad i Norge


Bild: Google

lördag 22 november 2014

Vi reser ett tecken...






Psalm 398

Brödet är ett, brutet för alla, skörd av åkrarnas jord.
Herren är en, given åt alla här vi nattvardens bord.
Vi reser ett tecken, rättvisans tecken, måltid delad med alla.
Vi smakar den framtid de fattiga hoppas, tid då murar skall falla.

Kalken är en, delad av alla, vin till glädje och sång.
Herren är en, frälsning för alla vanns på korset en gång.
Vi reser ett tecken ...

Nu är vi ett, Herren är allas, öppnar ögon att se.
Kyrkan är vi, lever i världen, hopp och glädje att ge.
Vi reser ett tecken ...


Allt som gör livet möjligt och uthärdligt får vi. Men inte för att behålla för oss själva.
Allt till hör alla.

Att fira nattvard är en påminnelse om det. Bröd och vin symboliserar vad människan
behöver för att leva. Vi delar det med varandra i tacksamhet till Gud.
Troende människor vet vem de skall tacka. För dem är Givaren känd och har ansikte.

Att ge och att ta emot är en relation. Människan och Gud hör samman.
I Kristus blir relationen synlig. När vi firar nattvard är den alldeles påtaglig.
Vi tackar för livet och kärleken och brödet - inte bara med ord.
Vi ger vårt hjärta och hela världen åt Kristus. Allting är redan hans.


Text: Jonas Jonsson 1980
Musik: Per Harling 1980

Bild: Google

fredag 21 november 2014

Guds kärlek färdas här ...





Psalm 733

Guds kärlek färdas här längs världens vägar.
Barmhärtigheten rör med milda händer
dem som berövats värdighet och mening.
Guds tjänare, vår herre Jesus lever

Vår handling gör Guds goda vilja synlig.
Till brustna liv vi bär i enkel lydnad
och ödmjuk bön nu läkedom och helhet.
Guds tjänare, vår herre Jesus lever.

Vi ber om kraft att gå vid andras sida
när ångest drabbar och i sorgens tider,
ge av oss själva, deras smärta dela.
Guds tjänare, vår herre Jesus lever.

Vi ber om nåd att människor vi möter
befrias ur sin nöd, får hjälp att söka
sitt hem hos Gud, vars kärlek alltid ser dem.
Guds tjänare, vår herre Jesus lever.

Ja, i Guds blick den minste är den störste.
Som hungriga vi alla delar brödet
och ger varandra värdighet och mening.
Guds tjänare, vår herre Jesus lever.


"Att vara en Kristus för sin broder". Så beskrev Martin Luther vad det är att vara kristen.
Många har sedan citerat honom.

Det berättas om en kyrka någonstans som blev sönderbombad under kriget.
På altaret stod en Kristusbild. Kroppen kunde man laga, men händerna var sönderslagna
och borta. Då satte man upp en liten skylt på bilden med orden:
"Jag har inga andra händer än dina".

Så är det. Kristus har bara sina lärjungars händer här i världen. Kyrkan kallas Kristi kropp.
Att vara en Kristus för sin syster eller broder är att med sina händer ge den omsorg
och ömhet, den styrka och läkedom som fanns i Jesu händer.
 
Text: Jonas Jonsson 1992, 1993
Musik: Fredrik Sixten 1992, domkyrkoorganist i Härnösand

Bild: Google

torsdag 20 november 2014

Innan natten kommer vill jag tacka ...






Psalm 510

Innan natten kommer vill jag tacka
för den dag du gav, dem som jag mötte.
För ett liv som mognat något, Herre, vill jag tacka.

Innan natten kommer vill jag tänka
på dem som nu ler i kärleksglädje,
och på dem i ensamheten, Herre, vill jag tänka.

Innan natten kommer vill jag bedja
för den jord vi fått men smutsat, skövlat.
För vår värld som väts av tårar, Herre, vill jag bedja.

Innan natten kommer vill jag lämna
allt tillbaks åt dig att älska, värna.
Allt åt dig, vår tro, vårt tvivel, Herre, tag emot det.


Text: Jonas Jonsson 1978, 1982
Musik: Per Harling 1981, präst, författare och tonsättare, Uppsala


Bild: Google

onsdag 19 november 2014

I Guds tystnad får jag vara...






Psalm 522

I Guds tystnad får jag vara
ordlös, stilla, utan krav.
Klara rymder, öppna dagar:
här en stund vid nådens hav.

I Guds kärlek vill jag vila,
vet mig önskad, älskad, sedd.
Övar mig i barnets tillit,
prövar höjd och djup och bredd.

I Guds Ande kan jag andas:
bön ger liv ur död som svar.
Ögonblickets närhet rymmer
allt som blir och är och var.

Vid Guds hjärta är jag buren,
innesluten i hans famn.
Medan hemligheten djupnar
viskar Fadern ömt mitt namn.


Psalmen är skriven av biskop emeritus Jonas Jonsson, han berättar om psalmens tillkomst:
"Psalmen skrevs en tyst, varm dag i vårt sommarhus i Jämtland. Väggarna viskade många
generationers samtal och arbete. Kornåkrar gulnade i jämnhöjd med fönstren.
Sjön nedanför fick mot kvällen sensommarens grå rodnad. Svalorna började samlas för avfärd.

Psalmen skrevs med tanke på retreater på S:t Davidsgården.
Varje vers påminner om bibelord men också om många andliga erfarenheter.

Få kristna besparas upplevelsen av Guds förskräckande och ödsliga frånvaro, då världen
och människorna tycks vara glömda och himlen är tillsluten.

Den Guds tystnad, som den här psalmen talar om, är annorlunda. den är öppen, varm och
inneslutande, tillit och vila i Guds barmhärtighet, vänskap utan prat, närvaro som inte ifrågasätts.
Så är det när bönen kommit hem och orden stiger åt sidan.

Gud är en hemlighet, nära men oåtkomlig. Denna hemlighet är tillvarons hjärta.
Jag blir någon, får namn och finner min djupaste identitet vid Guds hjärta".

Text: Jonas Jonsson 1984, professor i missionsvetenskap, biskop i Strängnäs, diktare.
Musik: Herrnhut efter 1735


Bild: Google

tisdag 18 november 2014

Släck min törst i källan ...






Psalm 530

En dunkel örtagård jag vet, vars port jag ofta nalkas.
Den lockar med sin enslighet, när dagen börjar svalkas.
Därinne dväljs min bäste vän, men jag vid porten dröjer än.

Jag vet ett vatten, friskt och klart; var afton kan jag höra
det sorla djupt och underbart, när andra ljud ej störa.
Jag kunde nå det med min hand, men törstar än vid källans rand.

Jag vet en gammal väg att gå, när morgon åter randas.
Den leder upp mot höjder blå, där lätt och fritt jag andas.
Från kraft till kraft den vägen bär, men sällan, sällan går jag där.

O Herre, led mig i din vård den väg jag gått så sällan,
för in mig i din örtagård och släck min törst i källan.
Du vet ju allt vad i mig är, du vet ock att jag har dig kär.


"Släck min törst i källan".

"Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus".  Psalt 36:10

Jesus sade: "Den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig.
                    Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv".
                    Joh 4:14

Text: Emil Liedgren 1919
Musik: Bernhard Berglund 1937, Organist, Selånger i Medelpad


Bild: Google


måndag 17 november 2014

Gud, hos dig är livets källa ...






Psalm 378

Gud, hos dig är livets källa,
allt du bär med allmaktsord.
Nytt du låter livet välla
över samma gamla jord.
Aldrig du ditt verk förgäter,
du förgäter ej de små,
deras änglar när dig stå.

Gud, hos dig är nådens källa.
bättre är än liv din nåd.
Hur vår färd vi skola ställa
står ej i vårt eget råd.
Mer än jordelivets gåva
du åt barnen skänka vill:
himmelriket hör dem till.

In i kyrkans hägn du för oss,
förrän själva dit vi gå.
Dold din milda hand berör oss,
innan vi ditt ord förstå.
Nya släkten du välsignar:
över späda huvun spänns
nådens himmel utan gräns.

Här den ström går fram vars flöden
giva glädje åt Guds stad.
Jesu Kristi dop till döden
är det nya livets bad.
Nya människor, Sonen lika,
klädda i hans renhets skrud,
vill du dana av oss Gud.

Bibelord: "Din nåd är dyrbar, o Gud, i dina vingars skugga finner människor tillflykt.
                 Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus  ser vi ljus".    Psalt 36:8,10

Psalmförfattaren skriver: "Gud hos dig är livets källa. Gud hos dig är nådens källa".

Bön: Livets Gud, tack för att du genom dopet
        förenar oss med Kristus.
        Hjälp oss att dag för dag
        leva i vårt dop och mogna i vår tro.
        I Jesu namn. Amen.


Text: Emil Liedgren 1911
Musik: Troligen 1694-95

Bild: Google

söndag 16 november 2014

Guds Son en gång i morgonglans...





Psalm 490

Guds Son en gång i morgonglans
skall åter komma hit,
och alla änglars skuggor flyr
och världen fylls av liv.
Han är densamme som han var,
men klädd i härlighet.
Med solens krona blir han krönt
och stjärnors diadem.

Och klarare än påskens ljus,
då han steg ur sin grav
och krossade det ondas makt
och dödens udd bröt av,
ja, klarare än påskens sol
är Herrens härlighet
när han på skyar kommer hit
och alla honom ser.

Guds Son en gång i morgonglans
skall komma hit igen.
Hans stora dag, låt oss med bön
och tro påskynda den.
Guds Son skall komma.
Allt som dolts skall då bli uppenbart.
Vi väntar, ropar med hans folk:
Kom, Herre Jesus snart!


Text: Grekisk
Översättning: John Brownline 1907
Bearbetning; Anders Frostenson 1984
Musik: Engelsk 1785-88


Bild: Google

lördag 15 november 2014

Ord av evighet ...





Psalm 284

Ord av evighet, Mästare, som vet att med Gud och
människor tala och de stummas nöd hugsvala,
lös med mäktig hand våra tungors band.

Bryt vår stolthets damm och låt brusa fram
all den oro som oss jäktar, allt det kval som tyst försmäktar;
giv det form och ljud, bär det fram till Gud.

Och när Guds behag ger en solskensdag,
när ej längre plågan stinger, men av fröjd vårt hjärta springer
i befriat bröst, giv då glädjen röst.

Hjälp oss att ej kallt se och tåla allt,
men när det blir brott att tiga, kom att våra läppar viga
och gör rösten varm av din kärleks harm.

Helst dock låt oss få bjuda frid och nå,
liksom du, igenom stängda dörrar in till de beträngda,
giva dem din ro och din kraft till tro.

Du Guds starka Ord, skapa om vår jord.
Till ditt rikes tjänst bered oss, Herre, gör ett under med oss:
Alla löftens Ja, säg ditt E f f a t á.


Psalmen är skriven med inspiration från Mark 7:31-37.
Där berättas om hur Jesus botar en dövstum man. Jesus rörde vid mannens öron
och vid hans tunga och sade: "Effatá!" Det betyder "Öppna dig". Mannen blev frisk
och människor som såg detta sade: "De döva får han att höra och de stumma att tala".

Psalmförfattaren vet att människors stumhet kan ta sig många uttryck.
Lös med mäktig hand våra tungors band v 1. Vi bär vår vånda i oro och tysthet v 2,
vi har också svårt att ge glädjen ljud v 3. Vi tiger fegt när vi borde säga ifrån v 4,
och vi har svårt att finna ord till hjälp och tröst v 5. Säg ditt Effatá v 6.


Text: Emil Liedgren 1919
Musik: Adam Drese 1698


Bild: Google


fredag 14 november 2014

Fader, du vars hjärta gömmer ...





Psalm 233

Fader, du vars hjärta gömmer
helighet, som allting dömer,
kärlek, som förlåter allt,
du vill döda för att föda
oss på nytt till ny gestalt.

Dig vi bedja: låt oss känna,
att den eld där vi oss bränna,
just din kärleks låga är,
att och vreda vindar leda
hem till dig den du har kär.

Rikt med våra tårars flöde
vill du vattna marker öde
och ge liv och växt på nytt.
Rosor fromma skola blomma
öknen blir till äng förbytt.

Där vi än i ångest höra
ovisst mummel når vårt öra,
helgmålsringning ljuda skall:
genom ljusa valv skall brusa
påskkoralers jubelsvall.

Åter för du oss de gamla
vägarna; ej mer vi famla
var sin egen dunkla stig:
samfällt böjas knän, och höjas
unga hjärtan upp till dig.

Dig vi prisa och berömma,
som i vrede allt kan döma
och i nåd förlåta allt,
som vill döda för att föda
allt på nytt till ny gestalt.


Psalmen skrevs av Emil Liedgren 1910. Åtminstone två olika inspirationsfaktorer
ligger bakom psalmens tillkomst: den religiösa miljön i Uppsala vid den här tiden
och författarens egen bibelkunskap.

När det gäller Liedgrens bibliska inspiration till psalmen finns det flera anknytningar,
inte minst till profeten Jesaja, t ex "Öknen och ödemarken skall glädja sig, och hedmarken
skall fröjdas och blomstra som en lilja". Jes 35:1.
I psalmen skriver han: "Rosor fromma skola blomma, Öknen blir till äng förbytt".


Text: Emil Liedgren 1910
Musik: Oskar Lindberg 1917, professor och organist i Stockholm

Bild: Google


torsdag 13 november 2014

Mästare alla söka dig ...






Psalm 216

Mästare alla söka dig, uppenbart eller förteget:
gamla som tryggt går trampad stig, unga som dröja på steget.
Känd eller okänd väg vi gå tidigt och sent till dig ändå
trötta på allt vårt eget.

Läkare, du som bäst förstår vad för vår läkedom kräves,
hela vårt släktes öppna sår, låt oss ej blöda förgäves.
Herre, är allt dig underlagt, säg blott ett ord,
ett ord med makt, bjud, och vår krankhet häves.

Mästare, du som vet hur tungt tvivlet kan trycka och tära,
möt det som fordom, fast och lugnt,
borgesman själv för din lära. Klarna skall livets mål och grund,
om endast du en salig stund kommer oss mänskligt nära.

Herre, du hör vad hjärtat ber, även när läpparna häda.
Högvisa män du sett och ser hemligt din tröskel beträda.
Kraft, som vart band i vanvett bräckt,
måste i ödmjuk tjänardräkt, tänd av din röst, sig kläda.

Flockvis vi ryckas hit och dit, om du ej ensam får råda.
Sinnenas uppror, viljans split nesa och nederlag båda.
Härlige, höge Hövitsman, samla oss du och för oss an,
låt oss din seger skåda.

Konung, vi ville gärna tro vad om ditt rike förtäljes.
Aldrig vårt hjärta finner ro, förrän därinne det dväljes.
Därför vi alla söka dig. Själarnas herde, sök du mig,
aldrig jag når dig eljes.


Denna psalm: "Mästare alla söka dig, uppenbart eller förteget" känns i dag mycket aktuell.
Det är helt klart, att det i vår tid också finns ett aktivt andligt sökande.

Psalmen skrevs 1919 av Emil Liedgren (1879-1963) en av våra främsta psalmförfattare och
psalmkännare under förra hälften av 1900-talet.  Liedgren föddes i Rystad, Östergötland.
Han läste teologi i Uppsala och blev 1921 teologie doktor på en avhandling om
Johan Olof Wallin. Han var under åren 1920-1944 lektor i Västerås.

I Svenska kyrkan bröt ungkyrkorörelsen fram med sin entusiasm och frimodighet i början
av 1900-talet. Betydande teologiska inspiratörer som ex Johan Alfred Eklund,
Nathan Söderblom och Einar Billing gav var och en på sitt sätt ny livskraft åt Svenska kyrkan.

Detta är Emil Liedgrens andliga bakgrundsmiljö, när han skrev sin psalm.
Orden i Mark 1:37 har fått bilda upptakten till hans psalm: "Simon och de andra skyndade
efter Jesus, och när de funnit honom sade de: Alla söker efter dig".

Emil Liedgren har skrivit ett antal böcker om psalmer:
Den svenska psalmboken 1910.
Johan Olof Wallins läroår som psalmdiktare 1806-1812.
Svensk psalm och andlig visa 1926.

Musik: Ludvig Mathias 1840, norsk kyrkomusiker, Oslo

Bild: Google

onsdag 12 november 2014

Ta emot var stund ur Guds hand ...




... som en bäck emot havets strand


Psalm 752

Över berg och dal
som en mjuk koral
drar sommarn över vårt land.
Livet flödar fram
såsom sav i stam,
såsom bäck emot havets strand.
Så lev Guds nu.
Av Guds nåd får du
ta emot var stund ur hans hand.
Livet flödar fram
såsom sav i stam,
såsom bäck emot havets strand.

Minns att var sekund
är en liten stund
av evigheten hos Gud,
och när dagen lång
du hör fåglars sång,
hör du himmelens egna ljud.
Så lev Guds nu.
Av Guds nåd får du
ta emot var stund ur hans hand.
Och när dagen lång
du hör fåglars sång,
hör du himmelens egna ljud.

Och när dagens ljus
från Guds eget hus
nu flödar över din dag,
minns att rätt och frid
i vår egen tid
ska få spegla Guds kärleks lag.
Så lev Guds nu.
Av Guds nåd får du
ta emot var stund ur hans hand.
Minns att rätt och frid
i vår egen tid
ska få spegla Guds kärleks lag.


En "sommarpsalm" av Tore Littmarck 1988
Musik: Tore Littmarck 1988

Bild: Google


tisdag 11 november 2014

Herre, du vandrar gemenskapens väg ...




Psalm 738

Herre du vandrar försoningens väg,
själv både flykting och fredlös.
Smärtornas gata med hetta och damm
drev dig din kärlek att gå.
Visa oss vägen, försoningens Herre.
Ge oss nu viljan att gå den.

Herre, du visar oss frihetens väg.
Fri är blott den som kan tjäna,
den som av kärlek kan glömma sig själv,
den som fått mycket förlåtet.
Visa oss vägen, du frihetens Herre.
Ge oss nu viljan att gå den.

Herre, du vandrar gemenskapens väg.
Lär oss att gå över gränser.
Kunskap och sanning och omsorg och rätt
får vi som syskon nu dela.
Visa oss vägen, gemenskapens Herre.
Ge oss nu viljan att gå den.

Herre, du visar oss himmelens väg,
den som oss leder till livet.
Målet är himlen, men jorden vår väg.
Själv går du här vid vår sida.
Visa oss vägen, du himmelens Herre.
Ge oss nu viljan att gå den.


         Fri är blott den som kan tjäna,
        den som av kärlek kan glömma sig själv,
        den som fått mycket förlåtet.

Förlåtelsen för våra synder är ett centralt tema i frälsningen.
Den förlåtelsen är aldrig belagd med några förbehåll. Den är helt fri.
Förlåtelsen finns tack vare att Jesus har dött på korset och att Gud nu
delar ut den till var och en som vill ta emot den.
Därför att Gud har förlåtit oss, kan vi också leva i gemenskap med honom
och vara accepterade av honom.
Genom förlåtelsen är det gamla förgånget och något nytt har kommit.
Frälsning, evigt liv, befrielse från domen skänks åt den som tror på Jesus Kristus.

Psalmtext: Tore Littmarck 1972
Musik: Tore Littmarck 1972


Bild:Google

måndag 10 november 2014

Att leva är förlåta tills ingen skuld finns kvar...




   Att leva är också att förlåta

Psalm 732

Att leva är att fråga, att vänta på ett svar.
Att leva är att lyssna, tills tvivlet tystnat har.
Att leva är att ana att allt är i Guds hand,
att finna frid och trygghet i själva orons land.

Att leva är att lämna sin egen trygga vrå,
att öppna stängda dörrar och söka att förstå.
Att leva är att trösta fast sorgen tär din själ,
att leva är att glömma dig själv för andras väl.

Att leva är att skänka det bästa som du har.
Att leva är förlåta tills ingen skuld finns kvar.
Att  leva är att ana att Gud finns nu och här,
att Gud har skapat jorden och ännu har den kär.


Text: Tore Littmarck 1972
Musik: Tore Littmarck 1972


Bild:Google

söndag 9 november 2014

Ett liv i dina händer ...





Psalm 384

Ett liv i dina händer, en gåva av din nåd,
ett tecken på din kärlek, tack, Herre, för vårt barn.

Din kyrkas dop är källan till rening och till liv,
ett glädjens friska flöde, en nådens djupa ström.

Du räcker dina händer i dopet till vårt barn.
O, låt det en gång säga i tro sitt "ja" till dig.

När oro, sorg och tvivel vill skymma vägens mål,
hjälp då vårt barn bekänna: "I dopet blev jag din:"

Gud, låt oss alla mötas, som dina barn en gång
hos dig i himlens rike, det nya livets land.


Text: Tore Littmarck 1978
Musik: Tore Littmarck 1978


Bild: Google

lördag 8 november 2014

Jag skulle vilja våga tro ...




... som kornet väntar tid att gro


Psalm 219

Jag skulle vilja våga tro
att någon har mig kär.
Jag skulle vilja våga tro
att Gud kan vara här.
Jag skulle vilja våga tro
att kärlek
är den makt som ändå världen bär.

Jag skulle gärna vilja tro,
men vem törs göra så?
Jag skulle gärna vilja be,
men vem kan bönen nå?
Jag skulle gärna vilja tro
att någon ser
den mening jag ej fattar mer.

Jag skulle vilja våga tro
att någon ser all nöd.
Jag skulle vilja våga tro
att Gud finns bortom död.
Jag skulle vilja våga tro
att någon fanns
som ville att jag vore hans.

Jag skulle vilja våga tro.
Jag kan ju inte mer.
Som kornet väntar tid att gro,
att livets under sker,
så väntar jag och längtar jag
att jag skall få
den tro jag inte själv kan nå.


Denna psalm av Tore Littmarck föreslogs ingå i 1976 års psalmbokstillägg
"Psalmer och visor". Kyrkomötet avslog förslaget. Man ville att psalmen skulle
sluta "väl".

Psalmbokskommittén bad då Littmarck att omarbeta psalmen. Littmarck vill inte
ändra i sin text. I stället skrev han en fjärde vers, som egentligen slutar lika öppet
som de tre tidigare verserna. I denna nya form togs psalmen in i 1986 års psalmbok.
Detta är en viktig förändring i riktning mot en större öppenhet och realism inför
människors faktiska villkor. Människors tvivel är en realitet, och det får inte förnekas
om människor skall kunna finna en identifikation i psalmboken.

Text: Tore Littmarck 1969, 1981
Musik: Tore Littmarck 1969


Bild: Google

fredag 7 november 2014

Jag har ofta frågor, Herre ...



  Jag står ofta vid ett vägskäl


Psalm 218

Jag har ofta frågor, Herre, men så sällan har jag svar.
Jag står ofta vid ett vägskäl, och jag tvekar vid mitt val.
Många gånger är jag ensam, mina frågor saknar ord.
Jag har ofta frågor, Herre, men så sällan har jag svar.

Tänk om du är den som väntar just i tvivlets ensamhet,
inte bara på min fråga, men som väntar just på mig.
Tänk om du känt samma oro, samma tveksamhet som jag.
Tänk om du är den som väntar just i tvivlets ensamhet.

Det är nog, o Gud, att veta att jag lever i din hand.
Kanske frågorna blir lösta, kanske får de inget svar.
Det som ger mitt liv en mening är att du, Gud, vill mitt väl.
Det är nog, o Gud, att veta att jag lever i din hand.


Psalmförfattaren Tore Littmarck har berättat att han på ett konfirmandläger 1972
lät konfirmanderna skriva ner några frågor som de ville ha svar på under lägret.
En flicka sade då vid genomgången av frågorna:
"Tore, hur skall det här gå? Det finns ju bara frågor och inga svar".

Det här gav Littmarck inspiration till att samma kväll skriva psalm 218.
"Jag har ofta frågor, Herre, men så sällan har jag svar".
De stora mänskliga frågorna om tillvarons "vadan och varthän", om meningen med
livet och med lidandet i världen följer människan genom hela livet.

Den kristna människans lösning på frågorna är ofta det som Littmarck kommer
fram till i sin psalm. "Det är nog, o Gud, att veta att jag lever i din hand".

Text: Tore Littmarck 1972, kyrkoherde i Gamla Uppsala, författare och kompositör
Musik: Tore Littmarck 1972


Bild: Google
                             

torsdag 6 november 2014

De heliga i landet ...



...vid glömskans hav av nåd

Psalm 484

De heliga i landet,
de lever i ett ljus
som genomlyser dem.
De går från djup till djup
och de ropar:
Kyrieleis.  (Herre förbarma dig)

De heliga i landet,
de lever vid ett hav,
vid glömskans hav av nåd
och våra skulders grav.
och de ropar:
Halleluja.

De heliga i landet,
de lever i en natt
vars mörker heter Gud,
och längtan håller vakt,
och de ropar:
Kyrieleis.

De heliga i landet,
de lever av vart ord
som utgår av Guds mun
om fred på denna jord,
och de ropar:
Kom, Herre, kom.

De heliga i landet
ger ut sitt liv för det
som världen trampar ner
och för rättfärdighet,
och de ropar:
Kom, Herre, kom.

De heliga i landet,
de går från kraft till kraft
och träder fram för Gud
till sist med segerkrans,
och de ropar:
Halleluja.

Du helighetens källa,
o Far, o ljus av ljus,
o Ande som ger liv,
allt lova dig, o Gud,
och vi ropar:
Halleluja.

V 1 ...de lever i ett ljus
Jesus sade: "Jag är världens ljus den som följer mig skall inte vandra i mörkret
utan ha livets ljus".  Joh 8:12.
"Må Gud ge ert inre öga ljus, så att ni kan se det hopp han har kallat oss till".  Ef 1:18

V 2 ...vid glömskans hav av nåd
"Gud, du vill helst visa nåd. Du förbarmar dig över oss, du kastar alla våra synder
i havets djup".  Mika 7:19

V 3 ...de lever i en natt
"Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte fått övervunnit det". Joh 1:5

V 4 ...de lever av vart ord
Gud säger:" Så är det med ordet som kommer från min mun: det vänder inte
tillbaka utan gör det jag vill och utför mitt uppdrag".  Jes 55:11
     ...om fred på denna jord
"Gud sände budskapet om fred genom Jesus Kristus".  Apg 10:36

V 5 ...ger ut sitt liv för rättfärdighet
"Rättfärdigheten kommer av tro på Kristus, den rättfärdighet som Gud ger
åt dem som tror".  Fil 3:9

V 6 ...de går från kraft till kraft
"Gud ger den trötte kraft, den svage får ny styrka. De som litar på Herren
får ny kraft".  Jes 40:29, 31

V 7 ...du helighetens källa, ljus av ljus
"Hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus".  Psalt 36:10
Jesus sade: "Den som dricker av det vatten jag ger blir en källa i honom,
med ett flöde som ger evigt liv".  Joh 4:14


Psalmförfattare: Olov Hartman 1977
Musik: Erland von Koch 1979, professor, tonsättare, Stockholm


Bild:Google

onsdag 5 november 2014

För alla helgon, som i kamp för tron




       ... från mörker till ljus


Psalm 171

För alla helgon, som i kamp för tron
stått fast mot världen och nått himlaron,
till dig, o Jesus, höjes lovets ton.
Halleluja! Halleluja!

Du var i världen deras fasta hus.
Din röst dem ledde fram i stridens brus,
och genom ödsligt mörker sken ditt ljus.
Halleluja! Halleluja!

Vi kämpa må med troget, tappert mod
som förr en gång din helga skara god,
tills den bekrönt i segerns boning stod.
Halleluja! Halleluja!

O höga samfund, helgon av vår släkt!
Mörk är vår väg, för er har morgon bräckt.
Men alla livas av hans Andes fläkt.
Halleluja! Halleluja!

Blir dagen tung och själens möda lång,
tyst, hör! I fjärran tonar segersång,
och tro och vilja stärkes än en gång.
Halleluja! Halleluja!


Denna psalm handlar om helgonen, de som kämpat den goda kampen
och nu "nått himlaron". De står som ett hopp och ett föredöme för oss
som fortfarande lever vårt liv här på jorden.

Författare till psalmen är en av den engelska kyrkans främsta psalmdiktare,
William How. Han var domprost i London och biskop i Wakefield.
Psalmen publicerades 1864 i "Hymns for the Saints Day".
Nathan Söderblom översatte psalmen till svenska 1911.
Söderblom var teologie professor i Leipzig, därefter i Uppsala och blev sedan ärkebiskop.
Han var också ledamot av Svenska akademien. 1930 erhöll han Nobels fredspris.

Musik: R. Vaughan Williams 1906


Bild: Google

tisdag 4 november 2014

Den stora vita skaran där ...






Psalm 170

Den stora vita skaran där
lik tusen berg som snöskrud bär,
med skog omkring och palmers ring,
säg vilka dessa är.
Det är den stora skara
som ur mycken nöd och plåga kom.
Och Lammets blod dem rena gjort
för himlens helgedom.
Där firar de sin kyrkogång
med oupphörlig jubelsång i valv av ljus
hos Herren Gud bland alla änglars sång.

Här levde de i djupt förakt,
men se dem där i deras prakt
för tronen stå med kronor på
i himmelsk glans och makt.
De ofta haft det tungt och svårt
och deras kinder höljts i gråt.
Gud mötte dem. Strax de kom hem
han varje tår tog bort.
Lövhyddefest de firar nu
i himmelen hos Herren Gud, och Lammet själv
vid livets älv är både värd och gäst.

Så gläds, ja gläd er tusenfalt,
ni som har mist och vunnit allt.
Ni som i tro bestod ert prov,
blev jordens ljus och salt.
Ni kände till en hemlighet
som änglar men ej världen vet:
att den som sår med sorg och gråt
en jubelskörd får se.
Så sjung, slå takt med palmers blad,
ty detta är vår glädjedag. Dig vare pris
till evig tid, Guds Lamm! Halleluja!


Psalmen är skriven av 1700-talets främste psalmdiktare i Danmark, Hans Adolf Broson.
Han var prästson från Randerup och efter prästexamen blev han en tid informator på
södra Jylland. Där kom han i kontakt med den pietistiska väckelsen, som sedan kom att
prägla hans personliga fromhet.

I 1986-års psalmbok är Brorson representerad med två psalmer, nr 170 och 199.
Allhelgonapsalmen "Den store hwide flok" publicerades efter hans död.
Inspiration till sin psalm har han från texter i Bibeln, framför allt från Uppb kap 7.
"Sedan såg jag och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar
och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med
palmkvistar i sina händer".

Han anknyter också till den judiska högtid som kallas lövhyddohögtiden, omnämnd
bl a i 3 Mos 23:33-44. Den firades under hösten och pågick i åtta dagar.
Det är en glad skördefest. Då byggde man lövhyddor som man kunde bo i under
festdagarna. Brorson liknar det eviga livet hos Gud vid en lövhyddofest.
Judarna firade lövhyddohögtiden till minne av ökenvandringen från Egypten till Kanaans
land, då de sov i lövhyddor.
På samma sätt firas en fest i himlen hos Herren Gud av dem som slutat livets ökenvandring:
"Lövhyddefest de firar nu..."

Text: Hans Adolph Broson, 1765, biskop i Ribe, Danmark
Översättning : Emanuel Linderholm, professor i kyrkohistoria, Uppsala
Nyöversättning: Anders Frostenson 1983
Musik: Norsk folkmelodi från Heddal


Bild:Google

måndag 3 november 2014

I himmelen, i himmelen ...





Psalm 169

I himmelen, i himmelen, där Herren Gud själv bor,
hur härlig bliver sällheten, hur outsägligt stor!
Där ansikte mot ansikte jag evigt, evigt
Gud får se, se Herren Sebaot.

I himmelen, i himmelen, vad klarhet, hög och ren!
Ej själva solen liknar den uti sitt middagssken.
Den sol, som aldrig nedergår och evigt oförmörkad står,
är Herren Sebaot.

I himmelen, i himmelen, vad sälla utan tal!
Av änglarna och helgonen vad glans i ärans sal!
Min själ skall bliva dessa lik, av evighetens skatter rik,
hos Herren Sebaot.

I himmelen, i himmelen man inga tårar ser.
Ej döden, ej förgängelsen där skola härja mer.
Där skänkes fröjd och härlighet och frid och oförgänglighet
av Herren Sebaot.

I himmelen, i himmelen en sällhet du berett,
som intet öra hörde än och intet öga sett,
ej njuten av ett dödligt bröst, ej sjungen av en dödlig röst,
o Herre Sebaot.

I himmelen, i himmelen själv alla väsens Far
med Sonen och Hugsvalaren en evig boning har.
Ett trefalt helig sjunges där, då himlaskaran offer bär
för Herren Sebaot.

O Fader, Son och Ande, dig ske evigt lov och pris.
Ack, öppna ock en gång för mig din himmels paradis.
Ja, när jag fast i trone står, jag av din hand min krona får,
o Herre Sebaot.


Psalmen är skriven 1620 av prosten Laurentius Laurinus, rektor i Söderköping och
kyrkoherde och prost i Häradshammar. Så långt man vet skrev han psalmen med
anledning av sin hustrus död.

Psalmen bearbetades inför 1819 års psalmbok av Johan Åström. Han var kyrkoherde
i Tuna och Stavby församlingar. Johan Olof Wallin anlitade honom gärna och ofta
som medarbetare i psalmboksarbetet.

Psalmen kan sjungas på flera olika melodier. De två mest sjungna står som alternativa
melodier i psalmboken. Skattungemelodin 169 b har blivit känd och omtyckt inte minst
genom att den förekommer i Himlaspelet, i Leksand.

Bild: Google

söndag 2 november 2014

Din frid skall aldrig vika ...






Psalm 173

Din frid skall aldrig vika, din godhet skall bestå.
När stormen slår emot oss hos dig finns kraft att få.
I ensamhetens timmar, i sorgens mörka stund
förblir du hos oss, Herre, varje lång och svår sekund.

Var ännu vid min sida när stormen stillar av.
Följ med oss när vi vandrar till våra käras grav.
Giv att vi aldrig mister den glädje du oss skänkt
men bär i tacksamt minne allt gott de gjort och tänkt.

När vi har gått ur tiden vårt namn, vårt verk blir glömt,
men Herre, i ditt hjärta är det för evigt gömt.
Det liv som här försvinner tar du i gott förvar.
Vår själ kan tryggt vi lämna åt dig, vår Gud och Far.


Kyrkan har sedan tidig medeltid gjort klar skillnad i sin gudstjänsttradition mellan
firandet av helgonen och minnet av de döda.
Alla helgons dag och Alla själars dag är två gudstjänstdagar som följer omedelbart
på varandra i början av november. Alla själars dag har sitt ursprung i fornkyrkans sed
att hålla förbön för alla avlidna, som saknar anhöriga och därför inte har någon som kan
be för dem.
Så småningom uppkom behovet av att fira en gemensam dag i kyrkan, då man specellt
tänker på sina avlidna. Behovet av en speciell gravsmyckningshelg har ju, som vi
alla vet, under de senaste årtionden känts mycket starkt för många människor.

Det finns i 1986-års psalmbok en psalm för Alla själars dag, till de hädangångnas minne.
och det är denna psalm "Din frid skall aldrig vika, din godhet skall bestå".


Svein Ellingsen norsk präst och författare, skrev psalmen 1971.
Sju år senare översattes den till svenska av Britt G Hallqvist.
Melodi från 1500-talet.


Bild:Google

lördag 1 november 2014

De skall gå till den heliga staden ...






Psalm 172

De skall gå till den heliga staden,
de skall samlas i himlen en gång.
De skall häpna gå in genom porten
till en okänd värld till ett annat liv.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny, jublande sång.

De skall minnas den grönskande jorden
och de somrar som blommade där.
De skall glömma det onda och svåra
i en gammal värld,
i ett svunnet liv.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny, jublande sång.

De skall möta de trofasta vänner
som de miste på jorden en gång.
De skall leka med änglar och helgon
i Guds paradis.
De skall dansa där.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny, jublande sång.

De skall möta den levande Herren,
de skall se honom sådan han är
och förvandlas i ljus till hans likhet.
Deras hopp han var,
deras liv han är.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny, jublande sång.


Psalmförfattare har ofta någon biblisk text som ger dem inspiration.
Britt G Hallqvist, som skrivit psalmen "De skall gå till den heliga staden"
har haft saligprisningarna i Jesu bergspredikan i tankarna.
"Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.
Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade. Saliga de ödmjuka
de skall ärva landet".  Hela psalmen bygger på orden "De skall..."

När kyrkomötet behandlade psalmen med tanke på 1986-års psalmbok så ville man byta ut
"de" mot ett "vi". Man vände sig till Britt G Hallqvist och bad att få göra detta.
Hon motsatte sig den ändringen med motiveringen att det skulle utestänga många från att
kunna sjunga psalmen. Domen är Guds och många människor har en ödmjuk försiktig
hållning i sin tro. Dessutom säger Britt G, så låter "vi" så kristet självbelåtet.
Med den förklaringen var kyrkomötets representanter nöjda.

Britt G Hallqvists psalm har tre verser. Oscar Ahlén, kyrkoherde i Kvillinge i
Östergötland har skrivit en fjärde vers.
Egil Hovland som tonsatt så många av Britt G Hallqvists psalmer har också satt melodin
till denna. Det är också på hans initiativ som ordet "sjunga" i slutet av varje vers upprepas
för att få en stegring i texten.

Text: Britt G Hallqvist 1976,  vers 4; Oscar Ahlén 1984
Musik: Egil Hovland 1976, organist och tonsättare, Fredriksstad Norge


Bild: Google