måndag 30 juni 2014

Kläd dig, själ i högtidskläder







Psalm 394

Kläd dig, själ i högtidskläder när för nådens tron du träder.
Till Guds måltid är du bjuden, framlagd åt dig bröllopsskruden.
Du är sökt och efterfrågad av hans kärlek som blev plågad, hånad,
åt sin ovän given, för din skull i döden driven.

Han som av vår ondska fälldes fick av Gud konungsligt välde.
Herradömet han upprättar när de hungrande han mättar.
I oss ängslas han och vakar, renar när han oss rannsakar.
Till sin egendom han gör oss, in i Andens enhet för oss.

Han är Herre över jorden - vänt mot folket altarbordet.
En är världen. Den oss kallar. Ett är brödet, tillhör alla.
En är kalken, som oss skänker hans försoning utan gränser.
Gud, i eld och helig Ande döp oss, driv oss tätt tillsammans.

Bön inför nattvarden
Herre, jag har mött din blick många gånger.
Jag har sett den lysa mot mig av glädje och kärlek i människors ögon.
Det ljuset har tinat upp det som var fruset i mitt inre.
Din blick möter min, när jag behöver befrias från skuld.
Du ser på mig, som du såg på Petrus, när han förnekat dig.
I din blick finns allt jag behöver: Din förlåtande kärlek.
Herre, din blick söker min för att behålla mig i din närhet,
för att föra mig allt närmare dig.
Herre, låt mitt inre få uppfyllas av din närvaro,
så att jag kan få återspegla något av den renhet och öppenhet,
den kärlek och glädje, som jag alltid får möta hos dig.
Befria mig från allt det oäkta hos mig, all självisk beräkning,
från allt ont, så att ingenting hindrar din närvaro i mig.
Då du är i mig, kan jag möta din kärleks blick i mitt innersta.
Jag kan vila i din närvaro, formas av din kärlek.
Hjälp mig nu att öppna mig helt för din närvaro,
när du kommer för att förena dig med mig i din heliga Nattvard.

Bön från S:t Davidsgården i Rättvik.

Psalmförfattare: Anders Frostenson,  1964
Musik:               Johann Cruger, 1649, tonsättare och kantor i Berlin


Bild:Google

söndag 29 juni 2014

Nattvarden - möte mellan himmel och jord






Psalm 393

Du öppnar, o evige Fader, i Kristus din famn
mot dem som församlas i längtan och bön i ditt namn.

Du gläder och stärker vår själ med förlåtelsens ord,
med drycken som släcker all törst, och med bröd från ditt bord.

Du gör oss till ett med varandra kring altarets rund,
till ett med din Son i din lidande kärleks förbund,

till ett med de trogna, som nu i din härlighet bo,
i samma bekännelse, samma tillbedjan och tro.

En gång alla släkten och folk böjer knä för din tron,
till dig och till Sonen och Anden höjs lovsångens ton.


"Det andliga liv, som föds i dopet, blir stärkt och förökat genom nattvarden,
så att vi växer till i tron och kärleken."  (Martin Luther).

I nattvarden möts det osynliga och synliga, himmel och jord, Gud och människa.
Jordiskt bröd och vin förenas med himmelsk Ande.
Tiden stannar, och historien, nuet och framtiden blir ett.
Vid nattvardsbordet symboliserar brödet hela mänskligheten och dess behov av både
materiell och andlig näring. "Ett bröd - en mänsklighet."

Nattvarden är till det yttre en åminnelsemåltid. "Gör det till min åminnelse".
Jesu sista måltid med sina lärjungar upprepas gång på gång i alla tider och
i "jordens alla hörn."

Samtidigt som vi firar nattvarden som en åminnelse av det som en gång hände, ger den
också en fösmak av den himmelska tillvaron, där glädje, fred och kärlek råder mellan
alla människor. Hela den himmelska härskaran firar samma gemenskapsmåltid i den
osynliga världen som vi i den synliga.

Nattvarden är ett mysterium, något som vårt mänskliga förnuft aldrig helt kan fatta.
Det har den kristna kyrkan sagt i alla tider.
Men det är inte med funderingar och spekulationer vi skall se på nattvarden.
Vi får i stället fira den med en bön om att denna måltid, som är Guds stora gåva till oss,
skall bli oss till just den välsignelse som Herren Jesus har avsett.

"Du gläder och styrker vår själ med förlåtelsens ord."
I nattvarden ges syndernas förlåtelse. Genom brödet och vinet strömmar denna förlåtelse
in i oss.

Nattvarden ger också en förening, en gemenskap med andra människor.
"Du gör oss till ett med varandra kring altarets rund."


Psalmförfattare: Anders Frostenson 1936
Musik:               Oskar Lindberg 1937, tonsättare, organist, Stockholm


Bild: Google

lördag 28 juni 2014

Därför att Ordet bland oss bor






Psalm 377

Därför att Ordet bland oss bor blir världen aldrig stum.
En lovsång lyfts. Vi väcks till tro i vår förtvivlans stund.

I stoft, i gräsens bräcklighet, hos den som hjälplös böjs
bor Gud i samma majestät som i sin himmels höjd.

Den gode herdens röst blir hörd ur rop som tystas ner.
Bland orm och varg. Guds hjord blir förd och intet ont den sker.

Den sten som framför graven ställts är paradisets port,
och hjärtan tänds i pingstens eld och språken smälts ihop.

Därför att Ordet bland oss bor har världen ljus och liv.
Ge oss, o Gud, en lyhörd tro, en öppen, vaksam blick.


Text:    Anders Frostenson 1962
Musik: Carl Nielsen 1919, tonsättare, Danmark


Bild:Google

fredag 27 juni 2014

Blås på mig skaparvind






Psalm 368

Blås på mig skaparvind,
eviga andedräkt,
så att till kropp och själ
jag blir renad och hel och läkt.

Gud sänder Anden ut.
Jorden förnyas då.
Låt också genom mig i dag,
Herre, din livsström gå.

Stridiga viljor bryts,
söndrar och river ner.
Rakt genom allting, ont och gott.
Gud, låt din vilja ske.

Blås på mig, skaparvind,
eviga andedräkt.
Död finns ej då. Ur stoft till liv
skall jag av dig bli väckt.

"Blås på mig skaparvind.."
"Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram
över vattnet."  1 Mos 1:2

Här skildras hur kaos blir kosmos. Den stora oredan kommer i ordning. Men dessa ord
handlar inte bara om det som skedde i begynnelsen. Varje människa kommer in i situationer
då de orden kan skrivas över hennes liv: tomhet, mörker och kamp.
Också över detta svävar Guds Ande. Det onda, det mörka står under Guds kontroll.
Genom vatten och ande föds ett nytt liv. Joh 3:3-8

Guds Ande är med i skapelsen. Den fortsätter att skapa och ge liv:
"Du sänder din ande, då blir de skapade, och du förnyar jordens anlete".  Psalt 104:30

Genom hela Bibeln ser vi dessa två funktioner hos den heliga Anden:
Anden ger liv åt det som är dött och kraft åt det som är svagt.
Och Guds verktyg för detta är Ordet.
"Åter sänder han sitt Ord, då smälter det frusna. Sin vind låter han blåsa,
då strömmar vatten."  Psalt 147:18.

När Ordet får sjunka in i hjärtat då händer det något med oss. Det frusna smälter.
Vår Frälsare, Jesus Kristus, vill ta hand om det som hänt i våra liv.
Han kan lyfta av skuldbördan, visa oss på förlåtelsens hemlighet
och komma in med helande i våra såriga minnen.
"... så att till kropp och själ jag blir renad  och hel och läkt".


Psalmförfattare: Anders Frostenson 1969
Musik:               Engelsk ca 1770


Bild:Google

onsdag 25 juni 2014

O Guds Ande, du som bor i ljus





Psalm 367

O Guds Ande, du som bor i ljus som inget öga såg,
Ande, som i tidens början över kaosnatten låg,
o Guds Ande, du som löser oss ur stoftets, dödens tvång,
du är livet, morgonglöden, är vår glädje och vår sång.

O Guds Son, du som lever i din kyrka, är dess liv,
du som genom all vår strävan skapar något som förblir,
o Guds Ande, du som föder i oss Jesu sinnelag,
vi av glädje flödar över, tackar dig var nyfödd dag.

O Guds Ande, hör oss, gör oss till det tempel där du bor.
Du som prövar och rannsakar, gör vår ångest till ditt rop.
O Guds Ande, du förenar oss som från varann kom bort.
Led oss, ge en tro som längre än vår blick och tanke når.

Innan Jesus lämnar sina lärjungar lovar han att sända den heliga Ande.
" Jag skall sända honom till er." Joh 16:1. Det Jesus då sänder är en person.

"Anden utforskar allt", skriver aposteln Paulus i 1 Kor 2:10. Paulus uppmanar oss att
"inte göra Guds heliga Ande bedrövad ". Ef 4:30.

Den heliga Anden är Gud. Den tredje personen i den heliga Treenigheten.

Nicenska trosbekännelsen säger om den heliga Anden att  den är Herren och livgivaren som
utgår av Fadern och Sonen och som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och
som har talat genom profeterna.

Det händer mycket när den heliga Anden är verksam. Den ger liv åt det som är dött och kraft
åt det som är svagt. Ty den heliga Anden är livgivaren.
Det är Anden som ger liv, säger Jesus. Joh 6:63.
Samma Ande är kraftens Ande. Men när den heliga Ande kommer över er, då skall ni
få kraft. Apg 1:18.

Det är den heliga Anden som gör att bibelordet, gudstjänsten, bönen, nattvarden och dopet
blir levande för mig. Jag ser hur allt detta är fyllt av liv och kraft och glädje.

En av de viktigaste och också varmaste namnen på den heliga Anden är Hjälparen.
På grekiska heter det parakletos och på latin advokatus = den man kallar för att stå vid ens
sida. Hjälparen är till för dem som inte klarar av detta krångliga liv på egen hand.
Bed till den heliga Anden i livets alla situationer.


Psalmförfattare: Anders Frostenson 1976.
Musik:               Nederländsk c:a 1700.


Bild:Google 




.



Han satte sig ner på stranden





Psalm 353

Han satte sig ner på stranden,
och skarorna kring honom var.
Och bruset från bergen och vattnet
hans ord de lyssnande bar
om sådden, om nätet och skatten;
och allt är närhet - och vind långt ifrån.

Han satte sig ner vid brunnen.
En synderska hos honom stod,
en utstött - ur staden fördriven
av rädslan för mänskornas dom.
Han gav henne åter til livet;
och allt är närhet - och våg långt ifrån.

Han satte sig ner i öknen.
Den sjuke till honom man bar,
och borta var plågan och döden.
"Gå hem till de dina i dag."
De hungriga räckte han bröden;
och allt är närhet - och makt långt ifrån.

Han sitter på högra sidan
om Fadern. Hos alla han är.
På gatan han går och vid bordet
han tjänande böjer sig ner.
Hans röst vi förnimmer ur ordet;
och allt är närhet. Vår värld är hans värld.


"Hans röst vi förnimmer ur ordet;
och allt är närhet.."
Vi har läst om hur Gud skapade i begynnelsen genom att använda sitt ord.
Gud sade. Och när han uttalade sina ord, tog verkligheten form.
Det var makt och levande kraft i ordet.

Och det är fortfarande kraft i detta ord.
Det uträttar något på sin väg genom ett människoliv.

När vi läser om Gamla testamentets profeter, läser vi - ganska ofta -
att "Herrens ord kom till dem".
Och där ligger en hemlighet, som fortfarande är lika aktuell.
Det händer något, när Ordet går ut och riktar sig till en människa.
En människa som upplever Guds ords verklighet i sitt liv förändras.
Hon tar i tro emot det som Ordet erbjuder; Guds kärlek, omsorg och närhet.
"Hans röst vi förnimmer i ordet
och allt är närhet.."


Psalmförfattare: Anders Frostenson 1970.
Musik:                Roland Forsberg    1970, tonsättare, organist, Stockholm.


Bild:Google

tisdag 24 juni 2014

En vanlig dag när inget särskilt händer

   




Psalm 352

En vanlig dag då inget särskilt händer
kan ge mig det som jag behöver mest.
En dag som syns mig grå och utan mening
kan himmelrikets Herre bli min gäst.

Bibelord: "När Jesus såg Sackaios i trädet sade han: Skynda dig ner, Sackaios i dag vill
                gästa ditt hem".  Luk 19:5

En vanlig dag satt tiggaren vid vägen,
en dag som tusen dagar var förut,
och någon stod där, rörde vid hans ögon,
och han som varit blind såg världens ljus.

Bibelord: "De kom till Jeriko. Och när Jesus tillsammans med lärjungarna och en stor
                folkhop lämnade staden satt där vi vägen en blind tiggare, Bartimaios.
                Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret började han ropa: Jesus Davids son,
                förbarma dig över mig. Jesus frågade honom: Vad vill du att jag skall göra för dig?
                Den blinde sade: Rabbouni, gör så att jag kan se igen.
                Jesus sade: Gå, din tro har hjälpt dig. Genast kunde han se."  Mark 10:46-48, 50-52.

En vanlig dag gick synderskan till brunnen,
drack vattnet ur en evig källas djup.
En vanlig dag då kan det största hända,
ty allt blir möjligt när vi tror på Gud.

Bibelord: "En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till kvinnan:
                Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det
                vatten jag ger honom/henne blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa
                i honom/henne, med ett flöde som ger evigt liv."  Joh 4:7, 13-14.

En vanlig dag går Gud omkring på gatan.
Han stannar där de andra går förbi.
Ett ord, en blick och den som varit utstött
blir löst från rädslan, reser sig, är fri. 

Bibelord: "Vid Betesdadammen i Jerusalem fanns en man som varit sjuk i 38 år.
               Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk så länge frågade
               han honom: Vill du bli frisk? Den sjuke svarade: Herre, jag har ingen som kan
               hjälpa mig ner i bassängen när vattnet börjar svalla. Medan jag försöker ta mig
               dit hinner någon annan före mig. Jesus sade till honom: Stig upp ta din bädd och gå.
               Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick."  Joh 5:1-2, 6-9.

En vanlig dag när ingenting vi väntar
kan Männskosonen säga till oss så:
det är din dag och en av mina dagar
och genom mig till andra skall du nå.

Bibelord: "Jag är med er alla dagar till tidens slut."  Matt 28:20


Psalmförfattare: Anders Frostenson,  1970,1984
Musik:                Hubert Parry, 1904, musikhistoriker, tonsättare, London


Bild:Google

måndag 23 juni 2014

Gud, vår Skapare och Fader



Gud har skapat allting,
land och luft och hav ...

Psalm 344

Gud har skapat allting. Allting rår han om.
Allt som finns i världen är hans egendom.

Alla jordens skatter han åt mänskan gav,
makt att råda över land och luft och hav.

Åt varenda av oss någonting han gett,
små och stora saker att ha hand om rätt.

Vi skall inte räkna med vårt eget först.
Vad vi har tillsammans, det är alltid störst.

Jesus säger till oss: "Ge så skall ni få."
Allt vad han har lovat kan vi lita på.


Vi är skapade att leva i relation till våra medmänniskor.
Inte någon av oss lever eller kan leva helt för oss själva. Vi är beroende av varandra.
I första hand i närsamhället, där vi bor.
Men vi är också beronde av människor i hela vårt land och av människor över hela jorden.
Därför är vi på ett sätt en enda stor gemenskap.

I den gemenskapen ska kärleken till varandra stå i centrum.
"Du skall älska din nästa som dig själv ". 
När vi ska leva i den gemenskapen med varandra får vi använda oss av alla de möjligheter,
som Gud har gett oss för att hjälpa varandra.


Psalmförfattare: Anders Frostenson 1958
Musik: Erhard Wikfeldt, 1958, kantor, Gimo Uppland


Bild: Google

söndag 22 juni 2014

Forma oss, o Gud, till det som du bestämt och tänkt





Psalm 343

Krukmakarskivan svänger runt.
Se, av en lerklump grå
kan bli en vackert formad skål.
Krukmakaren glädes då.

Får han den inte som han tänkt,
han börjar en gång till
och formar om den, tills den blir
just sådan som han vill.

Så är vi leret i Guds hand.
Han liv åt oss har skänkt.
Ja, forma oss, o Gud, till det
som du bestämt och tänkt.


Bibelord

Detta ord kom till Jeremia från Herren:
"Gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord.
Då gick jag ner till krukmakarens hus och fann honom i arbete vid drejskivan.
Ibland misslyckades lerkärlet som krukmakaren formade med sina händer,
då gjorde han om det till ett nytt kärl, så som han ville ha det."
Herrens ord kom till mig:
"Skulle jag inte kunna göra med er, så som denne krukmakare gör", säger Herren.
"Som leran i krukmakarens händer, så är ni i mina händer."  Jer 18:1-6.


Psalmförfattare: Anders Frostenson 1957
Musik: Lars Edlund 1957, tonsättare, kyrkomusiker, Uppsala

Bild:Google

lördag 21 juni 2014

Innan vi var födda visste Gud vårt namn






Psalm 342

Tusen stjärnor glimmar. Gud vet allas namn.
Alla rymdens stjärnor bär han i sin famn.

Tusen grässtrån vajar för Guds andedräkt.
Varje litet grässtrå Gud till liv har väckt.

Tusen fåglar sjunger sommardagen lång.
Gud har tid att lyssna till varenda sång.

Havets botten ser han, gruvans dolda schakt,
tankarna och orden innan vi dem sagt.

Innan vi var födda visste Gud vårt namn,
och i dopet tog han upp oss i sin famn.

Tack, o Gud, vår Fader, för din trofasthet,
du som älskar alla, allting ser och vet.


"Innan vi var födda visste Gud vårt namn,
och i dopet tog han upp oss i sin famn."
Långt innan någon tänkte på dig eller längtade efter dig, var du sedd och efterlängtad.
      "Med evig kärlek har jag älskat dig,
       därför låter jag min nåd förbli över dig."  Jer 31:3.

Den eviga kärleken som Fadern ger vill ha ett gensvar. Det är din blick uppåt.
Du ser upp till honom som tog dig upp i sin famn i dopet. Nåden, godheten och
kärleken vill han bara fortsätta att slösa över dig.
        "Du är så dyrbar i mina ögon,
         så högt aktad och älskad av mig." Jes 43:4
      
Tack, o Gud, vår Fader, för din trofasthet,
du som alla älskar, allting ser och vet."


Psalmförfattare: Anders Frostenson 1958
Musik: Torsten Sörenson 1958, musikdirektör, tonsättare, Göteborg


Bild:Google

fredag 20 juni 2014

Lovsång



näktergalens vackra sång
kan också vara en lovsång

Psalm 341

Gud har gett åt fågeln dess vingar.
Gud har gett åt blommorna färgen.
Gud har skapat himmelen, havet och bergen.

Gud har gett oss Jesus, vår Herre,
han som våra synder förlåter,
han som tröstar när vi förtvivlar och gråter.

Gud har gett oss Anden som hjälper,
leder när i mörker vi famlar,
gör oss glada när vi får vara tillsammans.

Lovsång är vår hyllning och glädje till Fadern, Sonen och den heliga Anden.

Lovsången springer fram ur hjärtan som är fyllda av glädje när man inser att Gud
är barmhärtig och god. Tänk på Marias lovsång!  Luk 1:46-51.

Lovsång - det är att inte kunna hålla tyst med den hemlighet man funnit likt skatten
i åkern. Matt 13:44

I våra gudstjänster i kyrkan får vi tillsammans lovsjunga. Det börjar ju redan
med att vi sjunger änglarnas lovsång: "Ära i höjden åt Gud..."
Och på nytt avslöjas för oss Guds glada hemlighet. Vi är förlåtna och frigivna.

"Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Ande, nu och alltid och i evighet. Amen".


Psalmförfattare: Anders Frostenson 1958
Musik: afrikansk

torsdag 19 juni 2014

Guds härlighet oss styrka ger






Psalm 332

Guds härlighet oss styrka ger
och glädje och uthållighet
att  lovsjunga halleluja!
Oss Herren Gud det arv här gav
som helgonen i ljuset har.
Prisa honom! Sjung tillsamman:
Halleluja, halleluja, halleluja!

Du mörkrets välde sönderslog,
oss in i Sonens rike tog,
in i ljuset: halleluja!
Av honom har vår själ köpts fri
och skuldens ångest är förbi.
Prisa honom!
Sjung tillsammans:
Halleluja, halleluja, halleluja!

Han oss en synlig bild har gett
av gudomsmakten ingen sett,
född av Fadern: halleluja!
Osynligt, synligt, allt blev till
att tjäna, verka som han vill.
Prisa honom!
Sjung tillsammans:
Halleluja, halleluja, halleluja!

Han alltings mål och ursprung är.
Allt sammanhåller han och bär.
Fred ger korset: halleluja!
I honom allt försonat är
och allt mot honom ilar hän.
Prisa honom!
Sjung tillsammans:
Halleluja, halleluja, halleluja!

Med makterna i höjd och djup,
med änglarna i tronens ljus
sjung tillsammans: halleluja!
Med psalmer, hymner, andlig sång
i era hjärtan sjung Guds lov!
Prisa honom!
Sjung tillsammans:
Halleluja, halleluja, halleluja!

Text:    Anders Frostenson 1981
Musik: Köln 1623

onsdag 18 juni 2014

Ljus som liv åt världen gav


musik till denna psalm är en negro spiritual
 

Psalm 331

Ljus som liv åt världen gav, halleluja,
här sin boning bland oss tar. Halleluja.
Ära vare dig, o Gud. Halleluja.
Lov ske dig, Guds ende Son. Halleuja.

Lyser i den mörka natt, halleluja,
över döden har det makt. Halleluja.
Ära vare dig, o Gud. Halleluja.
Lov ske dig, Guds ende Son. Halleluja.

Vittnesbörd Johannes bar, halleluja,
om det ljus som gryr i dag. Halleluja.
Ära vare dig, o Gud. Halleluja.
Lov ske dig, Guds ende Son. Halleluja.

Hit från himlen nåd blev sänkt, halleluja,
fast vår dörr var låst och stängd. Halleluja.
Ära vare dig, o Gud. Halleluja.
Lov sked dig, Guds ende Son. Halleluja.

Nu Guds kärlek tag emot! Halleluja.
Den ger kraft till tro och bot. Halleluja.
Ära vare dig, o Gud. Halleluja.
Lov ske dig, Guds ende Son. Halleluja.

Moses gav oss lag och krav, halleluja.
Jesus lyfter bördan av. Halleluja.
Ära vare dig, o Gud. Halleluja.
Lov ske dig, Guds ende Son. Halleluja.

Skaparljus, du livets ord, halleluja,
sök vårt hjärta, led vår fot. Halleluja.
Ära vare dig, o Gud. Halleluja.
Lov ske dig, Guds ende Son. Halleluja.

Bibelord

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker
och en gudsvind svepte fram över vattnet.
Gud sade: "Ljus bli till!" Och ljuset blev till.
Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret.
Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt.  1 Mos 1:1-5.

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud,
och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud.
Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till
av det som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.
Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.  Joh 1:1-5.

Hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus. Psalt 36:10

Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig. Psalt 119:105.

Jesus sade: Jag är världens ljus. Den som följer mig
skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.  Joh 8:12.


Dikt av Margareta Malmgren

Genom allt här i livet
går en ström av Guds ljus,
går en sång från Guds eviga värld.

Vi har del i det ljuset,
har en plats i Guds kör,
kan få hjälp varje dag för vår färd.


Psalmförfattare: Anders Frostenson 1972, 1984
Musik: negro spiritual


Bild:Google

tisdag 17 juni 2014

O Gud, du mig ej överger...




"... som fröet vilar djupt i jord"

Psalm 310

O Gud, du mig ej överger
när jag i mörkret sänkes ner.

Den kristna kyrkan har i alla tider förkunnat tron på de dödas uppståndelse.
Denna tro bekänner vi i tredje trosartikeln: "uppstånden från de döda ..."

Och frågan hur uppståndelsen är möjlig är lika gammal. Man har ju alltid vetat vad som händer
med människans kropp efter döden.
Aposteln Paulus försöker reda ut den här frågan i 1 Kor 15:35 och följande:
     "Nu undrar någon: Hur uppstår de döda? Hurudan kropp har de när de kommer?
      Vilken enfaldig fråga! Det du sår får inte liv om det inte dör. Och när du sår, är det
      inte den blivande växten du sår utan ett naket sädeskorn eller något annat frö.
      Men Gud ger det den gestalt han har bestämt, och varje frö får sin gestalt...
      Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt."

Dessa tankar tar Anders Frostenson fasta på i sin psalm:
"O Gud, du mig ej överger
när jag i mörkret sänkes ner.
Då möter jag ditt under.
Som fröet vilar djupt i jord
jag vilar i det skaparord där sekler är sekunder."

Gud tar inte livet ifrån oss - han förändrar det bara.
När vår jordiska kropp bryts ner, bereds för oss ett hem i himlen. Vi har vår Frälsare,
vår bäste vän, i det okända landet framför oss.
Han vet, vilken hjälp vi behöver både under överresan och vid ankomsten.
Han som givit sitt liv för vår frälsning skall inte svika oss, då vi på ett särskilt sätt behöver
ljus och vägledning.

När Jesus talade om himlen, använde han begreppet "hem".
Och han har sagt, att han har gått före för att bereda plats för oss. Joh 14:2-3.
I oändlig kärlek bereds vår nya boning.
Med kärleksfull varsamhet flyttas vi över till nya livsvillkor.


Psalmen

O Gud, du mig ej överger
när jag i mörkret sänkes ner.
Då möter jag ditt under.
Som fröet vilar djupt i jord
jag vilar i det skaparord där sekler är sekunder.

Vid tomhetens och intets gräns
en röst mig når, den är en väns;
du kommit hem, den säger.
Och såren läks och sången föds,
vad djupast i mitt liv jag sökt och längtat till jag äger.

Ur stoft och aska skall på nytt
vårt liv stå opp. Guds stad blir byggd
när allting återskapas, den kärlekens och glädjens stad
där varje dag är börjans dag och ingen död skall vara.


Text;    Anders Frostenson  1962, 1982
Musik: Nathan Söderblom  1916


Bild: Google

måndag 16 juni 2014

Jag skall gråtande kasta mig ner






Psalm 311

"Jag skall gråtande kasta mig ner
på en kust som jag aldrig har sett....."

Psalmen handlar om ett framtidshopp, om ett liv bortom livets gräns.
Frågorna om döden har uttalats direkt i stilla stunder i dödens närhet, men ofta har de klätts i vare sig tankar eller ord utan bara anats som outtalade frågor på gränsen till något okänt.

Och ibland kommer tankarna: tänk om bara någon enda som vi känt fick komma tillbaka och
berätta för oss hur det gick till att dö och hur det var på andra sidan! Då skulle vi tro.

Men just detta har ju faktiskt hänt.
Det finns en som har levt ibland oss, som en av oss, och som har dött och återvänt till våra
jordiska förhållanden och samtalat med oss om framtiden och evigheten.
Och det handlar inte om vem som helst utan en som har namnet Sanningen och Livet.

Under Jesu jordeliv uttryckte människorna också behovet av klarhet. Om bara någon kom
tillbaka från de döda, skulle de tro. Men de fick till svar, att inte ens en sådan händelse skulle
kunna övertyga dem. De hänvisades till Skriftens vittnesbörd. Luk 16:30

Vi har också bara Skriftens vittnesbörd, och det är inte så bara för oss som lever efter Jesu
uppståndelse.
Under fyrtio dagar efter sin uppståndelse var Jesus tillsammans med sina lärjungar, innan
han lämnade dem i synlig mening för att sända Hjälparen, den heliga Anden, som skulle
ersätta honom här på jorden.

Men också senare - efter att den heliga Anden kommit i Jesu ställe - uppenbarade Jesus sig själv.
Han gjorde det för förföljaren Saulus som efter mötet  med Jesus på vägen till Damaskus "blev"
aposteln Paulus. Apg 9:3-9

Jesus visade sig också för Johannes på Patmos. Det Jesus sa till Johannes vill han säga till oss:
"Var inte rädd - jag har nycklarna till döden och dödsriket."  Upp 1:17-18.

... jag vet att en boning åt mig är beredd
   vid ett hav, i en stad som finns till,
   som fanns till innan städerna fanns,
   i ett land som är nytt och före all tid.."

Psalmen

Jag skall gråtande kasta mig ner
på en kust som jag aldrig har sett.
Jag vet ej var jag är, men jag vet
att en boning åt mig är beredd
vid ett hav, i en stad som fanns till,
som fanns till innan städerna fanns,
i ett land som är nytt och före all tid
och där natten har dagarnas glans.

Och jag stryker från pannan min sömn
i en värld som har vaknat just nu,
och hur vintrarna var har jag glömt
i en sommar som aldrig tar slut.
Jag hör skratten från lekande barn
och jag själv är ett barn i Guds famn
och mitt hem är den kärlek som var och som är,
som är och som alltid finns kvar.


Text:    Anders Frostenson   1970, 1980.
Musik: Lennart Jernestrand 1970, musikdirektör, Stockholm.


Bild:Google

söndag 15 juni 2014

Heliga Trefaldighets dag



Som ett klockspel hör jag dig,
heliga Treenighet

Psalm 338

"Som ett klockspel hör jag dig, heliga Treenighet
Fader, Son och Ande - Gud, tre i en och en i tre."

Heliga Trefaldighets dag.
Texterna denna söndag talar till oss om Fadern, Sonen och Anden.
Orden lyfter fram enheten i gudomen mycket starkt. Det är inte alls oförståndigt att tro
på Treenigheten bara därför att den är svår att förklara.

Vi kan tänka oss en modell som förklarar en del: liksom vatten kan ha tre former - is,
ånga och vätska - som är skilda åt men ändå lika mycket vatten, så är Fadern, Sonen och
Anden skilda åt men lika mycket Gud ändå.

Denna tolkningsmodell förkarar inte allt, för Gud kan aldrig förklaras - då vore Gud inte Gud.
Paulus skriver:
"Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud!
Aldrig kan någon utforska hans beslut eller spåra hans vägar.
Vem kan känna Herrens tankar, vem kan vara hans rådgivare." Rom 11:33

Jesus sänder sina lärjungar med orden:
"Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.
Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar:
döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn
och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er."  Matt 28: 18-20

Psalmen

Som ett klockspel hör jag dig,
heliga Treenighet,
Fader, Son och Ande - Gud,
tre i en och en i tre.

Längtan, röster, ögons ljus -
innan världen fanns ännu
fanns gemenskapen hos Gud.
Allt fick liv, steg fram därur.

Allt är nära - mänskor, träd,
moln och fåglar - när jag vet
allt sin källa har i dig,
heliga Treenighet.

Spela samman oss som går
mot en dag som ingen sett,
tills i dig vårt mål vi når.
heliga Treenighet.


Text:    Anders Frostenson  1970.
Musik: Benjamin Milgrove 1769, engelsk organist i Bath.


Bild: Google

lördag 14 juni 2014

Välsigna, Herre, vad du ger







Psalm 296

Välsigna, Herre, vad du ger.
Din nåd är stor. Ditt bröd är ett.
Och när det delas räcker det åt alla.

Tack, Herre, för vad du oss ger.
Och låt oss en gång vara med
vid alla släktens måltid i ditt rike.

Det berättas i evangelierna hur Jesus, när han låg till bords, tog brödet och tackade Gud.
Luk 24:30. Under århundradens lopp har det inte varit självklart att man hade tillräckligt
med mat. Det har känts nödvändigt för kristna människor att be Gud välsigna maten så att
den skulle räcka och att tacka för att man fått mat att äta.

I vår egen rika del av världen med god tillgång på mat har bordsbönen fördjupats.
Man  sätter in sin egen tillvaro i det globala sammanhanget, där andra förhållanden råder.

Anders Frostensons psalm 296 är ett exempel på en globalisering av bordsbönen:
"Ditt bröd är ett. Och när det delas räcker det åt alla".
Denna globala mänskliga gemenskap förs vidare i andra versen:
"Och låt oss en gång vara med
vid alla släktens måltid i ditt rike."


Text:    Anders Frostenson 1963.
Musik: Gunnar Thyrestam 1957, kyrkomusiker, Gävle.


Bild: Google

fredag 13 juni 2014

Guds kärlek är som stranden





Psalm 289

Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.
Vi frihet fick att bo där, gå och komma,
att säga "ja" till Gud och säga "nej".
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.

Vi vill den frihet där vi är oss själva,
den frihet vi kan göra något av,
som ej är tomhet men en rymd för drömmar,
en jord där träd och blommor kan slå rot.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.

Och  ändå är det murar oss emellan,
och genom gallren ser vi på varann.
Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar.
Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.

O döm oss, Herre, frisäg oss i domen.
I din förlåtelse vår frihet är.
Den sträcker sig så långt din kärlek vandrar
bland alla mänskor, folk och raser här.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.

Anders Frostenson har i ett sammanhang sagt att vi behöver "identifikationspsalmer,
där vi känner igen oss själva, vår situation och problematik och som sedan kan ge  ett
meningsfullt mönster åt våra liv." De nya psalmerna har mycket av denna målsättning.
De är livsnära, konkreta och igenkännande.

Anders Frostensons psalm "Guds kärlek är som stranden" är ett bra exempel på detta.
"Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar. Vår fångdräkt  är vårt eget knutna jag", vers 3.
Detta sätt att tala om frihet och ofrihet känner människor igen i sig själva.

"Vi vill den frihet där vi är oss själva, den frihet vi kan göra något av", vers 2.
I detta ligger förvisso anledningen till den stora popularitet som psalmen fick redan
från början.

Anders Frostenson var under många år kyrkoherde på Lovö, strax utanför Stockholm.
Där har han också skrivit sina flesta psalmer. Lovö prästgård ligger i en mycket vacker
omgivning i närheten av Drottningholms slott.
Trädgården med sina gräsmattor och övriga växtlighet, Mälarens vatten och stränder,
allt detta var Anders Frostensons miljö.
Här fick han också inspiration till "Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem. Vi frihet fick att bo där, gå och komma, att säga
"ja" till Gud och säga "nej"...

Psalmen har översatts till flera språk.
Denna psalm skrevs 1968, samma år som Kyrkornas Världsråd hade sin generalförsamling
i Uppsala. Vid generalförsamlingen i Nairobi 1975 fick psalmen sitt verkliga genombrott internationellt. Psalmen finns för övrigt med i den nyutgåva av Cantate Domino, Kyrkornas Världråds sångbok, som gavs ut 1974.
70 psalmer från hela världen togs då in i Cantate Domino. Sex av dessa har Anders Frostenson skrivit. Det kan nämnas att "Guds kärlek är som stranden" kom att bli något av en kampsång för den östtyska kyrkan:
"Och ändå är det murar oss emellan,
och genom gallren ser vi på varann."


Text:    Anders Frostenson  1968. Lovö.
Musik: Lars Åke Lundberg 1968, präst, författare, tonsättare, Stockholm.


Bild: Google

torsdag 12 juni 2014

Bed för mig, Herre kär



Herre, hör min bön

Psalm 267

Bed för mig Herre kär. Se till mig ner.
Modfälld och trött jag är, orkar ej mer.
Jag har blott synd och brist. Bönen sin kraft har mist.
Bed för mig, Jesus Krist, bed för mig, du.

Detta är mörkrets stund: Maktlös jag är.
Hjärtat är ångerfullt. Herre, var här!
Bed att ett under sker, att i din blick jag ser
kärlek som liv mig ger. Bed för mig nu.

Såsom för Petrus du bad i hans nöd
bed för mig, Herre, nu, styrk mig, ge stöd,
att jag bevarad må genom all fara gå,
snart i din skara stå, evigt dig när.

Anders Frostenson finns representerad redan i 1937 års psalmbok. Femtio år senare
kommer en ny psalmbok ut och Anders F finns då med i den nya i sådan omfattning
att den skulle kunna kallas den "frostensonska" psalmboken.

Även hans gamla psalmer finns med, en del i bearbetat skick.
Det gäller bl a " Bed för mig Herre, kär". Vad har han då ändrat i sin bearbetning?

Vers två i 1937 års psalmbok lyder:

Nu råder mörkrets makt.
Frestelsens här hjärtat i ångest bragt
Jesus bli när. Bed att min tro ej släcks.
Bed att mitt högmod stäcks.
Bed att min kärlek väcks.
Bed för mig, Krist.

I den nya versionen lyder versen såhär:

Detta är mörkrets stund. Maktlös jag är.
Hjärtat är ångestfullt. Herre, var här!
Bed att ett under sker, att i din blick jag ser
kärlek som liv mig ger. Bed för mig nu.

Jämför man de två versionerna märker man genast hur rakt
och nära språket är i den senare.


Text:    Anders Frostenson  1936, 1980. Lovö.
Musik: Oskar Lindberg  1937,  professor, tonsättare, organist, Stockholm.


Bild:Google

onsdag 11 juni 2014

Jesus är ute och söker





Psalm 225

"Jesus är ute och söker. Vem skall han finna i dag?"

Anders Frostenson var under sin första tid som präst verksam i Gustav Wasa församling
i Stockholm. Under den tiden ingick han äktenskap med Sven Lidmans dotter Ulla Lidman.
(Sven Lidman, författare, missionär och riksdagsman en tid verksam i Filadelfiaförsamlingen
i Stockholm.)

Ulla Lidman hade under några år varit missionär i Mongoliet. När Ulla och Anders F ingick äktenskap 1941 var hon evangelist i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Det blev en sensation när pingstvännen Sven Lidmans dotter gifte sig med en präst i Svenska kyrkan.
Ännu allvarligare blev det när paret Lidman-Frostenson fick ett barn som döptes.

Det slutade med att Ulla Lidman Frostensom begärde utträde ur Filadelfiaförsamlingen.
I gengäld växte det fram "väckelsemöten" i Gustav Wasa kyrka med Ulla som förkunnare
och kyrkan fylldes med folk.

Anders F skrev psalmer och sånger till dessa möten. De tonsattes ofta av vännen och
pingstvännen Karl-Erik Svedlund från Filadelfiakyrkan. En av dessa psalmer är nr 225.

v 1
Jesus är ute och söker vem skall han finna i dag?
Vem skall i dag honom svara: Herre, du ser: här är jag

Bibelord: "Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren
                skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig". Upp 3:20.
v 2
Han sin förlåtelse ger dig när du din synd honom ger.
Då blir du hans. Från hans kärlek inget kan skilja dig mer.

Bibelord: "Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han
                förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet". 1 Joh 3:9.
v 3
Fly inte, göm dig ej längre du som så ofta har flytt.
Stanna, bli stilla för Jesus. Allting kan han göra nytt.

Bibelord: "När Jesus fick se Levi sitta utanför tullhuset sade han till honom:
                Följ mig! Och han steg upp och följde honom".  Mark 2:14.
v 4
Låt honom ta dig vid handen, följa dig ända tills du
är hos din Fader som länge väntat och väntar ännu.

Jesus sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret
                   utan ha livets ljus."  Joh 8:12.

                 "Du omger mig på all sidor, jag är helt i din hand". Psalt 139:5
v 5
Jesus är ute och söker, stannar och böjer sig ner,
säger mitt namn, och jag svarar: Herre, åt dig jag mig ger.

Bibelord: "När Jesus såg Sackaios sade han: Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall
                jag gästa ditt hem. Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje".
                Luk 19:5-6.


Text:    Anders Frostenson  1984
Musik: Karl-Erik Svedlund 1943


Bild: Google

tisdag 10 juni 2014

Kornet har sin vila







Psalm 204

Kornet har sin vila djupt i frusen jord,
är ej dött, det väckes av ditt skaparord.
Kärlek från Gud, åt allting ger du liv.
Kärlek med ditt ljus kom, kom och hos oss förbliv.

Han blev hängd på korset, i en grav lagd ner.
Ingen enda väntar möta honom mer.
Kärleken når långt bortom död och grav.
Kärlek med ditt ljus kom, kom och dröj hos oss kvar.

Han var vetekornet, låg i jordens djup.
Han stod opp en påskdag, lever bland oss nu.
Aldrig en sol har lyst så stark och klar.
Kärlek med ditt ljus kom, kom och dröj hos oss kvar.

Väntande på värme vilar rot och frö,
vet att våren kommer. Varje träd och ört
brister i blom på sin bestämda tid.
Kärlek med ditt ljus kom, kom och hos oss förbliv.

När aposteln Paulus skall förklara uppståndelsens under tar han en bild av naturen
och växtlivet.
"Nu undrar någon: Hur uppstår de döda? Hurdan kropp har de när de kommer?
Vilken enfaldig fråga! Det du sår får inte liv om det inte dör. Och när du sår, är det
inte den blivande växten du sår utan ett naket sädeskorn eller något annat frö."
1 Kor 15:35-37.

Psalmen har sin symbolik från dessa bibelord. Varje odlare är medveten om naturens
lagar. I psalmen används bilden om Jesu död och uppståndelse:
"Han är hängd på korset, i en grav lagd ner" vers 2, och
"Han är vetekornet, låg i jordens djup.
"Han stod upp en påskdag, lever bland oss nu" vers 3.

Psalmen handlar om Guds kärlek, varje vers avslutas med :
"Kärlek med ditt ljus kom, kom hos oss förbliv eller
kom, kom och dröj hos oss kvar".

Både naturen och dess lagar och Jesu död och uppståndelse står
som  exempel på Guds kärlek.


Text:    John Macleod Campbell Crum 1928.
Övers: Anders Frostenson 1968.
Musik: Fransk folkmelodi.


Bild:Google

måndag 9 juni 2014

Nu är det morgon






Psalm 181

"Skapelsemorgon - nu genom regnet.
havsbruset, vinden Guds röst oss når.
Tack, Gud, för marken, skogarnas grönska.
Varje ny morgon ny är din nåd."

Det här är ord som de flesta människor kan stämma in i, inte minst under vår- och sommartid.
Tittar man närmare på texten upptäcker man att författaren inte bara har fått sin inspiration
från vacker, grönskande natur.

Inspiration fann författaren också i den berömda prologen i Johannesevangeliet där det står:
"I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i
begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som
finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus".  Joh 1:1-4.

I senare delen av första versen i psalmen står det:
"Tacka för sången, tacka för ljuset
och ljusets källa som är Guds Ord."

I Johannesevangeliet kap 1:14 står följande ord:
"Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som
den ende sonen får av sin fader och han var fylld av nåd och sanning."
De orden hos Johannes blir tydliga i psalmens tredje vers.

"Jesus, du vandrar än över jorden.
Renad, försonad i dig den blev.
Död och uppstånden är du oss nära.
Paradisdagen åt oss du ger."

Psalmen

Nu är det morgon, dimmorna lyfter,
fågelsång över vaknande jord.
Tacka för sången, tacka för ljuset
och ljusets källa som är Guds ord.

Skapelsemorgon - nu genom regnet,
havsbruset, vinden Guds röst oss når.
Tack, Gud, för marken, skogarnas grönska.
Varje ny morgon ny är din nåd.

Jesus, du vandrar än över jorden.
Renad, försonad i dig den blev.
Död och uppstånden är du oss nära.
Paradisdagen åt oss du ger.


Text:    Eleanor Farjeon 1931 engelsk barnboksförfattare.
Övers: Anders Frostenson 1976.

 
 Bild: Google

söndag 8 juni 2014

Pingstpsalm






Psalm 476

Gud, när du andas över  vår jord förnyas den,
dess ansikte lyser. Då gläder sig alla markens djur
och källorna rinner opp bland bergen.
O Gud, du andas över vår jord.
Djupt i vårt inre skälver ljuset,
skapandets Ande.

Nåden och rätten kom till vår jord
i Jesus Kristus, vandrande bland oss.
Han kom till sitt eget, en av oss,
vår broder, Guds Son, som älskar världen.
O Gud, du andas över vår jord.
Djupt i vårt inre skälver ljuset,
skapandets Ande.

Från himlen faller tungor av eld,
som bärs av Andens vind över världen.
De blinda får syn, de döda liv,
de stumma får röst och ord
och sånger.
O Gud, du andas över vår jord.
Djupt i vårt inre skälver ljuset,
skapandets Ande.

För oss som lever i Norden, där pingsten infaller vid den tid då naturen är som allra vackrast
med nyutsprucken grönska, med blomning och fågelsång, för oss borde det vara lätt att ta till
oss pingstens budskap om hänryckning, inspiration och pånyttfödelse.

Det borde också vara lätt att förstå, att andliga krafter kan gripa djupt in i vår personlighet.

Om den första kristna pingstdagen berättas det i Apotslagärningarna kap 2. Där skildras
hur många tusen människor var samlade. Plötsligt hördes från himlen ett dån som av en
stormvind och man såg tungor som av eld kom från himlen. De fördelade sig på var och en
av apostlarna  och de fylldes av helig Ande och började tala andra tungomål, med ord som
Anden ingav dem.

Aposteln Petrus höll en predikan och citerade profeten Joel i Gamla testamentet:
"Och det skall ske, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor."
När människorna hörde Petrus predika kände de sig träffade i hjärtat och lät omvända sig.
Dessa var omkring tretusen människor berättas det.

" Från himlen faller tungor av eld,
som bärs av Andens vind över världen."


Psalmförfattare: Anders Frostenson  1974
Musik:  Joseph Gelineau 1969, professor och tonsättare Paris


Bild: Google

lördag 7 juni 2014

Våga vara den du i Kristus är


Psalm 87

"Våga vara den du i Kristus är.
den i hans tanke, den i hans kärlek,
den i hans ögas eviga ljus du är.

Intet äger du som ej han dig ger.
Kravet och kraften, viljan och verket
strömmar ur samma källa från bergen ner.

Skuld och rädsla trycker dig inte mer.
Nu är du fri att älska och tjäna
dem som du möter, Jesus som bor i dem.

Redan är du den du en gång ska bli:
dömd och benådad, död och uppstånden,
älskad och ett med honom som gjort dig fri."


"Våga vara den du i Kristus är..."
Vi är döpta in i Kristus, in i gemenskapen med honom. Det är där i Kristus livets mening finns.
Inne i detta kraftfält möter vi Jesus som vår Frälsare, som på korset dött och uppstått för våra
synders skull och som är den ende som klarar av det vi bär med oss från våra "gårdagar".

Vi möter Jesus också som vår Herre som sitter på tronen.
Där talar han in ord av ande och liv i oss. Joh 6:63. Vi lär oss lyssna inåt.
Jesus säger: "Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv." Joh 4:14
Jesus, vår Herre, hjälper oss i våra "morgondagar".

Vår plats är mellan korset och tronen. Där upptäcker jag vem jag är och "vågar vara den jag
i Kristus är".
"Redan är du den du en gång ska bli:
dömd och benådad, död och uppstånden,
älskad och ett med honom som gjort dig fri".

När Jesus kallar oss in i sin gemenskap och sitt kraftfält, får vi lämna det gamla livet
bakom oss. Där får vi veta vad vi är i honom. Vi lever omslutna av Jesus, förlåtna och
älskade.

Bön: "Tack Jesus att du omsluter mig på alla sidor.
         Du är bakom mig och tar hand om mina gårdagar.
         Du är framför mig och tar hand om mina morgondagar.
         Du är vid min sida som min bäste vän.
         Du är under mig och bär mig när jag
         sjunker ihop och tycker allt är jobbigt.
         Du är över mig med himmelska resurser.
         Du är i mig med din kärlek."                         av Bengt Pliejel


Psalmförfattare: Anders Frostenson 1963
Musik: Psalm 87 A Roland Forsberg, 1970, 1986,tonsättare, organist Stockholm
Musik: Psalm 87 B Torgny Erséus 1976, kyrkomusiker Lidingö



fredag 6 juni 2014

Låt ingen stanna utanför





Psalm 73

I en tidigare blogg har jag skrivit att många av Anders Frostensons psalmer blivit till
på järnvägsperrongerna i Alvesta och Fagersta.

En upplevelse på Stockholms central har också ha betytt mycket för honom.
I den stora vänthallen där med dess myller av människor såg han som i ljusskrift
Jesu ord "Hoc est corpus meum", detta är min kropp. Upplevelsen återkom flera
gånger. Anders F säger stilla att detta inspirerat honom till många psalmer med
ett socialt innehåll, om utanförskapet och Guds närhet.

"Låt ingen stanna utanför,
men gör oss till en kropp, ett bröd".

När vi tar emot nattvarden får vi syndernas förlåtelse, liv och salighet.
I instiftelseorden till nattvarden står det att brödet är utgivet och vinet
utgjutet för oss till syndernas förlåtelse.

Det betyder att det finns kraft i nattvarden, och att den på ett mycket
tydligt sätt ger oss förlåtelse. Vi får ta emot det som nattvarden ger
i tro på på Jesu ord.

".. och här ett saligt byte sker:
du tar vår skuld, din frid du ger". 

Psalmen

Vi till ditt altarbord bär fram
som offergåva, o Guds Lamm,
vår glädje, våra nederlag,
oss själva, allt vad du oss gav.

Du själv är gåvan Gud oss gav.
Den räcks åt alla utan krav,
och här ett saligt byte sker:
du tar vår skuld, din frid du ger.

Låt ingen stanna utanför,
men gör oss till en kropp, ett bröd,
en längtan genom varje dag,
en bön: kom, Herre Jesus, snart.


Text:    Anders Frostenson  1962, 1973.
Musik: Carl Nielsen  1915, tonsättare Danmark.


Bild: Google


torsdag 5 juni 2014

Som spridda sädeskornen






Psalm 71

Psalmen är en poetisk omskrivning av en bön som finns i  "De tolv apostlarnas lära"
en bok som härstammar från den allra äldsta kristna tiden, från 100-talet.
Den boken kallas tillsammans med en del andra böcker för "De apostoliska fäderna."

Beteckningen "apostoliska fäder är från 1600-talet och avser de gammaltestamentliga
författare som var lärjungar till Jesu apostlar.

I nioende kapitlet av de "De tolv apostlarnas lära" står det:
"Såsom detta brutna bröd var kringspritt över kullarna och när det sedan samlades blev till ett, så må din kyrka bli samlad från jordens ändar till ditt rike. Ty din är makten och äran genom Jesus Kristus i evighet."

Dessa ord tänkte Anders Frostenson på när han skrev psalm 71, som är en nattvardspsalm
och har en enda vers.


Psalmen

Som spridda sädeskornen från när och fjärran fält
församlats och i brödet till ett har sammansmält,
så må din kyrka samlas, o Gud, från världen vid
och vi till ett förenas i himmelrikets frid.


Text:    Anders Frostenson 1936
Musik: Svensk folkvisa 1693


Bild: Google

onsdag 4 juni 2014

En såningsman går där i regn och i sol






Psalm 66

"En såningsman går där i regn och i sol.
Den säd som han sår är Guds levande ord."

Psalmer har på olika sätt en djup förankring hos det svenska folket.
De är ofta förknippade med viktiga tillfällen i ens liv. Vid dop, skolavslutning,
konfirmation, vigsel, gudstjänst eller begravningsgudstjänst.

Psalmer är viktigare för fler svenskar än man kanske tror även vid andra tillfällen,
i årets och kyrkoårets rytm bland annat.

Vi har lärt oss ett antal psalmer i kyrkan och i skolan. Och dessa psalmer har
präglat oss på olika sätt, en del har gått ganska spårlöst förbi, men andra har kommit
att bli värdefulla för oss.

I denna psalm använder sig Anders Frostenson av Jesu bildspråk.
I Matt 13:3-8 berättar Jesus denna liknelse:
     " En man gick ut för att så. När han sådde, föll en del på vägkanten
       och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på de steniga ställena,
       där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn.
       Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot.
       En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det.
       Men en del föll i den goda jorden och gav skörd."

Psalmen

En såningsman går där i regn och i sol.
Den säd som han sår är Guds levande ord.

En del föll vid vägen och fåglar det tog.
En del föll bland törnen. Det kvävdes och dog.

En del föll på stengrund. Där fanns ingen fukt.
En del föll i god jord och där bar det frukt.

Vårt hjärta är åkern, där ordet sås ut.
Det göms där och växer i okända djup.

Låt psalmen vi sjunger och ordet vi hör,
o Gud, i vårt liv bli en sådd som ger skörd.


Text:    Anders Frostenson 1958, 1984.
Musik: Karl-Olof Robertson 1976,  kyrkomusiker Huskvarna.


Bild: Google

tisdag 3 juni 2014

Lågorna är många, ljuset är ett





Psalm 61

"Lågorna är många, ljuset är ett, ljuset Jesus Kristus,
lågorna är många, ljuset är ett, vi är ett i honom!"

Kristenheten i världen präglas inte av någon större enhet. Det leder tankarna till Jesu ord:
"Jag ber att de skall bli ett och att liksom du, fader,
är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss."   Joh 17:21.

Och Paulus frågar i ett av sina brev på grund av tendenser till splittring i de första kristna.
församlingarna: " Har Kristus blivt delad?"  1 Kor 1:13.

Hälsningen från Gud, det kristna evangeliet, har blivit föremål för olika tolkningstraditioner.
Ibland har utredningar och tvister kommit att dominera, där tjänsten en gång inspirerades
av Guds Ande. Nya tolkningar av bibelord har lett till nya samfund i stället för att förnya
de gamla "åkertegarna".

Människor blir förvirrade av den kristna splittringen och vet inte vad de skall tro eller    
hålla sig till. Men Jesus bad, att vi skulle vara ett - för att världen skall tro.

Och denna enhet betyder inte likriktning - som när mänskliga ledare vill styra och dominera -
utan en enhet i mångfald av gåvor och tjänster.

När Jesus sände sin Ande i världen, som sin ersättare och ställföreträdare, var det för att
göra klart för oss att vi kommit bort från Gud, och för att visa på frälsningens möjlighet
till återförening med honom.

Anden skulle också ta sin boning hos lärjungarna och skapa ett nytt Guds folk.
Guds folks enhet finns i Anden. Guds Ande är en, och där Anden får verka,
där enas Guds folk.

Anders Frostenson ser i denna psalm positivt på Guds folks enhet i Anden,
med en mångfald av gåvor och tjänster.

"Lågorna är många, ljuset är ett, ljuset Jesus Kristus,
lågorna är många, ljuset är ett, vi är ett i honom."

Anders F har tagit fasta på bilden i Nya testamentet som skildrar mångfalden och enheten.
"Jag är vinstocken, ni är grenarna", säger Jesus Joh 15:5.

Och Anders F har också bilder från aposteln Paulus:
"Nådegåvorna är olika, men Anden densamme.
 Tjänsterna är olika, men Herren densamme". 1 Kor 12:4-5.

"Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många
kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det med Kristus."  1 Kor 12:12.

Psalmen

Lågorna är många, ljuset är ett, ljuset Jesus Kristus,
lågorna är många, ljuset är ett, vi är ett i honom!

Grenarna är många, trädet är ett, trädet - Jesus Kristus,
grenarna är många, trädet är ett, vi är ett i honom!

Gåvorna är många, Anden är en, finns i Jesus Kristus,
gåvorna är många, Anden är en, vi är ett i honom!

Tjänsterna är många, Herren är en, Herren Jesus Kristus,
tjänsterna är många, Herren är en, vi är ett i honom!

Lemmarna är många, kroppen är en, Jesu Kristi kyrka,
lemmarna är många, kroppen är en, vi är ett i honom!


Text:    Anders Frostenson  1972, 1986.
Musik: Olle Widestrand  1974  tonsättare, lektor i musik vid
                                                    lärarhögskolan i Jönköping.


Bild: Google

måndag 2 juni 2014

Vinden ser vi inte






Psalm 54

"Vinden ser vi inte, men dess röst vi hör viska eller brusa som en mäktig kör."

Vi ser inte vinden.
Men vi kan se vad vinden gör.
Den böjer trädtopparna.
Den fläktar oss i ansiktet.
Det är något hemlighetsfull med vinden.

           "Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa,
             men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far."   Joh 3:8.

Vi kan inte se vinden. På samma sätt kan vi inte se Anden.
Men vi kan känna vad Anden gör.
Den helige Ande drar oss in i Jesu kraftfält,
ger liv åt det som är dött och kraft åt det som är svagt.

Det Guds Ande vill ge är glädje, frid, hopp och kraft.

          "Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid
           och ge er ett allt rikare hopp genom den helige Andes kraft".   Rom 15:13.

Psalmen

Vinden ser vi inte, men dess röst vi hör
viska eller brusa som en mäktig kör.

Anden ser vi inte, men vi hör hans röst
tala i vårt hjärta ord av ljus och tröst.

Vinden ser vi inte, men vi ser dess spår.
Vågen rörs och gräset böjs där vinden går.

Anden ser vi inte, men i Andens vind
blir vår rädsla borta, strömmar glädjen in.

Från en värld som ingen enda av oss ser
kommer Anden till oss och sin hjälp oss ger.


Text:    Anders Frostenson 1973
Musik: Erhard Wikfeldt 1958, kantor, Gimo Uppland


Bild: Google

söndag 1 juni 2014

Kristus vandrar bland oss än





Psalm 40

Anders Frostenson berättar om ett besök i Killebergs missionshus i Loshults socken
vid en nyårsbön 1929. Något tidigare hade han haft en gudsupplevelse och nu sökte han
sig denna nyårsafton till det lilla missionshuset.

Det enda som riktigt etsade sig in i hans sinne var att där såg han en av de fattigaste i socknen.
Den unge studenten och den fattiga kvinnan lyssnade till samma predikan, sjöng samma sånger.
De fick kraft av samma budskap. Så återvände denna kvinna till sina villkor och
studenten till sina studier i Lund.

1936, sju år senare, skrev Anders F psalmen:
 "Kristus vandrar bland oss än, syndares och sorgsnas vän,
stannar där en mänskoröst ber om läkedom och tröst".

Inspirationen till den texten går tillbaka till nyårsbönen i det lilla missionshuset i
norra Skåne 1929.

Psalmen

Kristus vandrar bland oss än, syndares och sorgnas vän,
stannar där en mänskoröst ber om läkedom och tröst.

Den som beder innerlig: Davids son, förbarma dig!
och sin nöd till Jesus bär, skall förnimma vem han är.

Onda makters överman, Frälsaren som vill och kan
lösa oss ur dödens band med sin kärleks starka hand.

Kristus skänker oss en tro full av segerkraft och ro.
Vad vi fåfängt kämpat mot lägges maktlöst för vår fot.

Av Guds kärlek pånyttfött, liv får hjärtat som var dött.
Öppen himmel strålar klar över själ som ängslad var.

Kristus lever. Där han går blommar evighetens vår,
jublande förnimmer vi: Undrens tid är ej förbi.


Text:    Anders Frostenson 1936
Musik: Herrnhut ca 1740


Bild: Google