Psalm 289
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.
Vi frihet fick att bo där, gå och komma,
att säga "ja" till Gud och säga "nej".
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.
Vi vill den frihet där vi är oss själva,
den frihet vi kan göra något av,
som ej är tomhet men en rymd för drömmar,
en jord där träd och blommor kan slå rot.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.
Och ändå är det murar oss emellan,
och genom gallren ser vi på varann.
Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar.
Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.
O döm oss, Herre, frisäg oss i domen.
I din förlåtelse vår frihet är.
Den sträcker sig så långt din kärlek vandrar
bland alla mänskor, folk och raser här.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.
Anders Frostenson har i ett sammanhang sagt att vi behöver "identifikationspsalmer,
där vi känner igen oss själva, vår situation och problematik och som sedan kan ge ett
meningsfullt mönster åt våra liv." De nya psalmerna har mycket av denna målsättning.
De är livsnära, konkreta och igenkännande.
Anders Frostensons psalm "Guds kärlek är som stranden" är ett bra exempel på detta.
"Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar. Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag", vers 3.
Detta sätt att tala om frihet och ofrihet känner människor igen i sig själva.
"Vi vill den frihet där vi är oss själva, den frihet vi kan göra något av", vers 2.
I detta ligger förvisso anledningen till den stora popularitet som psalmen fick redan
från början.
Anders Frostenson var under många år kyrkoherde på Lovö, strax utanför Stockholm.
Där har han också skrivit sina flesta psalmer. Lovö prästgård ligger i en mycket vacker
omgivning i närheten av Drottningholms slott.
Trädgården med sina gräsmattor och övriga växtlighet, Mälarens vatten och stränder,
allt detta var Anders Frostensons miljö.
Här fick han också inspiration till "Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem. Vi frihet fick att bo där, gå och komma, att säga
"ja" till Gud och säga "nej"...
Psalmen har översatts till flera språk.
Denna psalm skrevs 1968, samma år som Kyrkornas Världsråd hade sin generalförsamling
i Uppsala. Vid generalförsamlingen i Nairobi 1975 fick psalmen sitt verkliga genombrott internationellt. Psalmen finns för övrigt med i den nyutgåva av Cantate Domino, Kyrkornas Världråds sångbok, som gavs ut 1974.
70 psalmer från hela världen togs då in i Cantate Domino. Sex av dessa har Anders Frostenson skrivit. Det kan nämnas att "Guds kärlek är som stranden" kom att bli något av en kampsång för den östtyska kyrkan:
"Och ändå är det murar oss emellan,
och genom gallren ser vi på varann."
Text: Anders Frostenson 1968. Lovö.
Musik: Lars Åke Lundberg 1968, präst, författare, tonsättare, Stockholm.
Bild: Google
