Att leva av tro

I Britt G Hallqvists översättningar av psalmer återkommer en del av de motiv som man kan märka är centrala i hennes religiösa diktning - hon har antagligen valt dem av den anledningen och tolkat dem med särskild inlevelse.

En sådan text är Psalm 232 "Frälsare du som äger läkedomen".  Den är skriven  av den norska författaren Kirsten Hansen Aagaard (1850-1902), känd i norska väckelsekretsar. Den handlar om hur Kristus tar sig an dem som inte själva kan så mycket, som inte kan skynda till honom med glädje, som inte barnsligt kan ta emot hans värme o s v. De vågar ändå lyfta blicken mot honom:

"Frälsare, du som äger läkedomen för
alla sår jag fick på stridens dag."

"Kan jag ej komma med min seger,
så kan jag komma med mina nederlag."

Dessa strofer ger uttryck för en längtan efter förlåtelse och tro på Jesus som Frälsaren.

"Så kan jag likt den blinde i sitt mörker
dock ropa i förtvivlan högt ditt namn."

Synden och skulden känns stor. Egentligen är hon förlorad som männsika. Hon kan inte göra något för att befria sig själv. Situationen tycks dyster:

"Törs jag ej lyfta blicken upp mot dig
så kan jag sjunka ner i bot och ånger
och bedja Frälsare, ta hand om mig".

Orden  avslöjar en förhoppning om förlåtelse. Och det finns verkligen anledning att tro på förlåtelsen.
Förlåtelsen för våra synder är ett centralt tema i frälsningsbudskapet. Den förlåtelsen är aldrig belagd med några förbehåll. Den är helt fri.

Förlåtelsen finns på grund av att Jesus har dött på korset och att Gud nu delar ut den till var och en som längtar efter den och vill ta emot den. Därför att Gud har förlåtit oss, kan vi leva i gemenskap med honom. Genom förlåtelsen är det gamla förgånget och något nytt har kommit.

Frälsare, du som äger läkedomen
för alla sår jag fick på stridens dag,
kan jag ej komma till dig med min seger,
så kan jag komma med mitt nederlag.

Kan jag ej skynda med den heta glädje
som föds av tro, rakt mot din öppna famn,
så kan jag likt den blinde i sitt mörker
dock ropa i förtvilan högt ditt namn.

Kan jag ej barnsligt ta emot din värme,
törs jag ej lyfta blicken upp mot dig,
så kan jag sjunka ner i bot och ånger
och bedja: "Frälsare, ta hand om mig!"

"Vem har sett vinden?"

Britt G Hallqvist har översatt en liten dikt av Christina Rosetti och kommenterat den.

Vem har sett vinden?
Varken du eller vi.
Men där löven, där löven darra,
där går vinden förbi.

Vem har sett vinden?
Vem har sett honom, säg?
Ingen alls. Men där björkar böjas,
där har vinden sin väg.

Britt G skriver:
Den dikten kan kanske hjälpa barn - vuxna också - att förstå att visssa ting kan man varken se eller ta på, och ändå finns de där, och man kan spåra deras verkan i världen och i sitt eget inre. Det är som det står i Johannesevangeliet: "Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden." Joh 3:8.

- Ande och vind är samma ord - ruach, pneuma, spiritus. Man påminns om det sammanhanget när man talar om inspiration. Andens vind, andeinblåsning kan det översättas. Ingen har sett vinden, men löven darrar och träden sätts i rörelse - det är vinden, det är den osynliga andedräkten. Så är det också med inspirationen till att skriva - var kommer den ifrån ?

Vad betydde inspirationen rent konkret för Britt G ?
- Vissa tider kan det hända att inspirationen kommer som en överaskande ingivelse. Det kan komma flygande en idé, ett uttryck, en dikt, plötsligt som en vind. Men oftast förmedlas inspirationen av något annat. Det kan vara god musik som påverkar mig. Det kan vara ett bibelord som lyser till. Det kan vara yttre händelser och erfarenheter.

- Många idéer har jag fått från barn, kanske de flesta. Det har alltid varit så att jag lyssnat till barn och lärt av barn. Det kan vara ett yttrande, en lek, något föremål som de tycker om. Barn kan ibland säga djupsinnigheter som förvånar de vuxna. Det beror på att de ofta har en stark känslighet för det där hemlighetsfulla som finns bakom det vanliga. De kan upptäcka och förundra sig över det som vuxna finner självklart.

Det är det förunderliga att vinden drar genom trädens kronor, så att de börjar leva och röra sig - så är det när orden blir levande och ger ifrån sig mera än vad de till att börja med såg ut att innehålla. Det är poesins hemlighet - och religionens.

Kärnan i evangeliet

Britt G Hallqvist hade goda teologiska kunskaper. Det märks både på vad hon skriver och säger. Utan de kunskaperna hade hon inte kunnat skriva det hon skrivit om bibelberättelserna och den kristna tron.
Och det var med goda skäl som teologiska fakulteten i Lund promoverade henne till teologie hedersdoktor.

Det kan därför vara befogat att lägga märke till och redovisa vissa motiv i hennes författarskap som är teologiskt betydelsefulla.

Gudsbilden
När det gäller gudsbilden skrev hon: "Skulle vi inte försöka måla Gud Fader som all glädjes och trygghets källa och hans Son som vår gudomlige storebroder, som älskar både bråkmakarna och de beskedliga blyga barnen. Gud är den gode Fadern som ger sina barn trygghet."
- Han gör mig glad, när jag är rädd.
- Allt blir så lätt, om du är med mig bara.
- Barn som knuffas undan vill han krama om.
Detta är strofer som vi känner igen från Britt G:s diktning.

Men tryggheten får inte bli ytligt uppfattad, som något som är självklart.
Inte så att man tror, att man blir förskonad från alla besvärligheter och att det alltid ska gå bra för en bara därför att man är kristen, men så att man lättare ska kunna klara svårigheterna eftersom man har något att tro på. Och därför att man vet att det finns någon som bryr sig om en. Man är inte ensam.

Jesusbilden
Det unika med Jesus betonas starkt. Han är den oförliknelige hjälparen.
"Han och ingen annan" uppenbarar vem Gud är. "Har vi sett honom, har vi sett vår Fader".
Och hans väsens hemlighet omtalas med orden: "Du som i din kärlek återspeglar Gud".

Jesus tröstar, han hör oss, han lever.
Jesus söker de bortkomna som en herde. Han förenar oss med varandra.
Jesus som närvarande, det är det enda sätt varpå vi kan föreställa oss hurudan Gud är.

I en bön skrev Britt G:
"Du tar emot alla som inte klarar sig på egen hand. Därför vänder jag mig till dig". 
Det är kärnan i evangeliet.
 
Anden
Guds Helige Ande kallar en människa t ex genom en predikan eller genom ett vittnesbörd som hon lyssnar till och hon får klart för sig att Gud vill henne något. Det är Guds Helige Ande som kallar henne till tro. Anden kallar oss, överbevisar om synd, visar oss på Jesus Kristus, föder oss på nytt, skapar tron i oss och låter vår tro vara verksam i kärlek. Han för oss in i det kristna livet och hjälper oss att leva där.

Psalm 37

Kristus är världens ljus, han och ingen annan
född i vårt mörker, född att bli vår broder.
Har vi sett honom har vi sett vår Fader.
Ära vare Gud.

Kristus är världens fred, han och ingen annan.
Tillhör vi honom älskar vi vår broder.
Han oss förenar nu i Gud, vår Fader.
Ära vare Gud.

Kristus är världens liv, han och ingen annan
- sviken för pengar, dödad här, vår broder.
Han som oss frälsar, lever nu med Fadern.
Ära vare Gud.

Gud vill vi prisa högt, Gud och ingen annan.
Gud vill vi prisa, Fader, Son och Ande.
Gud vill vi prisa, Gud fördold ibland oss.
Ära vare Gud.

Text              F. Pratt Green      1968
Översättning Britt G. Hallqvist  1970

Livets Gud

Vilka tankar brottas man med i den stund då man följer en anhörig eller nära vän till den sista vilan? Sorgen finns där, kanske så övermäktig att alla andra perspektiv just då försvinner ur sikte.

Minnen blir levande, ljusa starka minnen. Frågorna om framtiden söker vila i bön om hjälp att orka. För många är det också ett behov att få överlämna den man skiljs ifrån i trygga, goda händer.

Det är dessa tankar i sorgens tid som Britt G Hallqvist har känt igen och som hon ger röst åt i
Psalm 626.

"Tack för de lyckliga dagar på jorden.
Kom i vår ensamhet, kom i vårt mörker.
Vännen lämnar vi nu i din hand."

När 1986 års psalmbok förbereddes var arbetet bl a inriktad på att finna nya psalmer för de kyrkliga handlingarna: dop, konfirmation, vigsel och begravning. Inte minst för avskedstagandets situation kände man behov av en ny ton: enklare, innerligare, mer tänkt för dem som är tveksamma i sin tro och främmande för det traditonella kristna språket. Samtidigt skulle hoppets budskap ljuda levande och varmt.

Det har också skrivits många psalmer av detta slag i vår tid. Av de 22 texterna i pslambokens avdelning för "Livets gåva och gräns" är hälften nya.

I Britt G:s psalm för avskedstagande märker vi också en konkret situation. Här är den vi höll av, i centrum för allas tankar. Här är minnena och tacksamheten, här är oron för framtiden, här är bönen om vägledning och kraft, här är överlämnandet - av den vi skiljs ifrån och av oss själva -
och närvaron av den kärlek som går genom världen;
- Jordens Gud.
- Livets Gud.
- Tröstens Gud.

Jordens Gud, stjärnornas Herre,
vän med blommor och sparvar och barn,
tack för de lyckliga dagar på jorden.
Tack för allt som du gav vår vän.

Livets Gud, kärlekens Herre,
tänd för vännen ditt eviga ljus.
Kom i vår ensamhet kom i vårt mörker.
Låt oss känna att du är där.

Tröstens Gud, Fader för alla,
vännen lämnar vi nu i din hand.
Följ oss i vardagen, hjälp oss att möta
nya dagar i tro på dig.

Herre hör vår bön

"Gud, du gick bort, korset står kvar.
Bomber har efterträtt svärden",    skriver Britt G Hallqvist i Psalm 592.

Det är ett dramatiskt anslag som aktualiserar krigets skugga.
Texten talar om hur svårt det är när lidandets kors växer - "mest för de minsta i världen".
Frågan stiger i oss mot den mörknande rymden.
"Gud är du död? Hur ska vi då leva och orka och våga?"
När människorna i sådana tider hånfullt frågar de troende: "Var är nu din Gud?"
Precis som det står i Psaltaren 42:4.
Då ligger det nära till hands att gömma sig undan världen..

Men i bönen ber man Gud att ge sig till känna "om för ett ögonblick bara."
Slutraden lyder: "Hör du oss, Herre, så svara".

Den textraden ville kritikerna i kyrkomötet att Britt G skulle ändra. Kan man sluta en psalm i kyrkan med en så tvivelsfull fråga? menade de. Hon ändrade den sista raden där det nu står:
"Styrk oss i nöd och fara".

Författarinnan skriver: "Jag skrev den nya raden som en eftergift åt kritikerna. Själv tror jag det kan vara befogat att någon gång få uppge ett förtvivlans rop, och jag tycker att den känslan ska kunna få röst i en gudstjänst någon gång".

Gud, du gick bort. Korset står kvar.
Bomber har efterträtt svärden.
Lidandets kors växer sig stort
- mest för de minsta i världen.

Upp mot en hård, mörknande rymd
stiger i oro en fråga:
Gud, är du död? Hur skall då vi
leva och orka och våga?

Ack, vi vill helst låsa vår port,
gömma oss undan för världen.
Var är nu din Gud? frågar de nu.
Glädjen och kraften, var är den?

Herre, kom hit, levande, varm,
trösta din ängsliga skara!
Följ oss, o Gud, ut i vår värld
styrk oss i nöd och i fara!

Jag tror - hjälp min otro

Det är tydligt i Britt G Hallqvist diktning, att hon visar en speciell känsla för de människor som har det svårt, och som behöver mer omtanke och kärlek.
Det gäller inte minst "de som har svårt att tro".

En av hennes psalmer 532 ger på ett utomordentligt fint sätt uttryck för hur en tveksam människa kan känna sig när hon söker sig till kykan.

Jag kom inte hit för att jag tror.
Jag kom hit för att jag behöver dig.

Så börjar psalmen. I fortsättningen ger författarinnan uttryck åt en i psalmer och predikningar sällan behandlad företeelse - att Gud kan nå en människa på andra vägar än genom orden, kanske genom musiken, kanske genom en medmänniskas närhet.

Käre Gud, nu vet du hur det är.
Om jag ej förstår ett enda grand
av din högtid, kom då som musik,
eller sitt i bänken - håll min hand.

Finns denna ordlösa form av religiositet? Är längtan efter tro i själva verket en sorts tro, som somliga kyrkolärare har hävdat? Är det otro om en människa som känner det så vill gå fram till nattvardsbordet? Kan hon få möta Gud på det sättet, bortom orden och tvivlet?
Sista strofen formulerar denna djärva tanke.

Man har sagt att du är livets ord.
Mer än ord jag ber om i min nöd.
Herre Jesus, låt mig nu trots allt
ta emot dig själv i vin och bröd.

Britt G berättar: "Jag skrev texten ursprungligen med tanke på konfirmander, som kan ha svårt för att fatta det läromässiga i kristendomen. Jag menar själv, att tron aldrig är ett färdigt system, som man antar en gång för alla. Ofta är det som med mannen i evangelierna som sa:
"Jag tror, Herre, hjälp min otro".  Mark 9:24.

Jag kom inte hit för att jag tror.
Jag kom hit för att jag behöver dig.
Man har sagt att du är mycket god.
Jag har ingen alls som hjälper mig.

Käre Gud, nu vet du hur det är.
Om jag ej förstår ett enda grand
av din högtid, kom då som musik,
eller sitt i bänken - håll min hand.

Man har sagt att du är livets ord.
Mer än ord jag ber om i min nöd.
Herre Jesus, låt mig nu trots allt
ta emot dig själv i vin och bröd.

Din nåd är ny

"Vår Gud till dig du skapat oss".
Gud har skapat oss för att vi ska tillhöra honom. Därför finns det en mening med våra liv.
Gud har en god avsikt med ditt och mitt liv. En mening som vi kan upptäcka och leva ut.

"Blott i dig kan frid vi få."
Med det menas inte att en kristen står utanför alla problem och alltid känner frid i sitt inre.
Nej, det är en frid som består i att det finns ett gott förhållande mellan mig och Gud.
Den frid som övergår allt förstånd beskriver Jesus som sin frid.

"Din nåd är ny för varje dag".
Ordet gratia är latin och betyder av nåd. Vi får ta emot frälsningen som en gåva - gratis.
Jesus Kristus har redan "betalt" för oss. Han har sonat vår skuld, det gjorde han när han led och dog för oss på korset. "Av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det."
Ef. 2: 8-9. Detta beskriver Britt G med orden: "O Jesus Krist, i din gestalt blir Faderns kärlek uppenbar."

"Från död till liv med dig vi går."
De goda nyheterna om Jesus Kristus, hans död och uppståndelse för vår skull är en kallelse till oss människor. Vi kallas  till omvändelse - till att vända oss från vårt gamla liv till ett nytt liv.
Och detta nya liv får vi leva i gemenskap med Jesus.

"Guds Ande, du som skänker kraft och mod att se vad sanning är".
Andens uppgift är att påminna oss om vad Kristus lärde och leda oss fram till sanningen om honom.
Men också sanningen om oss. Anden kallar oss, överbevisar oss om synd, och vårt behov av förlåtelse, visar oss på Kristus och skapar tron i oss. Han för oss in i det kristna livet och hjälper oss att leva där, och låter vår tro vara verksam i kärlek. "Du samlar oss i Kristi namn."

Varje vers i psalmen avslutas med orden: "Vi tackar och välsignar dig". Det är en kristen människas tack för Guds frid, nåd, kärlek, gemenskap och kraft.

"Vår Gud, till dig du skapat oss,
och blott i dig vi frid kan få.
Din nåd är ny för varje dag.
Vi tackar och välsignar dig.

O Jesus Krist, i din gestalt
blir Faderns kärlek uppenbar.
Från död till liv med dig vi går.
Vi tackar och välsignar dig.

Guds Ande, du oss skänker kraft
och mod att se vad sanning är.
Du samlar oss i Kristi namn.
Vi tackar och välsignar dig.

Alla har brått

När Kyrkovisor för barn utgavs 1960 möttes den med stor entusiasm.
Den blev för övrigt en starkt bidragande orsak till att intresset för psalmdiktning tog fart.

Britt G svarade för 17 sånger i sångboken, varav 6 var översättningar. En av dessa sånger kom med i psalmboken 1986, det är psalm 255.

Psalmen tar upp ett tema som berör många barns situation.
"Alla har brått ingen har tid.. Ingen har tid att höra."
I en tid av jäkt och stress för de vuxna är det ofta så barnen upplever det - ingen har tid.
"Vem bryr sig om, att jag är rädd".
 Då kan det komma som en befrielse att få veta, att Gud har ju tid. Han har en evighet till sitt förfogande, och han lyssnar verkligen, t o m när "jag är stygg".  Allt blir lätt när man vet det. Han gör mig glad, när jag är rädd.

Det ligger mycket av evangelium, till hjälp och lättnad i denna psalm, som också har kommit att betyda så mycket för vuxna.

Det rör sig ju om en vanlig erfarenhet som särskilt barn känner till.
Britt G skriver:" Hur ofta händer det inte att de kommer och vill att man skall läsa för dem eller leka med dem, men vi vuxna svarar att vi inte har tid.",

Människor har inte tid, men det har Gud och det är gott att veta.

Alla har brått,
ingen har tid,
alla har sitt att göra.
Vem bryr sig om att jag är rädd?
Ingen har tid att höra.

Gud har ju tid.
Evighet, ja,
tid till att lyssna stilla.
Han gör mig glad
när jag är rädd,
när jag har gjort mig illa.

Hör du mig, Gud?
Fast jag var stygg,
din vill jag ändå vara.
Håll mig i hand!
Allt blir så lätt
om du är med mig bara.

Min Frälsare lever (fortsättning)

"Min kanske mest trosvissa psalm", säger Britt G Hallqvist själv om Psalm 313.

I en uppsats i Svensk Teologisk kvartalsskrift (nr 3) 1984 har Britt G berättat om
bakgrunden till psalmen "Min Frälsare lever".
Som så ofta är det Bibeln som är inspirationskällan.

Britt G skriver:
Att tala med högstämda ord om något man aldrig har känt är en frestelse för en
psalmförfattare. Att ta till överord som man inte har täckning för. Varför gör man det då?
Jo, annars skulle det inte bli mycket till psalmer skrivna, om man bara skulle hämta upp ur
sitt eget lilla skrala förråd!"

Psalmen bygger på två citat. Ett ur Gamla testamentet och ett ur Nya.
Jobs bok kap 19:
"Jag vet att min förlossare lever... honom skall jag skåda, för mina ögon skall jag se
honom, ej som en främling".

Romarbrevet kap 8:
"Jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som
finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller djupet eller något annat i
skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre".

Man kan också tänka på vad aposteln Paulus skriver i kärlekens höga visa:
"Då skall vi se ansikte mot ansikte". 1 Kor 13:12.

Britt G skriver i psalmen: "Öga för öga, i klarhet och jubel", och på nytt är det Bibeln som kommer till tals. Eller de citerade orden hos Job "ej som en främling". Bibelorden stiger rakt in i vår vardag genom hennes psalm.

"Ej så som man råkar
en främling på gatan -
nej, så som man ser på en vän,
en vän som man drömt om
i nätter och dagar
och äntligen finner igen".

Det är verkligen en trosviss psalm.

Min Frälsare lever

En psalm med mycket av Britt G Hallqvists personliga tonfall är Psalm 313,
där temat är uttalat i de första raderna:
Min Frälsare lever,
jag vet att han lever,
fast världen har sagt han är död.

Texten handlar om gemenskapen med Kristus, som skall uppenbaras i evigheten,
"när jag har lagt av mig min kropp som en klädnad, befriad från ångest och brist".
Men den handlar lika mycket om trons visshet, att Kristus är närvarande redan nu.

Det är en Kristusbild med varma mänskliga drag Britt G målar.
Ej så som man råkar
en främling på gatan
- nej, så som man ser på en vän,
en vän man har drömt om
i nätter och dagar
och äntligen finner igen.

Motivet med vännen som beteckning för Kristus är inte ovanligt i kristen diktning.
Det passar väl samman med den Kristusbild, som man ofta möter hos Britt G.
Hon beskriver honom oftast som den mänskligt närvarande.
Det är uppenbart i hennes psalmdiktning att hon visar en speciell känsla för de människor som har svårt att hävda sig och som behöver mer omtanke och kärlek än de andra.

Min Frälsare lever, jag vet att han lever,
fast världen har sagt han är död.
Och inget kan skilja mitt hjärta från honom
ej änglar, demoner och nöd.

Min Frälsare lever, jag vet att han lever.
Jag honom får möta till sist,
när jag har lagt av mig
min kropp som en klädnad,
befriad från ångest och brist.

Ej så som man råkar en främling på gatan
- nej, så som man ser på en vän,
en vän man har drömt om
i nätter och dagar
och äntligen finner igen.

Ja, öga mot öga, i klarhet och jubel
och värme och friskhet och glans
vi lever med honom
som här vi har anat.
Vi lever för alltid som hans.

O, vilket djup

En av de översättningar som Britt G Hallqvist bidrog med i 1986 års Psalmbok är Psalmen 285.
"Det finns djup i Herrens godhet".
Psalmen är skriven av Fredrik W Faber, som var präst i England,
och det är hans psalmtext som Britt G översatt.

Psalmen ger uttryck åt en ljus gudsförtröstan. Det talas om Guds nåd och nyskapelse.
Översättningen följer originalet i de fyra första raderna.

Det finns djup i Herrens godhet,
och dess gränser inger ser.
Det finns värme i hans domslut
mer än någon frihet ger.
Det finns underbar förlossning
i det blod som göts en gång.

De två sista raderna är Britt G:s egna, liksom den sista versen;
Gud, för uppbrott och förvandling
lär oss glömma bort vårt jag.
Driv oss ut att bygga broar.
till en okänd morgondag.

Det är översättarens egna formuleringar,
som har gett den svenska texten originalitet och substans.

Det finns djup Herrens godhet,
och dess gränser ingen ser.
Det finns värme i hans domslut,
mer än någon frihet ger.
Det finns underbar förlossning
i det blod som göts en gång.
Det finns glädje bortom graven
och en framtid full av sång.

Det finns nåd för nya världar,
mycket större än den här,
nya skapelser och tider,
nåd för allt som blir och är.
Det finns underbar förlossning
i det blod som göts en gång.
Det finns glädje bortom graven
och en framtid full av sång.

Gud för uppbrott och förvandling
lär oss glömma bort vårt jag.
Driv oss ut att bygga broar
till en okänd morgondag.
Det finns underbar förlossning
i det blod som göts en gång.
Det finns glädje bortom graven
och en framtid full av sång.


O, vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud!
Romarbrevet 11:33

Handling och bön må bli ett

Det är viktigt att betona det kristna livets "nu-karaktär".
Trons förverkligande i det näraliggande, här och nu - om detta handlar psalmen:
"Lär mig att bedja av hjärtat" Psalm 214.

Det är en psalm om enkel kristen vardagsetik. När det gäller att leva i tro möter man hos Britt G ofta en stark betoning av det konkreta och aktuella. Att göra Guds vilja, inte i morgon men nu. 
Att älska sin nästa, inte på avstånd men här.

Hon låter bibeltexterna tala om vad det innebär att följa Jesus, att handla som till exempel den barmhärtige samariern, att ta sig an ensamma och sorgsna. "Handling och bön må bli ett", som det står i en annan psalm.

Den kristna kyrkan varnas för att kapsla in sig själv i fromhetens värld. Kyrkans dörrar ska vara öppna mot världen. Gud är en Gud för "uppbrott och förvandling", han kallar de troende till att älska sin nästa.

Nåden att få utöva denna kärlek och omsorg om sin nästa föder tacksamhet.
"Hjälp mig att prisa dig här".

Lär mig att bedja av hjärtat,
inte i afton men nu.
Hjälp mig att göra din vilja,
inte i morgon men nu.

Hjälp mig att älska min nästa,
inte på avstånd, men här
nu när han kommer och vädjar,
nu när han vållar besvär.

Hjälp mig att tro på dig Fader,
inte i himlen, men här
i den förvirrade världen.
Hjälp mig att prisa dig här.

En ny jublande sång

Psalm 172

"De ska gå till den heliga staden".
När Britt G skrev denna psalm tänkte hon på saligprisningarna i Bergspredikan.

Egil Hovland har tonsatt psalmen.
När han kom till omkvädet: "De ska sjunga en ny, jublande sång" kände han av musikaliska skäl ett behov att upprepa ordet sjunga och att ett "ja" behövde tillfogas; de skall sjunga, sjunga, "ja", sjunga, en ny, jublande sång.
Detta "ja" berättade Hovland med ett leende, "är mitt bidrag till svensk psalmdiktning".

I psalmverserna finns en ordagrann anknytning till Bergspredikan.
"De ska häpna gå in genom porten". Den andens fattigdom som Jesus talar om möter vi i versradens "de skall häpna gå in genom porten".

De skall leka med änglar och helgon, i Guds paradis, de ska dansa där, står det i vers 3.
I Bergspredikan enligt Lukas säger Jesus: "Gläd er på den dagen och dansa av fröjd" Luk 6:23.
Psalmen handlar om livet som en vandring vars mål är att möta den levande Herren.
Tillvaron på andra sidan beskrivs med åskådliga bilder. De som hunnit dit ska glömma det svåra de var med om en gång, men de ska minnas de ljusa händelserna på jorden.
Det är en visa om det kristna hoppet, en psalm genomlyst av evighetsglädje.

De skall gå till den heliga staden,
de skall samlas i himlen en gång.
De skall häpna gå in genom porten
till en okänd värld, till ett annat liv.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny jublande sång

De ska minnas den grönskande jorden
och de somrar som blommade där.
De skall glömma det onda och svåra
i en gammal värld,
i ett svunnet liv.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny jublande sång.

De skall möta de trofasta vänner
som de miste på jorden en gång.
De skall leka med änglar och helgon
i Guds paradis.
De ska dansa där.
De ska sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny jublande sång.

De skall möta den levande Herren,
de skall se honom sådan han är
och förvandlas i ljus till hans likhet.
Deras hopp han var,
deras liv han är.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny jublande sång.

Leva i världen - vänd mot Guds framtid

"Blott i det öppna har du en möjlighet".

Under denna psalm står:
Text     B G Hallqvist 1972 efter J Kirkegaard 1971 
Musik  O Widestrand

Britt G hade många danska kontakter. Genom ett föfattarstipendium fick hon också möjlighet att bo i Danmark tillsammans med sin man Sten under åren 1972-1975.  Johannes Kirkegaard, dansk präst och författare, hade 1971 skrivit en diktsamling "Skygger under himlen". Britt G läste boken och fäste sig vid dikten, som bär överskriften "Kun i det åbne" (Blott i det öppna).
J. Kirkegard skriver själv några ord om dikten: Flera "dolda biblelcitat" leder tanken just mot det öppna, mot den befrielse, det är att vara bunden vid Gud. Här gäller det den värld som Gud älskade så högt att han skapade den. Det är människolivets villkor; här i världen är vi satta att leva, här har vi våra möjligheter, våra uppgifter, här möter vi våra utmaningar.

I dikten finns uttryck som "vänd mot verkligheten, vänd mot det kommande, du är inte ensam".
Inspirerad av den dikten skrev Britt G;

Psalm 90
"Blott i det öppna
har du en mölighet.
Låser du om dig
kvävs och förtvinar du.
Ut i det fria
skall du med Herren gå.
Kraften fullkomnas
mitt i din svaghet då.

Leva i världen
omvänd till verklighet
vänd mot Guds framtid,
följd av hans trofasthet.
Mörkret du möter
aldrig i ensamhet.
Blott i det öppna
ligger din möjlighet.

"Leva i världen omvänd till verklighet," skriver Britt G.
Psalmen är ett uttryck för hennnes tolkning av det bibliska budskapet.
"Blott i det öppna" är ju också ett uttryck för en kristen livsstil.

Några psalmer av Britt G Hallqvist

Den mest kända och oftast sjungna av Britt G:s berättande psalmer handlar om Jesus och barnen.

Psalm 41
Vem är det som kommer på vägen?
Det lyser så grant om hans hår.
Jo, det är ju Mästaren Jesus.
Till honom, till honom vi går.

Och barnen, de sprang från sitt hopprep,
från fästning av lera och strå.
och mammorna trängdes kring Jesus,
på armen de bar sina små.

Men då sade Jakob och Petrus:
"Gå bort ifrån Jesus, ni stör.
Ni knuffas och skriker och bråkar,
och han ska predika, så hör!"

"Nej, nu ska jag inte predika,
nu vill jag ta mot mina små,
ty sådana tillhör Guds rike,
välsignelse måste de få".

Så tog han då barnen i famnen
och log och välsignade dem.
Hans ansikte lyste som solen,
och glada gick mammorna hem".

Med verklighetsprägel skildras hur barnen lämnar hopprep och fästningar av lera för att samlas kring Jesus. Lärjungarna blir irriterade på barnen. Men Jesus tillrättavisar lärjungarna, nu ska han inte predika, nu ska han ägna sig åt barnen. Han tar dem i famnen och välsignar dem.
Hela psalmen illustrerar i rimmets form orden i Mark 10:13-16.


Psalm 67
"Som torra marken dricker regn". I enkla, konkreta och livsnära bilder ger Britt G oss olika dimensioner av vad det kan betyda att möta och ta emot Guds ord.

Som torra marken dricker regn,
som jorden tar emot sin sådd
och gömmer den,
Herre, låt oss ta emot ditt ord.

Som natt mot gryning sträcker sig,
som blomman vecklar ut sin kalk
i soluppgång,
Herre, låt oss ta emot ditt ord.

Som fången mot sin frihet går,
som vännen tar emot sin vän
med öppen famn,
Herre, låt oss ta emot ditt ord.

O, Gud, nu väntar vi på dig.
Ditt ljus, din sanning söker vi
för livets skull.
Herre, låt oss ta emot ditt ord.


Om hur Guds ord verkar berättar profeten Jesaja:
"Liksom regn och snö faller från himlen och inte vänder tillbaka dit utan vattnar jorden,
får det att grönska och bära frukt och ger säd att så och bröd att äta,
så är det med ordet som kommer från min mun;
det vänder inte fruktlöst tillbaka utan gör det jag vill och utför sitt uppdrag,"  Jes.55:10-11.


Psalmerna ur Svenska Psalmboken

Psalmförfattare

Bibelns berättelser upphör aldrig att fascinera. En av hemligheterna med Britt G Hallqvists bibliska diktning var att hon levandegjorde genom att berätta. Hon lät händelserna ta gestalt, konkreta och jordiska som de är.
Därför var det självklart att Britt G anlitades när man i svenska kyrkan planerade en ny psalmbok. Hon hade tidigare skrivit mycket av kristen dikt som publicerats i "Kykovisor för barn". Åtskilligt av detta kom in i den nya psalmboken 1986. Men framför allt skrev hom många nya psalmer. När psalmboken gavs ut kunde man konstatera att hon var den författare som stod för flest bidrag näst efter Anders Frostensson.

En utmärkande egenskap i Britt G:s psalmdiktning var den språkliga enkelheten. Hon hade förmåga att använda vanliga ord och naturliga ordföljder. Vi ser det tydligt i psalm 21 i den svenska psalmboken:
"Måne och sol vatten och vind." Psalmen är egentligen tänkt för barn. Men som så ofta har det också i detta fall visat sig att en bra barnpsalm gärna sjungs av vuxna. "Måne och sol" sjungs nu av människor i alla åldrar inom alla samfund i alla de nordiska länderna.

Melodin, av Egil Hovland, kyrkomusiker i Fredriksdal i Norge, har sin egen tillkomsthistoria. Hovland berättar: "En dag fick jag med posten en förfrågan om jag ville tonsätta Britt G:s psalm "Måne och sol", samma dag  hade jag fått bud om en nära väns bortgång. Det var en stor sorg för mig, men samtidigt ljöd en lovsångston inom mig, ett tack för vad denne vän betytt för mig.
När jag läste psalmen som låg på mitt skrivbord gav den ord åt den lovsången. Det var faktiskt som en uppenbarelse. På väggen hade jag en tavla med ett stort foto av min barnkör. Det var som om alla barnen med sina kördräkter lämnade bilden och kom ut som änglar i rummet och landade som nottecken på notbladet. Omkvädet i psalmen fick sin melodi på 20 sekunder och hela psalmen på tre minuter".

Om tonsättningen av "Måne och sol" säger Britt G, att hon tyckte bäst om den av alla melodier som Egil Hovland gett åt hennes texter. "Jag skulle vilja kalla den vår signaturmelodi".

Varför har just denna psalm blivit så älskad? Kanske därför att den så enkelt och samtidigt så djupt och varmt berättar om vem Gud är:

"Måne och sol,
vatten och vind
och blommor och barn
skapade  Gud.
Himmel och jord,
allting är hans.
Herren vår Gud vill vi tacka.

Jesus, Guds Son,
levde och dog
för alla, för oss,
lever i dag.

Anden, vår tröst,
levande, varm
och helig och stark
talar om Gud."

Det är den heliga treenighetens mysterium, i alla dess outgrundliga djup.
Men just detta djup föder glädje och lovsång.

"Herre, vi tackar dig.
 Herre, vi prisar dig.
 Herre, vi sjunger
 ditt heliga namn."

En lovsång var född!

Bönbok för barn

"Bönbok för barn"  av Britt G Hallqvist utkom 1960 och blev mycket spridd och använd. Det är den av författarinnans böcker som har gått ut i flest upplagor. Att bönboken blev så uppskattad vittnade om behovet av en bönbok för barn. Den  representerade något nytt för den tiden, eftersom den utgick från barnens konkreta förhållanden och var formulerad på ett enkelt vardagligt språk.

"Nästan alla människor ber. Somliga ber regelbundet. Andra ber när något särskilt händer. Gud lyssnar på all bön". Så står det i inledningen till bönboken. Inga krångliga försök att definiera vad som menas med bön eller förklara hur bön fungerar. Böner ska hjälpa människor att lägga fram sin situation för Gud, har Britt G sagt vid något tillfälle.

Nästan alla böner är knutna till vissa bestämda situationer. Det finns böner att läsa när man lägger sig och när man stiger upp, när man är glad och när man är ledsen, böner om hemlängtan och om skollov. Det finns en bön med överskriften:"Efter en skilsmässa" och man konstaterar hur fint förf. låter bönen behandla en ömtålig erfarenhet. Det är inte lätt att tala med barn om en skilsmässa, ännu svårare att be med dem över den situationen. Det finns nog många föräldrar som med tacksamhet tagit till sig formuleringarna i bönboken:

"Vi fick inte leva samman
alla livets dar.
Några måste gå, och några
stanna kvar.

Gud, nu ber jag för de andra
som har lämnat oss.
Det gör ont, när trädens grenar
bryter loss.

Bara du kan läka såren,
du kan stilla strid.
Lär oss bedja för varandra
ge oss frid."

Britt G är författare till ytterligare en bönbok: "Jag skall fråga Gud." Den innehåller barns samtal med Gud. Till formen består boken av ett fyrtiotal dikter. Varje dikt utgår från ett bibelcitat. Till dessa bibelcitat knyts sedan barns funderingar, ibland riktade till Gud, ibland formade som små meditationer. Så lyder första stycket i boken:

GOD MORGON GUD
"Det är gott att tacka Herren
och att lovsjunga ditt namn
du den högste,
att om morgonen förkunna din nåd,
och när natten har kommit, din trofasthet..." (bibelcitat)

God morgon Gud
Min syster säger att man inte får säga godmorgon till Gud.
Men det struntar jag i.
Och när det faktiskt är en god morgon....
Hörde du hur jag sjöng i duschen?
Din-klara-sol-går-åter-upp.
Fast de säger att jag sjunger falskt.
Änglarna sjunger vackert.
Men jag kan inte vänta tills jag blir ängel.
God morgon,Gud!

Barnen har sina föreställningar och funderingar om Gud:

DU TÄNKTE UT...
"Stora är de under du har gjort, herre min Gud,
och de tankar du har tänkt för oss." (bibelcitat)

Du tänkte ut snöflöingan
och fjärilen
och liljekonvaljen åt oss,
Du tänkte ut regnbågen.
Du ska ha tack, Gud!
Människorna har tänkt ut TV
och kameror,
och rymdraketer.
Men det skulle de inte ha kunnat,
om inte du hade tänkt ut hjärnan åt dem,
Så tack än en gång!

Funderingarna kan ibland komma in i djupa och centrala trosfrågor. Guds tålamod till exempel, tar det aldrig slut? Här citeras bibelordet ur Psaltaren 145:

"Nådig och barmhärtig är Herren,
långmodig och stor i mildhet."

Mamma tröttnar på mej ibland,
och pappa gör det också,
och mormor tröttnar allra fortast,
och jag tröttnar på alla - ibland.
Men Gud
får aldrig tröttna på nån människa.
För han är ju Gud.

Ännu svårare problem som teologer har grubblat över och skrivit om finns i följande dikt:

KVITTAR DET ?
"Dock hos dig är ju förlåtelse..  (bibelcitat)

Kaja säger
att det kvittar om man är stygg.
Gud förlåter en i alla fall.
Men om man är stygg
blir de andra lessna
och arga
och nervösa.
Och de är ju inte så fina på att förlåta
som Gud.
Så där har Kaja nog fel!

Reflektion - hur var det Jesus sa: "Om ni inte blir som barn..."
En recensent  skrev om denna bönbok: " Den kan läsas med behållning av vem som helst."

Dramatiseringar

Den dramatiska formen tilltalar barn. De kan få användning för sin fantasi, och en möjlighet att tänka sig in i hur andra människor känner och handlar. Det kan också vara en hjälp för blyga och hämmade barn att frigöra sig och våga framträda inför andra.

Britt G hade ett stort intresse för dramatiseringar i skolan. Hon samarbetade med en pedagog i Lund och efter erfarenheter från en skolklass utgav hon "Teaterbiten". Den innehåller dramatiska småstycken som kan uppföras i klassen av barnen. Hennes avsikt var att de skulle inspireras till egen aktivitet. Ibland finns det bara förslag till ämnen och situationer. I något teaterstycke är bara första scenen helt utskriven. Det viktiga var att barnen skulle finna glädje i att agera och få mod att improvisera.

Britt G skrev också en bredvidläsningsbok i kristendom: "Människor och tro", i två delar om sammanlagt 400 sidor, avsedda för årskurs 3-4. Första delen handlar om den bibliska tiden, andra delen om den kristna kyrkan fram till medeltiden. Boken innehåller avsnitt av noveller som är spännande att läsa. Ofta fingeras en biperson, vanligen ett barn, som får berätta det som händer. Mose gör bekantskap med pojken Hanniel och lille Unno får vara med när Nehemja bygger stadsmuren.
Sackaios historia upplevs av hans dotter Rebecka. "Lille far" heter den av förklarliga skäl, och man får vara med om hur Rebecka till att börja med är generad över sin far, som folk skrattar åt, men hur hon till sist kan bli stolt över honom därför att han fick ta emot Jesus i sitt hem.

Många episoder är dramatiserade. Barnen får möjligheter att uppföra rollspel om "De tolv". En dag i Nasaret o s v. Britts G´s pedagogiska påhittighet visar sig när hon föreslår att man gör en lek av berättelsen om Jerikos murar eller låter några pojkar visa upp saker som David hade i sitt möte med Goliat och berätta om dem för klassen.

I boken finns dikter, visor och sånger. Några visor handlar om träd och är skrivna så att de syftar på olika bibliska berättelser som t ex olivträdet:

"Jag är oliven. Duvan bar ett blad
  från mig till arken. Då blev Noa glad.

 Jag är gammal över tusen år.
 Med knotig stam och silverlöv jag står.

Se, med min olja blir er konung smord
och jag ger daglig föda på ert bord.

Jag brinner i er lampa varje kväll
när mörkret faller över Israel.

Jag är en vän. Jag läker era sår.
Med knotig stam och silverlöv jag står."

Britt G har förmedlat mycket av kunskap genom sina böcker inom kristendomsämnet.
Där har hennes kunskap och inlevelse inspirerat både lärare och elever.

Läroboksförfattare

Britt G Hallqvist kunde lyssna till barn och identifiera sig med deras tankar.
I barnens värld kan allting tänkas ske. Fantasin har inga gränser för dem. Och inte heller för författarinnan Britt G. "Kanske beror det på en viss inneboende barnslighet", säger hon.
Man skulle också kunna tala om hennes förmåga att lyssna till barnen och identifiera sig med deras tankar. Hennes skapande fantasi och handlaget med ord och rim var också betydelsefullt för att barnen skulle förstå det hon skrev.

Med tanke på hennes framgång som barnboksförfattare blir man inte förvånad över att hon mycket tidigt blev anlitad som läroboksförfattare. Hon har en stor produktion skolböcker bakom sig och en betydande del av hennes författarskap har ägnats åt skolan. Många lärare som använt hennes böcker har funnit dem vara bland det bästa som erbjöds. Att böckerna var eftertraktade kan man förstå eftersom förläggarna ständigt gav henne nya beställningar, och upplagorna kom att stiga.

Britt G var själv ute och tjänstgjorde som lärare, vikarierade vid olika tillfällen och i skiftande skolmiljöer, vilket gav henne värdefulla erfarenheter till att skriva läroböcker. Henns första insats i produktionen skolböcker var en enkel och lättfattlig bok om ordkunskap. Det är en ordbok, delvis på rim för barn i 7-10-årsåldern, där de skulle lära sig att slå upp orden som i en alfabetisk uppställd ordbok och sedan läsa vad orden betyder.

Innehållet är samlat kring en familj på Krusbärsvägen 8 i en småstad, och familjemedlemmarna, katt  och hund uppträder hela tiden i texten. Orden förklaras genom att sättas in i en för alla känd situation eller också med synonymer. Till exempel när hon ska förklara ordet hänga så skriver hon:
"Apan hänger i sin svans
 på en gren och gungar,
 Visslar Gubben Noak för
 krokodilens ungar".

Om något barn vill veta vad som menas med rim och slår upp ordet, så ges detta exempel:
"Noa byggde sig en båt
 därför slapp han att bli våt".

Rim och ramsor brukar tilltala barn och det finns det mycket av i den lärobok för "småskolan" som Britt G sammanställde under namnet "Versboken". Där finns folkvisor och barnverser, skämtrim och gåtor. Där finns spåramsor som barn använder när de plockar prästkragarnas blomblad för att få veta var de ska bo eller vad de ska äta. Bland verserna finns dikter och några bibelvisor t ex "Lammet och herden", som senare återkom i Kyrkovisor för barn. Det finns också ett Bibliskt ABC i boken.

Adam kommer först av alla
Babels torn var dömt att falla.

Cederträ till tempelbygge
sände Hiram hem från hygge.

Daniel var inte feg
ner till lejonen han steg.

Esau åt soppa röd
när hans broder Jakob bjöd.

Filiste´ var Goliat, jätten,
stridsklädd steg han fram på slätten.

Hanen gol, så gällt det lät,
då gick Petrus ut och grät.

Israel och Juda länder,
föll i fiendens händer.

Kain var en åkerman,
plog och hacka hade han.

O s v

Intressanta berättelser

Britt G Hallqvist hade en speciell gåva att skriva vers,
men hon har också skrivit berättelseböcker för barn och ungdom på prosa.
Två böcker skrev Britt G speciellt för handikappade: "Tre på resa" och "Tre på egen hand".

Inspirationen till att skriva dessa boktitlar fick hon av en norsk kvinna Tordis Örjasaeter som var specialist på frågor om handikappade barn. Britt G har skrivit på ett enkelt sätt om praktiska och enkla ting för barn som är på institutioner och som vet så lite om världen utanför, som t ex att resa, och att bo på hotell etc.

Böckerna visade sig intressera också barn utan handikapp, böckerna blev allmänt lästa och utlånade på biblioteken. En orsak är att de är skrivna på ett mycket enkelt språk. Berättelsen " Tre på resa" handlar om Ann 13 år, som tillsammans med sin bror Jan 11 år och tant Eva bilar i Spanien. De skaffar pass, köper kartor, bilar söderut, passerar tullen. De kommer fram till Spanien, blir bekanta med spanska barn, besöker en slottsruin och njuter av solen och värmen.

En annan intressant berättelsebok är "Äldst i klassen".  Den bygger på en märklig händelse.
69-åriga Emma Strid, har fått tillstånd att "börja skolan", i fjärde klassen i Prylbo folkskola. Hon hade nämligen inte fått tillfälle att gå i skolan så mycket när hon var barn. Hon möttes av stor misstro, särskilt bland pojkarna i klassen, men när hon visar sig vara skicklig i långboll blev hon snart accepterad och uppskattad.
Man kan fråga sig hur Britt G fann uppslag till sina berättelser. Hon berättar: "Det var en dag när Martin, vår pojke, gick i någon av småklasserna, som följande hände; när en av eleverna sparkade boll på skolgården for bollen ut på vägen där det kom en äldre tant. Till deras förvåning lyfte hon på sina långa kjolar och sparkade bollen tillbaka."
Denna händelse gav uppslaget till boktiteln "Äldst i klassen."
Kanske ligger det en pedagogisk avsikt gömd i berättelsen. Unga läsare kanske tänker att äldre människor kan vara roliga, de har ju också varit barn, och att olika generationer skulle kunna vara tillsammans mer än vad man brukar vara. En gemenskap utan generationsgränser.

Ytterligare en bok som skulle ge stimulans åt många läshungriga barn var: "Den okända kamraten" som delvis är en självbiografi.
Huvudpersonen är en elvaårig flicka, som kommer till en privatskola i Dalarna. Britt G upplevde detsamma under sin uppväxt. Anna, som flickan heter, kommer från Visby. Hon berättar om valnötterna, kanoten, flickorna ger ut en tidning och skriver berättelser på vers. Anna själv tänker bli författare. Boken handlar om läxor, hemligheter, vänskap och konflikter. Flickorna bråkar med pojkarna och när de blir för bråkiga drar flickorna sig tillbaka till ett hemligt gömställe, som kallas "psalmgarderoben", den har fått det namnet därför att där kan man sitta och sjunga psalmer utan att bli hånad. Flickorna har också en hemlig förening med löften och regler, det är till exempel förbjudet att använda svärord - "men det är skillnad på att svära och citera".

Britt G Hallqvists författarskap rymmer så mycket - fantasin, barnasinnet, ordkonsten och lekfullheten.

Ordfyndighet

Författarinnan Britt G Hallqvists ordfyndighet och humor uttrycks mycket tydligt i hennes skrivande. Under studietiden i Lund tillhörde Britt Värmlands nation. I nationen blev hon flitigt anlitad som krönikör och poet. Annie Löfstedt, som var redaktör för Natur och Kulturs antologi med barnlitteratur, uppmärksammade Britts potential och erbjöd henne att översätta utländska barndikter och sagor. Senare blev hon kontaktad av Ragnar Josphsson, som då hade blivit chef för Dramaten och han bad henne översätta en engelsk teaterpjäs, ett drama på vers.

Under studieåren i Lund mötte Britt sitt livs kärlek Sten Hallqvist och i slutet av 30-talet ingick de äktenskap. Sten Hallqvist läste litteraturhistoria och blev fil kand 1933, han fortsatte med att läsa teologi och blev teol kand några år senare. Han prästvigdes 1940 i Skara Domkyrka och fick sin första tjänst i hemstiftet med placering i Västra Tunhems pastorat. Åren där kom att betyda mycket för dem båda och gav dem erfarenheter av bygden och människorna, av kyrkoliv och församlingsarbete.

Debut som barnboksförfattare.
1950 utkom "Rappens på Blåsopp" en barnbok som Britt G skrivit på vers och som blev mycket uppskattad. Svenska Dagbladet tilldelade henne pris för årets bästa barnbok, vilket var en stor utmärkelse.

Hon hade skrivit en del tidigare och även gjort översättningar men nu framträdde hon med sin första egna bok på det område där hon skulle bli en framgångsrik barnboksförfattare. I denna bok visade Britt G upp sin egen stil - det lätta och lediga språket och med en inlevelse i barnens föreställningsvärld.  Ett exempel ur boken:
"Vid Tusentösagatan
i huset nummer fem
där bor de glada Rappens barn.
Vem känner inte dem?"

Boken om Rappens var i stort format, med illustrationer av Helga Henschen, Britts kusin. Hon skulle i fortsättningen rita bilder till många andra av hennes böcker.

Britt G berättar: "När jag skrev den boken hade jag inspiration nära till hands, nämligen de egna barnen, som då var små och fulla av lustigheter. Åttaårspojken sa om en polis som bott i samma hus som vi och som han beundrade: Farbror Rand är mycket redigare än pappa, för han har både skruvstäd och motorcykelstövlar. Det gav uppslag till pappa Emil i Rappens".

Hon har gett ut många versböcker för barn, översättningar och egen produktion. I en tidningsartikel skrev hon att vers var för henne det naturliga uttryckssättet.
"Att skriva prosa ter sig mödosammare - som att traska till fots - medan vers är flykt. Inte att sitta instängd i ett flygplan, där mina långa ben  domnar, men att sväva fritt, på egen hand, så som jag gjorde det i en ständigt återkommande barndomsdröm."

Glädjen är genomgående i hennes verser för barn. Det finns en varm känsla av humor, och samtidigt får man ofta något att tänka på. Ett exempel är dikten om hur det är "På en perrong":

"Somliga har någon
som vinkar när de far
och sedan börjar vänta
i många långa dar.

Somliga har någon
som möter dem igen
som står där på perrongen
och kramar om sin vän.

Somliga har ingen
de kommer och de far
och längtar efter någon
- den vän de inte har."

Barnboksförfattarinnan

Britt Gerda Hallqvist - den kända barnboksförfattarinnan.
Hon kunde skriva för barn, och hon älskades av barn. Många av hennes läsare minns berättelserna om Farbror Fille, Rappens på Blåsopp, bonden Jöns i Hjulabo och Sagoprofessorn. I många hem har man kvar "Min skattkammare" med de roliga rimmen och ramsorna översatta av Britt G Hallqvist.
Och historierna ur Bibelns värld har förmedlats till många barn genom hennes berättelser - om paradisets lustgård, Noaks ark, Betlehem och Jesusbarnet.

Hon var poet och har skrivit vers, roliga rim och allvarliga dikter. Hon var pedagog och har för skolans räkning gjort läseböcker, teaterstycken och antologier.
Britt G Hallqvist var kristen och har författat många psalmer och böner. Och hon har även skrivit artiklar och essäer om barn och poesi, om religion och mycket annat.

Det är en rik kulturinsats hon står för, ett författarskap som rymmer så mycket - fantasier och klokheter, barnasinnet och djupsinnet, ordkonsten, lekfullheten och leendet.

Släkten
Fadern Wilhelm Nyman var lektor i tyska och engelska vid läroverket i Umeå. Han ingick 1910 äktenskap med Dagny Henschen. I Umeå föddes Britt som makarnas tredje barn den 14 februari 1914. I år firar vi hundraårsminnet av hennes födelse. Familjen flyttade till Visby 1917.
Britt hade inga minnen från Umeå, men desto fler från Visby och i flera dikter skriver hon om barndomens lek och glädje.

Hennes far var intellektuell, akademiskt skolad, men släktleden bakom honom omfattar huvudsakligen "enkla olärda människor".  Britts mor Dagny var född Henschen, dotter till professor Salomon Eberhard och hans hustru Gerda född Sandell. Hon var lärare och talade flera språk flytande och skrev vers som publiserades i Uppsalatidningen Fyris. I den släkten finns det många högt uppsatta, lärda och kända personligheter med en hög intellektuell bakgrund.
Mor Dagny läste vid universitetet i Uppsala där hon ägnade sig åt språkstudier och tog fil kand-
examen. Efter utbildningen tjänstgjorde hon som lärare och ägnade sig åt översättningar bl a av romaner och facklitteratur.
Britt G blev liksom sin mor en skicklig översättare och har till svenska överfört verk av de stora diktarna Shakespeare, Goethe, Eliot m fl.

Barndomsupplevelser spelar stor roll för alla människor inte minst för en diktare som Britt G Hallqvist. Mycket av det hon berättar om från sin barndom återkommer i hennes dikter och berättelser, ibland som nästan exakta återgivningar av situationer och minnen. Exempelvis när hon skriver om minnen från Visby:

             När jag var liten
"När jag var liten bodde jag vid havet.
Jag vinkade åt båtar i horisonten
och plockade stenar på stranden.
Ibland bar jag upp tång
som skulle bli gödsel i vår trädgård.
Jag ville vara vild som en pirat
och bo i Rövarkulan i Galgberget.
Men aldrig fick jag segla eller ro.
En gång paddlade jag olovandes i min brors kanot
och välte.
En gång jumpade jag på isflak.
När jag var liten bodde jag vid havet."

Barndomsminnet hämtat ur boken "En bok om Britt G Hallqvist,    av Inge Löfström

Kampen

KAMPEN MOT FRESTAREN.
"Frestaren kommer bara för att vilseleda och göra det onda.
 Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd."   Joh 10:10

Frestaren kommer, ständigt är han på väg för att locka och leda oss vilse. Jesus säger:"Jag har kommit", det betyder att han är hos oss för att leda oss rätt, han överger oss aldrig.
Gud har en fiende. Vi lever i ett oerhört kraftfält, där två krafter vill få oss att välja sida. Gud har en fiende, som vill locka över oss på sin sida och bli motståndare till Gud. Det innebär att vi inte går säkra. Vi vet att vi är svaga och att frestelser är svåra att stå emot.

Frestaren kan tala många språk. Han talar fromhetens språk när det passar. Han tycks alltid vara mån om vårt bästa. Han nekar oss inget. Han unnar oss det som är lättast och mest behagligt. Han är inte alltid som ett rytande lejon.

Frestaren är listig nog att bida sin tid. Det ser vi  när han utsatte Jesus för frestelser. Matt 4:1-11.
I 40 dagar väntade han. Han hade tydligen inte bråttom, hans tålamod är större än vi tror. Som andra strateger vet han att sätta in angreppet i rätt ögonblick. Och han är en mästare i att finna anknytningspunkter och att kamouflera sitt angrepp, så att det ser ofarligt ut.

Vi läser, att när Jesus blev hungrig, trädde frestaren fram och gav rådet att han själv skulle skaffa bröd. Han ville få Jesus att använda sin makt för egen del, och det var tydligen något som inte stämde med Guds vilja.

Jesus kom direkt ut i öknen efter sitt dop. Hans gärning hade börjat. Frestaren vill driva Jesus till olydnad och därmed förändra hans uppdrag, ge det en annan riktning, göra honom till en folkhjälte. i och med det skulle ju hans egentliga kallelse ha gått om intet. Själafienden kan förvränga Guds ord. När han frestar med Guds ord i sin egen tolkning bemöter Jesus honom med Guds ord. Det är så Jesus vinner seger och frestaren lämnar honom.

Vi möter ständigt de ondas makt. Därför är det viktigt att ha kunskap i Guds ord om vi ska kunna ta upp kampen med frestaren. Det är till den kampen vi är kallade. Men om vi misslyckats i kampen mot frestaren och fallit för frestelserna, finns det då någon möjlighet till hjälp och räddning?
Vår Frälsare är väl medveten om hur vi har det. Han ser möjligheten, inte misslyckandet.
"När Jesus såg människorna fylldes han av medlidande med dem, för de var illa medfarna och hjälplösa."  Matt 9:36
Evangelierna har många gestalter, som kan berätta om Jesu sätt att se möjligheten i misslyckandet och gav dem en framtid och ett hopp.  Han har kommit, han är hos oss för att ge förlåtelse och uppättelse för den som kommer till honom. Och det är ett fantastiskt erbjudande till oss!

Kärlekens väg

"Han gick den svåra vägen".

Så har Britt G Hallqvist skrivit i psalm 442 i psalmboken. Hon berättar om psalmens tema: I början av 40-talet var hennes man präst i närheten av Vänersborg. Familjens son, som var  i femårsåldern,  var ibland på besök hemma hos farmor och farfar som bodde i närheten. Mellan de båda hemmen fanns en genväg som var ganska besvärlig att gå. Och så hände det att pojken började längta hem. Då kunde han säga:"Jag vill gå den svåra vägen hem till pappa".

När Britt G Halllqvist 1975 fick i uppdrag att skriva en passionspsalm för barn kom hon ihåg vad hennes son hade sagt. Vi känner igen orden i psalmens början: "Han gick den svåra vägen
upp till Jerusalem".  Den vägen fick Jesus gå.

Det är lätt att teckna en mörk bild av tiden vi lever i. Det är också lätt att hela tiden bara stirra på det onda och det mörka. Och det är ju så mycket av detta som vi ser, hör och läser i massmedia.
Men vi måste ändå fråga oss, om det inte trots allt finns tecken också på ondskans motsats i vår värld.

Finns det ändå inte rum för kärleken?
Passionstiden betyder lidandets tid och även om vi under den tiden också bör tänka på alla lidande människor i alla delar av världen, är det ändå en gestalt som borde vara i centrum, Jesusgestalten.
Det var han som gick lidandets väg, som för alla tider blivit kallad Via Dolorosa. Därför att han personifierade Guds kärlek, och det är en märklig kärlek, som är den starkaste av alla makter.

En märklig kärlek?  Ja, den föreföll ju totalt bortkastad. En underlig kärlek. Ja, den ville ju inte ha något för egen del, den var bara inställd på att ge. Det finns inte någon bättre beskrivning av Guds kärlek i Kristus än den Paulus ger i 1 Kor.13: "Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den".

Han gick den svåra vägen". O, vilken Kärlek!
Vi läser i 1 Joh 3:16 "Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken". 
I Hans närhet erfar vi hans kärlek, som något högst personligt.

Uppdraget att vara poet

Det diktade ordet och sångens ord var för Hjalmar Gullberg "besläktat" med ORDET
som det står i Joh.1:1 "I begynnelsen var Ordet".

"Från uppdraget kan han skiljas
när sången är färdigdiktad.
Hans ord må närma sig Ordet
som evigt blir outsagt."

Gullberg ser det som ett uppdrag att vara poet, och att förmedla innehållsrika dikter.
. 
"Bara de riktiga orden,
orden med krona och fågelsång
har en skugga som träden.
Svalkande skugga att sluta
ögonen i, medan kronan,
sjunger de riktiga orden".

Många av Hjalmar Gullbergs dikter bär en kristen språkdräkt. Ett par exempel:

Ur Den heliga natten
Herdarna
"Vi kunde inte sova,
så starkt har stjärnan blänkt.
Kring marken hördes dova,
snarkningar av djur,
i vinterlig natur.
Då kom den största gåva
som blev åt jorden skänkt.

Ej spelar herdeluren
klanglös och förströdd.
Dess ton, kring världen buren
med väldigt återkall, förhärligar ett stall.
I halmen, bland kreaturen
är oss en konung född."

Ännu en dikt med kristen antydan:

"Tro ej att någonsin en Gud kan dö.
Han går förbi dig, men din blick är slö.
Han bär ej spira eller purpurskrud
blott av hans verkan känner man en gud.
Den regeln har ej blivit överträdd:
är Gud på jorden, vandrar han förklädd.

Bjuder ett människoöga till stilla kärleksfest
oss kyliga och tröga, som folk är mest,
lägger, som himmelsk läkning för djupa själasår
en vän, fri från beräkning, sin hand i vår,
synes en ljusglans sprida sig kring vår plågobädd
då sittter vid vår sida en Gud förklädd."

Hjalmar Gullbergs tankar om bönen:

"Av våra handlingar är bönen renast.
Vår särart blev skulpterad i dess tystnad.
Se människan! Ty denna gest allenast
är förbehållen oss.
Färdig är först vår bild i knäböjd tystnad."

En ödmjukhet inför Gud som utrustat Hjalmar Gullberg med gåvan att förmedla ett budskap
till oss genom dikten och sången.