Gud, ditt folk är vandringsfolket...

Låt kristallklar källan strömma ...

 
Psalm 298

Gud, ditt folk är vandringsfolket. Själv du mitt ibland oss går.
Du oss leder, du oss stärker, när vår väg blir lång och svår.
Bröd från himlen ur din fadershand vi får.


Låt kristallklar källan strömma med det vatten som ger liv.
Bli vår eldstod under natten, och om dagen molnstod bli.
Starka klippa var vår tillflykt och vår frid.

När jag når de mörka vatten, över dem skall färdas ut,
räds jag ej. På andra sidan finns en värld av sång och ljus.
Där skall lovsång stiga stark som havets brus.

Få bibeltexter har inspirerat psalmdiktare som berättelserna i Andra Moseboken.
Här skildras israeliternas fångenskap och förtryck i Egypten, uttåget från Egypten
under Moses ledning, räddningen genom Röda havet, mannat som bröd från himlen,
vattnet som rann fram ur klippan, och här berättas det om hur Gud gick före folket
genom öknen i form av en molnstod om dagen och en eldstod om natten.

Och så har dessa texter lästs från och till i olika länder och förhållanden.
Texterna om uttåget (exodus) har bidragit med ämnesval och bildspråk i många
psalmer och sånger. Negro spirituals är kända exmpel på sådana sånger.

Även psalmer i 1986 års psalmbok har många goda exempel på detta.
En såndan är denna psalm nummer 298, där psalmförfattaren  inspirerats av
dessa berättelser.


Text: William Williams 1745, präst i anglikanska kyrkan.
Översättare: Anders Frostenson 1976
Musik: John Hughes, 1905, Pontypridd


Bild:Google

Jesus, gör mig så till sinnes...

Psalm 274

Jesus gör mig så till sinnes såsom du till sinnes var.
I all nöd mig för till minnes hur ditt kors du tåligt bar.
Och om människor hatar mig, hjälp mig att jag liknar dig,
av allt hjärta dem förlåter, söker deras vänskap åter.

Jesus, låt ditt liv på jorden alltid för mitt öga stå,
att i handling och i orden dig jag efterlikna må.
Du som villigt gjorde allt vad din Fader dig befallt,
hjälp mig så min levnad föra att jag helt må dig tillhöra.

Jesus, lär mig så i nöden som i glädjen tro på Gud,
så i livet som i döden med förtröstan be till Gud,
med hans vilja vara nöjd, i hans ord ha all min fröjd
och intill min levnads ända söka att hans verk fullända.

Jesus, i din Faders vilja låt din Ande leda mig,
så att världen ej kan skilja håg och hjärta ifrån dig.
Se, jag villig är, men svag, Jesus, i din vård mig tag,
du som, mäktig i de svaga, bäst kan hjälpa och ledsaga.

"Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus". Fil 2:5.

Det är från detta bibelord som författaren Johann Hjertén har fått inspiration
till denna psalm. Hjertén var kyrkoherde i Hällstad nära Ulrisehamn.
Han var också medarbetare till Johan Olof Wallin i hans arbete med en ny psalmbok.

Denna psalm har två författare; Johan Hjertén har skrivit verserna 1 och 2 och
Johan Olof Wallin har gjort en bearbetning och skrivit verserna 3 och 4.

Anders Frostenson har för 1986-års psalmbok bearbetat och gjort en språklig
modernisering av psalmen.

Text: Johan Hjertén 1816
         Johan Olof Wallin 1816
Bearbetning:  Anders Frostenson 1977

         

Jesus, du mitt hjärtas längtan...

JESU NAMN - min glädje och tröst
mitt ljus och min längtan

Psalm 273

Jesus du mitt hjärtas längtan, all min glädje och min tröst,
kom till mig och låt mig höra i ditt ord  din egen röst.
Kom till mig, o Jesus kär, låt mig vara där du är.

Jesus, låt  mig alltid börja i ditt namn allt vad jag gör.
Hjälp mig att mitt bästa göra och att sluta som jag bör.
Kom till mig, o Jesus kär, låt mig vara där du är.

Alla mina ord och tankar, Jesus, låt dem glädja dig.
Mera värd än allting annat låt din kärlek bli för mig.
Kom till mig, o Jesus kär, låt mig vara där du är.

När jag lägger mig att sova, låt mig vila trygg i dig.
När jag vaknar, låt mig lova dig, som vakat över mig.
Kom till mig, o Jesus kär, låt mig vara där du är.

När jag slutar mina dagar, låt mig somna in i ro
viss om att hos dig få vara och bland dina helgon bo.
Kom till mig, o Jesus kär, låt mig vara där du är.

Psalmen är av okänt tyskt ursprung.
Jakob Arrhenius (1642-1725), professor i historia i Uppsala, har översatt
den till svenska. Psalmen togs med i 1695 års psalmbok och har sedan
funnits med i alla utgåvor. Den hör till våra mest sjungna 1600-talspsalmer,
inte minst i den svenska folkskolan.

Anders Frostenson har bearbetat psalmen för 1986 års Psalmbok.
Hans text i vers 3 står närmare den tyska ursprungliga texten än tidigare
svenska versioner. I dessa står följande ord mitt i versen:
"Laga att jag flitigt samkar, det som evigt gagnar mig!"

I den nuvarande texten står det:
"Mera värd än allting annat  låt din kärlek bli för mig."

Här har skett en förskjutning av innehållet från omtanken om den
egna saligheten till en inriktning mot Kristi kärlek.


Text: Okänd tysk författare 1686
Översättning: Jakob Arrhenius 1691
Bearbetning: Anders Frostenson 1979
Musik: Heinrich Albert 1642, tysk organist och tonsättare, Königsberg

Bild: Google

Bekymra dig inte för livet ...



... se på liljorna på marken

Psalm 243

Vi kristna bör tro och besinna,
vad Kristus så nådigt har lärt,
då han oss här ville påminna
hur litet allt världsligt är värt.
Ty den kan ej himmelen söka
som blott vill det jordiska öka
och fäster sitt hjärta därvid.

Att tjäna två herrar tillika,
så skilda som mammon och Gud,
det kan ingen utan att svika
och bryta mot enderas bud.
Ty om man vill älska den ena
så kan man den andre ej tjäna,
men glömmer, föraktar hans ord.

Bekymra dig inte för livet,
nog får du ditt dagliga bröd.
Det är dig av Skaparen givet,
han ser ditt behov och din nöd.
Se fåglarna får ju sin föda
fast aldrig de sår eller skördar.
Är du ej förmera än de?

Se liljorna, se deras skimmer
om våren när marken är grön.
De arbetar inte och spinner,
en dräkt har de ändå så skön
att Salomo, fast han var mäktig,
ej hade en klädnad så präktig
som de i sin blomningstid bär.

Vår Gud ger åt gräset dess kläder.
Det växer och varar så kort.
I dag med sin doft det oss gläder,
i morgon så vissnar det bort.
Hur kan du i klentro och svaghet
då tro du är glömd av din Fader,
som kände han inte din nöd.

Så ängslas då ej för i morgon.
Var dag av sin plåga har nog.
Nej, öppna ditt hjärta för honom
som bland oss sin boning här tog.
Om före allt annat du söker
hans rike, skall allt du behöver
dig skänkas, och mera därtill.


Psalmen anknyter direkt till den del av Jesu bergspredikan som står i Matt 6:24-34;
de kända orden om att man inte kan tjäna två herrar, inte både Gud och Mammon,
och orden om att man inte skall bekymra sig för morgondagen.

     "Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador,
     men er himmelske Fader föder dem".

     "Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte."

Haquin Spegel  (1645-1714) har skrivit psalmen. Han var köpmansson från Ronneby.
Hans föräldrar dog när han var sju år gammal. En avlägsen släkting tog sig an honom.
Han läste teologi och prästvigdes 1671 efter studier vid utländska universitet bl a i Vittenberg.
Han blev Karl X1:s hovpredikant och biktfader.

1680 utnämndes H Spegel till supertintendent på Gotland,
fem år senare till biskop i Skara,
sedan i Linköping, och
1711 blev han ärkebiskop.

H Spegel använde använde gärna melodier från den danska psalmboken till sina texter.

Psalmen hade ursprungligen 11 verser. J O Wallin strök i sin berabetning tre verser
och A Frostenson ytterligare två.
Det är märkligt med gamla psalmer - vissa verser kan kännas aktuella, andra otidsenliga.
Det är en förklaring till att verstantal vid olika psalmboksrevisioner skärs ned.

Text: Haquin Spegel 1686
Bearbetning: Johan Olof Wallin 1816
Bearbetning: Anders Frostenson 1978
Musik: 1500-talet Köpenhamn 1569


Bild: Google

Du med din kärlek oss har sökt...

Psalm 229

I Adam är vi alla ett, och Adams verk är vårt.
Vi gömde oss bland Edens träd när Herren sökte oss.

Vi flydde, och då kom vi bort från Gud och från varann.
Vår egen väg vi ville gå. Blott ensamhet vi fann.

Du med din kärlek oss har sökt. Du oss din Son har gett.
Så hjälp oss lyssna till hans röst och lyssnande bli ett.

Det är ej vi som älskat dig, men du som älskat oss.
Och Jesus, världens ljus, kom hit till frälsning, ej till dom.

O Gud, du skapat oss till dig, förlåt vår skuld, vårt svek.
Låt bot bli lovsång, död bli liv. Låt blinda ögon se.


Namnet Adam är hebreiska och betyder människa. Adam står i berättelserna
i 1 Mosebok som representant för mänskligheten.
"Vi har alla den gamle Adam i oss" för att citera ett gammalt talesätt som anspelar
på Bibelns allra första berättelse.

     Psalmen bygger på orden i Rom 5:17 där det står:
     "Om en enda mans överträdelse betydde att döden fick herravälde
     genom denne ende, så skall nu i stället de som blir rättfärdiga
     genom nådens överflödande rika gåva leva och få herravälde
     tack vare en enda, Jesus Kristus."

Psalmen anspelar på Romarbrevet med orden:

"I Adam är vi alla ett, och Adams svek var vårt."

"Du med din kärlek oss har sökt. Du oss din Son har gett."

"Förlåt vår skuld, vårt svek. Låt bot bli lovsång, död bli liv."


Text: Martin Franzmann 1961
Översättning: Anders Frostenson 1978
Musik: Folkmelodi från Dalarna

Jesus gör mig angelägen...

Psalm 220

Till den himmel som blir allas
som hör Jesus Kristus till,
ingen är som inte kallas,
ingen han förlora vill.
Han dig älskar, du är hans,
som om ingen annan fanns.
Han som leder stjärnehopar
för dig beder, på dig ropar.

Du som trött av slit och möda
under krav och bördor går:
kom till mig, jag delar bördan.
Vila, frihet, kraft du får.
Och du vilseförde, kom,
vill du leva, o, vänd om,
överge den breda vägen.
I sitt ord han det oss säger.

Den som ändå hjärtat sluter
när hans kallelse oss når,
den som stänger honom ute
och sin egen väg blott går,
den som, fast Guds ord han har,
i sin synd dock dröjer kvar,
livets källa övergivit
och sin egen dödsdom skrivit.

Jesus, gör mig angelägen
om vad evigt gagnar mig.
Tack för att till Fadern vägen
ligger öppen genom dig.
Du mig frälst och gjort mig fri.
Låt mig trogen mot dig bli,
att jag, skyddad i all fara
nu och alltid din får vara.


Text: Johan Åström 1816, teol dr, kyrkoherde i Simtuna, Uppland
Berabetad: Anders Frostenson 1978


Bild: Google
                                                                                                                                                                                              

Som skimret över hav och sky...

Psalm 178

Som skimret över hav och sky är Herrens nåd var morgon ny.
Den skapardag är utan gräns där hans försoning åt oss skänks.

Han himlaljusen åt oss gett som tecken på sin trofasthet
och skapelsen en återglans från världar innan jorden fanns.

Tag bort vår blindhet, låt oss i ljuset av det ljus du ger,
befäst och stärk vår tro, att vi ej skiljs och kommer bort från dig.

Som hela kroppen får sitt ljus av ögat, låt vart jordiskt nu
och varje dag vi får av dig blir genomströmmad av ditt liv.



En 1500-talspsalm, skriven av Johannes Zwick protestantisk präst i Konstanz.
Till svenska översattes den 1949 av Anders Frostenson, men det dröjde innan den
togs med bland psalmerna i psalmboken.

Bakom psalmtexten döljer sig bland annat en gammaltestamentlig text.
I Klagovisorna 3:22-23 står det:
"Herrens nåd är det att det inte är ute med oss,
  ty det är inte slut med hans barmhärtighet.
  Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet."


Text: Johannes Zwick 1541, 1545
Översättning: Anders Frostenson 1969
Musik: Johann Walter 1541, organist och tonsättare Dresden


Bild: Google

Gud låter sina trogna här ..

Psalm 167

Gud låter sina trogna här allt gott av nåd erfara,
och budskap om hans kärlek bär mångtusen änglars skara.
Så sjung av hjärtat och var glad:
Guds änglar från vår barndomsdag oss följer och bevarar.

De låter oss Guds vägar se och alltid kring oss vakar.
De skyndar att sin hjälp oss ge mot dem som vill oss skada.
Så sjung av hjärtat och var glad:
Guds änglar från vår ungdomsdag oss skyddar i all fara.

På vägen de oss leder så att vi vår fot ej stöter,
att utan rädsla vi kan gå när allt slags ont oss möter.
Så sjung av hjärtat och var glad:
Guds änglar intill ålderns dag oss följer och oss stöder.

Med vänlig hand, fast inte sedd, de mörkrets makt förjagar.
De håller tröstens kalk beredd när ångets oss försvagar.
Så sjung av hjärtat och var glad:
Guds änglar oss på dödens dag till himmelen skall taga.

Kom mild och god till oss när vi med döden måste strida,
och giv oss, Herre, då den frid som världen ej kan giva.
Med tack och lovsång låt oss snart
få möta himlens stora dag. Därom vi, Gud, dig beder.


I Bibeln berättas det om änglar. Några betecknas som ärkeänglar.
Det är Mikael, som betyder den gudalike, Gabriel som betyder Guds styrka,
och Rafael, som betyder Guds helande kraft.
Slutstavelen  "el"  i de tre namnen betyder Gud.

Änglarna beskrivs också som skyddsänglar. Det är en levande tradition från den äldsta
kristna tiden. De har varit viktiga i folkfromheten. Tänk bara på alla oljetryck med änglar
och på barndomens bokmärken.

Det finns också psalmer om änglar.
En som är känd för sina änglapsalmer är biskopen i Skara, Jesper Svedberg
som har skrivit denna psalm.
Johan Olof Wallin har bearbetat psalmen. Det är i hans version den sjungits från 1819
till 1986. Wallin gav psalmen ett omkväde i slutet av varje vers.
Där nämns de olika åldrarna i en människas liv: Guds änglar bevarar oss
"från vår barndoms dag...
 från vår ungdoms dag ...  intill ålderns dag...  på dödens dag",
 tills vi får möta... "himlens stora dag".

Anders Frostenson har bearbetat psalmen för 1986 års psalmbok och behöll det
wallinska omkvädet med åldersindelningen.


Text: Jesper Svedberg 1694, Johan Olov Wallin 1816, Anders Frostenson 1979
Musik: Tysk folkvisa, Wittenberg 1533

Bild:Google

De trodde att Jesus var borta

Psalm 156

De trodde att Jesus var borta.
De trodde att Jesus var död.
Då kom han på stranden en morgon
som lyste röd.

Han stod mitt ibland dem som förut.
Bland stenarna brann det en glöd.
Han lät dem få fiskar i näten
och gav dem bröd.

Tro inte att Jesus är borta.
Tro inte att Jesus är död.
Han lever och ger oss att äta
av livets bröd.

Det fanns en gammal söndagsskolsångbok med titeln "Psalmer och sånger för barn"
som användes i Kyrkans barnverksamhet. Den innehöll ett urval av psalmer och ett
fåtal barnsånger.

Så småningom började man förstå att det behövdes ett annat urval av psalmer och
sånger för barn. Och en ny sångbok utgavs 1960 med titeln "Kyrkovisor för barn."

De mest aktiva med sångboken blev Anders Frostenson och Britt G Hallqvist.

Sångerna skulle självklart vara begripliga för barn. Man ville också ge uttryck
för glädjen och tryggheten i den kristna tron. Därför anknöt man till Bibelns egna
berättelser med koncentration på Jesu egen person. Det visade sig att sångerna också
blev uppskattade av vuxna.

                  " De trodde att Jesus var borta.
                     De trodde att Jesus var död.
                     Då kom han på stranden en morgon
                     som lyste röd."

Psalm 156, var en av de psalmer som ingick i Kyrkovisor för barn.
Den är också ett bra exempel på den målsättning man ställt upp för sig när det gällde
nya barnpsalmer. I denna psalm anknyter Anders Frostenson till berättelsen i Joh 21 om
hur Jesus efter sin uppståndelse visar sig för sina lärjungar vid Genesarets sjö.

Psalmen kom också med i 1986 års Psalmbok.


Text: Anders Frostenson 1957
Musik: Gunnar Thyrestam 1957, tonsättare, kyrkomusiker, Sandviken


Bild: Google

När världens Frälsare jag ser

Psalm 145

När världens Frälsare jag ser på korset där sitt liv han gav,
jag bittert ångrar, blygs för det som förr min lust och stolthet var.

Ej större ära finns än den att ärans konung höra till.
Jag ser vad som oss skiljer än och ber dig, Jesus: Gör mig fri.

Ditt blod, en dräkt i purpurrött, försoningstecknet för mig är.
Det är min död som du har dött, det är ditt liv du åt mig ger.

Den kärlek som så underbart i dig, o Jesus, tog gestalt
som gåva och som svar vill ha mig själv och allt som du mig gav.


Psalmen, som är engelsk, hör till klassikerna i den engelska psalmdiktningen.
Den publicerades först i Isaac Watts samling Hyms and Spiritual 1707, och är
en nattvardspsalm. Temat i psalmen är egentligen inte Kristi lidande och död
på korset utan det svar människan bör ge när hon ser Kristi lidande och kärlek.
Det svaret bör vara en total överlåtelse till Kristus.

       Den kärlek som så underbar
       i dig, o Jesus, tog gestalt
       som gåva och som svar vill ha
       mig själv och allt som du mig gav.

Frank Buchman, ledare för MRA (Moralisk upprustning), har berättat att han gjorde
sin stora religiösa upplevelse när han i ett enkelt engelskt lantkapell lyssnade till
denna psalm.


Psalmförfattare: Isaac Watts, 1707, engelsk pastor, psalmdiktare
Översatt och bearbetad: Anders Frostenson 1935, 1976
Musik: England 1783


Bild:Google

Öster, väster, norr och söder...

Psalm 102

Tung och kvalfull vilar hela världens nöd på Jesu hjärta,
och han kallar oss att dela denna bördas tyngd och smärta,
ej att dela glädjen bara utan lidandet tillika.
Vi som vilja kristna vara må vi icke Kristus svika.

En och en vi måste stiga till det kors som allt försonar,
att oss helt åt honom viga som i himlens rike tronar.
Andens liv i oss han tänder. Då vi lyda, han oss leder,
in i gärningar oss sänder, som han dag för dag bereder.

Öster, väster, norr och söder korsets armar överskygga:
alla äro våra bröder som på jorden bo och bygga.
Då vi bröders bördor bära, med och för varandra lida,
är oss Kristus åter nära, vandrar osedd vid vår sida.


Detta är en av Frostensons tidiga psalmer. Den skrevs redan 1936.
Psalmen är en av de nio som Frostenson fick med i 1937 års psalmbok.
Han skrev den först i fem fyraradiga verser. Sedan sammanförde han
vers 1 och 2 till en första vers och vers 3 och fyra till en andra.
Så tillfogade han utterligare en vers, den tredje, som har blivt den
mest kända och sjungna.

Frostenson visade tidigt i sina psalmer sin kristna syn på tillvaron.
Världen är en enda och det kristna evangeliet förutsätter strävan och kamp
för en rättfärdig värld och solidaritet framför allt med de mest utsatta och svaga.


Författare: Anders Frostenson 1936
Musik: Johann Cruger 1649, tonsättare och kantor, Berlin


Bild: Google

Gud, vår Gud, för världen all

... såsom regnet är hans ord

Psalm 99

Gud vår Gud, för världen all högt din nåd förkunnas skall,
att du oss en konung gett som är vår rättfärdighet.

Se, han kommer, och hans fred sänks från berg och höjder ned.
Såsom regnet är hans ord, ger nytt liv till törstig jord.

Med barmhärtighet hans hand råda skall från strand till strand.
Han förtryckaren slår ner, räddning åt de svaga ger.

Lika långt som solen når, månens glans och havets våg
skall hans välde bredas ut, folken vandra i hans ljus.

Mot oss alla är han god, lyssnar till betrycktas rop.
Den som ingen tar sig an hjälper och beskyddar han.

Lova, lova Herren Gud, ropa högt hans ära ut!
Den skall hela världen se. Amen! Låt, o Gud, så ske!


Gud vår Gud för världen all - högt din nåd förkunnas skall.

Jesus sände ut sina lärjungar att förkunna frälsningens budskap.
Och evangeliet - det glada budskapet är långt mer verklighetsanpassat än vi kan fatta.
Det är sänt rakt in i vårt liv och vår vardag.

Och när Gud sänder någon, vill han något mycket viktigt. Han vill skapa nya
förutsättningar för våra liv. Därför är det viktigt och nödvändigt att de görs kända.
För hur skulle det kunna få någon betydelse för oss, om det inte förkunnades för oss?

Det är kraft i detta ord. Och det uträttar något på sin väg genom ett människoliv.
Och det som händer är, att vi kommer i ett nytt förhållande till Gud som talar till oss.
När ordet har verkat detta, då vänder det tillbaka, som vårt svar i tro och bekännelse,
lovsång och bön.

"Lova, lova Herren Gud, ropa högt hans ära ut!


Nils Bolander, biskop och poet skrev:

"Fråga mig inte varför och vart
och hur jag stod upp och gick.
Jag vet bara att allt blev förvandlat och nytt
den gången jag mötte din blick.

Följ Mig! - två saliga orosord -
min Gud jag välsignar dem!
De skänkte mig allt som gör livet till liv -
en kamp, ett fäste, ett hem."


Psalmförfattare: Haqvin Spegel 1694, ärkebiskop
Bearbetad: Anders Frostenson 1976
Musik: Medeltida hymn Erfurt 1524

Bild: Google

Jag behövde en nästa

 

Psalm 97

Jag behövde en nästa var du där, var du där?
Jag behövde en nästa var du där?
Varken tro eller ras eller namn sätter gränser, var du där?

Jag var hungrig och törstig, var du där, var du där?
Jag var hungrig och törstig, var du där?
Varken tro eller ras eller namn sätter gränser, var du där?

Jag var frusen och naken, var du där, var du där?
Jag var frusen och naken, var du där?
Varken tro eller ras eller namn sätter gränser, var du där?

Jag behövde din hjälp, men var du där, var du där?
Jag behövde din hjälp, men var du där?
Varken tro eller ras eller namn sätter gränser, var du där?

Du kan resa långt bort, och jag är där, jag är där.
Du kan resa långt bort, och jag är där.
Varken tro eller ras eller namn sätter gränser. Jag är där.

1960-talet var den sociala väckelsens årtíonde både inom och utom kyrkorna.
De globala rättvisefrågorna aktualiserades.
Katolska kyrkan hade sitt stora Andra vatikankoncilium under första delen av decenniet
och Kykornas världsråd sin stora generalförsamling i Uppsala 1968.

På båda dessa konferenser, som tillsammans omfattade större delen av kristenheten,
stod frågorna om i-land och u-land i centrum och de enorma orättvisor som ligger
inbyggda mellan de båda delarna av världen.

Det skrevs under den här tiden många psalmer och sånger med detta tema.
En av de mest kända och sjungna är denna psalm, "jag behövde en nästa var du där?"

Den engelske sångförfattaren Sidney Carter har skrivit både text och musik 1965.
Inspirationen till psalmen har han från den kända texten i Matt 25, där det står om den
yttersta domen. Enligt den texten kommer den avgörande frågan att gälla om, man
förbarmat sig över den som var hungrig, törstig, hemlös, naken, sjuk och i fängelse.

Varje vers avslutas med refrängen:
"Varken tro eller ras eller namn sätter gränser, var du där?"

Text: Sidney Carter 1965
Översättning: Anders Frostenson 1984
Musik: Sidney Carter 1965

Bild: Google

Oändlig nåd

Psalm 231

Oändlig nåd mig Herren gav
och än i dag mig ger.
Jag kommit hem, jag vilsen var,
var blind, men nu jag ser.

Guds nåd, jag skälvde inför den,
men sedan gav den ro,
och aldrig var den större än
den dag jag kom till tro.

Jag kom ur tvivel, mörka djup,
ur vanmakt och ur skam.
Den nåd som bar mig intill nu
skall bära ända fram.

Guds löften ger vår längtan svar,
som klippan är hans ord.
Ej bättre sköld och skydd jag har
i himmel och på jord.

Historien har många exepel på att människor i yttersta nöd har gett löften till Gud.
Psalm 231 har en sådan bakgrund.
Författaren, John Newton (1725-1807), var sjöman och seglade på skepp som
fraktade slavar. Så råkade hans skepp ut för en svår storm, ingen trodde att man
skulle "rida ut den".

Då lovade Newton Gud att han skulle bli en annan människa om han bara kom
iland med livet i behåll.

Newton blev präst. Erfarenheterna från sitt tidigare liv, omvändelsen och sitt
nya liv har han formulerat i denna välkända psalm. "Amazing grace."

      Jag kom ur tvivel, mörka djup,
      ur vanmakt och ur skam.
      Den nåd som bar mig intill nu
      skall bära ända fram.
     
    
Text: John Newton 1779
Översättning: Anders Frostenson 1983
Musik: Amerikansk 1831


Bild: Google

Pärlan och skatten





Psalm 610

Jesus satt i båten. Den var hans predikstol.
Folket stod på stranden, och där var vind och sol.

Barnen byggde båtar av bark och vass och strå.
Det blev tyst. De hörde hur Jesus sade så:

Himmelriket är som den säd som myllas ner.
I den goda jorden en riklig skörd den ger.

Det är såsom skatten som låg i markens mull.
Lycklig den som sålde allting för skattens skull!

Det är såsom pärlan,och den som känt igen
himmelrikets pärla vill alltid äga den.

     Jesus sade: Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden.
     Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer,
     han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget
     vete i axet. Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden
     är inne. Mark 4:26-29.

     Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den
     och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och
     köper åkern. Matt 13:44.

     Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor.
     Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den.
     Matt 13:45-46.


Psalmförfattare: Anders Frostenson 1957
Musik: Trond Kverno, 1972, organist, musikpedagog, tonsättare, Oslo


Bild: Google

Han fyller vår dag med det eviga nu

Psalm 601

Försoningens dag och upptåndelsens dag
har kommit, och allt är förändrat.
Gå ut i den! Äg vad i Kristus du har.
Den värld som är hans på dig väntar.

Förtrycket och oken han bryter itu.
I honom har folken sin frihet.
Han fyller vår dag med det eviga nu
som är och som var och förbliver.

Ur Golgatamörkret, i påskdagens sol
han kommer. Han är i dem båda.
I mörkret där ångesten råder han bor.
Han ger oss uppståndelsens morgon.

 "Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken." 
1 Joh 3:16.

För att kunna ta emot denna kärlek och förlåtelse krävs tro, tro på att det finns
en kärleksfull Gud som både kan och vill förlåta. Det synliga tecknet på att det
verkligen är så är Jesus.

Ibland sammanfattas detta budskap i det bibelord vi kallar "lilla Bibeln":
"Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror
på honom inte skall gå under, utan ha evigt liv."  Joh 3:16.

Ordet "frälsning", i vårt språk, anses kunna härledas till det gamla ordet "frihalsad",
som var en beteckning på de frigivna slavar, som hade fått sitt halsjärn avtaget.
Från att ha varit "slav under synden", blir man fri genom genom syndernas förlåtelse.
"Förtrycket och oken han bryter itu".

Tron föder hoppet, eller snarare förvissningen om att döden inte utgör ett
oåterkallerligt slut, utan en öppning till något helt nytt - en tillvaro uppfylld
av Guds ljus, frid och en ogrumlad glädje.
"Han ger oss uppståndelsens morgon."


Psalmförfattare: Anders Frostenson 1961
Musik: Johan Hartmann 1852, jurist, organist, tonsättare, Köpenhamn

Bild: Google

Vi ville se dig

Psalm 600

"Vi ville dig se", så grekerna bad,
och Jesus i dag till dig vi nu ber.
Vi tror att du finns ibalnd oss ännu.
Och kanske vårt liv är du, bara du.

I strömmen av liv, i gatornas brus
vi skymtar ibland ditt ansiktes ljus;
en gråt och ett skrik ur ångestens djup,
då rycker vi till; vi hör det är du.

Vi tror du är med ibland dem som för fred,
för frihet och rätt, och fattigas sak
ger livet i dag, vår broder och vän,
tills jorden igen är människornas hem.

O sårade kropp som aldrig kan dö,
som högt lyftes opp, o kärlek från Gud,
du eviga ljus och skapande ord,
låt frihetens träd slå rot på vår jord.

     "Vi ville dig se", så grekerna bad...
  
     Bland dem som kommit upp till högtiden (i Jerusalem) för att tillbe Gud fanns några
     greker. De sökte upp Filippos, han som var från Betsaida i Galileen och sade:
     Herre, vi vill gärna se Jesus.  Joh 12:20

     "I strömmen av liv, i gatornas brus, vi skymtar ibland ditt ansiktes ljus."
    
     När Jesus närmade sig Jeriko satt där en blind man vid vägkanten och tiggde.
     Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på.
     Man talade om för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, och då ropade han:
     Jesus Davids son, förbarma dig över mig.
    
     Jesus frågade mannen: Vad vill du att jag skall göra för dig?
     Han svarade: Herre, gör så att jag kan se igen.
     Jesus sade: Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.
     Luk 18:35-42

"Din tro har hjälpt dig". Vilken tro? Vilka trosprov hade Bartimaios avlagt?
Han hade ju bara ropat på Jesus. Det räckte tydligen som tecken på tron.

Själva ropet var en trosbekännelse som räckte. Jesus känner alltid igen den tro som
ropar på honom och som vill öppna sitt liv för hans makt.
När Jesus hör det ropet talar han om tron.

Det handlar om att samtidigt se sig själv och öppna sin tomhet för honom.
Det viktiga är inte att du ser honom med kroppens ögon utan att han ser dej.
Och det gör han.
 
"I strömmen av liv, i gatornas brus, vi skymtar ibland
ditt ansiktes ljus; en gråt och ett skrik ur ångestens djup...


Psalmförfattare: Anders Frostenson 1968, 1979
Musik: Lars Åke Lundberg 1968, präst, författare, tonsättare, Stockholm


Bild: Google

Du, som gör allting nytt

Psalm 599

O, låt ditt rike komma, förnimmas av oss så
som foten känner stigen, där den i mörkret går.
Du som gör allting nytt.

Din dag som till mig kommer, låt den få bli en dag,
som vore den på jorden min första, enda dag.
Du som gör allting nytt.

Ge ord som jag ej hörde och ljus som jag ej såg.
Låt det som var försummat få röst och bli till sång.
Du som gör allting nytt.

Låt mig få möta någon jag alltid gick förbi,
att vi i djupet varsnar ett jag, ett du, ett vi.
Du som gör allting nytt.

Lös oss ur ensamheten, att i varandras liv
vi återfinner livet som det oss gavs av dig.
Du som gör allting nytt.


Bön
Herre Jesus Kristus.
Du är kärleken och sanningen.
I dig finns min identitet.
I dig får jag växa och mogna.
I dig blir jag äkta och fri.
Du är min utgångspunkt,
min inriktning, mitt mål.
Du är trofasthet,
som aldrig sviker.
Du är vägen i mitt liv.
Du som skänker hoppet om seger.
Du som föder glädjen inom mig.
Du låter mig vila
i kärlekens förening med dig.
För allt detta
vill jag tacka dig, o Herre.
Och ber! Låt ditt liv växa sig
allt starkare i mig.

Bön från S:t Davidsgården, Rättvik

Psalmförfattare: Anders Frostenson 1969, 1982
Musik: Roland Forsberg 1970, tonsättare, organist, Stockholm

Bild:Google

Som källor utan vatten

Psalm 590

Som källor utan vatten och moln som drivs omkring
är de som av sin frihet blott vid sig själva binds
och överför till andra sin egen fångenskap
en ödslighet ur händer som tog men aldrig gav.

Guds ord bär inte bojor, men lyfter bördan av
och kallar oss att bo i hans stora skapardag,
att råda över tingen som Herrens tecken bär
och höra hur i tillit de svarar: "Vi är här."

Vår frihet är i Kristus som för oss alla dött.
I hans försoningsgärning en värld är återlöst.
Den som hans röst vill följa är inte bunden mer,
kan gå dit han oss sänder och ge som han oss ger.

Guds ord bär inte bojor, men lyfter bördan av.

    "När dina ord öppnar sig ger de ljus
     åt de oerfarna ger de förstånd."  Psalt 119:130

    "Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde
    förstå skrifterna."  Luk 24:45

När Guds ord blir levande leder det till frälsningsvisshet, som är en visshet om att du
får vara Guds barn sådan du är, genom att du hör, läser, talar och sjunger om Jesus.
Du blir löst och fri genom att ta emot räddningen genom Jesus Kristus.

    "Han har räddat oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar
    utan genom sitt beslut och sin nåd, som han skänkte oss i Kristus Jesus." 1 Tim 1:9

När det gäller vår frälsning och salighet räknar Gud endast med vad Jesus har gjort.
I honom blev Gud försonad med världen.

    "Åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla dem som tror
    på hans namn."  Joh 1:12

Det är gott att du får gå till Jesus och uppleva att han är allt vad du behöver i tid och evighet.
Du är friköpt från din synd och skuld. Denna frihet blev din personliga egendom, då Gud
förde dig ut från mörkrets makt och tog emot dig i sin gemenskap.

Vår frihet är i Kristus som för oss alla dött.


Psalmförfattare: Anders Frostenson 1964
Musik: Finsk

 
Bild: Google

Du, o Gud, är livets källa

Psalm 586

Du, o Gud, är livets källa, rik och ren och underbar.
Ur dess djup de flöden väller varav allt sitt ursprung har.
Jublande ur hjärtan unga, Gud, ditt lov vi nu vill sjunga.

Allt av samma skaparflöde föds och bäres i vår värld,
tankar, ting och mänskoöden, stjärnors, skyars, floders färd,
myran som med strået strävar, örnen som i rymden svävar.

Kraften som i allt pulserar brusar i vårt eget blod.
Herre, du som allt regerar, led oss med din Ande god.
Tänd den tro som oss kan bära. Låt oss leva till din ära.

Mer än drömmar, mer än aning: Kristus är vår verklighet.
Se hans tecken, följ hans maning, se dig ej tillbaka mer.
Han, din vän, dig aldrig sviker. han är löftet, morgonriket.

Gör ej vad dig själv behagar, men dig själv åt honom giv,
i din dag de andras dagar, i ditt liv de andras liv.
Allt begär han, allt han ger dig. Alla dagar är han med dig.


Jesus säger: "Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar
av levande vatten."  Joh 7:38.

Det finns också hos oss nutidsmänniskor en hunger och törst.
Törsten efter ett djupare och rikare liv.

Författaren Johannes Edfeldt skriver om hur en längtande människa
känner det och hur man finner det som stillar törsten:

"Ett är nödvändigt: att färdas mot brunnar.
Djupt i skogen av tätnande år
längta våra förtorkade munnar
efter dälden, där vattnet går,
lyssna vi spänt till vad ådern förkunnar,
dold under livets törnesnår.

Först som försmäktande, överkörda
människosjälar, som bristen känt,
närmas vi, dignande under vår börda,
det som är Ande och inåtvänt,
få vi ta del av det oerhörda,
väntar oss brunnens sakrament.

Blickstilla speglar dess vattenhinna
rymder av hisnande opal.
Hemliga källsprång sorla och rinna.
inne i brunnens och ekots dal
pressas mot läppar, som hetta och brinna,
drycken, gåtfull och evighetssval."


Psalmförfattare: Anders Frostenson 1936, 1981
Musik: Nurnberg 1731

Bild:Google

Tro är visshet om Guds löfte

Psalm 559

Tron sig sträcker efter frukten när i blomning trädet går,
den ser skörden redan vitna på de fält där nu man sår.

     Ni säger: Fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er:
     Lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd.  Joh 4:35.

     När Jesus såg människorna fylldes han av medlidande med dem, för de var illa medfarna,
     som får utan herde, och han sade till sina lärjungar: Skörden är stor och arbetarna få.
     Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.  Matt 9:36-38.

Medan gryningen i tvekan dröjer än på bergets kam
skådar tron den nya dagen, hastar till sin gärning fram.

     Tron är grunden för det vi hoppas på, den ger visshet om det vi inte kan se. Herb 11:1

Länge förrän regnet kommit hördes Noas hammarslag.
Bortom främlingskap och träldom Abraham såg Kristi dag.

     I tro byggde Noa, uppfylld av helig fruktan, en ark för de sina, sedan han fått en
     uppenbarelse om det som ännu inte kunde ses.  Hebr 11:7.

     I tro lydde Abraham när han blev kallad. Han drog bort till ett land som skulle bli hans,
     och han drog bort utan att veta vart han skulle komma.  Hebr 11:8.
    
Innan vattnet ännu delats lyfte tron sin stav och såg
hur en våg på havets botten framför Israels fötter låg.

     I tro lämnade Mose Egypten och fruktade inte kungens vrede utan höll ut, därför att
     han liksom såg den Osynlige.
     I tro tågade folket genom Röda havet som på torra land, när egyptierna försökte
     dränktes de. Hebr 11:27, 29.

Tro är visshet om Guds löfte, ting som inte syns men finns
svarar honom som oss kallar: "Ja, jag kommer. Ja, jag vill."

     När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då, även vi, befria oss från allt
     som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss.
     Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare.  Hebr 12:1-2.


Psalmförfattare: Anders Frostenson 1960.
Musik: Curt Lindström 1986, kyrkomusiker, tonsättare, Borås.


Bild:Google

Varför gick vi bort att söka

Psalm 531

Varför gick vi bort att söka dig som alltid hos oss var?
Ljuset såg vi, men vi såg ej dig som ljusets klädnad bar,
visste ej att i vårt mörker allra närmast oss du var.

Speglingar vi såg och följde, sökte dig i deras glans,
hörde ej ditt svar som före våra rop och frågor fanns,
såg ej nyckeln som vid tröskeln låg och väntade vår hand.

I vårt stängda hus du sökt oss. Ingen visste du var där.
Men när brödet bryts och delas vet vi plötsligt vem du är.
Inte du, men vi, var borta. Du är alltid bland oss här.


Anders Frostenson ger i psalmen uttryck för glädjen och tryggheten i den kristna tron.
Det sker genom Bibelns egna berättelser med koncentration på Jesu egen person.
I denna psalm anknyter Frostenson till berättelserna i Joh 10 och Luk 24.

    "På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar
    av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem:
    Frid åt er alla. Sedan visade han dem sina händer och sin sida.
    Lärjungarna blev glada när de såg Herren." Joh 20:19-20.

    Två lärjungar på väg till Emmaus:
    "Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem.
    Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom. De var nästan framme vid
    byn dit de skulle, och han såg ut att vilja gå vidare, men de höll kvar honom och sade:
    Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut. Då följde han med in och
    stannade hos dem.
    När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav
    åt dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom". Luk 24:13-16, 28-31.


Till eftertanke för oss!
I vårt stängda hus du sökt oss. Ingen visste du var där.
Inte du, men vi, var borta. Du är alltid bland oss här.


Text: Anders Frostenson 1964
Musik: Wales 1700-talet


Bild Google

Stillhet och meditation

Psalm 521

Mina döda timmar bär jag fram till dig.
Inför dina ögon låt dem bli till liv.
Inför dina ögon låt dem bli till liv.

Inför din ögon inget är fördolt.
Under skal och spillror finns en törst, en gråt.
Under skal och spillror finns en törst, en gråt.

Mina döda timmar bär jag fram till dig.
Lyft dem, tills mot ljuset tyst de öppnar sig.
Lyft dem, tills mot ljuset tyst de öppnar sig.

Andas på dem, borttag tomhet, tyngd och död.
Fyll dem med din närhet och din skaparglöd.
Fyll dem med din närhet och din skaparglöd.


Bön
Herre Jesus Kristus -
Jag överlämnar åt dig
all min ängslan och otrygghet,
allt missmod, alla frågetecken.
Gör mig fri från allt negativt,
så att jag vågar säga JA till din vilja,
också i mörker och ovisshet.
Hjälp mig att kunna vänta
i tålamod och trohet,
tills du visar vägar och nya möjligheter.
Du älskar mig så högt,
att du vill låta din kraft
fullkomnas i min svaghet.
Jag är aldrig ensam.
Du är i mig, och din kärlek för mig
rakt igenom ovisshetens mörker.
Herre - jag vill vara stilla
i en barnslig förväntan och nyfikenhet
inför vad du kan göra med mig och genom mig.
Jag ber dig: Låt mig alltid
få ha mitt rotfäste i dig,
så att du kan forma mig
allra längst inifrån
till att bli ett med din vilja.

Bön från S:t Davidsgården Rättvik


Psalmförfattare: Anders Frostenson  1964, 1979
Musik: Kjell Lönnå  1975, körledare, kompositör, Sundsvall


Bild: Google

Genom gatans trängsel

Psalm  499

Genom gatans trängsel bar du själv ditt kors.
Kom och var oss nära mitt i stadens sorl.

Kom på stenar nötta av miljoner steg.
Här din vingård ligger, här vi dig kan se.

Timmarna i möda, hets och rusningstid
tillhör dig - ej bara tyst och ensam tid.

Kom i middagstimman, stilla sökarljus,
röst som ej kan störas av trafikens brus.

Mitt i dagens brådska, i min arbetstid
jag ditt ord behöver och din starka frid.


Bibelord:

"Herre, om jag går eller ligger ser du det,
du är förtrogen med allt jag gör.
Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt jag vill säga.
Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand".   Psalt 139:3-5.


Dikt

Genom allt här i livet
går en ström av Guds ljus,
går en sång från Guds eviga värld.

Vi har del i det ljuset
har en plats i Guds kör,
kan få hjälp varje dag för vår färd.         av Margareta Malmgren


Psalmförfattare: Anders Frostenson 1981
Musik: Friedrich Filitz 1847, koralboksutgivare, Munchen


Bild: Google

De såg ej dig, blott timmermannens son

Psalm 455

De  såg ej dig, blott timmermannens son.
De såg ej dig, när de dig drev med hån
mot klippans brant och ut i ensam natt.
En falsk profet de såg, och en besatt. 

De såg ej dig, du världens enda hopp,
när de drev spjut och spikar i din kropp.
Guds kärlek såg de ej, en utstött blott.
De såg ej dig som sonar alla brott.

De såg ej dig, din hand kring smärtan krökt,
den hand som världen byggt och syndarn sökt.
De såg ej dig, som under mörknad sol
lät korset bli ett fäste för vår tro.

En gång vi alla ser den nåd du gav,
som floden sedd från källan till sitt hav.
Omkring din tron förbundets båge står
och allas sår har läkts i dina sår.


Det går inte att med några få ord beskriva varför det betyder så mycket för den kristne,
att Kristus offrade sitt liv på Golgata. Kristus har själv givit ett kort sammanfattande svar:
"Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom
inte skall gå under utan ha evigt liv". Joh 3:16.

Kristus säger alltså, att genom hans lidande och död blir människan frälst (räddad) till
evigt liv.

Dessutom visade Kristus på Golgata vad han menade med "att älska sin nästa som sig själv."
Han älskade människorna så, att han gav sitt liv för dem.


Psalmförfattare: Anders Frostenson 1962.
Musik: Verner Ahlberg  1933, skolkantor, Vilhelmmina.


Bild: Google

Mycket folk kring Jesus var

Psalm 444

Mycket folk kring Jesus var. Hela dan de stannat kvar.
Stora gåvor, himmelsk makt Gud i Jesu händer lagt.

Många tusen - skaffa fram bröd åt alla, den som kan!
Stora gåvor, himmelsk makt Gud i Jesu händer lagt.

Kornbröd fem och fiskar två får han av en pojke då.
Stora gåvor, himmelsk makt Gud i Jesu händer lagt.

Trodde han att det förslog? Ja, för Jesus var det nog.
Stora gåvor, himmelsk makt Gud i Jesus händer lagt.

Jesus tackar Gud och ber. Allesammans slår sig ner.
Stora gåvor, himmelsk makt Gud i Jesu händer lagt.

Det finns plats för allihop. Himlen tak och marken bord.
Stora gåvor, himmelsk makt Gud i Jesu händer lagt.

Alla får vi överflöd mat av pojkens fisk och bröd.
Stora gåvor, himmelsk makt Gud i Jesu händer lagt.


Bibelord
När Jesus lyfte blicken och såg att så mycket folk var på väg till honom sade han till
Filippos: Var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta?
Filippos svarade:
Det räcker inte med bröd för tvåhundra denarer, om de skall få en bit var.
En av lärjungarna, Simon Petrus bror Andreas, sade: Här är en pojke som har fem kornbröd
och två fiskar. Men vad förslår det för så många?
Jesus sade: Låt folket slå sig ner.
Det var gott om gräs på den platsen. Och de slog sig ner - det var omkring femtusen män.
Jesus tog brödet, tackade Gud och delade ut åt dem som låg där, och likaså av fiskarna så
mycket de ville ha. När de hade ätit sig mätta sade han till lärjungarna: Samla ihop bitarna
som har blivit över, så att ingenting förfars.
De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de bitar av de fem  kornbröden som hade
blivit över när de ätit.  Joh 6:5-13.

Psalmförfattare: Anders Frostensson  1958, 1973
Musik: Bo Ramviken 1958, kyrkomusiker Varnhem


Bild: Google

Dig vi lovsjunger, ärar

Psalm 443

Dig vi lovsjunger, ärar, Jesus, de fattigas konung.
Hosianna vi nu sjunger som barnen en gång.
Du är väntad av alla, du är vår Herre och broder,
ingen varit och är älskad, välsignad som du.


Bibelord
Öppna för mig rättfärdighetens portar!
Jag vill gå in och tacka Herren. Här är Herrens port, här får hans trogna gå in.
Jag tackar dig för att du hörde min bön och blev min räddning.
Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten.
Detta är Herrens eget verk, det står för våra ögon som ett under.
Detta är dagen då Herren grep in. Låt oss jubla och vara glada!
Herre, hjälp oss ! Herre ge framgång!
Välsignad den som kommer i Herrens namn!
Vi välsignar er från Herrens hus. Herren är Gud. Han gav oss ljus.
Ordna er till prosession, med kvistar i händerna.
Du är min Gud, jag vill tacka dig. Min Gud, jag vill höja ditt lov.
Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd. Psalt. 118:19-29

Där du rider på gatan lägger man kläder, strör palmer.
Runt omkring dig hörs rop, stadens och gatornas sång.
Träden, stenarna sjunger, jorden och himlen dig prisar.
Änglarna sjunger med oss: du är vår glädje och frid.

Bibelord
När Jesus och lärjungarna närmade sig Jerusalem mötte de en folkmassa, där många
av dem bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde
dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade:
"Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn.
Hosianna i höjden"  Matt 21:8-9

Går mot lidandet, döden, går mot uppståndelsen, ljuset,
hem till Gud, och hos Gud beder du alltid för oss.
Dig vi lovsjunger, ärar, Jesus, de fattigas konung.
Hosianna vi nu sjunger som barnen en gång.

Bibelord:
Jesus säger: Jag är uppståndelsen och livet.
Den som tror på mig skall leva om han än dör. Joh 11:25-26

Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum.
Skulle jag annars säga att jag går bort och bereder plats för er? Och om jag nu
går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig,
för att också ni skall vara där jag är.  Joh 14:1- 3


Psalmförfattare: Anders Frostenson 1975 (bearb).
Musik: Carl Bertil Agnestig 1975, tonsättare, körledare, Stockholm.


Bild: Google

Guds rådslut från begynnelsen

Psalm 436

Guds rådslut från begynnelsen gav tiden mått och gränser.
Ej Sonens stund var kommen än. Förborgat är hans välde.
På moderns bön han låter ske det under som hans folk skall se
när han på skyar kommer.

O Ande, svävande en gång i mörkret över vattnet,
låt klinga psalm och bröllopssång, tänd lamporna i natten.
Du Guds fördolda majestät, en skärva av din härlighet
i kalkens vin låt glimma.

Se, himmelrikets dag är här. Till bröllop är du bjuden
och borden dukats, kom, var med. Sin brudgum väntar bruden.
Av vinet som i Galileen blev öst ur krukorna av sten
skall alla släkten dricka.

Guds härlighet blir uppenbar där Jesus är mottagen.
Då kärlek ger åt kärlek svar, upp stiger skapardagen.
Ett hem likt redet fågeln byggt i storm och mörker vilar tryggt,
bevarat av Guds kärlek.

Bön
Herre Jesus Kristus - hjälp mig att tro
att du är mitt livs ljus, det ljus som lever i mig.
Hjälp mig att tro på ljusets möjligheter
att bryta igenom mörkret.
Ge mig av ditt tålamod med mig.
så att jag inte ger upp kampen,
utan väntar i förtroende på ljusets seger i mig.
Du ensam är det ljus som aldrig blir mörker.
Tack för att ditt ljus en gång ska bli synligt
för alla människor och tränga igenom allt mörker.
Mörkret finns inte mer.
Herre - medan vi väntar på ljusets slutliga seger -
hjälp oss att följa dig i trohet och lydnad genom mörkret.
Tack för att du redan nu låter oss få del av ljusets seger,
när vi får möta dig i din heliga Nattvard.

Bön från S:t Davidsgården, Rättvik.

Psalmförfattare: Anders Frostenson 1960.
Musik: Burkhard Waldis 1553, tysk präst och kompositör.


Bild:Google

Ett Kristusbrev till världen

Psalm 412

Ett Kristusbrev till världen är var och en som tror
och sagt sitt ja till honom som mitt ibland oss bor,
ett brev från evigheten i hast sänt ut till dem
som tappat bort sig själva och glömt sitt fadershem.

Ett frihetsrop, en hälsning, ett ord om frid och tröst
i dag till någon ensam som plågad är och trött,
ett brev som inte frågar om tvivel eller tro
men säger: du är älskad, om än du borta bor.

Ett brev som Anden skriver i hjärtats dolda rum
med ord som får sitt ljus från Guds evangelium,
och plötsligt i vår vardag ett eldsken långt ifrån:
så älskade Gud världen att han oss gav sin Son.


Bön
Herre Jesus Kristus -
jag överlämnar åt dig all min ängslan och otrygghet,
allt missmod, alla frågetecken.
Gör mig fri från allt negativt, så att jag vågar säga JA till din vilja,
också i mörker och ovisshet.
Hjälp mig att kunna vänta i tålamod och trohet,
till du visar vägar och nya möjligheter.
Du älskar mig så högt, att du vill låta din kraft
fullkomnas i min svaghet.
Du ger dig åt mig i din heliga Nattvard och ger mig förtroende
att bära dig med mig i min vardag.
Jag är aldrig ensam.
Du är i mig, och din kärlek för mig rakt igenom ovisshetens mörker.
Herre - jag vill vara stilla i en barnslig förväntan och nyfikenhet
inför vad du kan göra med mig och genom mig.
Jag ber dig: Låt mig alltid få ha mitt rotfäste i dig,
så att du kan forma mig allra längst inifrån
till att bli ett med din vilja.

Bön från S:t Davidsgården, Rättvik

Psalmförfattare: Anders Frostenson 1935, 1972
Musik: Roland Forsberg 1968, tonsättare, organist, Stockholm


Bild: Google

Gud är en oss vid detta bord

Psalm 396

Här är rymlig plats. Här är Guds bord,
ett stråk av himmel och en doft av jord,
ett rop ur mörkret och ett svar i tro.
Gud är en av oss vid detta bord.
Gud är en av oss vid detta bord.

Inga avstånd mer, ej främlingskap,
och tiden genomträngd av Guds "i dag",
med Abraham är du och jag kamrat.
Gud är en av oss vid detta bord.
Gud är en av oss vid detta bord.

Ej ens änglar anar eller vet
de djup som ryms i Guds barmhärtighet:
den frid som han en skuldtyngd människa ger.
Gud är en av oss vid detta bord.
Gud är en av oss vid detta bord.

Kring sitt eget håller ingen vakt.
Här släpper oron. Allt vårt självförakt,
vår rädsla för varandra mist sin makt.
Gud är en av oss vid detta bord.
Gud är en av oss vid detta bord.

Närhet. ljus, och ingen utanför,
en fattigmåltid, enkelt vin och bröd,
en kärleksfest med himmelskt överflöd.
Gud är en av oss vid detta bord.
Gud är en av oss vid detta bord.

Vad är nattvarden?
Nattvarden är ett sakrament. Det märker man på följande tre ting:
1 Jesu instiftelseord: Matt 26:26 ff och Luk 22:19-20
2 Ett jordiskt medel: bröd och vin
3 En andlig gåva: syndernas förlåtelse, liv och salighet
  
Nattvarden är en minnesplats
När Jesus instiftade nattvarden
sa han att vi skulle "göra det till hans åminnelse", till hans minne.
Om man undrar varför det är viktigt att fira nattvard, är några av svaren:
- för att minnas Jesus
- som uppenbarar Gud för oss
- som hjälper oss att leva med varandra
- som har dött för våra synder

Nattvarden är en mötesplats
Vi firar inte bara Jesu minne i nattvarden, utan vi möter honom där.
Han är osynlig med oss.
Jesus säger i instiftelseorden: "Detta är min kropp.. Detta är mitt blod."

Nattvarden är en gemenskap
Nattvarden ger oss också gemenskap med Jesus - och varandra. Vi delar t o m samma
bägare, när vi firar nattvard. Ordet kommunion, som nattvarden ibland kallas, är latin
och betyder gemenskap. Om gemenskapen i nattvarden handlar flera av nattvardspsalmerna.

Nattvarden är en bekännelsehandling
För många som deltar i nattvarden är den en bekännelse att Jesus är Frälsaren.

Nattvarden är en tacksägelse
Nattvarden är en måltid av glädje och tacksamhet. Därför kallas nattvarden ibland eucharisti,
som är grekiska och betyder tacksägelse.

Nattvarden är en förlåtelsemåltid
Jesus lovade själv: "Denna bägare är det nya förbundet, i mitt blod, som blir utgjutet för
många, till syndernas förlåtelse."

Psalmförfattare: Anders Frostenson 1974 efter R. J. Stamps 1971.
Musik: Robert Julian Stamps 1971 amerikansk metodistpastor. (bearbetad)


Bild: Google

Tyst, likt dagg som faller

Psalm 395

Tyst, likt dagg som faller,
Sonens vin och bröd
dukas på vårt hjärtas
bord av brist och nöd,
mättnad för vår hunger,
liv som räcks ur död.

Här din kropp, o Jesus,
och ditt blod oss ger
glädjen vi behöver,
tröst när ont oss sker,
kraft när bördor böjer
oss mot jorden ner,

tills vi är i staden,
vilkens murar bär
namn på Guds apostlar.
Vi får möta där
Kristus, Mänskosonen,
som oss mättat här.

Text:    Anders Frostenson 1969
Musik: Erhard Wikfeldt 1963, Kantor, Gimo, Uppland


Bild: Google