Psalm 455
De såg ej dig, blott timmermannens son.
De såg ej dig, när de dig drev med hån
mot klippans brant och ut i ensam natt.
En falsk profet de såg, och en besatt.
De såg ej dig, du världens enda hopp,
när de drev spjut och spikar i din kropp.
Guds kärlek såg de ej, en utstött blott.
De såg ej dig som sonar alla brott.
De såg ej dig, din hand kring smärtan krökt,
den hand som världen byggt och syndarn sökt.
De såg ej dig, som under mörknad sol
lät korset bli ett fäste för vår tro.
En gång vi alla ser den nåd du gav,
som floden sedd från källan till sitt hav.
Omkring din tron förbundets båge står
och allas sår har läkts i dina sår.
Det går inte att med några få ord beskriva varför det betyder så mycket för den kristne,
att Kristus offrade sitt liv på Golgata. Kristus har själv givit ett kort sammanfattande svar:
"Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom
inte skall gå under utan ha evigt liv". Joh 3:16.
Kristus säger alltså, att genom hans lidande och död blir människan frälst (räddad) till
evigt liv.
Dessutom visade Kristus på Golgata vad han menade med "att älska sin nästa som sig själv."
Han älskade människorna så, att han gav sitt liv för dem.
Psalmförfattare: Anders Frostenson 1962.
Musik: Verner Ahlberg 1933, skolkantor, Vilhelmmina.
Bild: Google
