tisdag 15 juli 2014

Vi ville se dig







Psalm 600

"Vi ville dig se", så grekerna bad,
och Jesus i dag till dig vi nu ber.
Vi tror att du finns ibalnd oss ännu.
Och kanske vårt liv är du, bara du.

I strömmen av liv, i gatornas brus
vi skymtar ibland ditt ansiktes ljus;
en gråt och ett skrik ur ångestens djup,
då rycker vi till; vi hör det är du.

Vi tror du är med ibland dem som för fred,
för frihet och rätt, och fattigas sak
ger livet i dag, vår broder och vän,
tills jorden igen är människornas hem.

O sårade kropp som aldrig kan dö,
som högt lyftes opp, o kärlek från Gud,
du eviga ljus och skapande ord,
låt frihetens träd slå rot på vår jord.

     "Vi ville dig se", så grekerna bad...
  
     Bland dem som kommit upp till högtiden (i Jerusalem) för att tillbe Gud fanns några
     greker. De sökte upp Filippos, han som var från Betsaida i Galileen och sade:
     Herre, vi vill gärna se Jesus.  Joh 12:20

     "I strömmen av liv, i gatornas brus, vi skymtar ibland ditt ansiktes ljus."
    
     När Jesus närmade sig Jeriko satt där en blind man vid vägkanten och tiggde.
     Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på.
     Man talade om för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, och då ropade han:
     Jesus Davids son, förbarma dig över mig.
    
     Jesus frågade mannen: Vad vill du att jag skall göra för dig?
     Han svarade: Herre, gör så att jag kan se igen.
     Jesus sade: Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.
     Luk 18:35-42

"Din tro har hjälpt dig". Vilken tro? Vilka trosprov hade Bartimaios avlagt?
Han hade ju bara ropat på Jesus. Det räckte tydligen som tecken på tron.

Själva ropet var en trosbekännelse som räckte. Jesus känner alltid igen den tro som
ropar på honom och som vill öppna sitt liv för hans makt.
När Jesus hör det ropet talar han om tron.

Det handlar om att samtidigt se sig själv och öppna sin tomhet för honom.
Det viktiga är inte att du ser honom med kroppens ögon utan att han ser dej.
Och det gör han.
 
"I strömmen av liv, i gatornas brus, vi skymtar ibland
ditt ansiktes ljus; en gråt och ett skrik ur ångestens djup...


Psalmförfattare: Anders Frostenson 1968, 1979
Musik: Lars Åke Lundberg 1968, präst, författare, tonsättare, Stockholm


Bild: Google