fredag 18 juli 2014

Oändlig nåd





Psalm 231

Oändlig nåd mig Herren gav
och än i dag mig ger.
Jag kommit hem, jag vilsen var,
var blind, men nu jag ser.

Guds nåd, jag skälvde inför den,
men sedan gav den ro,
och aldrig var den större än
den dag jag kom till tro.

Jag kom ur tvivel, mörka djup,
ur vanmakt och ur skam.
Den nåd som bar mig intill nu
skall bära ända fram.

Guds löften ger vår längtan svar,
som klippan är hans ord.
Ej bättre sköld och skydd jag har
i himmel och på jord.

Historien har många exepel på att människor i yttersta nöd har gett löften till Gud.
Psalm 231 har en sådan bakgrund.
Författaren, John Newton (1725-1807), var sjöman och seglade på skepp som
fraktade slavar. Så råkade hans skepp ut för en svår storm, ingen trodde att man
skulle "rida ut den".

Då lovade Newton Gud att han skulle bli en annan människa om han bara kom
iland med livet i behåll.

Newton blev präst. Erfarenheterna från sitt tidigare liv, omvändelsen och sitt
nya liv har han formulerat i denna välkända psalm. "Amazing grace."

      Jag kom ur tvivel, mörka djup,
      ur vanmakt och ur skam.
      Den nåd som bar mig intill nu
      skall bära ända fram.
     
    
Text: John Newton 1779
Översättning: Anders Frostenson 1983
Musik: Amerikansk 1831


Bild: Google

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar