Psalm 66
"En såningsman går där i regn och i sol.
Den säd som han sår är Guds levande ord."
Psalmer har på olika sätt en djup förankring hos det svenska folket.
De är ofta förknippade med viktiga tillfällen i ens liv. Vid dop, skolavslutning,
konfirmation, vigsel, gudstjänst eller begravningsgudstjänst.
Psalmer är viktigare för fler svenskar än man kanske tror även vid andra tillfällen,
i årets och kyrkoårets rytm bland annat.
Vi har lärt oss ett antal psalmer i kyrkan och i skolan. Och dessa psalmer har
präglat oss på olika sätt, en del har gått ganska spårlöst förbi, men andra har kommit
att bli värdefulla för oss.
I denna psalm använder sig Anders Frostenson av Jesu bildspråk.
I Matt 13:3-8 berättar Jesus denna liknelse:
" En man gick ut för att så. När han sådde, föll en del på vägkanten
och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på de steniga ställena,
där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn.
Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot.
En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det.
Men en del föll i den goda jorden och gav skörd."
Psalmen
En såningsman går där i regn och i sol.
Den säd som han sår är Guds levande ord.
En del föll vid vägen och fåglar det tog.
En del föll bland törnen. Det kvävdes och dog.
En del föll på stengrund. Där fanns ingen fukt.
En del föll i god jord och där bar det frukt.
Vårt hjärta är åkern, där ordet sås ut.
Det göms där och växer i okända djup.
Låt psalmen vi sjunger och ordet vi hör,
o Gud, i vårt liv bli en sådd som ger skörd.
Text: Anders Frostenson 1958, 1984.
Musik: Karl-Olof Robertson 1976, kyrkomusiker Huskvarna.
Bild: Google
