lördag 15 november 2014

Ord av evighet ...





Psalm 284

Ord av evighet, Mästare, som vet att med Gud och
människor tala och de stummas nöd hugsvala,
lös med mäktig hand våra tungors band.

Bryt vår stolthets damm och låt brusa fram
all den oro som oss jäktar, allt det kval som tyst försmäktar;
giv det form och ljud, bär det fram till Gud.

Och när Guds behag ger en solskensdag,
när ej längre plågan stinger, men av fröjd vårt hjärta springer
i befriat bröst, giv då glädjen röst.

Hjälp oss att ej kallt se och tåla allt,
men när det blir brott att tiga, kom att våra läppar viga
och gör rösten varm av din kärleks harm.

Helst dock låt oss få bjuda frid och nå,
liksom du, igenom stängda dörrar in till de beträngda,
giva dem din ro och din kraft till tro.

Du Guds starka Ord, skapa om vår jord.
Till ditt rikes tjänst bered oss, Herre, gör ett under med oss:
Alla löftens Ja, säg ditt E f f a t á.


Psalmen är skriven med inspiration från Mark 7:31-37.
Där berättas om hur Jesus botar en dövstum man. Jesus rörde vid mannens öron
och vid hans tunga och sade: "Effatá!" Det betyder "Öppna dig". Mannen blev frisk
och människor som såg detta sade: "De döva får han att höra och de stumma att tala".

Psalmförfattaren vet att människors stumhet kan ta sig många uttryck.
Lös med mäktig hand våra tungors band v 1. Vi bär vår vånda i oro och tysthet v 2,
vi har också svårt att ge glädjen ljud v 3. Vi tiger fegt när vi borde säga ifrån v 4,
och vi har svårt att finna ord till hjälp och tröst v 5. Säg ditt Effatá v 6.


Text: Emil Liedgren 1919
Musik: Adam Drese 1698


Bild: Google


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar