onsdag 19 november 2014

I Guds tystnad får jag vara...






Psalm 522

I Guds tystnad får jag vara
ordlös, stilla, utan krav.
Klara rymder, öppna dagar:
här en stund vid nådens hav.

I Guds kärlek vill jag vila,
vet mig önskad, älskad, sedd.
Övar mig i barnets tillit,
prövar höjd och djup och bredd.

I Guds Ande kan jag andas:
bön ger liv ur död som svar.
Ögonblickets närhet rymmer
allt som blir och är och var.

Vid Guds hjärta är jag buren,
innesluten i hans famn.
Medan hemligheten djupnar
viskar Fadern ömt mitt namn.


Psalmen är skriven av biskop emeritus Jonas Jonsson, han berättar om psalmens tillkomst:
"Psalmen skrevs en tyst, varm dag i vårt sommarhus i Jämtland. Väggarna viskade många
generationers samtal och arbete. Kornåkrar gulnade i jämnhöjd med fönstren.
Sjön nedanför fick mot kvällen sensommarens grå rodnad. Svalorna började samlas för avfärd.

Psalmen skrevs med tanke på retreater på S:t Davidsgården.
Varje vers påminner om bibelord men också om många andliga erfarenheter.

Få kristna besparas upplevelsen av Guds förskräckande och ödsliga frånvaro, då världen
och människorna tycks vara glömda och himlen är tillsluten.

Den Guds tystnad, som den här psalmen talar om, är annorlunda. den är öppen, varm och
inneslutande, tillit och vila i Guds barmhärtighet, vänskap utan prat, närvaro som inte ifrågasätts.
Så är det när bönen kommit hem och orden stiger åt sidan.

Gud är en hemlighet, nära men oåtkomlig. Denna hemlighet är tillvarons hjärta.
Jag blir någon, får namn och finner min djupaste identitet vid Guds hjärta".

Text: Jonas Jonsson 1984, professor i missionsvetenskap, biskop i Strängnäs, diktare.
Musik: Herrnhut efter 1735


Bild: Google

1 kommentar:

  1. Hej,

    Första versens sista rad skall vara
    "här en Strand vid nådens hav" enligt psalmboken.

    Vänliga hälsningar, Jan Erik

    SvaraRadera