fredag 4 maj 2018

Tema: Bön är tillit ...

Inför Bönsöndagen

Text: "När ni åkallar mig skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker
         efter mig skall jag låta er finna mig säger Herren." Jer. 29: 12-13

Bönen är själva livsnerven i vårt kristna liv. Bönen är inte en tung börda som
läggs på våra skuldror. Den är en stor förmån. Jesus undervisar oss om att i
bönen får vi komma inför Gud som till en god far. Det är Jesus som har öppnat
vägen för oss till vår himmelske Fader. Det är han som alltjämt håller den öppen
genom sin förbön för oss.
Jesus har verkligen levt sig in i vår situation. Han är därför alltid på vår sida mot
alla svårigheter. När vi insett det, då är det möjligt att bönen som kommunikation
med Gud börjar fungera. Vi behöver vilan i bönen för att få ro i våra sinnen.
Vi behöver hans förståelse och närhet för att få frid i våra hjärtan.

Bön
Herre Jesus Kristus,
tack för att ingenting kan skilja oss
från din kärlek.
Just därför att du omsluter oss med din godhet,
vågar vi komma med allt,
som tynger våra samveten,
allt som oroar oss,
allt som hindrar en hel gemenskap
med dig och våra medmänniskor.
Herre, vi kan aldrig förstå din kärleks rikedom.
Den är oändlig.
Tack för att du alltid är hos oss.
Ur böner från Davidsgården

Psalm 209
O Gud, all sannings källa. jag tror ditt löftesord.
Vad du har sagt skall gälla i himmel och på jord.
Åkalla mig i nöden, så får du hjälp av mig.
Ja, Herre intill döden vill jag åkalla dig.

Vad lindring i min smärta att lita på din nåd
och anförtro mitt hjärta åt dina visa råd.
När du mig bedja lärde i Jesu Kristi namn,
jag fick vad jag begärde: en tillflykt i din famn.

Och vad mitt hjärta beder, det vet jag att du hör;
och vad mitt väl bereder, det vet jag att du gör.
I nödens högsta smärta din hjälp mig närmast är;
jag vet att på ditt hjärta du mina sorger bär.

Jag skall ej övergiva det enda hopp jag har.
Min tröst skall det förbliva att ropa till min Far.
Förtvivlan, håll dig fjärran! Till avgrund bär din stig.
Jag släpper icke Herran förrn han välsignar mig.
Text: Per-Olof Nyström

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar