Nionde söndagen efter trefaldighet
Bön
Herre - tack för att du för mig in i stillhet och tystnad i din närhet.
Du har omsorg om mig och vill föra mig allt djupare in i din kärlek.
Du vill i stillheten och gemenskapen med dig säga mig att du älskar
mig mer jag kan förstå. Därför vill jag ge initiativet åt dig.
I din närvaro får mitt liv sin mening, sin förklaring.
I din närvaro blir jag rustad för varje kärlekens gärning.
Du vill i gemenskapen med dig ge mig kärlekens fantasi
och lyhördhet och visa mig, vilka uppgifter, som är mina.
Hjälp mig därför att förbli i dig, så att din kärlek och ditt ljus,
kan genomströmma hela min varelse.
Tack för att jag får utvecklas och formas av dig.
Tack för att din vilja med mig alltid är kärlek.
Ur böner från S:t Davidsgården
Psalm 596:1,3
Du gav mig, o Herre, en teg av din jord,
som jag min egen får kalla.
Du gav mig ett värv och ett bröd för mitt bord.
Här lever jag trygg på ditt mäktiga ord,
hur tider än växla och svalla.
Här redes mitt bo, här njuter jag ro
och får i din hand mig befalla.
Så lär mig ock Herre, att dig till behag
förvalta det pund mig blev givet,
att fylla med frimodig gärning min dag,
att hjälpa och värna om den som är svag,
att älska, ty däri är livet.
Och giv mig till sist ett namn, Herre Krist,
som är i din livsbok inskrivet.
Text: Carl- Reinhold Sundell
