torsdag 26 juli 2018

Ett varningsrop...

Nionde söndagen efter trefaldighet




Text: "Ta nu ifrån honom talenten och ge åt mannen med de tio talenterna.
Var och en som har, han skall få och det i överflöd, men den som inte har,
från honom skall tas också det han har". Matt 25:28-29
En tjänare grävde ner vad han fått att förvalta. Men somligt kan inte bevaras
på det sättet. Livet självt kan man inte gräva ner.
"Den som inte har från honom skall tas också det han har". Därför att det är ju
bara hans eget, de egna gärningarna och den egna rättfärdigheten, som bestod
i att han var god och fullkomlig i sig själv och inte i behov av Guds nåd.
Hans egen kraft, som han förlitade sig på, ska också tas ifrån honom när den
utvärtes människan förgås. Den som ingenting har därför att han inte tog emot
något av evighetsvärde skall bli av med det som han menar sig ha.
Vi förstår att det är viktigt med en klar och tydlig förkunnelse om Jesus i våra
kyrkor. Ett angeläget förvaltarskap. Den som grävt ner Guds evangelium om nåd,
förlåtelse och försoning behöver gräva upp det och ta det till sitt hjärta.




Bön


Herre, jag kommer inför dig med bön
om att bli förnyad av din kärlek.
Du vet, hur mycket av själviska motiv det finns
i mitt sätt att vara i vardagen.
Men du, Herre, kan omskapa mitt hjärta från grunden,
och lära mig att se med dina ögon på mina medmänniskor.
Du kan ge mig kärlekens kunskap.
Därför överlämnar jag mig helt åt dig
och ber om hjälp att leva efter din vilja.
Ur böner från S:t Davidsgården




Psalm 590
Som källor utan vatten och moln som drivs omkring
är de som av sin frihet blott vid sig själva binds
och överför till andra sin egen fångenskap
en ödslighet ur händer som tog men aldrig gav.




Guds ord bär icke bojor, men lyfter bördan av
och kallar oss att bo i hans stora skapardag,
att råda över tingen som Herrens tecken bär
och höra hur i tillit de svarar: " Vi är här".




Vår frihet är i Kristus som för oss alla dött.
I hans försoningsgärning en värld är återlöst.
Den som hans röst vill följa är inte bunden mer,
kan gå dit han oss sänder och ge som han oss ger.
Text: Anders Frostenson