Psalm 11
O store Gud, när jag den värld beskådar
som du har skapat med ditt allmaktsord,
hur där din visdom väver livets trådar,
och alla väsen mättas vid ditt bord -
då brister själen ut i lovsångs ljud:
O store Gud, o store Gud!
Då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud, o store Gud.
När jag hör åskans röst och stormar brusa
och blixtens klingor springa fram ur skyn,
när regnets kalla, friska skurar susa
och löftets båge glänser för min syn -
då brister själen ut i lovsångs ljud:
O store Gud, o store Gud!:/
När sommarvinden susar över fälten,
när blommor dofta invid källans strand,
när trastar drilla i de gröna tälten
vid furuskogens tysta, dunkla rand -
då brister själen ut i lovsångs ljud:
O store Gud, o store Gud!:/
När jag i Bibeln skådar alla under
som Herren gjort sen förste Adams tid,
hur nådefull han varit alla stunder
och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid -
då brister själen ut i lovsångs ljud:
O store Gud, o store Gud!:/
När tryckt av synd och skuld jag faller neder
vid Herrens fot och ber om nåd och frid
och han min själ på rätta vägen leder
och frälsar mig från all min synd och strid -
då brister själen ut i lovsångs ljud:
O store Gud, o store Gud!:/
När en gång alla tidens höljen falla,
och jag får skåda det jag nu får tro,
och evighetens klara klockor kalla
min frälsta ande till dess sabbatsro -
då brister själen ut i lovsångs ljud:
Tack, gode Gud, tack, gode Gud!:/
...
Text: Carl Boberg 1885, predikant, författare,
redaktör och riksdagsman
Bearbetad: 1984
Musik: Okänt ursprung
