torsdag 29 mars 2018

Tema: O vilken kärlek...

Långfredagen

"Förhänget i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst:
Fader, i dina händer lämnar jag min ande."
Luk 23:45-46

Förhänget brast mitt itu - den stängda vägen öppnades. Det skedde när
Jesus frambar sig själv som det evigt gällande offret, som aldrig kan och
aldrig behöver upprepas. Därför hänger nu segerns kors i våra kyrkor.
Försoningen är fullbordad. Korset är dess tecken. Vägen är fri.
Det är frälsningens stora möjlighet, förlåtelsens och försoningens verklighet.

Bön
Himmelske Fader, du som inte skonat din egen Son
utan för vår skull utgivit honom till döden på korset,
sänd din Ande i våra hjärtan, så att vi litar på din nåd
och får leva i dig för evigt. Amen.

Dikt
Mänskosonen har kommit
ej att tjäna såsom andra
men att livets tjänarvägar
intill korsets höjdpunkt vandra.
Främst han går i tjänarskaran,
längst han går, där törnen stinga,
att sitt liv till lösen giva
och de många frälsning bringa.
Martin Martling

Psalm 45
Jesus för världen givit sitt liv:
öppnade ögon Herre mig giv.
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör och för mig.

O vilken kärlek, underbar, sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.

Tag mig då, Herre, upp till ditt barn,
lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig.
Lina Sandell








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar