Psalm 572
Ängsliga hjärta upp ur din dvala!
Glömmer du alldeles bort vad du har:
Frälsarens vänskap, nåd och gemenskap.
Ännu han lever, densamme han var.
Gud är i Kristus ännu din Fader,
Sonen är ännu din Broder, som dog,
trofaste Anden ännu vid handen
städse dig leder. Är detta ej nog?
O vilka under helgonen äro:
leva i salighet, sucka så tungt,
äro så höga, se det så föga,
bo i Guds borg, men ha sällan det lugnt.
Vandra i trone, se honom icke,
detta är regeln, det bliver därvid.
Korta minuter känslan åtnjuter
vad vi i sanning dock äga all tid.
Upp då ur dvalan, ängsliga hjärta,
glöm icke alldeles bort vad du har.
Även den timma tätaste dimma
solen fördöljer, är solen dock kvar.
...
Text: Carl Olof Rosenius 1847, författare och predikant
Musik: Oscar Ahnfelt 1850, sångare och musiker
