Psalm 310
O Gud, du mig ej överger
när jag i mörkret sänkes ner.
Då möter jag ditt under.
Som fröet vilar djupt i jord
jag vilar i det skaparord
där sekler är sekunder.
Vid tomhetens och intets gräns
en röst mig når, den är en väns;
du kommit hem, den säger.
Och såren läks och sången föds,
vad djupast i mitt liv jag sökt
och längtat till jag äger.
Ur stoft och aska skall på nytt
vårt liv stå opp. Guds stad blir byggd
när allting återskapas,
den kärlekens och glädjens stad
där varje dag är börjans dag
och ingen död skall vara.
...
Text: Anders Frostenson 1962, 1982, psalmförfattare, kyrkoherde, Stockholm
Musik: Nathan Söderblom 1916, professor och ärkebiskop
