Ge i kärlek ...

Inför nittonde söndagen efter trefaldighet




Text: Mark 12:41-44
"Ge som gåva vad ni fått som gåva". Matt 10:8
Det gäller hela vårt sätt att se på varandra, på det vi har tagit emot, på det vi ger
och på det vi behåller för oss själva. Att själv finnas med i sin gåva kan göra en
liten gåva till den största. Vad Jesus såg var något som finns djupast i kärlekens
väsen. En avglans av kärlekens eget offer, som han själv skulle bära fram.
Jesus känner igen den kärleken när han möter den.




Bön
Herre, jag kommer inför dig i bön om
att bli förnyad i din kärlek. Du vet, hur
mycket av själviska motiv det finns i
mitt sätt att vara i vardagen.
Men du, Herre, kan omskapa mitt hjärta från
grunden och lära mig se med dina ögon
på mina medmänniskor.
Hjälp mig att leva efter din vilja.
Ur Böner från S:t Davidsgården




Psalm 590:1,3
Som källor utan vatten och moln som drivs omkring
är de som av sin frihet blott vid sig själva binds
och överför till andra sin egen fångenskap
en ödslighet ur händer som tog men aldrig gav.




Vår frihet är i Kristus som för oss alla dött.
I hans försoningsgärning en värld är återlöst.
Den som hans röst vill följa är inte bunden mer,
kan gå dit han oss sänder och ge som han oss ger.
Text: Anders Frostenson