Sextonde söndagen efter trefaldighet
Text: Joh. 11:28-44
Det finns ett liv som inte kan dö. Det är livet självt och Jesus har det.
Han visar att det finns en väg genom dödsriket, den som han själv skulle
öppna med sin uppståndelse. Han kallar Lasarus tillbaka. Inte för Lasarus
egen skull utan för Marias och Martas. Och för vår skull, för att vi skulle
veta att det finns en kraft som är starkare än döden.
Tankar av Caroline Krook
"Marta, Marta
vad jag tycker om dig.
Jag skulle vilja vara som du:
så andlig och praktisk,
så stark och handlingskraftig.
Men mest av allt:
så bekännande, så full av tro.
Du som orkade tro på Uppståndelsen
när din älskade bror var död.
Du som orkade bekänna och tro
på Jesus som Messias, Frälsaren,
fastän han i det ögonblicket
inte hade bönhört dig,
fastän han hade varit tyst och långt borta.
Marta, jag skulle vilja vara som du."
Bön
Herre, du övervann döden och uppstod igen.
För dig är ingenting omöjligt, ingenting hopplöst.
Hjälp oss att anförtro oss åt dig och våga lita på
att vi kan vara trygga hos dig.
Tack för att du vill ge oss del av hela din rikedom.
Psalm 311
Jag skall gråtande kasta mig ner
på en kust som jag aldrig har sett.
Jag vet ej var jag är, men jag vet
att en boning åt mig är beredd
vid ett hav, i en stad som fanns till,
som fanns till innan städerna fanns,
i ett land som är nytt och är före all tid
och där natten har dagarna glans.
Och jag stryker för pannan min sömn
i en värld som har vaknat just nu,
och hur vintrarna var har jag glömt
i en sommar som aldrig tar slut.
Jag hör skratten från lekande barn
och jag själv är ett barn i Guds famn
och mitt hem är den kärlek som var och som är,
som är och som alltid finns kvar.
Text: Anders Frostensson
