lördag 8 september 2018

Ett är nödvändigt ...

Femtonde söndagen efter trefaldighet


"Människan av kvinna född lever en kort tid och mättas av oro." Job 14:1
Många människor oroar sig för framtiden. Rädslor för barn och barnbarn,
det händer ju så mycket ont i världen och i vår närhet. Någon har skrivit en
bön om sin oro:
"Gud, jag kan inte sova på nätterna.
Jag försöker få grepp om framtiden,
men  den glider bara undan.
Jag är rädd för att mista mitt jobb,
min familj, min hälsa.
Framtiden attackerar mig med tusen spjut.
Får jag komma till dig med min bön?"


Får jag komma till dig med min bön?
Ja, Jesus ger oss uppmaningen:" Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor;
jag ska skänka er vila."  Matt 11:28
Vad är det för bördor han främst tänker på? Jo, det är själens vila från minnet av
alla misslyckanden, samvetets anklagelser, den inre bördan av allt som behöver
förlåtas. Det finns en vila i att få allt förlåtet. Att söka Guds rike, vad Gud ger
och vad Gud vill är viktigt och ger en rätt ordning på bekymren. Det är vid
Jesus fötter vi kan lära oss detta då vi till sist ser att bara ett är nödvändigt.


Dagens bön
Barmhärtige Gud, när oro och bekymmer får makt över oss,
hjälp oss då att vila i dig, skilja mellan stort och smått och
lämna framtiden i din händer. I Jesu namn. Amen

Psalm 909
Gud, lär mig konsten att vänta,
vänta med uppmärksam själ.
Gud, lär mig vänta helt viss om
att du mig alltid vill väl.


Gud, lär mig konsten att vila,
vila i tillit som bär.
Gud, lär mig vila helt viss om
att du mig hjälper just här.


Gud, lär mig konsten att vara,
vara i det som här sker.
Gud, lär mig vara helt viss om
att du mig älskar och ser.
Text: Kerstin Hesslefors Persson