Längtan efter rättfärdighet ...

Psalm 230

Klippa, du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig.
Vattnet, blodet som går fram från ditt hjärta, o Guds Lamm,
låt det bli en dubbel bot för min synd och lagens hot.

Om jag strävar aldrig så, räcker ej min kraft ändå
till att lyda helt din lag. Om jag gråter natt och dag,
står dock syndens fläckar kvar. Blott i dig jag frälsning har.

Intet kan jag giva dig. Till ditt kors jag sluter mig.
Naken, dig om kläder ber, hjälplös, upp till nåden ser.
Jag förgås, om inte du i din källa tvår mig nu.

Vid vart flyktigt andedrag, och när jag skall dö en dag,
när till okänt land jag går, när inför din dom jag står:
Klippa, du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig.
                                   ...

Text: Augustus M Toplady 1776, engelsk präst
Översättning: Betty Ehrenborg-Posse 1854, pedagog och författare
Bearbetad: Britt G Hallqvist 1980 författare och översättare
Musik: Thomas Hastings 1830, amerikansk tonsättare

Bibelord och tankar
" Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.
Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade.
Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet.
Saliga de som hungrar och törstar efter rättfädigheten
de skall bli mättade."
Matt 5:3-6

Att vara fattig i anden och ödmjuk innebär att jag reduceras
till intet i mig själv, att jag är hänvisad till att enbart förlita mig
på Guds barmhärtighet. Jag har gjort andlig konkurs inför Gud.
Som tullindrivaren i templet har jag inget att komma med. Luk 18:13.
I likhet med Toplady sjunger jag: "Intet kan jag giva dig till ditt kors
jag sluter mig. Jag förgås om inte du i din källa tvår mig nu."

En kristen människa lever i en helig otillfredställdhet.
Han/hon sörjer över sin egen synd, över sin egen svaghet, över de egna
sprickorna i fasaden. Det är att leva sörjande men under det stora löftet,
att bli tröstad och att bli mättad.
Därför att det finns hopp genom att i ödmjuk syndabekännelse inför Jesus,
be: Herre förlåt mig, rena mig - ge mig kraft att bli din efterföljare.