onsdag 8 augusti 2018

Samtal med Gud ...

Elfte söndagen efter trefaldighet


Text: Luk 18:9-14
" Ett jag är ett hav, omätligt och utan gräns".
Skriver Kahil Gibran i sin bok "Profeten".
Det är ord som speglar storheten och äventyret i att va människa.
Med möjlighet att tala med Gud om tro och liv.
Att vi människor äger språket innebär att vi inte bara kan komma i kontakt med varandra.
Vi kan tala med Gud. Det är den djupaste innebörden i att vi är skapade till Guds avbild.
Och när vi nu fått denna gåva att samtala med varandra och med Gud är det klokt att vi
kommer inför honom med tacksamhet.
Fariséen började också sin bön med att tacka, Men det tacket hade inte med Gud att göra.
Han tackade ju för att han var så bra och den förträffligheten hade han själv åstadkommit
med sin fasta och tiondegåvor. När han jämförde sig med andra, såg han hur utmärkt bra
han var. Fem gånger använder han ordet" jag". Allt var koncentrerat omkring honom själv.
Han upprättade sin egen rättfärdighet. Det handlade inte om Guds gåvor utan om hans egen
förtjänst.  Det var hela hans bön. Han hade inget behov av att be Gud om något. Därför blev
hans bön en monolog med honom själv som åhörare. Han hade inte upptäckt sin själviskhet,
sin oförmåga att leva upp till vad Guds bud egentligen fordrar. Han är ett varningens exempel
i strävan efter egen förträfflighet. Han försöker rädda sig själv genom sina gärningar och så
kom han till helgedomen bara för att säga till Gud hur väl detta hade lyckats för honom.
Han hade inget behov av att tala med Gud om misslyckanden - ingen längtan efter nåd.
(Forts)




Dagens bön
Helige Gud,
vi ber om ärlighet i vår tro
och rättrådighet i våra gärningar.
Hjälp oss att göra det goda vi vill
så att vår tro och din nåd speglas i våra liv.
Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen




Psalm 346: 1-3
O Gud, du av barmhärtighet till dina barn oss tagit,
oss från vår orättfärdighet i Kristi blod rentvagit.
Ej något gott vi själva gjort  kan öppna för oss
himlens port, blott tron på Jesus Kristus.




Guds lag är helig, rätt och god och oss till livet leder.
Vi bröt mot den i övermod och över oss kom vreden.
Och mänskan som förnekar Gud, hans goda vilja och hans bud
var dömd att gå förlorad.




Då kom till oss Guds egen Son. Han oss med Gud försonar.
Vår rädsla frigör han oss ifrån. Han oss i domen skonar.
När han sitt liv för oss gav ut all skuld togs bort,
 och inför Gud står syndaren rättfärdig.
Text: Paul Speratus