Psalm 169
I himmelen, i himmelen, där Herren Gud själv bor,
hur härlig bliver sällheten, hur outsägligt stor!
Där ansikte mot ansikte jag evigt, evigt Gud får se,
se Herren Sebaot.
I himmelen, i himmelen, vad klarhet, hög och ren!
Ej själva solen liknar den uti sitt middagssken.
Den sol, som aldrig nedergår och evigt oförmökad står,
är Herren Sebaot.
I himmelen, i himmelen, vad sälla utan tal!
Av änglarna och helgonen vad glans i ärans sal!
Min själ skall bliva dessa lik, av evighetens skatter rik,
hos Herren Sebaot.
I himmelen, i himmelen man inga tårar ser.
Ej döden, ej förgängelsen där skola härja mer.
Där skänkes fröjd och härlighet och frid och oförgänglighet
av Herren Sebaot.
I himmelen, i himmelen en sällhet du berett,
som intet öra hörde än och inget öga sett,
ej njuten av ett dödligt bröst, ej sjungen av en dödlig röst,
o Herre Sebaot.
I himmelen, i himmelen själv alla väsens Far
med Sonen och Hugsvalaren en evig boning har.
Ett trefalt helig sjunges där, då himlaskaran offer bär
för Herren Sebaot.
O Fader, Son och Ande, dig ske evigt lov och pris.
Ack, öppna ock en gång för mig din himmels paradis.
Ja, när jag fast i trone står, jag av din hand min krona får,
o Herre Sebaot.
...
Text: Laurentius Laurinus 1622, kyrkoherde i Häradshammar, Östergötland
Bearbetad: Johan Åström 1816, kyrkoherde i Tuna och Stavby
Musik: Norsk-svensk folkmelodi, variant från Skattunge
Bön
Levande Gud, vi tackar dig för de kvinnor och män
som gått före oss i tron och med sina liv vittnat om dig.
Låt oss följa deras exempel och tillsammans med dem
en gång få stämma in i den stora lovsången inför ditt ansikte.
I Jesu namn. Amen.
Bild: Google
