Psalm 129
Och det hände vid den tiden:
till kung Davids Betlehem
Josef och Maria rider,
men där finns ej rum för dem.
När Guds moder föda skall
blir hon visad till ett stall.
Han som skapar universum,
som satt lagarna för allt,
delar med en åsna husrum,
tar ett hjälplöst barns gestalt,
vilar i en modersfamn.
Jesus Kristus är hans namn.
Timmermannen Josef vaktar
barnets bädd i krubbans halm.
Och Maria nynnar sakta
för sin son kung Davids psalm.
Djurens blanka ögon ser
undret som i natten sker.
Herdar, fattiga och frusna,
långt från stadens port och tull
ser omkring sig mörkret ljusna,
hör en sång av glädje full:
En stor glädje bådar jag!
Frälsaren är född i dag!
Rymden fylls av änglaröster:
Ära, ära vare Gud!
Stjärnan som står klar i öster
bär om nyfödd konung bud,
visar väg för vise män
som vill hylla konungen.
Ännu löftets stjärna brinner.
Julens bud kring jorden når.
Släkten efter släkten finner
vägen som till barnet går.
Till vårt hem i faderns hus
lyser oss den stjärnans ljus.
...
Text: Eva Norberg 1971, författare och översättare, Sunnansjö, Dalarna
Efter Cecil Frances Alexander 1848, irländsk biskopsfru, författare
Musik: Henry John Gauntlett 1849, engelsk organist och tonsättare
Bild: Google
