I denna ljuva sommartid ...

Psalm 200

I denna ljuva sommartid gå ut, min själ, och gläd dig vid
den store Gudens gåvor. Se, hur i prydning jorden står,
se, hur för dig och mig hon får så underbara håvor.

Av rika löv är grenen full, och jorden täckt sin svarta mull
med sköna gröna kläder. De fagra blommors myckenhet
med större prakt och härlighet än Salomos dig gläder.

Nu växer säd för skördens tid, och ung och gammal gläds därvid
och bör Guds godhet prisa, som vill i överdådigt mått
oss människor så mycket gott var dag och stund bevisa.

När jag hör trastens klara sång, när lärkan jublar dagen lång
högt ovan fält och backar, då kan jag icke tiga still.
Min Gud, så länge jag är till för livet jag dig tackar.

Ack är det redan här så skönt på denna jord, så härligt grönt,
hur skall det då ej bliva i himmelen, där Gud berett
vad ingen här i världen sett och ord ej kan beskriva.

Ack, att jag redan stode där inför din tron, o Herre kär,
och bure mina palmer. Jag ville då på änglars vis
instämma i ditt lov och pris med tusen sköna psalmer.

Liksom ett träd i sol och regn så låt min själ i Andens hägn
få växa alla dagar den sommar som av nåd jag får.
Gud, låt mig bära frukt i år, den frukt som dig behagar.

Behåll mig till ditt paradis, och låt mig på de trognas vis
i dina gårdar grönska. Låt mig får tjäna dig allen,
i trohet sann, i kärlek ren, så vill jag mer ej önska.
                                    ...

Text: Paul Gerhardt 1653, präst i Berlin.
Berabetad: Joachim von Dÿben 1725, tysk ämbetsman
                  Cristoffer O. Angeldorff 1855, kyrkoherde i Alstad
                  Britt G. Hallqvist 1980, författare och översättare, Lund