Till härlighetens land igen ...

Psalm 159

Till härlighetens land igen
jag ser dig, Jesus fara,
men jag på jorden måste än
en gäst och främlig vara.
Långt från mitt hem jag vandrar här,
mitt sällskap sorg och möda är.

Långt från min Faders hus jag går,
ack Herre, huru länge?
Men dit mitt öga inte når
mitt hjärtas bön sig tränger.
Den outsäglig, innerlig,
skall dela skyn och hinna dig.

En skymt jag då i tro får se
utav det goda landet,
där du från mig ej skiljes mer,
när löst ur syndabandet
bland helgonen jag fri och glad
får bo i levande Guds stad.

Där uppe är det ingen natt
och ingen gråt och smärta.
Där uppe är min högsta skatt,
dit söker sig mitt hjärta:
till himlen och min Frälsare,
till glädjen världen ej kan ge.

Och som du for du komma skall,
o Jesus, hit tillbaka.
Jag här vill akta på mitt kall,
jag bedja vill och vaka.
Jag vet ej stund, jag vet ej dag,
men dagligt dig förbidar jag.

Och salig är den tjänaren
som du så finner göra,
när sist du komma skall igen:
du honom lovat föra
till ära och odödlighet
uti din Faders härlighet.
              ...

Text: Johan Olof Wallin 1816, ärkebiskop
Musik: Bartholomäus Gesius 1605, tysk teolog och kyrkomusiker, Frankfurt
     "       Johann Herman Schein 1628, tysk jurist och kyrkomusiker, Leipzig