Eftersom jag tänker skriva om psalmer av Anders Frostenson vill jag först berätta om honom
som person och hans väg till psalmförfattandet.
Loshults församling i Skåne var platsen där han föddes 1906, som det äldsta barnet i en
syskonskara på fem.
I sin ungdom studerade han språk, litteraturvetenskap och teologi och tog en fil kand i
engelska och slaviska språk vid Lunds universitet 1928.
1932 prästvigdes han och började sin tjänst i Gustav Vasa församling i Stockholm.
1949 blev han kyrkoherde i Lovö församling och tjänstgjorde där fram till pensioneringen.
Från 1955 var han även slottspredikant på Drottningholms Slott.
1977 grundade han "Anders Frostensons stiftelse" med ändamål att främja förnyelsearbetet
med psalmer och visor.
1981 tio år efter pensioneringen, blev han hedersdoktor i teologi vid Lunds Universitet.
Frostenson var aktiv i psalmboksarbetet både inför 1937 års och 1986 års psalmbok.
Han har förnyat den svenska psalmen till både innehåll och form, inte minst genom sina
bidrag till barnpsalmboken Kyrkovisor.
Kännetecknande för hans psalmdiktning och bearbetningar av andra psalmer har beskrivits
vara en strävan att förenkla texterna och utifrån teologiskt perspektiv skapa mer sångbara texter.
I viss mån kan 1986 års psalmbok kallas den "Frostensonska" på samma sätt som 1819 års
psalmbok kallas den "Wallinska" och 1619 års psalmbok den "Swedenborska".
I 1986 års psalmbok finns Frostenson representerad med 146 psalmer egna och bearbetningar.
Han debuterade som författare med diktsamlingen "Löftets båge " 1931 och skrev en
licentiatavhandling om Kristusbilderna i psalmboken på 1940-talet.
1941 ingick han äktenskap med Ulla Lidman, dotter till Sven Lidman, som var missionär och
riksdagsman. Deras barn är Sven, Karin och Anna-Clara.
Akademieledamoten och författaren Katarina Frostenson är inte, som somliga tror, en dotter
utan en brorsdotter.
Anders Frostenson gjorde sin plikt utan åthävor. Och så lätt allt tycktes gå. Med några enkla
drag kunde han i ett sammanträde i psalmbokskommittén, "få en text att lyfta och lysa".
Det var hans uppgift att visa väg. Att finna vägar till platser där, som han själv uttryckt det,
"en vind blåser och en eld brinner".
I en dikt skriver han om mötet med Herren och om sin livsuppgift:
"Jag mötte dig Herre, ej i en kyrka
ej i ångestens ensamma stund.
I en lidande broders ögon,
såg jag din vädjande blick,
förnam jag din heliga vilja.
Här skall jag tjäna dig
i din stora syskonkrets.
Här är vår värld
så länge oss livet beskäres.
Och när en gång dess afton fallit,
skall vi evigt tjäna dig
i dem, som gått bort före oss,
i dem, som skall följa oss efter".
Anders Frostenson fick bli Guds redskap att i psalm och dikt förmedla ett budskap från
Gud ut över världen.
Fortsättning i nästa blogg.
Bild:Google
