"Lär mig du skog, att vissna glad en gång som höstens gula blad." Psalm 304.
Naturen med dess växlingar får ofta inte minst i dansk psalmdiktning tjäna som bild för
och parallellt till det andliga livet, där frågan om liv, död och uppståndelse är central.
De exempel den danske psalmförfattaren Adam Oehlenschläger (1779 -1850) tar är
tre vanliga bilder;
vers 1 bortvissnandet under hösten och
vers 2 livets återhämtande under våren och
vers 3 larvens utveckling från puppa till fjäril.
En parallell till Paulus ord i 1 Kor 15: 42-43 där vi läser:
"Så är det med de dödas uppståndelse... Det som blir sått föraktat, uppstår i härlighet".
Oehlenschläger skrev denna psalm 1813.
Han har också skrivit den danska nationalsången. "Det er et yndigt land " 1818.
Emilia Ahnfelt-Laurin (1832-1894) översatte psalmen till svenska 1879.
Hon var brorsdotter till Oscar Ahnfelt. Emilia A har översatt ett stort antal framför allt danska
psalmer.
Bearb: Britt G: Hallqvist 1983.
Musik: Natan Söderblom 1916.
Psalmen
Lär mig du skog, att vissna glad en gång som höstens gula blad:
en bättre vår snart blommar, då härligt grönt mitt träd skall stå
och sin djupa rötter slå i evighetens sommar.
Lär mig, du fågel, med din flykt att bryta upp och färdas tryggt
mot obekanta stränder. När allt är vinter här och is,
jag mot ett evigt paradis min blick och längtan vänder.
Lär mig, du fjäril, vingad, lätt, vad Herren ock åt mig berett,
där du mot höjd dig svingar. I går dig puppan inneslöt,
i dag du glad ditt fängsel bröt: min själ skall ock få vingar.
O Jesus Krist, som ur din grav stod upp med evigt liv och gav
det ut åt världen vida, giv mig ditt liv, att även jag
må efter bitter långfredag min påskdagsmorgon bida.
Bild Google
