"Likt vårdagssol i morgonglöd gick Jesus fram ur natt och död till liv förutan like".
Psalm 198.
Grundtvig (1783-1872), Danmarks store psalmdiktare under 1800-talet har som ingen
annan i sina psalmer förknippat växlingarna i naturen med det andliga skeendet.
Det handlar inte om ett bildspråk, eftersom likheterna är slående. Det handlar om ett
skeende, där det ena har med det andra att göra.
Kyrkoårets tre stora helger spelar en stor roll i Grundtvigs psalmdiktning.
Det som sker vid julen är att Gud föds som ett barn och änglasången kommer ner till jorden
och mörkret. Mörkret vänder mot ljus. Det gudomliga Kristusordet sås som ett frö, som skall
växa upp genom de kommande högtiderna.
Påsk infaller vid den tid då dag och natt är ungefär lika långa. Man vet att ljuset kommer
att segra över mörkret - livet över döden. Församlingen och skapelsen, fåglar och människor
sjunger tillsammans, därför att den gudomliga ordningen har brutit igenom.
Kristus har uppstått, livet har segrat. I påsken ser vi vändpunkten, och i pingsten nås
höjdpunkten - ljuset och livet har segrat.
Psalmen
Likt vårdagssol i morgonglöd
gick Jesus fram ur natt och död
till liv förutan like.
Därför, så länge världen står,
det efter vinter kommer vår
också i andens rike.
Som fåglars kör i lund och mark
besjunger våren, blid och stark,
och livets alla under,
vi må besjunga med varann
hans liv, som döden övervann
i påskens morgonstunder.
Snart alla ängar stå i skrud,
och skogen kläder sig som brud,
när livets krafter blomma.
Så komme vår i Jesu namn
i folkens liv, i kyrkans famn,
till alla själars fromma.
Text: Nicolai Frederik Severin Grundtvig 1846
Bearb: Johan Alfred Eklund 1909
Musik: Nathan Söderblom 1916
Bild: Google
