måndag 12 maj 2014

Den blida vår är inne





"Den blida vår är inne, och nytt blir jordens hopp".

Psalmer har ofta en växlingsrik historia, så är det också med psalm 197 som har sin historia.
Den ursprunglige författaren är Johan Olof Wallin (1779-1839).
Två tankar dominerar Wallins vårpsalm. Den första finns i vers 1 och 2, som handlar om
naturens storhet. Här kommer det platoniska draget fram, som är så vanligt hos Wallin.

Om allt här i naturen är så skönt, "hur skön då måste själva källan vara, den evigt klara",
för att citera en annan Wallinpsalm.
"Hur ljuvligt solen strålar, hur majestätiskt mild, för dödliga hon målar odödlighetens
bild "  (1937 års psalmbok 471:1)

Den andra tanken i Wallins psalm är att liksom naturen föds på nytt och växer, så skall
den kristnes dygder födas och växa. "Gör landet rikt på gröda, gör folket rikt på dygd".
(1937 års psalmbok nr 471:6)

Inför psalmboken 1986 har psalmen omarbetats av Anders Frostensson.
Av Wallins sex verser har Frostensson bara behållit de två första, de om naturen.
De andra verserna har Frostensson ersatt med egna originalverser.
I de verserna håller han fast vid Wallins första motiv om naturen och Guds skapelseunder.

Psalmen
Den blida vår är inne, och nytt blir jordens hopp.
Nu fröjd får varje sinne, nytt liv får varje knopp.
Hur ljuvligt solen strålar, hur majestätiskt mild!
För dödliga hon målar odödlighetens bild!

Förskönad nu naturen står klädd i högtidsdräkt.
Vad ljuvlig vällukt, buren till oss av vindens fläkt!
Vad prakt, vad rikedomar som skiftar tusenfalt!
Se runtomkring dig blommar och lever, doftar allt.

Ur sky, ur luft och lunder vi fågelsången hör.
Än sker Guds skaparunder, och allting nytt han gör.
Då går vi som i drömmar på strand och skogens stig
och ur vårt inre strömmar en lovsång, Gud, till dig.

Och allt som låg där fruset i dagar vintergrå
skall löst av himmelsljuset mot blom och mognad gå.
Vi glädes åt varandra, åt sol och sommartid,
att på Guds jord få vandra och äga himlens frid.

Text: vers 1-2  Johan Olof Wallin 1807
         vers 3-4  Anders Frostensson  1978
Musik: svensk  folkvisa 1693


Bild: Google