"I denna ljuva sommartid" Psalm 200.
Psalmen börjar med en skildring av naturen och dess under, av blommors prakt och
fåglars sång. Liksom fåglarna sjunger bör också människan lovsjunga Gud.
I vers 5 beskrivs att när naturen är så skön, hur skön måste då inte himlen vara.
Detta väcker en längtan till det himmelska och en bön om att bära den frukt som dig
behagar - som vi sjunger om i vers 7.
Paul Gerhardt (1617-1676) skrev psalmen 1653. Gerhardt räknas som den Lutherska
kyrkans främste psalmdiktare, och är också en av Tysklands stora skalder.
Gerhardt ger konkreta, vackra beskrivningar av naturen i försommartid.
Psalmen översattes till svenska 1725 av riksrådet Joachim von Dûben.
Christoffer Olofsson Angeldorff bearbetade den 1855.
Britt G. Hallqvist har gjort en bearbetning 1980 och då återgett en del av dess ursprung,
t ex i vers 4: "När jag hör trastens klara sång, när lärkan jublar dagen lång högt ovan fält
och backar, då kan jag icke tiga still ...".
Psalmen
I denna ljuva sommartid gå ut, min själ, och gläd dig vid
den store Gudens gåvor. Se, hur i prydning jorden står,
se, hur för dig och mig hon får så underbara håvor.
Av rika löv är grenen full, och jorden täckt sin svarta mull
med sköna gröna kläder. De fagra blommors myckenhet
med strörre prakt och härlighet än Salomos dig gläder.
Nu växer säd för skördens tid,
och ung och gammal gläds därvid
och bör Guds godhet prisa, som vill i överdådigt mått
oss människor så mycket gott var dag och stund bevisa.
När jag hör trastens klara sång, när lärkan jublar dagen lång
högt ovan fält och backar, då kan jag icke tiga still.
Min Gud, så länge jag är till för livet jag dig tackar.
Ack, är det redan här så skönt på denna jord, så härligt grönt,
hur skall det då ej bliva i himmelen, där Gud berett
vad ingen här i världen sett och ord ej kan beskriva.
Ack, att jag redan stode där inför din tron, o Herre kär,
och bure mina palmer. Jag ville då på änglars vis
instämma i ditt lov och pris med tusen sköna psalmer.
Liksom ett träd i sol och regn så låt min själ i Andens hägn
få växa alla dagar den sommar som av nåd jag får.
Gud, låt mig bära frukt i år, den frukt som dig behagar.
Behåll mig till ditt paradis, och låt mig på de trognas vis
i dina gårdar grönska. Låt mig få tjäna dig allen,
i trohet sann, i kärlek ren, så vill jag mer ej önska.
Bild: Google
