När man lyssnar till psalmen "Den blomstertid nu kommer", då doftar det skolavslutning
och examen. Det är feststämning med finklädda barn, föräldranärvaro och mängder
av doftande blommor.
Psalm 199 är en försommarpsalm. Den har två huvudtankar, två motiv.
Första delen handlar om naturen, dess frodighet och skönhet. Den påminner oss om
Guds "godhets rikedom".
Andra delen handlar om människan och hennes förhållande till Gud.
Liksom naturen får sin sommar bör också människan få det:
O Jesus, du oss frälsar,
du är de svagas sköld.
Dig, glädjesol, vi hälsar.
Värm upp vårt sinnes köld. (v4)
Sista versen är en bön för "årets gröda", men också om att själen skall få sin näring
"ur Ordets djupa grund". Så knyter sista versen samman de två motiven i psalmen.
Författare är Israel Kolmodin professor i teologi i Uppsala och sedan biskop i Visby.
Han skrev psalmen 1694.
Johan Olof Wallin bearbetade psalmen för 1819 års psalmbok och Britt G. Hallqvist
för 1986 års.
Psalmen
Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor:
du nalkas ljuva sommar, då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma till allt, som varit dött,
sig solens strålar närma, och allt blir återfött.
De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar och lundens gröna träd,
de skola oss påminna Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna, som räcker året om.
Man hörer fåglar sjunga med mångahanda ljud,
skall icke då vår tunga lovsäga Herren Gud?
Min själ, upphöj Guds ära stäm upp din glädjesång
till den som vill oss nära och fröjda på en gång.
O Jesus, du oss frälsar, du är de svagas sköld.
Dig, glädjesol, vi hälsar. Värm upp vårt sinnes köld.
Giv kärlek åt det hjärta som ingen kärlek får.
Vänd bort all sorg och smärta, du vän som allt förmår.
Välsigna årets gröda och vattna du vårt land.
Giv alla mänskor föda, välsigna sjö och strand.
Välsigna dagens möda och kvällens vilostund.
Låt livets källa flöda ur Ordets djupa grund.
Bild: Google
