"En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar." Psalm 201.
Psalmens föfattare är Carl David af Wirsén (1842-1912) som skrev den 1889.
Wirsén var docent i litteraturhistoria och lektor i svenska och latin vid Katedralskolan
i Uppsala. Från 1884 var han också Svenska Akademiens ständige sekreterare.
I psalmens två första verser skildrar Wirsén idylliskt naturen i sommartid. I de två följande
verserna påminner han om alltings fåfänglighet och förgänglighet, "allt kött är hö och
blomstren dö". Det oförgängliga finns endast hos Gud: "Hos dig allena, Herre, är ett
oförgängligt väsen".
Som så ofta med sommarpsalmer, avslutas även denna psalm med bilden av den eviga
sommaren i himmelen: "I paradis Han huld och vis, mig sist skall omplantera, där inget
vissnar mera".
Psalmen
En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar, och solens ljus
och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunna sommartiden.
Sin lycka och sin sommarro
de yra fåglar prisa:
ur skogens snår, ur stilla bo
framklingar deras visa.
En hymn går opp
av fröjd och hopp
från deras glada kväden,
från blommorna och träden.
Men du, o Gud, som gör vår jord
så skön i sommarns stunder,
giv att jag aktar främst ditt ord
och dina nådesunder.
Allt kött är hö,
och blomstren dö, och tiden allt fördriver;
blott Herrens ord förbliver.
Allt kött är hö. Allt flyktar här,
och snart förvissnar gräsen.
Hos dig allena, Herre, är
ett oförgängligt väsen.
Min ande giv
det nya liv,
som aldrig skall förblomma,
fast äng och fält står tomma.
Då må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt;
min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis
han, huld och vis,
mig sist skall omplantera,
där intet vissnar mera.
Musik: Waldemar Åhlén 1933
Bild: Google
