Psalm 537
Ur djupen ropar jag till dig
Så hör mig, Gud, och svara,
var mild, ha tålamod med mig
och lyssna till min klagan.
Om du vill ställa mig till doms
och räkna med allt ont jag gjort,
då är jag utan räddning.
Ej ens det bästa i mitt liv
är nog att ge som gåva.
Från synden blir jag inte fri,
om du ej vill förlåta.
Ty i mig själv jag intet har
som hjälper mig på domens dag.
Vi alla nåd behöver.
Nu vill jag på mig själv ej mer,
ej på mitt eget bygga,
men söka dig, som ensam ger
mitt hjärta frid och trygghet,
förtrösta på vad du har gjort,
vad du mig lovat i ditt ord.
Från dig min hjälp jag väntar.
Och dröjer den skall jag ej bli
förtvivlad, ej ge vika,
ej tröttna på att be till dig,
som aldrig mig skall svika.
Om natten än blir mörk och lång,
så tar den ändå slut en gång,
och morgonen skall komma.
Vår ondska och vår synd är stor.
Långt större är dock nåden.
Gud är hos oss och ger oss tro
där natt och ångest råder.
Jag tackar honom och är glad.
Han all min synd förlåtit har.
Dig, Gud, ske pris och ära!
"Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus." Fil 1:2.
Så lyder den apostoliska hälsningen.
Nåd är Guds fria, stora kärlek till oss.
Guds nåd är hans personliga ingripande i vårt liv till vår räddning och frälsning.
Detta ingripande har skett och sker genom Jesus Kristus.
Endast genom Jesus Kristus kan Gud nå fram till oss och genom honom
kan vi komma in i gemenskapen med Gud.
Frid är egentligen ett tillstånd där allt är i rätt ordning.
"Gud är inte oordningens Gud utan fridens", läser vi i 1 Kor 14:33,
men i ett rätt förhållande till Gud kommer vi bara genom Kristus, som renar
oss från synd och uppfyller vårt inre med sin närvaro genom Anden.
Den frid som "bevarar våra hjärtan och tankar i Kristus Jesus". Fil 4:7.
"Vi alla nåd behöver...
och söka dig, som ensam ger mitt hjärta frid..."
Psalmförfattare: Martin Luther 1524
Översättning Olavus Petri 1536
Bearbetning: Anders Frostenson 1977
Musik: Martin Luther 1524
Bild:Google
