Psalm 543
I dig, o Herre Jesus kär,
mitt enda hopp jag äger.
Min vän, min tröstare du är.
Din tröst allt ont uppväger.
Från världens skapelse tills nu
ej någon annan finns än du
som i allt trångmål hjälp kan ge.
Till dig jag ber.
Du ensam allting vet och ser.
Min synd är stor. Jag förebrår
mig själv av allt mitt hjärta.
Så lös mig, läk du mina sår
genom din död och smärta.
Du all min skuld har plånat ut,
rättfärdig ställt mig inför Gud.
Vad du mig lovat skall jag få,
var dag din nåd,
att aldrig bort från dig jag går.
Ge mig av din barmhärtighet
den tro som mig bevarar.
Låt mig den stora kärlek se
som du har uppenbarat.
Att älska dig, o Gud, mig lär,
att som mig själv ha nästan kär.
Kom, var hos mig i liv och död.
I all min nöd
finns det då ingen verklig nöd.
Ära ske Gud som från sin tron
till oss i nåd ser neder,
och Jesus Krist, hans ende Son,
som för oss alla beder,
och Anden, hjälparen, som lär
vad kärlek, rätt och sanning är.
Du är vår frid, Treenighet,
vår salighet
här nu och i all evighet.
Apotseln Paulus avslutar sitt brev till filipperna med att lovprisa Gud.
"Äran tillhör vår Gud och Fader i evigheternas evighet! Amen".
Sådana lovprisningar förekommer ofta i Nya Testamentet.
Man kan säga, att det uttrycker den kristnes grundställning: en kristen människa
står i ständig tillbedjan inför Gud, och människans liv har bara ett mål: Guds ära.
Psalmförfattare: Konrad Hubert ca 1540, evangelisk predikant i Strassburg
Bearbetad: Anders Frostenson 1977
Musik: Wittenberg 1541
Bild: Google
