Psalm 166
Sorlet har dött från väg och dammigt vimmel.
Ovanför oron och närmare din himmel,
i rymder klara, är oss gott att vara
med dig allena.
Du som dig dolde, klädd i stoft och pina,
se, såsom ljuset dina kläder skina.
Omkring din panna solens eldar stanna
såsom en krona.
O att en gång få skåda det vi trodde,
glans som i stoft och ringhet bland oss bodde,
makt över vågor, altaret i lågor,
himmelen öppen.
Hyddor vi ville här åt himlen bygga,
fasthålla synen, ägande och trygga.
Ett är nödvändigt nu och för beständigt:
Jesus allena.
Ära ske Fadern som ser i djupet neder,
Sonen som med oss i tåredalen beder,
Anden som bådar dag då ögat skådar
himlen för evigt.
Olov Hartman skrev denna psalm under den tid han var präst i Nässjö församling.
Han berättar: "När jag skrev denna hymn om förklaringsberget gjorde jag det som om
det var Nässjö kyrka och inte berget Tabor, som var textens geografiska ort.
Sorlet - hör slamret från den ständiga vagnväxlingen vid stationen.
Hör den tunga lastbilstrafiken genom staden. Svagare likväl efter hand som vi går upp
för kyrktrapporna. Så öppnas en port, och det blir tyst. Där framme i koret går en pojke
och tänder altarljusen. Så börjar sången och läsningen av "Tidegärden", kyrkan fylls av de
sträva rösterna, och vi är "ovanför oron".
"Hyddor vi ville här åt himlen bygga,
fasthålla synen, ägande och trygga.
Ett är nödvändigt nu och för beständigt:
Jesus allena".
Text: Olov Hartman 1947, 1968
Musik: Daniel Olsson 1965, kyrkomusiker, tonsättare i Linköping
Bild: Google
