Psalm 545
O Jesus, rik av nåd,
nu på ditt bud om råd
jag frambär mitt bekymmer,
den skuld som hjärtat tynger.
Du dömer och förlåter,
du ger mig glädjen åter.
Du är min enda tröst,
du har mig återlöst.
Vad än jag har förbrutit,
har du mig ej förskjutit.
Du på min synd ej tänker,
i havets djup den sänker.
Den ondska är väl stor
som än i hjärtat bor;
men, Jesus, vid min sida
jag mot allt ont kan strida.
I dig min kraft jag finner,
mitt vankelmod försvinner.
Min Jesus, jag på dig
vill helt förlita mig.
Vem kan mig nu fördärva?
Jag skall det rike ärva
som med din död och pina
du vunnit åt de dina.
Skriv i mitt hjärta in
att jag är evigt din.
Hjälp att jag gör din vilja,
flyr vad oss kan åtskilja
och sist den värld får skåda
där ingen död skall råda.
"Vårt hemland är himlen". Fil 3:20.
Vårt framtidsland är där.
Och vi står i en ständig förbindelse med detta vårt rätta hemland.
Budskap kommer till oss därifrån genom Ordet och Anden
och gåvor och välsignelser strömmar därifrån ner över oss i det främmande landet.
Vårt hjärta är där vårt hemland är, och ofta sträcker sig vår längtan dit.
"..Och sist den värld får skåda
där ingen död skall råda".
Psalmförfattare: Johan Heermann 1630, luthersk präst i Schlesien
Översättning: Lorentz Springer 1676, kommisarie i Svea hovrätt
Bearbetning; Anders Frostenson 1978
Musik: Jakob Regnart 1574, tonsättare i Prag och Innsbruck
Bild: Google
