Psalm 43
Jesus är min vän den bäste, vilkens like ingen är.
Skulle jag då som de fleste övergiva honom här?
Ingen skall mig kunna skilja ifrån den mig har så kär.
Vad han vill, det skall jag vilja, alltid här och evigt där.
Jesus led för min skull döden, ingen skall fördöma mig,
och i himlen ber han för mig, drar mig närmare till sig.
Vem är då som vill anklaga den som han förlåtit allt?
Vem kan rycka Guds utvalda ut ur Jesu Kristi hand?
Därom är jag fast förvissad: kroppens eller själens nöd
skall mig ej från Kristus slita, inte liv och inte död.
Inga djup och inga himlar, inte okänt eller känt
skall mig från Guds kärlek skilja som i Jesus Kristus är.
Författare till psalmen är Jakob Arrhenius (1642-1725)
professor i historia i Uppsala.
Han var en kraftfull man, som med stor energi redde upp universitetets affärer.
Samtidigt var han en mycket from man. Han hade tagit starka intryck av mystikens
innerliga Jesusfromhet, som den förmedlats av Johann Arndt i hans berömda verk.
"Fyra böcker om den sanna kristendomen."
Ett citat av Arndt: "Där den nya födelsen icke yttrar sig i ett nytt liv, i kärlek,
där finns icke den sanna kristendomen."
När psalmen första gången publicerades 1691 skrev Arrhenius att han fått sin
inspiration till psalmen av Paulus ord i Romarbrevet 8:31-39.
Verserna 31-35 citeras här:" Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss?
Han som inte skonat sin egen son utan utlämnade
honom för att hjälpa oss alla, varför skall han inte
skänka oss allt med honom?
Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud frikänner,
vem kan då fälla?
Kristus är den som har dött och därtill den som har
uppväckts och sitter på Guds högra sida och vädjar
för oss. Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek?"
Psalmens innerliga ton och dess koncentration kring Jesus Kristus har gjort den älskad och
sjungen i alla kristna samfund i Sverige.
Psalmförfattare: Jakob Arrhenius 1691
Bearbetad: Olov Hartman 1978
Musik: Gustaf Düben 1674, hovkapellmästare, organist och tonsättare, Stockholm
Bild: Google
