Psalm 349
Länge, länge har mitt hjärta
sökt och längtat efter friden,
sökt i oro och i smärta,
aldrig funnit den i tiden.
Du, o Gud, dess rop besvarar.
Vanmakt du i visshet vänder.
Du din vilja uppenbarar,
när din Son till oss du sänder.
Ner till oss som ängslas
stiger han med kärlek och försoning,
och hans Ande hjärtat viger
till sitt tempel och sin boning.
Sig med människonaturen
Herrens härlighet förenar,
och Guds Son, av kvinna buren,
blir det offer som oss renar.
I Guds helgedom ingången
han ock min förlossning funnit.
Han åt mig i synden fången
frid och frihet återvunnit.
I hans fotspår skall jag sträva,
en gång bli för himlen mogen,
dö för världen för att leva,
Gud, för dig, din vilja trogen.
Salig, salig den som kände,
den som trodde dig allena,
du all sannings Gud som sände
den som oss med dig förenar,
Jesus Kristus, du är ordet,
vägen, sanningen och livet,
och i himlen och på jorden
finns ej annat namn oss givet.
Text: Johan Olof Wallin 1816
Bearbetad: Anders Frostenson 1983
Musik: Johann Crüger 1649, tonsättare och kantor i Berlin
Bild:Google
