I hoppet gläds jag redan ...

Psalm 616

Med alla Herrens fromma jag till den staden går
där livets träd i blomma vid ljusets källa står,
där skaran ingen räknat lovsjunger kring Guds tron,
och alla sår är läkta, och hjärtat har fått ro.

Och herdens röst jag känner, som ropar mig vid namn,
där väntar mina vänner, där öppnar Gud sin famn.
I hoppet gläds jag redan: snart finns ej döden mer,
en liten tid och sedan varann vi återser.

O klarhet, som fördriver all tidens dunkelhet,
o härlighet, som bliver min lott i evighet!
Där skall vår lovsång stiga som bruset från ett hav
och alla se och prisa den nåd som Gud oss gav.


Psalmen handlar om vårt framtidshopp.

Det finns en oro för framtiden. Bara under den tid vi kan överblicka har
det hänt mycket som ger oss oro för morgondagen. Och med tanke på allt
våld, hot och hat, som vi ständigt omges av i tidningar, radio och TV så ser
det ganska mörkt ut när vi ser framåt.
Och ändå kan vi se ljust på framtiden om vi har en framtidstro och ett
framtidshopp.
Det finns en grund att bygga ett sådant påstående på - Guds ord.
Gud har gett oss ett framtidshopp.
Jesus säger:
"Fader, jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är,
för att de skall få se min härlighet, den som du har gett mig."  Joh 17:24.

Man kan lita på Jesu ord om ett framtidshopp.
Kristenheten tror och bekänner:
"Vi tror på syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv",
så bekänner vi i den apostoliska trosbekännelsen.

Tron på ett "hemland" är intimt förbunden med tron på Jesus Kristus  och
hans löften.
Jesus säger: " Jag är uppståndelsen och livet, den som tror på mig skall
leva om han än dör." Joh 11:25.


Psalmförfattare: Johan Olof Wallin 1814
Bearbetad: Anders Frostenson 1978
Musik: Melshior Teschner 1614, tysk kantor i Fraustadt och präst i Oberpritschen


Bild:Google