Jesus älskade världen tillbaka till Gud
Psalm 62
Än finns det en värld. Den lever trots makter av död och fördärv.
Ty Ordet blev motsagt, Guds skapelseord,
och redan satt yxan i livsträdets rot,
men räddningen sändes oss ovanifrån: Guds enfödde Son.
I tjänargestalt kom Ordet till oss och försonade allt,
steg ner i vår skuld och vårt lidandes djup
och älskade världen tillbaka till Gud.
Det brustna blev helt i hans kärlek till oss på Golgata kors.
Apostlar gick ut med budskap till folken att Kristus är Gud.
De lade ett hav mellan makternas hot
och livet i tro på Guds mäktiga Ord:
ur döpelsens hav steg en mänsklighet fram i tron på hans namn.
Att leva av tro är grenarnas liv från Olivträdets rot,
att bära ett ok i sitt jordiska kall
men själv vara buren av den som bär allt
och svara på åklagarmakternas dom försoningens ord.
Guds offrade Lamm ges ut för oss alla som Herren har sagt,
att världen må leva och syndare tro
och förbönen omsluta himmel och jord.
Av änglars och människors bön i hans namn står jordkretsen fast.
En ångest går fram och ofreden rister i livsträdets stam
Då kallar Guds Ande de kristna till bot,
att bedja sig samman att världen må tro.
O, lyft i vår söndrings och vilsenhets natt försoningens kalk.
1987 skrevs en doltorsavhandling om Olov Hartman, vid Uppsala religionsvetenskapliga
fakultet: "Olov Hartman och det kosmiska dramat", av Claes Ytterberg, biskop i Västerås stift.
Ytterberg ville med den rubriken karaktärisera Hartmans kristna totalåskådning.
Gud och hela Hans skapelse befinner sig i ett enormt kosmiskt drama, där människan är indragen.
Psalmen 62 är ett utmärkt exempel på denna Olov Hartmans syn.
Han skrev den 1982 bara två år före sin död.
Här finns fördärvsmakternas fruktansvärda realitet. Jesus som gick längst ner i fördärvets och lidandets djup och "älskade världen tillbaka till Gud".
Genom dopet och tron stiger en befriad mänsklighet fram "att bära ett ok i sitt jordiska kall
men själv vara buren av den som bär allt". Och den enorma kampen fortsätter.
"En ångest går fram
och ofreden rister i livsträdets stam.
... O, lyft i vår söndrings och vilsenhets natt
försoningens kalk".
Text: Olov Hartman 1980
Musik Gustaf Aulén 1937, teologiprofessor i Lund och biskop i Strängnäs.
Bild: Google
