Att leva av tro

I Britt G Hallqvists översättningar av psalmer återkommer en del av de motiv som man kan märka är centrala i hennes religiösa diktning - hon har antagligen valt dem av den anledningen och tolkat dem med särskild inlevelse.

En sådan text är Psalm 232 "Frälsare du som äger läkedomen".  Den är skriven  av den norska författaren Kirsten Hansen Aagaard (1850-1902), känd i norska väckelsekretsar. Den handlar om hur Kristus tar sig an dem som inte själva kan så mycket, som inte kan skynda till honom med glädje, som inte barnsligt kan ta emot hans värme o s v. De vågar ändå lyfta blicken mot honom:

"Frälsare, du som äger läkedomen för
alla sår jag fick på stridens dag."

"Kan jag ej komma med min seger,
så kan jag komma med mina nederlag."

Dessa strofer ger uttryck för en längtan efter förlåtelse och tro på Jesus som Frälsaren.

"Så kan jag likt den blinde i sitt mörker
dock ropa i förtvivlan högt ditt namn."

Synden och skulden känns stor. Egentligen är hon förlorad som männsika. Hon kan inte göra något för att befria sig själv. Situationen tycks dyster:

"Törs jag ej lyfta blicken upp mot dig
så kan jag sjunka ner i bot och ånger
och bedja Frälsare, ta hand om mig".

Orden  avslöjar en förhoppning om förlåtelse. Och det finns verkligen anledning att tro på förlåtelsen.
Förlåtelsen för våra synder är ett centralt tema i frälsningsbudskapet. Den förlåtelsen är aldrig belagd med några förbehåll. Den är helt fri.

Förlåtelsen finns på grund av att Jesus har dött på korset och att Gud nu delar ut den till var och en som längtar efter den och vill ta emot den. Därför att Gud har förlåtit oss, kan vi leva i gemenskap med honom. Genom förlåtelsen är det gamla förgånget och något nytt har kommit.

Frälsare, du som äger läkedomen
för alla sår jag fick på stridens dag,
kan jag ej komma till dig med min seger,
så kan jag komma med mitt nederlag.

Kan jag ej skynda med den heta glädje
som föds av tro, rakt mot din öppna famn,
så kan jag likt den blinde i sitt mörker
dock ropa i förtvilan högt ditt namn.

Kan jag ej barnsligt ta emot din värme,
törs jag ej lyfta blicken upp mot dig,
så kan jag sjunka ner i bot och ånger
och bedja: "Frälsare, ta hand om mig!"