Gud, från ditt hus ...

I olika sammanhang har Britt G. Hallqvist vänt sig mot tendensen att fromheten blir självändamål.
Hon citerar engelsmannen F. Pratt Green:
   "Om din kyrka stänger sina portar
     för att ostört lyss till sång och böners ljud".

Om det är på det sättet, då finns det anledning att ropa till Gud:

"Gud, från ditt hus, vår tillflykt, du oss kallar
ut i en värld, där stora risker väntar".

Så börjar Britt G:s översättning av Psalm 288.
Om kyrkan bara blir en tillflykt i betydelsen undanflykt, om fromheten stelnar till fromma vanor då finns det anledning till förändring.

Lyft oss, o Gud, ur våra tröga vanor.
Krossa vårt skal av värdighet och blyghet.
Lös oss från jaget, ge oss kraft att älska.
Gud gör oss fria.

Britt G har i ett par av sina psalmer tagit som ämne fromhetens obenägenhet att acceptera förändring och förnyelse. En strof i en av hennes dikter lyder:
"För det nya, obekanta ryggar jag".

För många kristna är det så att man ryggar tillbaka när Gud låter något nytt och oväntat träda fram, nya ordalag, nya tongångar, nya metoder. Man känner sig häpen och förvirrad till att börja med "tills jag märker, det jag fruktat är en nåd", så fortsätter diktstrofen.

Det är viktigt att betona det kristna livets nu-karaktär, trons förverkligande, här och nu.
Om detta handlar Psalm 288.

Det kan nämnas att i England sjungs denna psalm vanligen med samma melodi som "Krstus är världens ljus". Hos oss har den fått en ljus och livlig melodi av franskt ursprung.

Gud från ditt hus, vår tillflykt du oss kallar
ut i en värld där stora risker väntar.
Ett med din värld, så vill du vi skall leva.
Gud gör oss djärva!

Lyft oss, o Gud, ur våra tröga vanor,
Krossa vårt skal av värdighet och blyghet.
Lös oss från jaget, ge oss kraft att älska.
Gud, gör oss fria!

Ge oss din blick för dolda möjligheter.
Ge fantasi att finna nya medel,
Gud, i din tjänst för fred och bröd åt alla.
Gud, gör oss kloka!

Människors krav skall pressa oss, och tvivel,
oror och jäkt skall tynga våra sinnen.
Låt oss då känna att din kärlek bär oss.
Gud, gör oss glada!

Text:    F. Kaan 1968
Övers:  Britt G. Hallqvist 1970
Musik: Chartres 1784