Han på korset - han allena

Psalm 141 är en av Johan Ludvig Runebergs mest centrala psalmer.
(Bearbetad av Britt G. Hallqvist.)
Det är en passionspsalm som i sig rymmer inte endast lidandet och döden
utan också kärleken och glädjen.
"Honom vill jag glad tillhöra vad mig än blir förelagt".

Han på korset, han allena, är min fröjd och salighet.
Ingen kan så väl mig mena, ingen så mitt bästa vet.
Ingen är mot mig så god, ingen har hans tålamod.
Söker jag kring land och rike, aldrig finner jag hans like.

"Ingen har hans tålamod".
Han fann sig i lidandet, han öppnade inte sin mun. Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps. Han öppnade inte sin mun. Jesaja 53:1.

"Han allt för människor lider, som hat mot honom strider".
De som gick förbi honom på korset smädade honom och skakade på huvudet och sade:
Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa.
Han som är Messias, Israels konung, nu får han stiga ner från korset,
så att vi kan tro på honom.    Mark 15:27-30.

"Han, Guds Lamm, det fromma, rena, dör för ovän som för vän.
Ingen skillnad Jesus gör, lämnar ingen utanför!
Aldrig tröttnar han att kalla: Kom! Min frid jag ger er alla".

"Aldrig tröttnar han att kalla":
Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila. Matt 11:28.

"Kom, min frid jag ger er alla". 
Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger inte det som världen ger.
Känn ingen oro och tappa inte modet.  Joh 14:27

"Honom vill jag glad tillhöra vad mig än blir förelagt.
Kristus kan mig saliggöra, inte världens gunst och makt".
Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss när vi får heta Guds barn. Det är vi.
Världen känner oss inte, därför att den aldrig lärt känna honom.  1 Joh 3:1

"Han på korset han allena, allt mitt hopp och goda är.
Ingen må mig det förmena att jag håller honom kär".

".. allt mitt hopp och goda är".
Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader.
I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom 
Jesu Kristi uppståndelse från det döda, till ett arv som inte kan förstöras, släckas
eller vissna och som väntar på er i himlen.  1 Petr. 1:3-4.

".. att jag håller honom kär".
Jesus frågar Simon Petrus: Har du mig kär?
Han svarade: Herre du vet allt, du vet att jag har dig kär.  Joh 21:17.

Han på korset han allena, är min fröjd och salighet.
Ingen kan så väl mig mena, ingen så mitt bästa vet.
Ingen är mot mig så god, ingen har hans tålamod.
Söker jag kring land och rike, aldrig finner jag hans like.

Jordisk vän kan lindra nöden, för en vän som hjälp begär.
Jordisk kärlek går i döden, blott om den besvarad är.
Men var ser vi här en man, som så tåligt älska kan
att han allt för mänskor lider, som i hat mot honom strider?

Han på korset, han allena, annan är ej funnen än.
Han, Guds Lamm, det fromma, rena, dör för ovän som för vän.
Ingen skillnad Jesus gör, lämnar ingen utanför!
Aldrig tröttnar han att kalla: "Kom! Min frid jag ger er alla."

Honom vill jag glad tillhöra, vad mig än blir förelagt.
Kristus kan mig saliggöra, inte världens gunst och makt.
Vanskligt är i världen allt, som ett töcken tomt och kallt,
men den jag vill efterfråga, evig är hans kärlekslåga.

Han på korset, han allena, allt mitt hopp och goda är.
Ingen må mig det förmena, att jag håller honom kär.
Ingen annan har för mig, så fullkomligt offrat sig.
Han kan mig med Gud förena, han på korset, han allena.

Text:    Johan Ludvig Runeberg  1857 
Bearb:  Britt G. Hallqvist  1980
Musik: Johann Herman Schein  1623